Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mafts proposition angående upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille rn. in.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:193, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mafts proposition angående upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille rn. in.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 193.

5

N:o 193.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 maj 1908.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mafts

proposition angående upphörande af det från viss jord i

Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille rn. in.

(Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

O

Genom en den 20 sistlidne mars dagtecknad proposition, n:o 200, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del besluta, dels att,

där landgille till kyrka, prästerskap eller klockare utgår af hemman eller

lägenhet i Skåne, Halland eller Blekinge utan att rätten till landgillets

uppbärande motsvaras af äganderätt till jord, ägaren eller innehafvaren af

den landgillepliktiga fastigheten må friköpa sig från skyldigheten att utgöra

detta landgille mot erläggande af ett penningbelopp, som i årlig ränta

efter fyra och en half procent afkastar en summa lika med landgillet,

dels ock att ägare af hemman, hvilket blifvit till skatte löst i enlighet med

bestämmelserna i nådiga kungörelsen angående försäljningen till skatte af

de s. k. halländska kyrkohemman^! den 11 september 1863, må friköpa

sig från skyldigheten att utgöra hemmanet åliggande landgille och »ränta

i följd af skatteköp» mot erläggande af ett penningbelopp, som i årlig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 193.

ränta efter fyra och eu half procent lämnar eu afkastning lika med summan

af berörda afgälder, allt på sätt och under villkor i öfrigt, hvarom

i propositionen närmare förmäles.

Mot hvad Eders Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit har Riksdagen icke

haft något att erinra utom så vidt angår den räntefot, efter hvilken löse
skillingsbeloppet

skall beräknas. _

I fråga om den från vissa hemman i Göteborgs och Bohus län utgående

landskyld har det visat sig, att en aflösning efter 4 procent icke

inneburit tillräcklig lockelse för afgäldsgifvaren att befria sig från nämnda

afgäld. För de i föreliggande proposition ifrågavarande landgillen m. in.

har nu föreslagits aflösning efter en räntefot af 43/2 procent. Det synes

emellertid Riksdagen tvifvelaktigt, huruvida de för afgäldsgifvaren i järnförelsevis

ringa mån fördelaktigare villkor, som sålunda föreslagits för landgillets

inlösen, skola — äfven med de af departementschefen i utsikt

ställda åtgärder för befordrande af en hastigare aflösning — komma att i

någon mera afsevärd omfattning påskynda aflösningen.

Med hänsyn till önskvärdheten af att nu ifrågavarande, i regeln endast

till ytterst obetydliga belopp uppgående afgälder — hvilka för öfrigt förekomma

endast i en mindre del af riket 1— snarast möjligt må komma att

upphöra, anser Riksdagen skäl icke saknas för att genom någon ökning i

aflösningsprocenten och däraf följande nedsättning i löseskillingsbeloppet

bereda afgäldsgifvaren ytterligare någon lindring i aflösningsvillkoren; och

håller Riksdagen före, att räntefoten, efter hvilken aflösningen må äga rum,

skäligen må kunna bestämmas till fem procent.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen, som icke kunnat i

oförändradt skick antaga Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, för sin

del beslutit, c £

l:o) att, där landgille till kyrka, prästerskap eller klockare utgår åt

hemman eller lägenhet i Skane, Halland eller Blekinge utan att rätten

till landgillets uppbärande motsvaras af äganderätt till jord, ägaren eller

innehafvare!! af den landgillepliktiga fastigheten ma friköpa sig från skyldigheten

att utgöra detta landgille mot erläggande af ett penningbelopp,

som i årlig ränta efter fem procent afkastar eu summa lika med landgillet;
att,

där landgillet består af en eller flera persedlar, för hvilka visst

penningvärde icke blifvit genom behörigt beslut fastställdt, till giund föi

löseskillingens beräknande skall läggas mediet af de tio senast förflutna

årens niarkegångspris enligt litt. A i länets markegångstaxa eller, därest

sådant pris ej finnes i sagda taxa upptaget, det penningvärde, hvartill afgälden

skäligen uppskattas;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 193.

7

att, beträffande landgille till prästerskap eller klockare, vederbörande

ej må begagna ^ sig af aflösningsrätten under nuvarande landgilletagares

tjänstetid, för så vidt denne ej därtill lämnar sitt samtycke;

att ägare eller innehafvare af landgillepliktig fastighet, som vill inlösa

landgillet, skall därom göra ansökan bos Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande,

som har att pröfva, huruvida inlösen enligt nu angifna

grunder må äga rum, samt, därest så befinnes, fastställer löseskillingen

och tillika utsätter viss dag då sökanden, vid äfventyr att beslutet eljest

anses förfallet, senast har att till vederbörande kyrkoråd inbetala löseskillingen;
att,

sedan beslutet, som genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

försorg skall delgifvas jämväl den till landgillet berättigade, vunnit

laga kraft och sökanden hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande styrkt

sig hafva fullgjort hvad honom på grund däraf åligger, Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande har att förordna om införande i kronans jordebok

af anteckning, att afgäldsskyldigheten upphört;

att landgille, som belöper på tiden, innan löseskillingen till vederbörande

erlagts, icke innefattas i aflösningen;

att löseskilling för landgille till prästerskap eller klockare skall, tills

vidare och intill dess Eders Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, under församlingens

ansvar af kyrkorådet förvaltas efter samma grund, som för

förvaltningen af kyrkokassas medel är vedertagen, med rätt för vederbörande

indelningshafvare att uppbära därå upplöpande ränta;

att beträffande prästerskapets landgillen af detsamma på lön anslagna

annex- och mensalhemman samt af prästänkesäten, Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande och domkapitlet skola tillse, att vid blifvande ny utarrendering,

där så ej redan skett, berörda landgille upphör att utgå;

att öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ärende,

hvarom här förut sägs, klagan må föras hos Eders Kungl. Maj:ts och rikets

kammarkollegium; samt

att dessa bestämmelser icke skola äga tillämpning i afseende å landgille,

som utgår af till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemman eller

innehafves under patronatsrätt;

2:o) att ägare af hemman, hvilket blifvit till skatte löst i enlighet

med bestämmelserna i nådiga kungörelsen angående försäljning till skatte

af de s. k. halländska kyrkohemmanen den 11 september 1863, må friköpa

sig från skyldigheten att utgöra hemmanet åliggande landgille och »ränta

i följd af skatteköp» mot erläggande af ett penningbelopp, som i årlig

ränta efter fem procent lämnar en afkastning lika med summan af berörda

afgälder, hvarvid till grund för beräknande af löseskillingen för spannmåls
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 193.

räntan äfvensom för lanclgillet, där detsamma utgår i smör, skall läggas

senast fastställda medelmarkegångspris, enligt litt. C i länets markegångstaxa;

att beträffande afgälder af ifrågavarande slag, hvilka utgå till prästerskapet,

vederbörande ej må begagna sig af denna rättighet under nuvarande

afgäldstagares tjänstetid, för så vidt denna ej därtill lämnar sitt samtycke;

att löseskillingen för sistberörda afgälder skall tills vidare och intill

dess Eders Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, under vederbörande församlings

ansvar af dess kyrkoråd förvaltas efter samma grund, som för

förvaltning af kyrkokassa^ medel är vedertagen, med rätt för vederbörande

indelningshafvare att uppbära därå upplöpande ränta;

att löseskillingen för ifrågavarande afgälder må fördelas till betalning

under en tid af sex år med lika belopp årligen jämte ränta efter fem procent

å oguldet kapital under villkor, att till säkerhet för amorteringens

fullgörande fastställes inteckning i hemmanet samt därjämte, för så vidt

inteckningen icke faller inom hälften af medeltalet af bevillningstaxeringsvärdena

för de fem sistförflutna åren, ställes borgen af minst två personer,

de där borga en för bägge och bägge för en, såsom för egen skuld, och

hvilkas vederhäftighet är af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller

domaren styrkt;

att, sedan inlösen skett, anmälan därom skall göras hos Eders Kungl.

Maj :ts befallningshafvande för vederbörlig anteckning i jordeboken; samt

att hvad nu föreslagits icke skall äga tillämpning å afgälder af ifrågavarande

slag, hvilka innehafvas under patronatsrätt.

Stockholm den SO maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.