Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om ändring i 11 § af lagen angående äganderätt till skrift.

1908-03-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:36, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om ändring i 11 § af lagen angående äganderätt till skrift.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

3

N;o 36.

Uppläst och godkänd lios Första Kammaren don 11 mars 1908.

— — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om ändring i 11 § af lagen angående äganderätt till

skrift.

(Lagutskottets utlåtande n:o 23.)

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag har enskild motionär gjort framställning

om vidtagande af ändring i 11 § af lagen angående äganderätt till

skrift.

Denna framställning har Riksdagen funnit förtjäna beaktande.

Äfsikten med det i 11 § af lagen angående äganderätt till skrift

den 10 augusti 1877 uttalade undantaget från bestämmelserna om eftertryck

är att icke geuom ett för strängt tillämpande af regeln om författares

uteslutande rätt till sitt verk skapa hinder för den allmänna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

bildaingens och den vetenskapliga forskningens berättigade anspråk på att

få tillgodogöra sig ett litterärt eller musikaliskt alster. Dessa anspråk

få dock icke öfver höfvan utsträckas, så att de lända till författarens

skada eller menligt inverka på hans alstringslust. Särskildt i vårt land

med dess ofta öfverklagade brist på goda, populära framställningar till

tjänst för den bildningssökande ungdomen och för undervisningen synes

det vara eu angelägen sak, att rättsreglerna i det förevarande afseendet

äro så afvägda, att de icke genom att obehörigen inskränka författarerätten

afhålla goda författare från att ägna sig åt författareskap af nyssnämnda

art.

Uti ifrågavarande framställning har Eiksdagens uppmärksamhet riktats

på ett förhållande, som ur nyssnämnda synpunkt synes mindre tillfredsställande.

Enligt den nuvarande lydelsen af förenämnda paragraf kan nämligen

ett i sådan samling, som i paragrafen afses, intaget själfständigt arbete

obehindradt eftertryckas i annan liknande samling. Det framställda förslaget

innebär nu, att, om samlingen är afsedd för den elementära undervisning,

hvarom i paragrafen talas, nämligen i läsning, musik eller teckning,

och det däruti intagna arbetet är författadt enkom för att intagas i

samlingen, samt detta vid arbetets offentliggörande uttryckligen utsatts,

författaren eller utgifvaren bör vara skyddad med afseende å rätten till

arbetet. I detta fall har Riksdagen funnit det oriktigt, att författaren

eller utgifvaren frånhändes den rätt till skriften, som, om den allmänna

regeln i fråga om äganderätt till skrift gällde, skulle tillkomma dem.

Genom den föreslagna lagändringen lärer en olägenhet blifva afhjälpt,

som lagstiftaren knappast torde hafva förutsett. Icke heller synes genom

ett uppehållande i detta fall af förbudet mot eftertryck det intresse blifva

kränkt, som den ifrågavarande paragrafen af förenämnda lag afser att

tillgodose.

På grund af hvad sålunda förekommit får Riksdagen härigenom anmäla,

att Riksdagen har för sin del beslutat, att It § i lagen angående

äganderätt till skrift den 10 augusti 1877 skall erhålla följande lydelse:

Förbudet mot eftertryck må ej utgöra hinder att vid författandet af

nytt, i det väsentliga själfständigt arbete begagna tryckt skrift på det

sätt, att ordagrannt eller i sammandrag anföras delar däraf, som åberopas

till bevis eller upptagas till granskning, belysning eller ytterligare bearbetning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

Icke heller må såsom eftertryck anses, att i musikaliskt arbete ord

aftryckas såsom text eller att delar af tryckt skrift eller, där den är af

ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten hämtad samling,

som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid den elementära

undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till historisk

framställning, dock må livad nu sagts icke gälla, där skriften är författad

enkom i ändamål att intagas i sådan för den elementära undervisningen

afsedd samling, som nyss nämnts, samt förbehåll mot eftertryck blifva

gjordt vid skriftens början.

Då annans skrift, efter hvad i denna § medgifves, begagnas, skall

författaren uppgifvas, såframt hans namn finnes å skriften utsatt.

Stockholm den 11 mars 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.