Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om äktenskaps ingående.

1908-04-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:57, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om äktenskaps ingående.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

N:o 57.

Uppläst och godkänd kos Första Kammaren den 9 april 1908.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om äktenskaps ingående.

(Lagutskottets utlåtande n:o 30 och memorial n:o 37.)

Till Konungen.

I en den 31 december 1907 dagtecknad proposition, n:o 2, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt

förslag till lag om äktenskaps ingående.

Vid granskning af lagförslaget har Riksdagen icke till alla delar

kunnat godkänna detsamma. För de ändringar i lagförslaget, som Riksdagen

funnit påkallade, redogöres här nedan.

1 §•

I särskilda skrivelser till Eders Kungl. Maj:t hafva Riksdagen och

kyrkomötet anhållit om vidtagande af åtgärder till sådan ändring i

gällande äktenskapslagstiftning, att rättighet att ingå äktenskap inför

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o HT. 9

borgerlig myndighet måtte medgifvas jämväl dem, hvilka för närvarande

äro uteslutande hänvisade till äktenskaps afslutande medelst vigsel.

Det förslag till lag om äktenskaps ingående, hvithet nu af Eders Kungl.

Maj:t framlagts, är äfven byggdt på grundsatsen, att det i regel skall

stå medlemmar af svenska kyrkan fritt att välja mellan att ingå äktenskap

inför borgerlig myndighet eller genom vigsel. I anslutning härtill

och i öfverensstämmelse med sin år 1904 i ämnet uttalade mening finner

jämväl Riksdagen, att den reform, som nu föreslagits i fråga om formerna

för ingående af äktenskap, bör stanna vid införande af fakultativt civiläktenskap.

I en viktigare punkt afviker emellertid Eders Kungl. Maj :ts ifrågavarande

proposition från den princip, som ansetts böra vara normerande

för lagstiftningen i ämnet. Uti sin berörda framställning till Eders

Kungl. Maj:t utgick nämligen Riksdagen ifrån att, vid sidan af den rätt

till äktenskaps ingående inför borgerlig myndighet, hvilken kunde blifva

medgifven dem, som förut ej vore därtill berättigade, förmånen af att

få sitt äktenskap afslutadt genom vigsel fortfarande skulle i samma

utsträckning som förut stå dessa öppen, vare sig de båda tillhörde svenska

kyrkan eller främmande trossamfund. Föreliggande proposition åsyftar

emellertid att afskaffa vigselbehörighet för främmande trossamfunds prästerskap

samt följaktligen göra civiläktenskapet obligatoriskt äfven för sådana

medlemmar af dylikt samfund, hvilka enligt nu gällande regler äro uteslutande

hänvisade till vigsel såsom form för äktenskaps ingående.

Riksdagen hyser för sin del betänkligheter mot afskaffande af all

vigselbehörighet för främmande trossamfunds prästerskap. Det må villigt

medgifvas, att genom dess upphäfvande eu i och för sig önskvärd

enkelhet och reda skulle vinnas i de nu bestående mångskiftande bestämmelserna

angående formen för ingående af äktenskap, men endast för

ernående af denna enkelhet och reda bör icke uppoffras den rätt, som

för närvarande är medlemmar af vissa främmande trossamfund förunnad,

att ingå äktenskap medelst vigsel efter vederbörande samfunds kyrkobruk.

För att ett afskaffande af denna samfundens prästerskap tillkommande

vigselbehörighet skulle ifrågakomma, borde synnerligen tungt

vägande skäl tala därför. Enligt Riksdagens uppfattning är emellertid

detta icke fallet, utan föreligga fastmera öfvervägande skäl för bibehållande

af nämnda befogenhet. Om vid införande af civiläktenskap

på sätt i Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition föreslagits, nämligen

i de flesta fall blott såsom eu rättighet och ej såsom den enda af

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 10 Sami. 1 Afcl. 1 Band. 28 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

staten erkända formen för äktenskaps ingående, behörighet till förrättande

af vigsel fråntages prästerskapet inom främmande trossamfund,

hvilket nu innehar dylik behörighet, under det att rätt till erhållande

af kyrklig vigsel kvarstår för statskyrkans medlemmar, skulle tillskapas

eu konfessionell olikställighet uti ifrågavarande afseende, där någon sådan

för närvarande icke tinnes. I de utdrag af i statsrådet förda protokoll,

som åtfölja ifrågavarande proposition, angifves vidare såsom grund till

det ifrågasatta uppkäfvandet af denna rättighet, att staten saknar garantier

för att de för afsilande af ett äktenskap väsentliga momenten ingå

i de vigselformer, som användas inom de främmande trossamfunden.

De former, som hittills ansetts tillfyllestgörande för att ett borgerligt

äktenskap skall vara lagligen ingånget, och som äfven upptagits i föreliggande

lagförslag, bestå endast däri, att myndigheten affordrar kontrahenterna

deras frivilliga ja och samtycke samt därefter förklarar dem för

äkta makar. Riksdagen kan icke föreställa sig, att icke de former för

ingående af äktenskap, å hvilket fordran sålunda uppställts, inom samtliga

de ifrågavarande samfunden skola anses såsom nödvändiga moment

i de vigselformulär, som där tillämpas. I hvarje fall lärer staten icke

sakna möjlighet att tillse, att den ritual, som användes inom de olika

samfunden, innebär fullt betryggande garantier för att de formella förutsättningarna

för ett lagligt äktenskap skola föreligga. Riksdagen vill

därjämte erinra, att eu garanti mot att äktenskap inom samfunden ingås

i fall, då hinder däremot möter, förefinnes i bestämmelsen att, innan

äktenskap afslutas medelst vigsel af präst inom vederbörande samfund,

lysning skall hafva skett i den till svenska kyrkan hörande församling,

där kvinnan har sitt hemvist, hvarvid det åligger lysningsförrättaren att

tillse, det äktenskapshinder icke föreligger. Den prästerskapet inom

ifrågavarande samfund tillerkända behörighet att förrätta vigsel har dessutom

under en längre tid utöfvats utan att, såvidt Riksdagen har sig

bekant, några menliga verkningar häraf framträda Man synes då redan

af denna grund sakna anledning att upphäfva den likställighet, som i

detta afseende rådt mellan medlemmar af svenska statskyrkan och ifrågavarande

samfund, i synnerhet som eu ändring af nu bestående förhållanden

i denna del icke påkallats vare sig af Riksdagen, af kyrkomötet,

af någon allmänt utbredd mening inom landet eller af samfunden

själfva. Det må visserligen vara sant, att ett afskaffande af denna rätt

ingalunda innebär något angrepp på de främmande samfundens religiösa

frihet, då det står dem öppet att anordna en efterföljande religiös akt,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

11

men då man under en afsevärd tid framåt torde böra räkna med att det

öfvervägande flertalet af dem, som ärna ingå äktenskap, hellre vilja

gifva religionens helgd åt sitt förbund genom att besegla dess stiftande

medelst vigsel än utsluta det inför borgerlig myndighet, synes Riksdagen

borttagandet af rätten till vigsel för medlemmar af ifrågavarande

samfund vara för känslan något sårande. Det mindre lämpliga häri

skulle otvifvelaktigt framstå så mycket tydligare, som ett borttagande af

denna högt skattade förmån icke kan anses påkallad af något statens

eller kyrkans intresse.

Hvad Riksdagen ofvan anfört rörande rätt till vigsel för vissa främmande

trossamfunds medlemmar har närmast afsett de samfund af kristen

tro, hvilkas prästerskap tillerkänts behörighet att viga. T Eders Kungl.

Maj :ts proposition hafva emellertid äfven mosaiska trosbekännare, som åstunda

att med hvarandra träda i äktenskap, uteslutande hänvisats till att afgjuta

sitt äktenskap inför borgerlig myndighet. Sedan mycket lång tid

tillbaka hafva de mosaiska trosbekännare!a, trots det att uttryckligt lagstadgande

därom icke gifvits, ansetts berättigade att ingå äktenskap i

de former, som enligt mosaiskt religionsbruk få därför användas. I

likhet med hvad Riksdagen funnit anledning förorda med afseende å

vissa främmande kristna trossamfund, anser Riksdagen, att äfven de

mosaiska trosbekännarna böra bibehållas vid rätten att ingå giftermål

medelst vigsel af rabbin eller annan samfundets religionslära^. Riksdagen

har dock icke ansett nödigt att uttrycklig bestämmelse därom

intages uti förevarande lag, enär de i paragrafen använda uttrycken

otvifvelaktigt inbegripa äfven do mosaiska trosbekännarna, förutsatt att

Eders Kungl. Maj:t på ansökan medgifver deras prästerskap behörighet

att förrätta vigsel med laga verkan. Särskild! med hänsyn till de

mosaiska trosbekännarnas nu bestående rätt uti ifrågavarande afseende,

anser sig Riksdagen kunna förutsätta, att Eders Kungl. Maj:t icke skall

förmena mosaiskt prästerskap behörighet att förrätta vigsel.

Såvidt Riksdagen kan finna, torde något hinder icke heller förefinnas

mot att orden präst och prästerskap anses inbegripa äfven rabbin

och annan judisk religionslärare.

På grund af de skäl, som sålunda anförts, har Riksdagen funnit

sig böra uti nu ifrågavarande paragraf införa ett nytt moment, hvarigenom

de främmande trossamfundens prästerskap i samma utsträckning,

som gäller i fråga om svenska kyrkans, bibehålies vid den vigselbehörighet

de hittills åtnjutit.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

.Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

2 8.

Uti denna paragrafs bestämmelser rörande de borgerliga myndigheter,

, inför hvilka äktenskap må afslutas, har Riksdagen funnit sig böra

föreslå vissa jämkningar. I paragrafen stadgas, att, då borgerligt äktenskap

skall ingås i stad, detsamma skall afslutas inför magistraten samt,

då det skall ingås på landet, inför kronofogden i orten. Då det emellertid,

på sätt i vissa inom Riksdagen väckta motioner anförts, åtminstone i

de större städerna torde kunna medföra olägenheter att borgerligt äktenskap

i stad alltid skall ingås inför magistraten, anser Riksdagen skäl

föreligga för den ändring i Eders Kungl. Majt:s förevarande proposition,

att äktenskap må kunna afslutas inför lagfaren ledamot af magistraten.

Riksdagen finner dock tillräckliga grunder icke vara för handen för att

betaga dem, som vilja ingå äktenskap, möjligheten att göra det inför

magistraten. I de fall, då äktenskapet afslutas inför viss ledamot af

magistrat, torde det vid förrättningen förda protokoll, i likhet med hvad

finnes stadgadt rörande äktenskap, som ingås inför kronofogde, böra af

vittnen bestyrkas.

Vidare torde mot ifrågavarande bestämmelser i Eders Kungi. Maj:ts

förslag med fog kunna anmärkas, att genom dem kronofogde i icke få

fall blefve förhindrad att förrätta giftermål mellan kontrahenter, tillhörande

hans tjänstgöringsområde. Flera af landets kronofogdar äro nämligen

med vederbörligt tillstånd bosatta i städerna och skulle följaktligen icke

ens vara behöriga att afsluta äktenskap mellan personer, som tillhöra

deras distrikt, om icke äktenskapet ingås inom vederbörande kronofogdes

tjänstgöringsområde. Den omständigheten, att kronofogde är bosatt i stad,

synes emellertid Riksdagen icke böra föranleda, att han blifver obehörig

att där förrätta giftermål. Såsom skäl för denna sin uppfattning vill

Riksdagen vidare anföra, att, enligt hvad Riksdagen inhämtat, nu gällande

bestämmelser i ämnet flerstädes så tillämpats, att i stad bosatt kronofogde

ansetts behörig att förrätta giftermål äfven inom staden.

I enlighet med hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen gifvit

ifrågavarande paragraf en förändrad affattning.

3 §•

Riksdagens förslag, att den vissa främmande trossamfunds prästerskap

tillerkända behörighet att förrätta vigsel må bibehållas, har föranledt

Riksdagen att företaga en omredigering af ifrågavarande paragraf. Så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

13

lunda har det i Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition föreslagna

andra stycket af paragrafen inarbetats i första stycket samt bestämmelserna

om formen för vigsel, förrättad af samfundens prästerskap, insatts såsom

ett nytt andra stycke.

4 och 5 §§.

De af Eiksdagen föreslagna ändringarna i dessa paragrafer betingas

utaf bibehållande af rätten för främmande trossamfunds medlemmar att

erhålla vigsel.

6 §•

Denna paragraf har icke gifvit Eiksdagen anledning till någon

erinran.

Hvad slutligen angår de stadganden, som genom förevarande lag

böra sättas ur kraft, torde, om Eiksdagens förslag till affattning af densamma

vinner beaktande, följande i föreliggande proposition till upphäfvande

föreslagna lagrum fortfarande böra blifva gällande, nämligen

andra stycket af 18 § i nådiga förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 oktober .1873, innefattande

straffbestämmelser för främmande trossamfunds präst, som viger dem,

hvilkas äktenskap för laga hinder måste återgå, samt nådiga kungörelsen

den 6 augusti 1894 angående vissa skyldigheter, som åligga föreståndare

för församling af främmande kristna trosbekännare, hvaruti meddelas

föreskrifter angående styrkande af behörighet för präst inom vederbörande

samfund att förrätta vigsel.

På grund af hvad sålunda anförts, har Eiksdagen, som icke kunnat

i oförändradt skick godkänna Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

för sin del antagit följande

Lag

om äktenskaps ingående.

1 §•

Vilja medlemmar af svenska kyrkan här i riket med hvarandra

ingå äktenskap, och har såväl mannen som kvinnan inom kyrkan begått

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

Herrens nattvard eller af präst inom kyrkan åtnjutit konfirmationsundervisning

och af denne funnits beredd att, efter undergången konfirmation,

få tillträde till nattvarden, må äktenskapet afslutas inför borgerlig

myndighet eller med vigsel.

Samma lag vare, där äktenskap skall ingås emellan dem, hvilka

bägge tillhöra samma främmande trossamfund med sådant prästerskap,

att Konungen funnit åt detsamma kunna anförtros att vigsel med laga

verkan förrätta och förty rättighet därtill medgifvit.

I öfriga fall skall äktenskap här i riket afslutas inför borgerlig

myndighet.

2 §■

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, är, då

äktenskapet skall ingås i stad, magistraten eller lagfaren ledamot af

magistraten och, på landet, kronofogden i orten. Sådan myndighets

åliggande att förrätta giftermål är ej beroende däraf, att mannen eller

kvinnan har sitt hemvist inom myndighetens tjänstgöringsområde. Är

kronofogde bosatt i stad, äge han jämväl inom staden verkställa dylik

förrättning.

Äktenskap inför borgerlig myndighet skall afslutas i släktingars

eller andra vittnens närvaro. Myndigheten affordre mannen och kvinnan

deras frivilliga ja och samtycke och förklare dem därpå för äkta makar.

Hvad sålunda förekommit skall upptagas i särskild!, öfver sådana ärenden

fördt protokoll; och varde, där äktenskapet är ingånget inför kronofogde

eller ledamot af magistrat, protokollet af vittnen bestyrkt.

Vigsel mellan medlemmar af svenska kyrkan förrättas af präst inom

kyrkan i enlighet med föreskrifterna i den för kyrkan gällande handbok.

De, som vilja ingå äktenskap, äga att till förrättande af vigsel välja

den präst inom kyrkan, de själfva åstunda ; dock att skyldighet att viga

åligger allenast präst i församling, där mannen eller kvinnan har sitt

hemvist.

Vigsel mellan medlemmar af främmande trossamfund skall efter

samfundets kyrkobruk förrättas af präst inom samfundet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 57.

15

4 §•

Innan äktenskap må afslutas, inför borgerlig myndighet eller med

vigsel, skall lysning, på sätt därom är stadgadt, ske i den till svenska

kyrkan hörande församling, där kvinnan har sitt hemvist.

Då äktenskap afslutas annorledes än med vigsel inom svenska kyrkan,

åligger det borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap blifvit ingånget,

eller vigselförrättare att ofördröjligen om äktenskapet göra anmälan hos

kyrkoherden i den församling, hvarest lysningen skeft, så ock, där make

tillhör främmande församling, åt hvars föreståndare eller prästerskap

lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlemmarna föra kyrkobok,

hos den person, af hvilken församlingens kyrkobok föres.

Om skyldighet för präst inom svenska kyrkan att anmäla vigsel för

dess antecknande i kyrkobok gälla särskilda bestämmelser.

6 §•

Att i vissa fall äktenskap, som här i riket ingåtts inför diplomatisk

eller konsulär ämbetsman i främmande stats tjänst, skall anses vara i

behörig form afslutadt, så ock om giltigheten af utrikes ingångna äktenskap

är särskild! stadgadt.

Genom denna lag upphäfvas:

cirkuläret den 15 september 1773, i hvad det afser rätt att välja

präst till förrättande af vigsel;

3 § i förordningen den 20 januari 1863 angående giftermål emellan

kristen och mosaisk trosbekännare;

4 och 5 §§ i förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning äfvensom 9 § i samma förordning,

såvidt angår anmälan om ingångna äktenskap, samt hvad i första stycket

af 19 § i förordningen stadgas rörande lysning till äktenskap i vissa fall;

2 & i förordningen den 31 oktober 1873 angående ändring i vissa

delar af kyrkolagen med därtill hörande författningar;

förordningen den 15 oktober 1880 angående äktenskaps afskalande

i visst fall inför borgerlig myndighet;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o St.

lagen den 13 maj 1898 angående rätt till erhållande af kyrklig

vigsel i visst fall;

så ock hvad lag eller särskild författning i {Ifrigt innehåller mot

denna lag stridande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Stockholm den 9 april 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.