Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t gjorda anhållan om utredning och förslag rörande inrättande af en statens arbetsförmedlingsanstalt för utomlands bosatta svenskar. Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. K) Sami. 1 Afd. 1 Band. Ui Höft.

1908-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:22, Skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t gjorda anhållan om utredning och förslag rörande inrättande af en statens arbetsförmedlingsanstalt för utomlands bosatta svenskar. Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. K) Sami. 1 Afd. 1 Band. Ui Höft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 22.

1

N:o 22.

Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 8 mars 1908.

— — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrif velse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om skrifvelse.)'' till Kungl. Maj:t angående åtgärder för

befordrandet af återinflyttning liit till landet af från

riket utflyttade personer.

(Lagutskottets utlåtande n:o 8.)

Till Konungen.

Det ligger i öppen dag, att emigrationen varit och är ett betydande

hinder för vårt lands utveckling och förkofran. Under de senare åren

hai också uppmärksamheten alltmer riktats på den fara emigrationen inuebäi

för vårt land, och såväl från enskildt håll som från statsmakternas sida

hafva krafter satts i gång för erhållande af botemedel mot densamma.

Ett bland dessa medel är det nu ifrågasatta, att söka verka för en återmflyttning

till det gamla hemlandet, och att därvid, i den mån det kan

anses behöfligt och lämpligt, undanröja tilläfventyrs bestående mera yttre

hinder för eu återinflyttning hit. Att äfven Riksdagen för sin del beaktat

just den vinst, som skulle tillföras vårt land, om en del af dess forna

söner återförvärfvades åt hemlandet, har Riksdagen ådagalagt bland annat

genom sin sistlidet år i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t gjorda anhållan

om utredning och förslag rörande inrättande af en statens arbetsförmedlingsanstalt

för utomlands bosatta svenskar.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. K) Sami. 1 Afd. 1 Band. Ui Höft. (Näs 22—25.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 22.

Vid innevarande riksdag kafva, till understödjande af en återinflyttning

till Sverige af från riket utflyttade personer, inom kamrarna

gjorts framställningar om vidtagande af ändring i gällande regler i fråga

om vapenöfnings fullgörande i fredstid af värnpliktige, som efter afflyttning

från riket flit återkommit, ock kar Riksdagen funnit dessa framställningar

vara förtjänta af beaktande.

För närvarande synes i detta afseende gälla följande:

I 2 § värnpliktslagen den 14 juni 1901 stadgas, att för den, som

förvärfva!’ svensk medborgarrätt det kalenderår, under hvilket lian fyller

21 år, eller därefter, inträder värnplikten från ock med det år, som infaller

näst efter det kan förvärfva! nämnda rätt. Enligt 5 § 3 mom.

samma lag äger Eders Kungl. Maj:t meddela närmare bestämmelser i fråga

om lagens tillämpning beträffande sådan värnpliktig.

I 138 § af förordningen angående inskrifning och redovisning åt

värnpliktige samt deras tjänstgöring in. m. den 5 december 1901 bär

Eders Kungl. Maj:t föreskrifvit, att om värnpliktig, som icke blifvit till

landstormen öfverförd eller från värnpliktens fullgörande frikallad, önskar

för vinnande af bättre utkomst eller på grund af eljest ömmande omständigheter

erhålla tillstånd att afflytta från riket, har han att därom

ingifva ansökan, ställd till Eders Kungl. Maj:t, som i ärendet meddelar

beslut. . , , • a o

% Beträffande skyldigheterna vid återkomst till Sverige stadgas i 4 ^

samma förordning, att i mantalslängden för hvarje år skola bland andra

såsom inskrifningsskyldige angifvas de svenska medborgare öfver 21 ar,

som vid senaste inskrifningsförrättning erhållit uppskof med mskrifningen

eller antecknats såsom frånvarande, äfvensom de under föregående aret

»enom naturalisation till svenska medborgare upptagna utländske män i

värnpliktsåldern, Indika icke förut blifvit inskrift» och icke under det ar

längden afser uppnå 41 års ålder. Vidare heter det i förordningens 29

S inom 3: »Sker inskrifningen af genom naturalisation till svensk medborgare

upptagen utländsk man det år, hvarunder han fyller 26 år, eller

senare, eller kan han med intyg styrka, att han i utlandet gjort längre

tids militärtjänst, än den i § 27 mom. 1 värnpliktslagen foresknfiia, befrias

han från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid ocli

öfverföres enligt hvad i mom. 2 ofvan sägs till landstormen.»

En svenskfödd värnpliktig, som ej undergått inskrifning och som utflyttat

ur riket, men icke förvärfvat utländsk medborgarrätt, blir alltså, så

snart han återkommit till Sverige, skyldig undergå inskrifning, såvida han

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 22.

ej det år, då inskrifningen sker, uppnår 41 års ålder. Han inskrifves

därvid i beväringen, försåvidt ej, i händelse han öfverskridit 33 års ålder,

hans skyldighet att tjänstgöra där till följd af beviljadt uppskof eller

laga förfall får anses hafva gått till ända. Såsom laga förfall räknas

icke att hafva afflyttat från riket, äfven om det sker med sådant tillstånd,

som omtalas i förenämnda 138 § inskrifningsförordningen.

Har åter en svenskfödd man, medan han vistats utrikes, där vederbörligen

förvärfvat medborgarrätt, äro hans skyldigheter i värnpliktsafseende

enligt förenämnda stadganden svårare att fullt klart bestämma.

Tyder man det i berörda 29 § 3 mom. inskrifningsförordningen förekommande

uttrycket »utländsk man» såsom liktydigt med utländsk medborgare,

blir eu person, som utflyttat härifrån landet och återkommer såsom

medborgare i annat land samt vid 26 års ålder eller senare genom naturalisation

upptagits till svensk medborgare, befriad från värnpliktens fullgörande

i beväringen och inskrifves i landstormen. Anser man åter sistnämnda

§ tillämplig endast å utrikes ort född man — man, som förut icke

ägt svensk medborgarrätt — kommer därför frågan, huru den härifrån

landet utflyttade skall såsom värnpliktig inskrifvas, då han återvändt, att

sakna betydelse, om han under sin bortovaro förvärfvat utländsk medborgarrätt

eller icke. Någon utbildad praxis med afseende å tolkningen

af det nämnda uttrycket lärer, såvidt Riksdagen kunnat inhämta, icke förefinnas.

Så mycket lärer emellertid vara fastlaget, att en svenskfödd

man, som, på grund af konventionen mellan Sverige—Norge och Nordamerikas

förenta stater af den 26 maj 1869 angående utflyttade personers

nationalitet, förvärfvat medborgarrätt i Förenta staterna, icke ansetts

kunna, då han hit återvändt, hänföras under 29 § mom. 3 inskrifningsförordningen,

utan har han, då de i konventionen omförmälda två åren

förflutit från hans återkomst från Amerika, ansetts skyldig undergå inskrifning

i beväringen, såvida han ej redan dessförinnan på därom gjord

ansökning vederbörligen naturaliserats till svensk medborgare, i hvilken

händelse han, så snart det skett, underkastas enahanda skyldighet.

Af hvad nu anförts torde vara tydligt, att gällande bestämmelser i

förevarande ämne icke äro ägnade att på ett tillfredsställande sätt underlätta

den åsyftade återinflyttningen. Det är visserligen sant, att eu

statsborgare icke utan fullgoda skäl bör få undandraga sig de plikter,

hans land af honom kan fordra, men å andra sidan bör väl samhällets

anspråk i fråga om värnpliktens fullgörande icke gå längre än som är förenligt

med andra samhällsintressen af enahanda betydelse. Att eu person,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 22.

som från inträdet i värnpliktsåldern käft sin verksamhet i främmande

land, under normala förhållanden skall vara underkastad full värnplikt,

när helst kan före öfverskridna 40 år återvänder till hemlandet, torde

i allt fall samkällets behof af försvarslcraft icke påfordra. Då därjämte

erfarenheten synes gifva vid handen, att alltför många, som eljest icke

skulle tveka att vända tillhaka till hemlandet, inför utsikten att inkallas

till eu längre tids vapenöfning, afhålla sig från att hit återvända, för att

kanske för alltid kvarstanna i det främmande landet, anser sig Riksdagen

för sin del böra förorda en snar ändring af de i det förevarande ämnet

gällande bestämmelser, hvilka för öfrigt synas Riksdagen sakna önskvärd

klarhet och bestämdhet.

Det gäller då att träffa föreskrifter, som å ena sidan garantera

mot missbruk och å den andra blifva effektiva för det ändamål, man

önskar nå.

Riksdagen, som för sin del icke kan godkänna den anvisade utvägen

att låta lindring i värnplikten vara beroende på erläggande af

någon penningafgift, anser, att eu bestämd tid bör fastslås, efter hvars

förlopp den, som ej olofligen afflyttat ur riket samt hit återkommit, under

alla omständigheter bör erhålla viss i lagen bestämd lindring i det förevarande

hänseendet, och bör denna lindring, eventuellt befrielse, enligt

Riksdagens mening komma den återvändande till godo, oberoende af

i hvilket främmande land han vistats, och, så långt möjligt, oberoende

af huruvida han blifvit främmande stats undersåte eller ej. Tiden synes

Riksdagen lämpligast böra sättas till 8 år från tidpunkten för utvandringen,

och bör i dessa åtta år eventuellt inräknas den tid, som vistelsen

i landet måste fortfara, innan den medborgarrätt, som kan vara förvärfvad

i annat land, förlorats. Därjämte synes det Riksdagen, att, i öfverensstämmelse

med hvad som för närvarande gäller beträffande utländsk

man» enligt 29 g 3 mom. inskrifningsförordningen, bör fordras, att den

återinflyttade senast det år, hvarunder inskrifningen sker, uppnår 26 års

ålder. Skulle jämväl i andra fall särskilda omständigheter påkalla lindring,

bör det ankomma på Eders Kungl. Maj:t att pröfva och afgöra, i

hvad mån sådan bör medgifvas.

I fråga om män af utländsk börd, hvilka i värnpliktsåldern blifvit

svenska medborgare, synes, hvad som angående dem enligt sistnämnda

stadgande för närvarande gäller, böra förblifva gällande.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen härigenom anhålla,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 22. 5

redning, huruvida ej befrielse eller lindring i fråga om värnpliktens fullgörande

i fredstid må kunna beredas från främmande land till Sverige

återinflyttade svenskfödda män, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill eu dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 3 mars 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.