Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid.

1908-04-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:56, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 56.

N:o 56.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 april 1908.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning

af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt

dömts till döden eller straffarbete på lifstid.

(Lagutskottets utlåtande n:o 83.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär gjort framställning

om obligatorisk undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad,

som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid.

Den författning, som hos oss närmare reglerar det processuella förfarandet

vid fall af misstänkt sinnessjukdom hos för brott tilltalad person,

är kungl. brefvet den 9 mars 1826, som stadgar, att enär någon för

brott tilltalad uppgifves vara eller vid gärningens begående hafva varit

vansinnig och fråga om hans befriande från ansvar på sådan grund uppstår,

åligger det domstol att, sedan vederbörande läkares betyg om den

tilltalades sinnesbeskaffenhet blifvit infordradt, öfverlämna detsamma jämte

rannsakningshandlingarna till medicinalstyrelsen, hvars utlåtande i ämnet

bör afvaktas, innan domstolen sitt beslut meddelar; och i det fall att

någon för brott tilltalad och därom öfvertygad person, såsom befunnen van
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 56.

smilig, icke varder till ansvar fälld, bör domstolen icke gifva någon

vidare föreskrift om hans framtida vårdande än att till vederbörande

öfverlämnas att om honom taga vård, så att han ej må blifva vådlig för

allmänna säkerheten.

Enligt den inom den svenska straffprocessen gällande s. k. undersökningsmetoden

är det emellertid domarens rätt och plikt att i målet

införskaffa alla de upplysningar, som på saken inverka. Härtill hör

äfven att alltid, där tvifvel uppstår om den tilltalades sinnesbeskaffenhet,

infordra utredning härom af särskildt sakkunnig. Också anlitades redan

före utfärdandet af berörda kungl. bref af de svenska domstolarna läkare

såsom sakkunniga i psykiatriskt-rättsmedicinska frågor.

Med den utveckling vetenskapen på hithörande område i det senaste

århundradet undergått har emellertid otillräkneligheten såsom strafffrihetsgrund

vid begåendet af brottsliga handlingar tillerkänts allt större

betydelse. Det djupare inträngandet i det psykiska lifvets många problem

har visat, att någon bestämd gräns mellan sinnessjukdom och icke sinnessjukdom,

tillräknelighet och icke tillräknelighet, understundom är svår att

fullt klart påvisa. Äfven om det sålunda, något som ock vår svenska strafflag

i dess skillnad mellan mistning af förståndets bruk och förståndets fulla

bruk erkänner, mellan det afgjordt normala och det afgjordt otillräkneliga

ligger en fallande skala af psykiska abnormtillstånd, måste det praktiska

rättslifvet kräfva ett skarpt fixerande af den punkt, då tillräknelighet

får anses föreligga. Höga måste också fasthållas, hvad som enligt

svensk rätt äfven gäller, att bristande tillräknelighet vid begåendet af

en brottslig handling bör hafva enahanda verkan såsom straffriketsgrund,

vare sig fråga är om mindre förseelser eller om grofva brott. Det oaktadt

föreligger otvifvelaktigt i den mån fråga är om eu statens större

reaktion mot brottet, och alltså ett större intresse för den förment

brottslige ställes på spel, ett större kraf på staten, att all hänsyn tages

till den vid straffets bestämmande så viktiga omständigheten: den brottsliges

tillräknelighet. Detta intresse når sin höjdpunkt, då fråga är om

tillämpning af de strängaste straffen, som gälla individens lif eller frihet

för all framtid. Den uti ifrågavarande framställning för dessa fall uppdragna

analogien mellan hvad gällande lag stadgar om underställning

af underrätts dom under högre domstols pröfning och den af honom för

sådana fall påyrkade obligatoriska undersökningen i fråga om den tilltalades

sinnesbeskaffenhet kan Riksdagen icke finna annat än berättigad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 56.

7

Ehuru tydligen den gällande regeln, att bristande tillräknelighet bör

i samma mån fritaga från straff vid fråga vare sig om ringare eller

gröfre brott, bör strängt vidhållas, anser sig dock Riksdagen böra framhålla

vikten af alldeles särskilda garantier härutinnan vid fråga om de

nu närmast åsyftade brotten.

Det synes Riksdagen lämpligt, att ej blott rent psykiatriska synpunkter

komma i betraktande vid bedömande af förevarande frågor; och

förefaller det därför Riksdagen, som om utlåtande härutinnan fortfarande

borde inhämtas från medicinalstyrelsen.

Riksdagen får i anledning af hvad sålunda anförts härigenom hos

Eders Ivxmgl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag

till lagbestämmelse därom, att, då tilltalad person blifvit af underdomstol

dömd till döden eller till straffarbete på lifstid och saken fördenskull

underställts högre domstols pröfning, utlåtande angående den tilltalades

sinnesbeskaffenhet skall, därest sådant icke till underdomstolen

af medicinalstyrelsen afgifvits, infordras från denna myndighet, innan

den högre domstolen företager målet till pröfning.

Stockholm den 8 april 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.