Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående naturminnesmärkens fredande, lag angående nationalparker och lag innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

1909-05-05 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:106, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående naturminnesmärkens fredande, lag angående nationalparker och lag innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

1

N:o 106.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds

proposition med förslag till lag angående naturminnesmärkens

fredande, lag angående nationalparker och lag

innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

(Lagutskottets utlåtande n:o 47.)

Till Konungen.

Genom en den IT mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 102,

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen

bilagda förslag till

1) lag angående naturminnesmärkens fredande,

2) lag angående nationalparker och

3) lag innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Riksdagen har vid granskning af de ifrågavarande lagförslagen

angående naturminnesmärkens fredande och tillägg till förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 33 Höft. (N:o 106.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

behof ej funnit anledning att emot dem framställa någon erinran.

Endast beträffande en detalj i förslaget till lag om nationalparker bär

Riksdagen funnit sig böra föreslå en jämkning.

Enligt 3 § af sistnämnda lagförslag bar Eders Kungl. Maj:t tillerkänts

befogenhet att för hvarje särskild nationalpark föreskrifva de

undantag, som må finnas nödiga, från de i lagförslagets 1 § gifna generella

regler för nationalparkens skyddande. Med afseende å dessa bestämmelser

bär föredragande departementschefen till det vid propositionen i utdragfogade

statsrådsprotokollet anfört följande: »Det af sakkunnige uppgjorda

förslaget till lag angående nationalparker innehåller jämte bestämmelser

af kriminallags natur äfven åtskilliga förvaltningsföreskrifter, livilka

emellertid äfven indirekt äga sin betydelse i kriminalrättsligt hänseende,

då därigenom uppställas vissa undantag från de förbud, hvilkas öfverträdande

lagen i regel afser att bestraffa. Då emellertid dessa förvaltningsföreskrifter

för att blifva fullt lämpliga måste afpassas efter beskaffenheten

hos hvarje särskild nationalpark, samt man Titan alltför stor

omgång bör kunna ändra dem, där så visar sig erforderligt, har jag, i

enlighet med hvad som föreslagits af vissa åt" Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

ansett lämpligast, att desamma borttagas ur lagförslaget

och ersättas med ett allmänt bemyndigande för Eders Kungl.

Maj: t att i särskildt reglemente för hvarje nationalpark föreskrifva de

undantag från lagens förbudsbestämmelser, som finnas nödiga för att

möjliggöra nationalparkens ändamålsenliga förvaltning i enlighet med

de synpunkter, hvaråt de sakkunniges lagförslag gifvit uttryck.» —

Det synes emellertid Riksdagen, som om med den affattning, 3 § erhållit,

den Eders Kungl. Maj:t sålunda gifna befogenhet tillmätts mera

snäft än som i vissa fall kan vara förenligt med det med nationalparken

åsyftade ändamål. I 4 § af de sakkunnigas förslag hade upptagits

ett stadgande af innehåll, att, om viss djurart inom parken nått

en för naturlifvets jämvikt störande utveckling, undantag finge meddelas

från förbudet mot jakt inom parken. För att tydligt angifva,

att dylikt undantag skall kunna meddelas, samt för att i öfrigt Eders

Kungl. Maj:t skall med afseende å det till nationalpark afsätta området

kunna taga erforderlig hänsyn till förefallande omständigheter, har

Riksdagen vidtagit en ändring i denna paragraf.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen, som icke kunnat

oförändradt bifalla det i Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

n:o 102 innefattade förslag till lag angående nationalparker för sin

del antagit följande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

3

Lag angående naturminnesmärkens fredande.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Område eller till fastighet hörande naturföremål, som är af

särskildt intresse för kännedomen om landets natur eller pa grund af

märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden skyddas, må

i den ordning nedan sägs såsom naturminnesmärke fridlysas.

2 §•

Vill någon utverka fridlysning, hvarom i 1 § förmäles, ingifve

ansökning därom till Konungens befallningshafvande i det län, där det

afsedda området eller föremålet finnes.

Ansökning, som nu sagts, skall innehålla:

1) noggrann uppgift om naturminnesmärkets beskaffenhet och läge;

2) uppgift å fastighetens ägare samt dem, hvilka där äga nyttjanderätt,

servitutsrätt eller annan dylik rätt;

3) förslag till de fridlysningsbestämmelser, som lämpligen böra

meddelas;

4) förslag till det sätt, hvarpå området eller föremålet bör utmärkas

och, där så erfordras, inhägnas.

Vid ansökningen skall, därest den ej framställts af fastighetens

ägare, fogas skriftligt medgifvande af denne. Öfvergår fastigheten,

sedan ansökningen ingifvits, till annan ägare, vare det ej hinder för

ansökningens beviljande. Med afseende å boställe äfvensom fideikommiss

eller jord, som iimehafves under med fideikommiss jämförliga förhållanden

eller med ständig besittningsrätt, skall i stället för ägarens

medgifvande företes innehafvarens. Begäres å boställe eller jord, som

innehafves med ständig besittningsrätt, fridlysning af område eller föremål,

hvaröfver innehafvaren icke må förfoga utan tillstånd af vederbörande

myndighet, skall medgifvande till fridlysningen företes jämväl

från nämnda myndighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

3 §•

Har ansökning inkommit, såsom i 2 § sägs, förelägge Konungens

befallningshafvande genom offentlig kungörelse dom, som mot ansökningen

hafva något att erinra, att senast inom två månader från kungörelsens

dag sådant hos Konungens befallningshafvande anmäla.

Kungörelse, som nu sagts, skall på sökandens bekostnad ofördröjligen

. införas i länskungörelserna och tidning inom orten så oek

uppläsas i ortens kyrka samt med allmänna posten tillsändas alla kända

innehafvare af nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik fastigheten

afseende rätt, hvilka icke medgifvit ansökningen. Kostnaden skall af

sökanden vid anfordran förskottsvis erläggas.

Emot bestridande, som inom föreskrifven tid framställts af någon,

hvilken visar sannolika skål, att han å fastigheten äger nyttjanderätt,

servitutsrätt eller annan dylik rätt, som uppkommit före ansökningens

ingifvande och genom fridlysningsåtgärden skulle lida intrång, må ansökningen

ej beviljas, där ej intrånget är att anse såsom oväsentligt.

Underlåter rättsägare, som nu sagts, att göra föreskrifven anmälan,

kåfve sedan i afseende å fridlysningsåtgärden ingen talan.

Bestrides ansökningen af någon, som enligt 8 § är berättigad att

fordra fridlysnings upphäfvande, må fridlysning ej beviljas.

Häftar fastigheten, då ansökningen ingifves, på grund af inteckning

eller utmätning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken för fordran,

må, där fastigheten sedermera säljes i den ordning, som om utmätt fast

egendom är stadgad, innehafvare af dylik fordran, i händelse hans rätt

är däraf beroende, påyrka, att fastigheten utbjudes frigjord från den

inskränkning i ägarens rätt den begärda fridlysningen må medföra; och

varde därvid så förfaret som om nämnda inskränkning utgjorde servitut,

för k vilket dagen för ansökningens ingifvande i fastigheten sökts inteckning.

A yrkande, som nu sagts, må ej fästas afseende, därest det ej

framställts till auktionsförrättaren före auktionen. Har å fordringsbeviset

tecknats medgifvande till fridlysningen, må yrkande, hvarom

ofvan förmälts, ej af fordringsägaren framställas.

Tillhör till fridlysning ifrågasatt naturminnesmärke kronan, och

finnes icke veterligen annan rättsägare eller hafva alla kända rättsägare

medgifvit fridlysningen, vare kungörelse, hvarom i denna paragraf stadgats,

icke nödig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iliksdagens Skrifvelse N:o 106.

4 §•

Där så finnes nödigt, må Konungens befallningshafvande i afvaktan

på ansökningens slutliga pröfning förbjuda åtgärd, hvaraf skada kan

tillfogas det uppgifna naturminnesmärket. Dylikt förbud, som kungöres

i den ordning 6 § tredje stycket förmäler men på sökandens bekostnad,

lede dock ej till inskränkning i enskild rätt, som uppkommit innan fridlysningsansökningen

ingifvits, där ej vederbörande rättsägare medgifvit

fridlysningen.

5 §•

Öfver ansökning, hvarom- i 2 § sägs, skall, där ej ansökningen

framställts af vetenskapsakademien eller dess yttrande bifogats, utlåtande

infordras från nämnda akademi; och må ansökningen icke bifallas, därest

icke densamma blifvit af akademien tillstyrkt.

6 §•

Har vetenskapsakademien tillstyrkt ansökningen och möter ej för

bifall till ansökningen eljest laga hinder, underrätte Konungens befallningshafvande

sökanden, att ansökningen kommer att bifallas, därest

naturminnesmärket på sökandens föranstaltande och bekostnad å marken

utmärkes och, där så erfordras, inhägnas enligt de närmare bestämmelser

Konungens befallningshafvande därvid meddelar.

Sedan styrkt blifvit, att naturminnesmärket på föreskrifvet sätt

utmärkts, och inhägnats, varde detsamma af Konungens befallningshafvande

förklaradt för fridlyst naturminnesmärke och infördt i det register,

hvarom i 7 § förmäles. Tillika meddele Konungens befallningshafvande

med ledning af hvad i ärendet förekommit de fridlysningsbestämmelser,

som till naturminnesmärkets fredande må finnas nödiga.

Kungörelse om fridlysningen, upptagande nämnda bestämmelser,

skall på allmän bekostnad ofördröjligen införas i länskungörelserna och

tidning inom orten så ock uppläsas i ortens kyrka samt, där så finnes

nödigt, anslås vid naturminnesmärket.

Fullgör sökanden icke hvad i ärendet honom ålagts, eller möter

eljest laga hinder för bifall till ansökningen, varde densamma afslagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

7 §•

Öf Ver fridlysta naturminnesmärken skall hos Konungens befallningshafvande

föras register enligt de närmare bestämmelser, som meddelas

af Konungen.

Afskrift af hvad i detta register för hvarje år införts skall inom

en månad efter årets utgång insändas till vetenskapsakademien, som

äger sammanföra sålunda inkomna uppgifter till ett riksregister öfver

naturminnesmärken.

8 §•

Fridlysning, som enligt § G meddelats, skall af Konungens befallningshafvande

förklaras upphäfd:

om sådant påyrkas af någon, som visar, att han vid tiden för

ansökningens ingifvande till fastigheten eller andel däraf ägt bättre rätt

än den, hvilken i fridlysningsärendet antagits vara fastighetens ägare

eller ägt nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt, som, i strid

mot hvad i fridlysningsärendet antagits, af fridlysningen lider intrång,

hvilket icke är att anse såsom oväsentligt;

om fastigheten utgör fideikommiss eller innehafves under därmed

jämförliga förhållanden, samt fridlysningens upphäfvande påyrkas

af innehafvare, som icke medgifvit fridlysningen och däraf lider intrång,,

hvilket icke är att anse såsom oväsentligt, dock att rätt att yrka fridlysningens

upphäfvande icke tillkommer innehafvare af fideikommiss, där

Konungen medgifvit, att fridlysningen må meddelas med bindande verkan

äfven för kommande fideikommissarie!-;

om fastigheten utgör boställe och fridlysningens upphäfvande vrkas

af boställshafvare, som icke medgifvit fridlysningen och däraf lider intrång,

hvilket icke är att anse såsom oväsentligt;

om från vetenskapsakademien företes intyg, att naturminnesmärket

till sin naturliga beskaffenhet undergått sådan förändring, att

dess bibehållande såsom naturminnesmärke synes ändamålslöst; samt

om naturminnesmärket visas vara beläget inom område, hvars

expropriation för annat ändamål medgifvits och som icke kan för detta

ändamål användas utan att naturminnesmärket skadas, samt fridlysningens

upphäfvande begäres af den, som genom expropriationen förvärfvat

jorden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

Har vid exekutiv auktion, enligt hvad ofvan sagts, fastigheten sålts

frigjord från den inskränkning i ägarens rätt fridlysningen må medföra,

vare, sedan auktionen vunnit laga kraft, fridlysningen att anse såsom

upphäfd; åliggande auktionsförrättaren, där auktionen hålles på annat

ställe än landskansliet, att om upphäfvandet ofördröjligen underrätta

Konungens befallningshafvande.

9 §■

Konungens befallningshafvande må efter vetenskapsakademiens

hörande förklara fridlysning upphäfd:

om föreskrifven anordning för naturminnesmärkes utmärkande

och inhägnande icke af den, som begärt fridlysningen, behörigen underhålles,

samt ej heller vetenskapsakademien eller annan hos Konungens

befallningshafvande anmält sig villig att verkställa nödiga underhållsarbeten;

samt

om naturminnesmärket finnes förhindra eller afsevärdt försvåra

företag af större allmän eller enskild nytta.

10 §.

Har Konungens befallningshafvande meddelat beslut, hvarigenom

fridlysning förklarats upphäfd, varde kungörelse om beslutet införd i

länskungörelserna och uppläst i ortens kyrka.

Sedan laga kraft åkommit beslut, hvarigenom fridlysning upphäfts,

eller auktion hvarom i 8 § förmälos, varde minnesmärket ur registret

affördt samt underrättelse därom ofördröjligen tillsänd vetenskapsakademien.

Har fridlysning upphäfts af annan anledning än att naturminnesmärket

till sin naturliga beskaffenhet undergått förändring, må åtgärd,

hvarigenom skada tillfogas naturminnesmärket, ej vidtagas, förr än

vetenskapsakademien låtit å området utföra den vetenskapliga undersökning,

som må finnas önsklig; dock att hvad sålunda stadgats icke

skall gälla efter det sex veckor förflutit från det beslutet om fridlysningens

upphäfvande eller, i fall, som afses i 8 § sista stycket, där

omförmälda auktion vann laga kraft.

11 §-

Finnes beträffande sällsynt djur, hvars fångande eller dödande icke

är att hänföra till jakt eller fiske, eller beträffande sällsynt växt finsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N;o 106.

ligt, att utan fullständig fridlysning, som ofvan sägs, förbud meddelas

för en livar att å område, hvartill han ej har äganderätt eller nyttjanderätt,

afsiktligt borttaga eller skada sådant naturföremål, ä<>e

Konungens befallningshafvande på framställning af vetenskapsakademien

meddela dylikt förbud. Förbud, hvarom nu sagts, kungöres i den ordning,

som i 6 § tredje stycket förmäles, och antecknas i det i 7 § omförmälda

register.

12 §.

För vetenskapliga forskningar må af vetenskapsakademien medgifvas

undantag från fridlysningsbestämrnelse, meddelad enligt denna

lag, åliggande dock akademien att om sådant medgifvande underrätta

vederbörande Konungens befallningshafvande.

13 §.

För område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet

är af särskildt intresse, må Konungens befallningshafvande, i

den mån sådant finnes lämpligt, förbjuda att i det fria annorledes än

å byggnad, däri människor bo eller affär är inhyst, i annonseringssyfte

uppsattes eller anbringas tafla, plakat, inskrift eller annan störande

anordning. Förbud, som nu sagts, skall anses innefatta jämväl förbud

mot åtgärder för vidmakthållande af dylik anordning, hvilken vidtagits,

innan förbudet trädt i kraft.

Kungörelse om förbudet skall på allmän bekostnad införas i länskungörelserna

och tidning inom orten så ock uppläsas i ortens kyrka.

14 §.

Ofverträder någon utan sådant medgifvande, som i 12 § sägs,

hvad i enlighet med denna lag till naturminnesmärkes fredande stadgats

och kungjorts, eller skadas naturminnesmärke i strid mot hvad i 10 §

tredje stycket sägs, eller bryter någon mot förbud, som i 11 § sägs,

eller mot förbud meddeladt enligt 13 §, vare straffet böter från och

med fem till och med ett tusen kronor.

Dömes någon till ansvar för öfverträdelse af enligt 13 § meddeladt

förbud, varde tillika förelagd att inom viss tid borttaga den

störande anordningen vid äfventyr att sådant eljest må på hans bekostnad

genom kronobetjäningens försorg fullgöras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

9

15 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förseelse, hvarom i 14 § förmäles.

I öfrigt äge enhvar rättighet att anställa åtal för sådan förseelse:

gifve dock sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må

kunna öfvervara målets utförande.

IG §.

Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla två tredjedelar

åklagaren och en tredjedel vetenskapsakademiens naturskyddskassa.

Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

Brister tillgång till gäldande af böter, som nu sagts, förvandlas

de enligt allmän strafflag.

1- §•

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna

lag afses, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. Mot

beslut, hvarigenom begärd fridlysning vägrats eller fridlysning upphäfts,

så ock mot beslut, hvarigenom ansökan om förbud enligt 4 § afslagits

eller sådant förbud upphäfts, må klagan föras af vetenskapsakademien

jämväl i fall, där akademien ej själf sökt fridlysningen eller förbudet.

Har genom beslutet fridlysning meddelats eller förbud enligt 4,

11 eller 13 § utfärdats, lände beslutet till efterrättelse utan hinder däraf,

att detsamma öfverklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 33Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

lag angående nationalparker.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Har kronan tillhörigt område blifvit afsatt till nationalpark, skall

därinom med nedannämnda undantag vara förbjudet:

att förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning så ock

bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral;

att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar

af annan beskaffenhet än bär, som användas till omedelbar förtäring;
att

jaga,, fånga eller afsiktligt döda djur af hvad slag det vara

ma, da det ej sker till försvar mot angrepp a person eller egendom,

så ock att från ort till annan föra dödadt eller fångadt djur eller att

skada eller bortföra ägg, rom eller bo;

att medföra hund;

att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling

eller beta kreatur; samt

att i annonseringssyfte uppsätta eller anbringa tafla, plakat, inskrift

eller annan störande anordning-.

O

Hvad i 1 § stadgats skall ej leda till inskränkning i enskild rätt,

som må vara uppkommen, då området afsättes till nationalpark, eller i

de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna

medgifna, dock att jakt a björn ej må äga rum. Ej heller vare lapparna

förvägradt att medföra de för deras renhjordars bevakning nödiga hundar.

3 §•

Med afseende å hvarje särskild nationalpark må Konungen i särskild!

reglemente föreskrifva de undantag från hvad i 1 § stadgats,

som må finnas, nödiga för parkens bevakning och skyddande mot fara,

för vetenskapliga forskningar, för resors underlättande och resandes

härbergerande samt för utöfvande af den jakt och det fiske, som pröfvas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

utan olägenhet kunna medgifvas, så ock för annat ändamål, som är förenligt

med det med nationalparken afsedda syfte.

4 §.

Där så finnes lämpligt, må Konungen meddela förbud mot nationalparks

beträdande; dock att redan uppkommen enskild rätt härigenom

icke må kränkas; skolande förbudet ej heller äga tillämpning mot

lapparna.

5 §■

Öfverträdelse af denna lag eller i enlighet därmed utfärdadt förbud

straffas med böter från och med fem till och med ett tusen kronor.

6 §•

Löper hund lös inom nationalpark, vare den förverkad till upptagaren.

7 §•

Allmän åklagare åligger att åtala öfverträdelse, hvarom i 5 §

förmäles.

I öfrigt äge enhvar rättighet att anställa åtal för sådan öfverträdelse;

gifve dock sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att

denne må kunna öfvervara målets utförande.

8 §•

Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle två tredjedelar

åklagaren och eu tredjedel nationalparkens kassa.

Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

Brister tillgång till gäldande af böter, som nu sagts, förvandlas

de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

Lag innefattande tillägg till kungl. förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas som följer.

Där Konungen finner jordområde, som enskild man, menighet eller

inrättning tillhörer, på grund af synnerligen märklig naturbeskaffenhet

böra såsom naturminnesmärke afsättas och för detta ändamål af ägaren

afstås till kronan, skall hvad i förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Samma lag vare, där Konungen förordnar, att enskild man, menighet

eller inrättning tillhörande servituts- eller nyttjanderätt, som må

vara medgifven å till nationalpark afsatt område, skall upphöra.

Fråga om jords afstående, enligt hvad här ofvan i första stycket

sägs, må väckas endast af vetenskapsakademien.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Stockholm den 5 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.