Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om begränsning af rösträtten å vägstämma.

1909-05-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:153, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om begränsning af rösträtten å vägstämma.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

1

N:o 153.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner

om begränsning af rösträtten å vägstämma.

(Lagutskottets utlåtande n:o 20.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag kafva enskilda motionärer gjort framställning

om utarbetande af lagbestämmelser i syfte att begränsa rösträtten

å vägstämma.

De ändringar i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891, som år 1905 genomfördes, innefattade bland

annat en del nya bestämmelser till närmare reglering af de väghållningsskyldigas

själfstyrelse, bland dem ordnandet enligt 52 § i gällande väglag

af beslutanderätten å vägstämma. I sådant afseende stadgades i sistnämnda

§, att i väghållningsdistrikt, som omfattar mer än en kommun,

de väghållningsskyldiga äga att å vägstämma låta sin talan utföras genom

af dem kommunvis å kommunalstämma efter vägfyrktal utsedda ombud,

hvilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal, enskilda väghållningsskyldiga

obetaget att vid vägstämman själfva eller genom ombud, hvarom

flera väghållningsskyldiga kunna sig förena, utöfva rösträtt för eget vägfyrktal,

som i ty fall afräknas från det, för hvilket vederbörande kommunombud

skulle äga rösta. Vägfyrktalet påföres i enlighet med de i 59 §

väglagen angifna regler. Någon begränsning af fyrktalsägares rösträtt, i

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Häft. (Näs 153—155).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

öfverensstämmelse med den inskränkning i rösträtten i fråga om kommunala

ärenden, som år 1900 genomfördes, blef emellertid icke år 1905 ifrågasatt.

Fråga härom har, såvidt Riksdagen är känd t, ej heller i annat sammanhang

varit föremål för statsmakternas pröfning.

Motionärerna hafva nu påyrkat en dylik begränsning och i sådant

afseende ifrågasatt, att å vägstämraa rösträtt icke borde få utöfvas vare sig

för i väghållningsdistriktet ingående kommun eller af någon till kommunen

hörande enskild väghållningsskyldig för mer än en tiondedel af väghållningsdistriktets

vägfyrktal.

Det lärer icke kunna bestridas, att en viss begränsning till förmån

för de mindre starka beskattningsobjekten och kommunerna i det förevarande

hänseendet visat sig vara af behofvet påkallad. Härför tala liknande

skäl som föranledt en begränsning af den kommunala rösträtten.

Däremot håller Riksdagen före, att en dylik begränsning endast bör ske

genom reduktion af de enskilda väghållningsskyldigas fyrktal, hvarigenom

tydligen äfven rösträtten för den kommun, de tillhöra begränsas. Att härutöfver

reducera kommunens fyrktal, när kommunen såsom ett slags representant

för sina medlemmar jämlikt 52 § genom det utsedda kommunombudet

utöfvar den dessa tillkommande rösträtt, synes Riksdagen icke

med skäl böra ifrågasättas. Därtill kommer, att en dylik bestämmelse ej

skulle få annan praktisk betydelse, än att de enskilda väghållningsskyldiga

personligen eller genom enskilda ombud utöfvade sin rösträtt.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke en begränsning

borde ske af väghållningsskyldigs rösträtt å vägstämma, samt för Riksdagen

framlägga det förslag till lag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 15 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.