Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående ifrågasatt ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.

1908-05-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:140, Skrifvelse till Konungen angående ifrågasatt ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 140.

3

^T:0 140.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1908.

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ifrågasatt ändring

af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.

(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 18.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har enskild motionär väckt förslag om ändring

uti 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen i syfte att undanröja

bristerna i nu gällande bestämmelser rörande tryckfrihetsj uryns organiserande.

Att vår nu gällande tryckfrihetsförordning är behäftad med stora

brister, därom torde icke någon meningsskiljaktighet råda. De många

försök, som tid efter annan blifvit gjorda att åstadkomma en allmän

revision af denna lag, vittna tillräckligt tydligt därom. Att dessa försök

icke ledt till något resultat, torde hufvudsakligen hafva berott på svårigheten

att framlägga ett reformprogram, hvarom enighet kunnat vinnas.

Synnerligen talrika hafva också de förslag varit, hvilka åsyftat att partiellt

förbättra denna grundlag.

O O

Bland de bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, hvilka framstå

såsom mest bristfälliga, torde förvisso de vara att räkna, som röra rättegången

i tryckfrihetsmål, och främst de, som afse juryn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

jRiksdagens Skri/velse N:o 140.

Enligt nu gällande bestämmelser bildas jury i tryckfrihetsmål på

det sätt, att parterna utse hvar sina fyra och domstolen fem i staden,

där målet anhängiggöres, eller inom länet boende, för medborgerlig dygd

väl kända personer. Sedan dessa blifvit af domstolen förklarade ojäfvige,

äger hvardera parten utan anförda skäl utesluta en bland de af vederparten

och en bland de af domstolen nämnda, så att antalet af juryns ledamöter

blifver nio.

Att dessa bestämmelser äro föga ägnade att åt vår jury gifva de

egenskaper, som erfordras för att densamma skall motsvara sin uppgift,

torde vara uppenbart. Riksdagen är också af den mening, att en

revision af dessa stadganden är i hög grad af behofvet påkallad. Då

man från domstolens pröfning undantagit och till en särskild jury hänskjuta

frågan om åtalad skrifts brottslighet, har anledningen härtill i

främsta rummet varit, att man ansett tryckfrihetsmålen ofta vara af

den natur, att man ej hos en domstol kunde vänta det hänsynstagande

till samtliga i målet föreliggande omständigheter, och särskildt till den

åtalade skriftens syfte, som hos en för målets bedömande särskildt tillsatt

nämnd af förtroendemän. Att emellertid detta syfte med vår tryckfrihetsjury

icke kunnat fullt vinnas, torde vara uppenbart. De af

parterna valda jurymännen uppfatta ofta sin ställning såsom talemän

för den part, som utsett dem, och icke såsom opartiske domare. Deras

röstgifning torde ock i många fall vara förutbestämd. Vid sådant förhållande

blifva, såsom ock af motionären framhållits, de af domstolen

utsedda ledamöternas röster de afgörande. Ett så starkt inflytande för

domstolen synes vara mindre välbetänkt, särskildt då man tager hänsyn

till icke blott att domstolen själf skall fälla slutlig dom i målet utan

äfven att jurymän för hvarje mål utses först sedan själfva rättsförhandlingarna

ägt rum.

Riksdagen vill också särskildt fästa uppmärksamheten på svårigheten

att, därest part tredskas, öfverhufvud få en jury till stånd. I tryckfrihetsförordningen

finnas nämligen inga som helst bestämmelser om huru

förfaras skall, därest part vägrar att begagna sig af sin rätt att nämna

och utesluta jurymän eller begagnar sin nämningsrätt på sådant sätt, att

en jurys konstituerande uppskjutes i det oändliga. Det ligger sålunda

i en parts skön att undandraga sig allt straff genom att omöjliggöra den

för lagens tillämpning nödiga proceduren. Ett dylikt förhållande måste

naturligen betecknas såsom en synnerligen betänklig brist i gällande bestämmelser.

Ehuru Riksdagen sålunda finner uppenbart, att en fullständig om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 140.

arbetning af bestämmelserna rörande juryns organisation är af nöden,

har Riksdagen dock icke ansett sig kunna bifalla det af motionären framlagda

förslag. Enligt detsamma skulle juryn bildas på det sätt, att dess

ledamöter för hvarje särskildt mål uttages genom lottning inom jurymannakårer,

som af landsting eller stadsfullmäktige i de städer, hvilka ej i landsting

deltaga, årligen utses. Parterna skulle endast vara bibehållna vid viss

uteslutningsrätt. För den händelse part underläte att begagna sig af denna

sin rätt, skulle uteslutning ske genom lottning. Vidare skulle juryman,

som förfallolöst uteblefve, drabbas af ansvar. Ehuru förslaget att införa

en ständig jurymannakår synes Riksdagen i flera hänseenden vara förtjänt

af beaktande, har Riksdagen dock icke kunnat öfvertygas om att det sätt,

hvarpå motionären sökt att lösa detta spörsmål, innefattar en tillfredsställande

lösning af detsamma. För ett slutgiltigt omdöme i denna så

ytterst, betydelsefulla, men svårlösta fråga, fordras en omfattande och

grundlig utredning. Då en dylik utredning icke föreligger, har Riksdagen

ansett frågan böra hänskjutas till Eders Kungl. Mai:ts förberedande behandling.

1 å grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huru bristerna i nu

gällande bestämmelser rörande tryckfrihetsj uryns organiserande skola kunna

afhjälpas, samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag till ändringar

och tillägg i tryckfrihetsförordningen, hvartill nämnda utredning kan gifva

anledning.

Stockholm den 22 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 61 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.