Skrifvelse till Konungen, angående vidtagande af åtgärder för införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskildt med afseende på deras äktenskaps förhållanden.
3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1908:51, Skrifvelse till Konungen, angående vidtagande af åtgärder för införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskildt med afseende på deras äktenskaps förhållanden.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 51.
1
N:o 51.
Godkänd hos Första Kammaren den 4 april 1908.
— Andra Kammaren den 4 _ _
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vidtagande af åtgärder
för införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning
i kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade
svenskar, särskildt med afseende på deras äktenskaps förhållanden.
Till K onungeu.
att förenkhde bestämmelserInfSdeTT frågaanteckning ^kyrkobok
ä4t4Äteryttade 8venskar’särekMt med
Nu gällande stadganden angående anteckning i kyrkobok af älrtenskap,
som mgatts i utlandet utan att svensk lags föreskrifter därvirf
bbfvtt iakttagna, återfinnas i §§ 1 och 2 af lagen den l uli 1898 oc?
ar den grundsats, på hvilken bestämmelsen i förstnämnda § hvilar’ när
m^re,
.u*f?1rd,1 § 6 den 8 juli 1904 om vissa internationella
rattsforhallanden rörande äktenskap och förmynderskap.
I fråga om anteckning af hinderslöshet till äktenskap gäller för
dem, som under sm vistelse utomlands förblifvit svenska undersåtar elle£
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 26 Häft. (N:o 51).
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 51.
efter återkomsten återfått svensk medborgarrätt, bestämmelsen i 15 kap.
19 § kyrkolagen; bvarjämte i lagen af den 14 oktober 1898 meddelats
föreskrifter rörande tillvägagångssättet för svensk man eller kvinna, som
vill ingå äktenskap, men icke kan på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen
föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet.
Beträffande åter sådana personer, som vid sin återkomst till Sverige
äro främmande undersåtar, gäller bestämmelsen i § 1 af kung!, förordningen
den 8 juli 1904, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap
inför svensk myndighet må styrka, att hinder mot det äktenskaps
afslutande ej är för handen.
Tillämpningen af berörda bestämmelser vållar emellertid, enligt
hvad Riksdagen inhämtat, i regel stora svårigheter beroende därpå att
de intyg från utländsk myndighet, med hvilka vederbörande immigranter
hafva att hos pastor i den svenska församling, dit de inflytta, styrka
ingånget äktenskap eller hinderslöshet till äktenskap, i de flesta fall
saknas och icke kunna af immigranten utan betydande kostnader, tidsutdräkt
och besvär anskaffas. Vederbörande pastor är då, i fall sådana
intyg saknas, förhindrad att i kyrkoboken anteckna äktenskapet såsom
giltigt eller att annorledes än efter iakttagande af lagstadgade formaliteter
utfärda lysning till äktenskap. Enahanda varder förhållandet, då
från utlandet medförda intyg äro i ett eller annat afseende ofullständiga.
I sådant fall torde dock mången gång, då pastor känner sig öfvertygad
om det bristfälliga bevisets trovärdighet, detsamma godtagas såsom fullt
bevis angående däri angifna omständigheter. Likaså lärer stundom bestämmelsen
i 15 kap. 19 § kyrkolagen om vittnesmål angående hinderslöshet
till äktenskap af »tilistädesvarande, vissa och trovärdiga män»
tolkas så, att densamma får gälla äfven om skriftliga intyg från i utlandet
boende vittnen. Någon enhetlig praxis i dessa afseenden torde
emellertid icke förefinnas.
Det synes Riksdagen, att förenklade former kunde införas för
sättet att hos pastor i den svenska församling, dit inflyttningen sker,
styrka verkligheten och lagligheten af utomlands ingånget äktenskap
äfvensom hinderslöshet till äktenskap. I all synnerhet borde en förenkling
kunna åstadkommas i det fall, då vederbörande under sin vistelse
utomlands varit medlem af församling, tillhörande ett fast organiseradt
kyrkosamfund, sådant som t. ex. Augustanasynoden i Norra Amerika.
De vägar, på hvilka en lättnad i ifrågavarande afseenden skulle
kunna beredas och en återinvandring i sin män främjas, lära ej utan
en närmare utredning kunna definitivt angifvas.
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 51.
Riksdagen anser emellertid — särskildt med tanke på underlättandet
af återinvandringen från Norra Amerika — att i ett stort antal
fall åsyftadt resultat skulle ernås, därest föreskrifter kunde meddelas,
att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund,
som efter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande,
ordnade kyrkliga förhållanden, affattadt enligt fastställdt formulär och
försedt med vederbörande församlings sigill, tillerkännas full giltighet
i Sverige utan vidare attestering; och borde ett sådant betyg, enligt
Riksdagens mening, äga fullt vitsord ej blott i fråga om ingånget äktenskap
eller hinderslöshet till äktenskap utan äfven beträffande öfriga
förhållanden, hvilka äro af beskaffenhet att böra i kyrkobok antecknas,
såsom uppgifter om barns ålder, dop et cetera;
att, där hinderslöshet till äktenskap skall styrkas genom »vissa
och trovärdiga» mäns vittnesmål, detta under erforderliga garantier
(intyg af konsul, angående vittnenas trovärdighet e. d.) må kunna ske
äfven genom personer, boende å den ort i utlandet, där den återinvandrade
vistats;
samt att, där för styrkande af hindersiösheten tillkännagifvande i
allmänna tidningarna äger rum — med upphäfvande af bestämmelsen i
lagen den 14 oktober 1898 om sex månaders anmälningstid i fråga om
dem, som vistats utom Sverige, Norge, Danmark eller Finland — tiden
för alla fall bestämmes till tre månader.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det
täcktes Eders Kungl. Maj :t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande
af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande
från utlandet återinflyttade svenskar, särskildt med afseende på deras
äktenskapsförhållanden.
Stockholm den. 4 april 1908.
Med underdånig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.