Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Muff angående skyldighet för staten att erlägga skatt till kommun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning.

1908-04-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:55, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Muff angående skyldighet för staten att erlägga skatt till kommun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

1

\:o 55.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 april 1908.

_ — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Muff angående skyldighet för

staten att erlägga skatt till kommun för staten tillhörig

fastighet eller industriell anläggning.

(Lagutskottets utlåtande n:o 32.)

Till Konungen.

Uti en vid innevarande års riksdag afgifven motion har väckts förslag

om föranstaltande af utredning i fråga om skyldighet för staten att

erlägga skatt till kommun för staten tillhörig fastighet eller industriell

anläggning.

Den sålunda väckta frågan har flere gånger i större eller mindre

omfattning varit föremål för behandling inom riksdagen. Yid dessa tillfällen

och senast år 1898 har Riksdagen, frånsedt 1892 och 1898 års

Riksdagars beslut rörande kommunalutskylder för kronoparker, uttalat sig

emot ett sådant utvidgande af statens skatteplikt till kommun, som därvid

satts i fråga.

Enligt gällande förordning om kommunalstyrelse på landet är staten

tillhörig jordbruksfastighet underkastad beskattning till kommun. Hvad

sålunda stadgats angående jordbruksfastighet skall enligt lag af den 2

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 28 Höft. (N:is 55-58.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

april 1898 jämväl gälla kronopark, som bildats af mark, som åt kronan

inköpts efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän

eller del af sådan. Härutöfver är staten fri från utgörande af kommunalutskylder.

Emellertid må erinras, hurusom staten enligt lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet är pliktig deltaga i byggande och

underhåll af allmän väg, icke blott för staten tillhörig jordbruksfastighet

med hvad därtill räknas utan äfven för annan fastighet, för så vidt inkomst

däraf dragés.

Såsom skäl för den frihet från kommunalskatt, som staten sålunda

i regel åtnjuter, har hufvudsakligen anförts, att de inkomster och fördelar

af annat slag, som tillkomme kommun däraf, att staten dit förläde

och där utöfvade viss verksamhet, nämligen dels i form af skatter från

den i statens tjänst anställda personalen, dels ock genom förökad om

sättning och rörelse inom kommunen, vore af den betydenhet, att skattskyldighet

ej borde ifrågakomma. Hänsyn till dessa fördelar — hvillca

ej ansetts vara för handen i fråga om statens jordbruksfastigheter —- i

förening med det förhållande, att, då staten drif ver viss industriell eller

ekonomisk rörelse, detta merendels sker ur andra synpunkter och för

andra ändamål, än som för den enskilde äro bestämmande, hafva för

Eiksdagen förut varit afgörande vid bedömande af frågan om statens

skatteplikt gentemot kommun.

Eiksdagen kan för sin del icke finna annat, än att den sålunda

godkända principen om statens ställning i förevarande hänseende fortfarande

bör uppehållas. Ett frångående af denna princip skulle, såsom

förr äfven framhållits, medföra vidtgående konsekvenser och pålägga

staten inskränkningar i dess verksamhet, som skulle verka hämmande

och betungande. Hvad särskildt beträffar statens stora kommunikationsinrättningar,

skulle kommunal skatteplikt i fråga om dem föga öfverensstämma

med kommunernas och deras invånares stora fördel och intresse

just af dessa inrättningar, intressen, som ofta taga sig uttryck i vidtgående

uppoffringar och bidrag för dylika inrättningar från de kommuners

sida, som blifva däraf berörda.

En följd af Eiksdagens nu uttalade uppfattning är, att Eiksdagen

icke heller kan godkänna deras mening, som förfäkta, att i de fall, där

staten genom inköp förvärfvat viss egendom eller rörelse, för hvilken i

föregående ägares eller innehafvares hand komnmnalskatt utgått, staten

bör vidkännas kommunal skatteplikt för egendomen eller rörelsen. Oafsedt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

de äfven här, såsom eljest, med olika styrka i olika fall gällande principiella

skälen för statens skattefrihet, torde en sådan skillnad i fråga

om samma slag af statens egendom eller innekaf, som en dylik skatteplikt

skulle innebära, icke blifva rättvis. Ofta skulle den icke heller kunna

utan stora svårigheter i praktiken genomföras.

Härmed har Riksdagen ingalunda velat förneka, att, då staten förvärfvat

fastighet eller öfvertagit rörelse, som i enskild ägo lämnat betydande

skattebidrag till en kommun, men såsom statsegendom icke är

underkastad kommunala utskylder, ganska afsevärda rubbningar kunna

ske i kommunens inkomster. Ju mera statens verksamhet i industriellt

och ekonomiskt afseende utvecklas, desto större blir utsikten för sådana

rubbningar. I vår tid, då stora kraf ställas på staten i olika afseenden

och dessa kraf ofta anses fordra statens ingripande på nya ekonomiska

områden, synes det Riksdagen föreligga en fara, att dylika rubbningar,

där de inträffa, skola kunna få en för den enskilda kommunens ekonomi

verkligt tyngande karaktär.

Ehuru Riksdagen icke kan förorda bifall till ifrågavarande framställning,

för så vidt den afser statens likställande i vissa fall, beträffande

kommunala skyldigheter, med enskilda medlemmar af en kommun,

anser sig därför Riksdagen äga skäl ifrågasätta, huruvida ej åtgärder

kunna och böra vidtagas, för att icke kommunerna på grund af principen

om statens frihet från kommunalskatt i särskilda afseenden oskäligen

betungas. Eör sådant ändamål synes det Riksdagen, som om lämpliga

bestämmelser skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner, inom

hvilka staten äger annan inkomstgifvande fastighet än jordbruksfastighet

eller drifver ekonomisk verksamhet, däruti dock i regel icke inberäknadt

järnväg, post och telegraf eller annan därmed jämförlig kommunikationsinrättning,

tillförsäkras efter förekommande fall lämpade bidrag från staten

för bestridande af vissa kommunala utgifter. Härvid bör naturligen

väl beaktas, att bidragen icke få öfverstiga hvad som kan anses billigt

eller nödigt, samt att, såvidt möjligt, de särskilda ekonomiska fördelar

för kommun, som i olika fall vinnas af statens verksamhet inom densamma,

tagas i beräkning. Skulle vid öfvervägande häraf i ett eller

annat undantagsfall bidrag verkligen befinnas böra utgå äfven för någon

sådan staten tillhörig kommunikationsinrättning, som nyss nämnts, synes

däremot icke vara något att erinra.

En bidragsplikt för staten till kommunala utgifter, jämförlig med

den af Riksdagen nu ifrågaställda, kan för visst ändamål förekomma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

redan enligt gällande lag. I sådant afseende vill Biksdagen erinra om

den enligt 31 § 1 mom. af knngl. förordningen angående fattigvården

den 9 juni 1871 staten åliggande plikt att i vissa fall bekosta fattigvård

för manskap inom armén ock sjöförsvaret samt för arbetare och

handtverkare vid kronans varf och verkstäder jämte familjer. Äfven

har blifvit ifrågasatt, huruvida ej staten skulle kunna drabbas af den

i 34 § af samma förordning stadgade skyldighet för vissa egendomsinnehafvare,

som förorsaka fattigvårdssamhälle betungande utgifter, att

vidkännas särskildt tillskott till samhällets fattigvård.

På grund af hvad sålunda förekommit, får Biksdagen härigenom

anhålla, det täcktes Eders Knngl. Maj:t låta utreda, under hvilka förutsättningar

och i hvad mån kommun, inom hvilken staten förvärfvat

fastighet eller industriell anläggning, må kunna tillerkännas bidrag från

staten för bestridande af vissa kommunala utgifter, samt för Biksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 8 april 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.