Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ‘proposition angående den af staten utöfvade egnahenxslanerörelse.
1908-05-28 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1908:187, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ‘proposition angående den af staten utöfvade egnahenxslanerörelse.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
1
N:o 187.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 28 maj 1908.
_ — — — Andra Kammaren den 28 — —
Biksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
‘proposition angående den af staten utöfvade egnahenxslanerörelse.
(Statsutskottets utlåtande n:o 111.)
Till Konungen.
Uti en den 6 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 96) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen att
l:o)
medgifva, att till egnahemslånefonden finge under hvart och ett af
åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande rånte- och kapitalinbetalningar
å från fonden utlämnade lån;
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 74 Höft. (N:o 187). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
2:o)
bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition i mån af behof,
till egnahemslånefonden öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver hvad
Riksdagens år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden föranledde,
ett belopp af högst 800,000 kronor än äfven för hvart och ett
af åren 1909—1913 medel till så stort belopp, som fnnnes erforderligt
för att tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetalningar
å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl bestrida
den i punkten 3:o) härnedan omförmälda ränteutgift och, under
år 1909, det i punkten 7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag,
som ock tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;
3:o)
besluta, att riksgäldskontoret måtte af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för
riksgäldskontoret förorsakades;
4:o)
medgifva, att såväl förberörda för år 1908 afsedda 800,000 kronor
som ock för hvart och ett af åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner
kronor finge af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de
hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låneförmedlare), hvilka
ville genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare
eller med dem likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å landsbygden
eller å till stad hörande område, för livilket stadsplan icke blifvit
fastställd, dock att, hvad beträffade aktiebolag och föreningar, dylikt
statslån finge tilldelas endast sådana, hvilka hade till uppgift att befrämja
förvärfvandet af egna hem samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje
särskild! fall, funnes vara såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga
och bereda tillräcklig trygghet för, att egna liems förvärfvande af
mindre bemedlade personer blefve på ett oegennyttigt och ändamålsenligt
sätt befrämjadt, och livilkas bolagsordningar eller stadgar vore
upprättade i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna
grunder;
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
5: o)
besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skulle gälla följande allmänna
villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade
imdantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren
äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan
beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk
(jordbrulcslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,
än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god
frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt
visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af
eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;
börande egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år
gammal.
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,
med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med
ledning af uppgjord t köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,
kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade
och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga
eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om
bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma
värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:
för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att däraf
utlämna egnahemslån, skall inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall
uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter och
huru stor del för bostadslägenheter.
Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola, där ej särskilda
omständigheter föranleda undantag, äga företräde framför lån till förvärfvande
af bostadslägenheter.
Mom. 4. Af Kungl. Maj: t beviljadt statslån må af vederbörande
låneförmedlare efter, ingången af det år, för hvithet lånet anvisats, och
före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas
i statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till stats
-
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
kontoret eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,
som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, bär nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår
outtaget, återfaller till fonden.
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af
statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.
Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta
aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande
af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket
lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest
disponerad^ skall till statskontoret inbetalas före utgången af januari
månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgifver
låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva
statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp, som sålunda återbetalas, skall
erläggas i den ordning, sista stycket i detta mom. stadgar.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom, aftal, upprättadt
i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot
föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!., äge
Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren
inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt
lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,
omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment sagts,
med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en amorteringsdel
och en stående del.
Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för
jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en
annuitet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas
tre och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.
Amorteringsshyldigheten inträder med fjärde året efter
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.
Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast
föreskrifven ränta å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte
annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill
dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.
Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i
mom. 7 bär nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,
förrän amorteringsdelen till fullo gnidits, och åtnjuter låneförmedlaren
därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl
den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen
å amorteringsdelen bort fullgöras.
Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare
till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande
år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under
det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,
blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande
af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan
utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan ordning
än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det lånebelopp,
till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till låneförmedlaren
återbetalts, före utgången af mars månad året efter det,
då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till
statskontoret inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse bär ofvan
meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller
underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande
att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant
fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,
som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall
anses vara till återbetalning genast förfallet.
Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del
däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren
upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden
skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,
för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet
eller bostadslägenhet;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
huruvida lånet må på en gång- eller i särskilda terminer lyftas,
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid
äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara förverkad;
beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,
inom hvilken de böra vara fullbordade;
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare och
låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser skola
afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober
1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt
skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet
bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare
än till början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;
2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.
15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet
än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för
annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahemslägenhetens
värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande
tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan
lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala
större eller mindre del häraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar
tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan
sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det
år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan
om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts
jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och
3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och. återbetalning,
än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med
undantag i följande afseenden, nämligen:
att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna
bestämmas till fem månader;
att låneförmedlare och egnaliemslåntagare må äga att öfverenskomma
angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och
kapitalafbetalningarna;
Riksdagens Skrifvelse N:o 187. 7
att låntagaren skall äga att, därest lian så önskar, ej mindre under
amorteringstiden på eu gång infria återstoden af amorteringsdelen än
älven före laneticlens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess
helhet eller delvis; samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan
ängdun förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som
lanetörmedlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalafbetalning;
.... c) °m låntagare!^ försummar att erlägga brandförsäkringsafgift
föi lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet
stadgade villkor; ö
d) om fastigheten vanvardas till jord och byggnad eller om byggnad
nedrifves eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom så minskas,
att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;
e) oni äg andel ätten eller — beträffande de lägenheter, som i
inom. 15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess
helhet eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår
i andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af
efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make
och af bröstarfvinge, Indika behålla lägenheten oskiftad, eller ock af
annan person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;
f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt: egnahemslånets
beviljande;
g) om låntagaren afflytta!’ från lägenheten under sådana omständigheter,
att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke
vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat,
att låntagaren,. med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
i Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka
Hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet
genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där lägenheten
är belägen.
Mom. 11. Laneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva
låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning
eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrif
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
g Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
terna uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets
ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fuHo eiler
kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke ma utsträckas lång ,
''Mom 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj :ts befallningshafvande
granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande damd
lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.
8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i inom. 1 och 2, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad o - Id äring från vederbörande låneförmedlare, därom gorå anmälan hos
Kungh^Maj .1^3 Låneförmedlare skall årligen före april månads uta-åno-
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje lan, inom hviiket
fåneförmedlaren8 förmedlar egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt
formulär för lånerörelsen under det nästföregående aret, hvilka
redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att inom påföljande
mai månad till landtbruksstyrelsen öfversända.
Mom. 14. Därest hushållningssällskap sa önskar och hos Kun0 .
Makts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, ager Kung .
Mai-ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalmngai a ,
sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden
eUer Inan under våren infallande uppbörd genom vederborandes försorg
debiterade, uppburna och redovisade. , ... •.
g Mom, 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kung^
och Hvitfeldtska stipendieinrättnmgen, ma egnahemslån ribs ^dare
uto-å utan hinder däraf att låntagaren icke har aganderatt till lagen
hetens tomtområde; ägande låneförmedlare att for dylika egnahemslån
antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.
Dessa villkor och bestämmelser skola galla saval for lan, som bevilias
från de medel till belopp af högst 800,000 kronor, som Riksdage
bemyndio-at Kungl. Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom
Ltsttn Ir egnahemslånefonden, som ock för alla lön som bevjjas för
år 1909 eller senare år, samt skola från och med ar 1909, savidt angar
förhållandet mellan staten och låneförmedlarna, galla äfven sadana stats
-
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
lan, som beviljats före den 1 mars 1908, dock att hvad i mom. 5,
femte stycket, stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, skall
erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser dylika lån.
6: q)
medgifva, att Kung!. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,
som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunna finnas erforderliga;
7:o)
medgifva,
att Kung!. Maja må under år 1909 af egnahemslånefondens
medel anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande
af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga
förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half
procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren
på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års
början häftat till staten.
Beträffande Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag får Riksdagen
erinra om, att statsutskottet vid nästlidet års riksdag afstyrkte af Eders
Kling!. Magt framlagdt förslag om förändrade grunder för den af staten
utöfvade egnahemslånerörelsen och därvid anförde, bland annat, att utskottet
icke ansåg tillrådligt att redan då, innan denna rörelse hunnit
vinna någon större omfattning och innan någon tillförlitlig erfarenhet
om dess förutsättningar och verkningar kunnat vinnas, besluta ändringar
i grunderna för densamma. Genom kamrarnes öfver utskottets hemställan
fattade olika beslut förföll frågan. Under tiden efter nästlidet
års riksdag hafva emellertid sådana förhållanden inträdt, att Riksdagen
nu icke tvekar att godkänna egnahemslånerörelsens af omständigheterna
påkallade reformerande och utveckling. Enligt hvad i ofvan omförmälda
statsrådsprotokoll meddelas, hafva de förslag, som innefattades i Eders
Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1907 års Riksdag, blifvit, såvidt de anginge
hushållningssällskapens låneförmedling, förordade af representanter
för rikets hushållningssällskap, hvilka under december månad år 1907
varit samlade i Stockholm för öfverläggning angående egnahemslånerörelsen.
Af statsrådsprotokollet inhämtas vidare, att elfva inom olika
delar af landet bildade aktiebolag och föreningar med uppgift att främja
förvärfvandet af egna hem i skrifvelser till Eders Kungl. Maj:t framställt
önskemål rörande dylika låneförmedlares verksamhet, hvilka önskemål
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 74 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
i hufvudsakliga delar sammanfallit med förslag, som framställdes i propositionen
till förra årets Riksdag. Att verksamheten för förvärfvandet
af egna hem numera vunnit beaktansvärd utveckling och stadga, torde
framgå bland annat dels af den betydande ökningen i det sammanlagda
lånebelopp, hvarom ansökningar under år 1907 gjorts, samt dels af den
omständigheten, att det belopp, soln beviljats hushållningssällskapen för
låneförmedling men sedermera icke tagits i anspråk, nedgått från 62,5
procent år 1905 och 60 procent år 1906 till 35 procent år 1907.
Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag till egnahemslånerörelsens
ordnande anser Riksdagen sig böra i hufvudsak bifalla.
Att, på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit, i stället för att, såsom för
femårsperioden 1904—1908 ägt rum, ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
en viss summa för lånerörelsens bedrifvande under loppet af
femårsperioden, bestämma det maximibelopp, som för hvarje år under
följande femårsperiod må för ändamålet utgå, synes Riksdagen välbetänkt;
och har Riksdagen i betraktande af hittills anmälda lånebehof
ej heller haft något att erinra mot att det årligen utgående lånebeloppet
må bestämmas till högst 5,000,000 kronor.
1 anledning af det i fjolårets proposition intagna förslag om att
aktiebolag och föreningar skulle äga använda inteckningar i egnahemslägenheter
såsom sådan säkerhet, som dessa låneförmedlare skulle ställa
till statskontoret för undfångna lån ur egnahemslånefonden, anmärkte
statsutskottet, att utskottet hyste en från Eders Kungl. Maj:ts förslag afvikande
mening i fråga om lämpligheten af den föreslagna bestämmelsen
om egnahem sinteckningarnas omhänderhafvande i statskontoret. -Med
afseende härå är berörda förslag i föreliggande proposition icke i vidare
mån återupptaget än att i mom. 4 af villkoren och bestämmelserna för
lånerörelsen inryckts föreskrift om att låneförmedlare icke må förvägras
att under lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan, som af statskontoret
godkännes. Mot hvad sålunda föreslagits har Riksdagen icke
något att erinra.
1907 års statsutskott uttalade sig mot det då föreslagna nedsättandet
af annuiteten å egnahemslån för jordbrukslägenheter från sex till fem
procent; och då utskottet vidhåller denna uppfattning, kan utskottet ej
heller nu biträda Eders Kungl. Maj:ts i samma syfte framställda förslag.
Det torde ej kunna bestridas, att låntagaren lättare bör kunna fullgöra
sin afbetalningsskyldighet, medan han ännu verkar i sin fulla arbetskraft
och att lämpligt är, att den tid icke alltför mycket undanskjutes, då
egnahemsinnehat varen efter fullgjorda låneamorteringar kan känna sig
såsom okvald ägare af det förvärfvade hemmet och med ökadt intresse
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 187*.
agna sin verksamhet åt dess förkofrande. Med afseende härå och då
erfarenhet saknas om i hvad män fullgörandet af amorteringen efter
en annuitet af sex procent må bereda låntagarna svårigheter, finner
Riksdagen sig böra för sin del bestämma den i mom. 5 af ifrågavarande
villkor för egnahemslånerörelsen angifna annuitet å egnahemslånens
amorteringsdel till sex procent.
På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anmäla,
att Riksdagen, med anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition,
dels medgifvit att till egnahemslånefonden må under hvart och
ett af åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande rånte- och
kapitalinbetalningar å från fonden utlämnade lån;
dels bemyndigat riksgäldskontoret att, på rekvisition i mån af
behof, till egnahemslånefonden öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver
hvad Riksdagens år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden
föranleder, ett belopp af högst 800,000 kronor, än äfven för hvart
och ett åt åren 1909—1913 medel till så stort belopp, som finnes erforderligt
för att tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetalningar
å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl
bestrida den i punkten 3:o) härnedan omförmälda ränteutgift och, under
ar 1909, det i punkten 7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag,
som ock tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;
dels beslutat att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla gocltgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden
för riksgäldskontoret förorsakas;
dels medgifvit att såväl förberörda för år 1908 afsedda 800,000
kronor som ock för hvart och ett af åren 1909—1913 ett belopp af
5 millioner kronor må af Eders Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån
tilldelas de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låneförmedlare),
hvilka vilja genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre
bemedlade arbetare eller med dem likställda personer tillfälle att förvärfva
egna hem å landsbygden eller å till stad hörande område, för
hvilket stadsplan icke blifvit fastställd, dock att, hvad beträffar aktiebolag
och föreningar, dylikt statslån må tilldelas endast sådana, hvilka
hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem samt af Eders
Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara såsom
mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig trygghet
för att egna hems förvärfvande af mindre bemedlade personer varder
på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och hvilkas
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse med
af Kung! Maj:t särskild! föreskrifna grunder;
dels besluta att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade
undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren
äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan
beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedcl för idkande af jordbruk
(jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,
än den'', som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god
frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt
visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af
eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;
börande egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50
år gammal.
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,
med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med ledning
af uppgjord t köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,
kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade
och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå
befintliga eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är
om bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af
samma värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:
för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att
häraf utlämna egnahemslån, skall inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken
skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter
och huru stor del för bostadslägenheter.
Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola, där ej särskilda
omständigheter föranleda undantag, äga företräde framför lån till förvärfvande
af bostadslägenheter.
Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande
låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och
före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas i
statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret
eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse, som
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
skall innefatta lånefönnedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår
outtaget, återfaller till fonden.
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af
statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.
Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta
aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande af
egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under
hvilket lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt
eller eljest disponerad!, skall till statskontoret inbetalas före utgången
af januari månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning,
medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt
ändamål innehafva statslånebeloppet i fråga. Känta å belopp, som sålunda
återbetalas, skall erläggas i den ordning, sista stycket i detta
moment stadgar.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt
i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot föreskrifterna
i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge Kungl.
Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren
inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt lånekontrakt
angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts, omedelbart därefter
jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment
sagts, med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en
amorteringsdel och en stående del.
Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för
jordbrukslägenlieter, en annuitet af sex procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet
af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas tre
och sex tiondedel procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.
Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.
Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta
å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,
ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna
lånedel till fullo inbetalts.
Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i
mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,
förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren
därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl den
stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen å
amorteringsdelen bort fullgöras.
Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare
till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande
år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under
det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,
blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande
af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan
utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan ordning
än såsom årlig kapital afbetalning å amorteringsdelen, skall det lånebelopp,
till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till låneförmedlaren
återbetalts, före utgången af mars månad året efter det, då
förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till statskontoret
inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här ofvan
meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller
underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande att
allämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant fullgöra,
äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kung]. Maj:t, som
bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall anses vara
till återbetalning genast förfallet.
Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del däraf
må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättas
fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden
skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,
för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet
eller bostadslägenhet;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
15
jRiksdagens Skrifvelse N:o 187.
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,
vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara
förverkad;
beträffande livilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,
inom hvilken de böra vara fullbordade;
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser
skola afgöra^ af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt
skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet
bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare än till
början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;
2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.
15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet än
första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för annat
än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahem slägenhetens
värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande tillika låneförmedlare,
utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan lånekontrakt
upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala större eller
mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfva!’ tillfredsställande,
i hvilket fall emellertid inteckningssäkerliet, som ofvan sagts,
skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det år,
med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan
om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts
jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och
3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,
än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med
undantag i följande afseenden, nämligen:
att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna
bestämmas till fem månader;
att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverens
-
16 Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
komma angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och
kapitalaf betalningarna;
att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre
under amorteringstiden på en gång infria återstoden af amorteringsdelen
än äfven före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i
dess helhet eller delvis; samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan
angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som
låneförmedlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör livad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalaf betalning;
c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift för
lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade
villkor;
d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad
nedrifves eller bortflytt as och värdet å lägenheten därigenom så minskas,
att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;
e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom.
15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess helhet eller
del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i andra
fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efterlefvande
make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och af bröstarfvinge,
hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan person,
hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;
f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets
beviljande;
g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,
att det kan skäligen antagas att han eller hans familj icke vidare
ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att
låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka
hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet
genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där lägenheten
är belägen.
Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva
låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning eller
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna
uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets ändamål,
dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i kontraktet
bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre, än i mom.
9 stadgats.
Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid
lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8
och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring
från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl.
Maj: t.
Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvilket låneförmedlaren
förmedlar egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt
formulär för lånerörelsen under det nästföregående året, hvilka redogörelser
det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att inom påföljande
maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.
Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och af betalningar å af
sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden
eller annan under våren infallande uppbörd genom vederböraudes försorg
debiterade, uppburna och redovisade.
Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare utgå,
utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens
tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån antaga
den säkerhet, de pröfva lämplig.
Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl för lån, som beviljas
från de medel till belopp af högst 800,000 kronor, som Riksdagen
bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera
såsom statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån, som beviljas
för år 1909 eller senare år, samt skola från och med år 1909, så vidt
angår förhållandet mellan staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana
statslån, som beviljats före den 1 mars 1908.
Bill. till Rilcsd. Prof, 1908. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 74 Höft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 187.
dels medgifvit att Eders Kung! Maj:t må äga meddela de ytterligare
föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunna
finnas erforderliga;
dels medgifvit att Eders Kungl. Maj:t må under år 1909 af egnahemslånefondens
medel anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande
af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och
möjliga förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en
half procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren
på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års
början häftat till staten.
Stockholm den 28 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.