Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid.
1908-04-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1908:56, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 56.
N:o 56.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 april 1908.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning
af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt
dömts till döden eller straffarbete på lifstid.
(Lagutskottets utlåtande n:o 83.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har enskild motionär gjort framställning
om obligatorisk undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad,
som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid.
Den författning, som hos oss närmare reglerar det processuella förfarandet
vid fall af misstänkt sinnessjukdom hos för brott tilltalad person,
är kungl. brefvet den 9 mars 1826, som stadgar, att enär någon för
brott tilltalad uppgifves vara eller vid gärningens begående hafva varit
vansinnig och fråga om hans befriande från ansvar på sådan grund uppstår,
åligger det domstol att, sedan vederbörande läkares betyg om den
tilltalades sinnesbeskaffenhet blifvit infordradt, öfverlämna detsamma jämte
rannsakningshandlingarna till medicinalstyrelsen, hvars utlåtande i ämnet
bör afvaktas, innan domstolen sitt beslut meddelar; och i det fall att
någon för brott tilltalad och därom öfvertygad person, såsom befunnen van
-
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 56.
smilig, icke varder till ansvar fälld, bör domstolen icke gifva någon
vidare föreskrift om hans framtida vårdande än att till vederbörande
öfverlämnas att om honom taga vård, så att han ej må blifva vådlig för
allmänna säkerheten.
Enligt den inom den svenska straffprocessen gällande s. k. undersökningsmetoden
är det emellertid domarens rätt och plikt att i målet
införskaffa alla de upplysningar, som på saken inverka. Härtill hör
äfven att alltid, där tvifvel uppstår om den tilltalades sinnesbeskaffenhet,
infordra utredning härom af särskildt sakkunnig. Också anlitades redan
före utfärdandet af berörda kungl. bref af de svenska domstolarna läkare
såsom sakkunniga i psykiatriskt-rättsmedicinska frågor.
Med den utveckling vetenskapen på hithörande område i det senaste
århundradet undergått har emellertid otillräkneligheten såsom strafffrihetsgrund
vid begåendet af brottsliga handlingar tillerkänts allt större
betydelse. Det djupare inträngandet i det psykiska lifvets många problem
har visat, att någon bestämd gräns mellan sinnessjukdom och icke sinnessjukdom,
tillräknelighet och icke tillräknelighet, understundom är svår att
fullt klart påvisa. Äfven om det sålunda, något som ock vår svenska strafflag
i dess skillnad mellan mistning af förståndets bruk och förståndets fulla
bruk erkänner, mellan det afgjordt normala och det afgjordt otillräkneliga
ligger en fallande skala af psykiska abnormtillstånd, måste det praktiska
rättslifvet kräfva ett skarpt fixerande af den punkt, då tillräknelighet
får anses föreligga. Höga måste också fasthållas, hvad som enligt
svensk rätt äfven gäller, att bristande tillräknelighet vid begåendet af
en brottslig handling bör hafva enahanda verkan såsom straffriketsgrund,
vare sig fråga är om mindre förseelser eller om grofva brott. Det oaktadt
föreligger otvifvelaktigt i den mån fråga är om eu statens större
reaktion mot brottet, och alltså ett större intresse för den förment
brottslige ställes på spel, ett större kraf på staten, att all hänsyn tages
till den vid straffets bestämmande så viktiga omständigheten: den brottsliges
tillräknelighet. Detta intresse når sin höjdpunkt, då fråga är om
tillämpning af de strängaste straffen, som gälla individens lif eller frihet
för all framtid. Den uti ifrågavarande framställning för dessa fall uppdragna
analogien mellan hvad gällande lag stadgar om underställning
af underrätts dom under högre domstols pröfning och den af honom för
sådana fall påyrkade obligatoriska undersökningen i fråga om den tilltalades
sinnesbeskaffenhet kan Riksdagen icke finna annat än berättigad.
Riksdagens Skrifvelse N:o 56.
7
Ehuru tydligen den gällande regeln, att bristande tillräknelighet bör
i samma mån fritaga från straff vid fråga vare sig om ringare eller
gröfre brott, bör strängt vidhållas, anser sig dock Riksdagen böra framhålla
vikten af alldeles särskilda garantier härutinnan vid fråga om de
nu närmast åsyftade brotten.
Det synes Riksdagen lämpligt, att ej blott rent psykiatriska synpunkter
komma i betraktande vid bedömande af förevarande frågor; och
förefaller det därför Riksdagen, som om utlåtande härutinnan fortfarande
borde inhämtas från medicinalstyrelsen.
Riksdagen får i anledning af hvad sålunda anförts härigenom hos
Eders Ivxmgl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag
till lagbestämmelse därom, att, då tilltalad person blifvit af underdomstol
dömd till döden eller till straffarbete på lifstid och saken fördenskull
underställts högre domstols pröfning, utlåtande angående den tilltalades
sinnesbeskaffenhet skall, därest sådant icke till underdomstolen
af medicinalstyrelsen afgifvits, infordras från denna myndighet, innan
den högre domstolen företager målet till pröfning.
Stockholm den 8 april 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.