Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara malmfält tillhöriga grufvor m. m.

1908-06-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:221, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara malmfält tillhöriga grufvor m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 221.

1

]V:o 221.

Uppläst och godkändt hos Första Kammaren den 2 juni 1908.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående inköp för statens räkning af aktiebolaget

Svappavaara malmfält tillhöriga grufvor m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 187.)

Till Konungen.

I proposition'' af den 9 april 1908 har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

dels bemyndiga Eders Kungl. Maj:t, att i enlighet med berörda

statsrådsprotokoll bilagdt förslag till aftal mellan svenska staten, å ena,

samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å andra sidan, med nämnda bolag

för statens räkning afsluta köp angående de i samma förslag omhandlade

fastigheter samt grufvor, grufveandelar in. m.;

dels för nämnda ändamål bevilja ett anslag af fem miljoner kronor

samt bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Eders

Kungl. Maj:ts beslut, från och med den 1 juli 1908 tillhandahålla Eders

Kungl. Maj:t nämnda belopp;

dels ock, under förutsättning att förenämnda köpeaftal mellan svenska

staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å andra sidan, blefve

af Eders Kungl. Maj:t godkändt, bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens

vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget,

Grängesberg—Oxelösund träffa öfverenskommelse angående ökad brytning

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 96 Höft. (Ako 221.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 221.

och utfraktning af malm m. m. i enlighet med statsrådsprotokollet bilagdt

förslag till sådan öfverenskommelse.

Af skäl, som i statsrådsprotokollet närmare utvecklats, måste det

anses vara synnerligen önskvärdt, att staten förvärfvar äganderätten till

de malmfält i Norrbotten, hvarom i denna proposition är fråga. Någon

fullständig utredning rörande malmtillgångarna i dessa fält föreligger

visserligen icke; men det är dock genom de undersökningar, som i detta

hänseende verkställts å Svappavaara och Leveäniemi malmfält, påvisadt,

att mycket betydliga tillgångar af rikhaltig malm därstädes förefinnas,

och man kan på grund häraf med stor tillförsikt antaga, att värdet af

dessa två malmfält fullt motsvarar den köpeskilling af 8,500,000 kronor,

som enligt det med aktiebolaget Svappavaara malmfält förslagsvis träffade

aftalet skulle erläggas för samtliga i köpet ingående malmfält och fastigheter.

Om staten nu förvärfvar ifrågavarande malmfält, synes det emellertid

tills vidare böra anstå med exploaterandet af desamma. På sätt i

statsrådsprotokollet framhållits, måste det nämligen anses fördelaktigast,

att de malmtillgångar, som ligga invid den befintliga järnvägen, först

tagas i anspråk, vare sig för användning inom landet eller för export,

innan man börjar bryta mera aflägsna malmfält, som endast genom nya

dyrbara järnvägsanläggningar kunna göras åtkomliga. I likhet med föredragande

departementschefen anser Riksdagen det ock vara ur nationalekonomisk

synpunkt riktigt, att, då inom Norrbotten finnas redan under

bearbetning varande grufvor af sådan mäktighet, att ensamt från dem kan

under en lång framtid tagas den kvantitet järnmalm, som kan ifrågakomma

för utförsel ur riket, brytningen också tills vidare koncentreras

till dessa grufvor. Med hänsyn härtill har nu, under förutsättning att

köpeaftalet med Svappavaarabolaget kommer till stånd, öfverenskommelse

träffats med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund angående brytning och utfraktning från Kiirunavaara

och eventuellt delvis från Gellivare af 9 miljoner ton järnmalm utöfver

den malmkvantitet, som Luossavaarabolaget enligt 1907 års kontrakt

äger bryta. Riksdagen vill påpeka, att enligt verkställd beräkning uttagandet

från Kiirunavaara malmfält af ifrågavarande 9 miljoner ton järnmalm

skulle, om brytningen jämnt fördelades öfver malmfältets hela yta,

föranleda en sänkning af denna yta med omkring 7 x/2 meter. Då malmfältet

med all säkerhet har ett djup af 350 meter, utgör sålunda den

ifrågasatta ökade brytningen endast en ringa del af den befintliga malmtillgången.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 221.

3

Genom den föreslagna öfverenskommelsen med Luossavaara- och

Grängesbergsbolagen skulle staten dels befrias från erläggande af en del,

3.500.000 kronor, af köpeskillingen för Svappavaaraköpet, dels ock genom

den royalty, bolagen hade att erlägga för den ökade malmbrytningen, få

återstoden af köpeskillingen inom jämförelsevis kort tid amorterad. Mot

denna öfverenskommelse hafva emellertid från olika håll anmärkningar

framställts. Man har nämligen ansett, att bolagen genom densamma skulle

kunna tillgodogöra sig alltför stor vinst och att i följd häraf äfven den

lösesumma, som staten på grund af 1907 års kontrakt har att erlägga för

förvärfvandet af stamaktierna i Luossavaarabolaget, komme att ökas. Beräkningarna

härom måste dock helt och hållet grunda sig på antaganden

om framtida förhållanden, såsom blifvande malmpriser och arbetskostnader,

förhållanden, hvilka man för närvarande icke kan med någon säkerhet

bedöma. Det får ej heller förbises, att bolagen, om de ock kunna hafva

förhoppning om vinst på uppgörelsen, å andra sidan måste stå risken för

de ogynnsamma konjunkturer, som framdeles kunna inträffa. 1 betraktande

häraf och med hänsyn till de fördelar, som öfverenskornmelsen gifvet

skulle i särskilda hänseenden medföra för staten, har Riksdagen, under

förutsättning att köpet af malmfälten kommer till stånd, ansett sig böra

godkänna samma öfverenskommelse.

I fråga om de i köpeaftalet omhandlade malmfälten anser Riksdagen

visserligen, såsom ock ofvan uttalats, att deras sammanlagda värde motsvarar

den till 8,500,000 kronor bestämda köpeskillingen. Emellertid har

i aftalet denna köpeskilling uppdelats så, att af densamma 1,500,000 kronor

skulle utgå för Leveäniemi malmfält, 6,975,000 kronor för Svappavaara

malmfält jämte Tansari och Salmivaara malmfält, hvilka sistnämnda ännu

icke blifvit närmare undersökta beträffande malmförekomsten, samt återstående

25,000 kronor för i köpet ingående hemmansdelar. Leveäniemi

malmfält, som enligt de verkställda undersökningarna har ungefärligen

lika stor malmtillgång som Svappavaara, är emellertid för staten af särskildt

värde, emedan den bär förekommande fosforfattiga järnmalmen företrädesvis

lämpar sig för den inhemska förädlingsindustrien. Med afseende

härå anser Riksdagen det vara riktigare att sätta priset för Leveäniemi till

5,000,000 kronor och för Svappavaara och öfriga malmfält till sammanlagdt

3.475.000 kronor. För en sådan förändrad fördelning af köpeskillingen

finnes ock särskild anledning. Svappavaarabolagets rätt till fyndigheterna

inom Leveäniemi malmfält är nämligen bestridd af en person, A. G. Rådell,

som under innevarande år verkställt vissa inmutningar därstädes. Med

hänsyn härtill har i det med bolaget uppgjorda köpeaftalet intagits bestämmelse

därom, att köpeskillingen för fyndigheterna inom Leveäniemi

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 221.

malmfält jämte därå från den 1 juli 1908 löpande ränta efter 4 % skall

erläggas först sedan de af Rådell gjorda inmutningarna genom laga kraft

ägande dom förklarats ogiltiga eller annorledes upphört att vara gällande

eller ock all på mutsedlarna grundad rätt blifvit å staten öfverlåten. På

grund af de upplysningar, som i statsrådsprotokollet meddelats beträffande

omförmälda inmutningar, torde man visserligen icke hafva stor anledning

befara, att i följd af desamma Svappavaarabolagets inmutningsrätt skulle

gå förlorad, men försiktigheten bjuder dock, att man räknar äfven med

denna eventualitet. Om densamma skulle inträffa och staten sålunda efter

köpets afsittande i enlighet med det af Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna

aftalet linge behålla endast Svappavaara och de två andra mindre betydande

malmfälten samt fastigheterna, skulle detta förvärf komma att stå

staten till en summa af 7 miljoner kronor. Detta pris måste otvifvelaktigt

anses vara alltför högt, men med all säkerhet kan man anse nämnda egendom

vara väl värd den af Riksdagen ofvan angifna summan 3,500,000

kronor, hvilket belopp enligt den ifrågasatta överenskommelser! med

Luossavaarabolaget skall erläggas af detta bolag. Återstoden af köpeskillingen,

5,000,000 kronor, som, i enlighet med hvad af Riksdagen ofvan

anförts, skulle bestämmas utgöra priset på fyndigheterna inom Leveäniemi,

skulle först efter det dessa fyndigheter blifvit, på sätt ofvan nämnts, fria

från anspråk på grund af de af Rådell gjorda inmutningarna, betalas af

staten, och skulle staten härvid tillika, i öfverensstämmelse med grunderna

för aftalet, å sistnämnda köpeskillingsbelopp erlägga ränta efter 4 %, räknadt

från den 1 juli 1908.

Det synes emellertid äfven böra bestämmas en tidsgräns, inom hvilken

ovissheten beträffande rätten till fyndigheterna inom Leveäniemi

malmfält bör vara afgjord, för att staten skall vara bunden att fullfölja

köpet af nämnda fyndigheter. Denna tidpunkt synes Riksdagen lämpligen

böra sättas till den 1 januari 1913, och anser Riksdagen att i berörda

hänseende bör stadgas, att, om icke före nämnda dag de i fråga om Rådells

inmutningar angifna villkoren för gäldande af köpeskillingen för fyndigheterna

inom Leveäniemi malmfält blifvit uppfyllda, Eders Kungl. Maj:t

och Riksdagen skola äga bestämma, att köpet i hvad det afser samma

fyndigheter skall återgå.

Med iakttagande af ofvan angifna förändringar har Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning bifallits af Riksdagen, och får Riksdagen

alltså anmäla, att Riksdagen på det sätt bifallit Eders Kung]. Maj:ts

ifrågavarande framställning, att Riksdagen:

a) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att angående de fastigheter samt

grufvor, grufveandelar m. m., som omhandlas i det vid statsrådsprotokollet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 221.

öfver civilärenden den 9 april 1908 fogade förslaget till aftal mellan svenska

staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å andra sidan,

^ii bolag för statens räkning ansluta köp på de i berörda förslao
till

aftal innefattade villkor, dock med följande ändringar:

att köpeskillingen för fyndigheterna inom Svappavaara, Tansari och

Salmivaara malmfält bestämmes till sammanlagdt 3,475,000 kronor och för

fyndigheterna inom Leveäniemi malmfält till 5,000,000 kronor;

att sistnämnda köpeskillingsbelopp 5,000,000 kronor jämte ränta därå

från den 1 juli 1908 skall erläggas först sedan de af A. G. Rådell gjorda

inmutningarna. inom Leveäniemi malmfält genom laga kraft ägande dom

förklarats ogiltiga eller annorledes upphört att vara gällande eller ock all

på mutsedlarna grundad rätt blifvit å staten öfverlåten;

samt att, om ofvannämnda i fråga om Rådells inmutningar uppställda

villkor icke blifvit uppfyllda före den 1 januari 1913, Eders Kungl. Maj:t

och Riksdagen skola äga bestämma, att köpet i hvad det afser" fyndigheterna

inom Leveäniemi malmfält skall återgå; ö

b) för nämnda ändamål beviljat ett anslag af fem miljoner kronor

samt bemyndigat riksgäldskontor att, i mån af behof och efter Eders

Vungl. Maj:ts beslut, från och med den 1 juli 1908 tillhandahålla Eders

Kungl. Maj:t nämnda belopp; och

c) under förutsättning att det i mom. a) omförmälda köpet blifver

afslutadt, bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara

Knrunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

träffa öfverenskommelse angående ökad brytning och utfraktning af

malm in. in. i enlighet med statsrådsprotokollet bilagdt förslag till sådan

öfverenskommelse.

Stockholm den 2 juni 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.