Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändrade grunder för val af sjömanshusdirektion m m.

1909-05-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:182, Skrifvelse till Konungen, angående ändrade grunder för val af sjömanshusdirektion m m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 182.

1

N:o 182.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 maj 1909.

_ _ — — Andra Kammaren den 23 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändrade grunder

för val af sjömanshusdirektion m m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 9.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 3.)

Till Konungen

Uti en inom Riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten

af att dels sjömanshusdirektionerna måtte utses i sådan ordning, att äfven

sjöfolket får ett skäligt inflytande på deras sammansättning; dels ock

befogenheten och skyldigheten för sjömanshusombudsmän, konsuler och

i sista hand kommerskollegium att öfvervaka och vid behof rättsligt inskrida

mot förmans missbruk af befälsrätt måtte väsentligt ökas till

verksamt skydd för underordnade mot öfvergrepp.

I likhet med motionären anser Riksdagen att det med hänsyn till

den diciplinära bestraffningsrätt och befogenhet i öfrigt, som tillkommer

befälhafvare gentemot besättning, är samhällets plikt att tillse, det ga

rantier mot missbruk i detta hänseende i görligaste mån åvägabringas,

och att, då öfvergrepp mot underordnade skett, utvägar för ett verksamt

beifrande däraf ej saknas. Härvid bör särskildt beaktas, att sjöfolket

otvifvelaktigt torde hafva det väsentligt svårare att tillvarataga sina intressen

härutinnan än andra yrkesklasser.

Enligt gällande sjölag och allmän lag äger sjöman, som varit utsatt

för öfvergrepp från öfverordnads sida, att, i händelse han önskar anhängiggöra

åtal mot den skyldige, påkalla allmän åklagares ingripande. De

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Käft. (N:o 182.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 182.

svårigheter, som härvid kunna yppas för målsäganden, böra gifvetvis, såvidt

ske kan, undanröjas. Därjämte synes det Riksdagen böra tagas*under

öfvervägande, huruvida, i den händelse öfvergreppet är af den svåra

art, att det lyder under allmänt åtal, särskilda åtgärder böra, utöfver

hvad nu är fallet, från det allmännas sida vidtagas, för att oberoende af

angifvelse utaf vederbörande målsägande brottet måtte varda beifradt.

För öfrigt synes det Riksdagen önskvärdt, att sjömän må äga att,

när helst de finna anledning därtill för erhållande af upplysningar och

råd vid förmenta rättskränkningar, hänvända sig till vissa tjänstemän eller

viss myndighet, som i instruktion särskildt förbundits att i sådant afseende

gå dem tillhanda.

Vid öfvervägande af behofvet och lämpligheten af åtgärders vidtagande

i de af motionären angifna afseenden torde böra tagas hänsyn till

ej mindre de sjömanshusen tillkommande funktioner och deras nuvarande

organisation m. in. än äfven de åligganden, som enligt gällande administrativa

bestämmelser tillhöra sjömanshusombudsmän, konsuler och

kommerskollegium samt äga betydelse för frågan om beifrandet af Övergrepp

mot underordnadt manskap.

Hvad först beträffar sjömanshusen, synes det Riksdagen af behofvet

påkalladt, att en ändring i nu gällande bestämmelser rörande sjömanshusdirektionernas

sammansättning snarast möjligt kommer till stånd. Att

såsom för närvarande är händelsen lata allt sjöfolk af manskapsgrad utestängas

från hvarje inflytande a sjömanshusens ledning och förvaltning

kan ej vara annat än till skada för de intressen, som sjömanshusen äro

afsedda att tjäna. Gifvet är emellertid, att grupperingen af valmännen

kommer att i viss mån blifva beroende af antalet direktionsledamöter.

En ändring, beträffande direktionernas sammansättning, torde ock böra

föranleda motsvarande ändring i fråga om sättet för utseende af revisorer

för granskning af sjömanshusens räkenskaper och förvaltning. Likaledes

synes den nuvarande begränsningen af valbarhet inom respektive

grupper lämpligen böra bortfalla, enär det understundom torde kunna

möta svårighet att inom de särskilda grupperna finna lämplig representant.

Genom att sålunda inrymma åt alla dem, hvilkas intressen beröras

af sjömanshusen, ett skäligt inflytande vid tillsättande af styrelse och revisorer

för desamma, torde bästa möjliga garanti vinnas för att de missförhållanden,

som i fråga om understödsutdelningen från sjömanshusen nu

kunna förefinnas, varda undanröjda. Jämväl ur öfriga i motionen åsyftade

synpunkter skulle den ifrågasatta ändringen gifvetvis vara af betydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 182.

3

Emellertid är det framför allt af vikt, att ombudsmannen vid sjömanshus,

hvilken såväl i sin egenskap af mönstringsförrättare som ock

eljest nästan uteslutande har den omedelbara beröringen med sjöfolket,

beredes en så sjanständig ställning som möjligt. Att, såsom af utsedde

kommitterade uti år 1907 afgifvet betänkande föreslagits, låta tillsättandet

och entledigandet af denne befattningshafvare öfverflyttas å kommerskollegium,

som jämväl skulle hafva att pröfva aflöningsförmånerna, synes

fördenskull Riksdagen vara synnerligen välbetänkt. Vid öfvervägande, i

hvad mån de administrativa bestämmelser, som hafva afseende å ombudsmannen,

tarfva ändring eller komplettering, för att de i motionen afsedda

syftemål skola bättre än hvad nu är fallet tillgodoses, har det synts

Riksdagen, som om i ett hänseende förefinnes anledning till någon framställning

härutinnan. Riksdagen håller nämligen före, att det skulle vara

lämpligt, att bland de ombudsmannen tillhörande åligganden inrycktes

jämväl skyldighet för honom att gå sjömän tillhanda med anvisning om

sättet för talans anställande i anledning af från öfverordnads sida begångna

Övergrepp. Anslag härom torde lämpligen böra anbringas i sjömanshusens

lokaler. Utan tvifvel skulle det vara till gagn för sjömännen

att i hvarje stapelstad inom landet hafva att tillgå en tjänsteman,

till hvilken de sålunda ägde att vid afmönstring eller eljest hän vända sig

för erhållande af afgiftsfria upplysningar i berörda hänseende. Om ock

i flertalet fall ombudsmannens åtgörande komine att inskränkas till en

anvisning att hos stadsfiskalen i staden påkalla åtals anställande och därvid

lämna uppgift å tillgänglig vittnesbevisning, skulle dock en sådan

skyldighet för ombudsmannen att gå sjömännen till hända blifva af ej

ringa betydelse.

Vidkommande härefter de i kungl. förordningen angående konsulatväsendet

den 24 september 1906 och instruktionen för konsulernas ämbetsutöfning

den 27 april 1908 i sjömännens intresse meddelade bestämmelser

för konsulerna, synas dessa, i den mån de opartiskt och sorgfälligt

tillämpas, vara tillfylles. Endast i det fall att befälhafvare å ort

utom riket gjort sig skyldig till Övergrepp mot någon af besättningen,

som frånträder sin tjänst å utländsk ort, yppa sig för den förfördelade

vissa svårigheter att få brottet beifradt, äfven om denne genom konsul

föranstaltat om undersökning angående detsamma. Denne torde nämligen

då ofta nog ej vara i tillfälle att inhämta uppgift om när befälhafvaren

är att förvänta till viss stad i hemlandet, hvarför han svårligen

kan hän vända sig till viss åklagare med begäran om åtals anställande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 182.

För sådana fall synes särskild utväg böra beredas; och anser Riksdagen

koramerskollegium därvid lämpligen kunna förmedla angifvelsehandlino-- arnas öfversändande till vederbörlig åklagare.

I nu gällande instruktion för kommerskollegium förekomma visserligen

inga direkta bestämmelser, som hafva afseende å mot underordnadt

manskap föröfvadt Övergrepp. Praxis har emellertid utvecklat sig därhän,

att kollegium i vissa fall plägar förmedla åtals anställande mot vederbörande

öfverordnad, i det att enligt hvad Riksdagen inhämtat, bland

annat i det fall, då på grund af innehållet uti till kommerskollegium inkommen

sjöförklaring åtal mot vederbörande befälhafvare i något hänseende

anses böra ske, kollegium lärer öfversända handlingarna till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest befälhafvaren är bosatt,

för att tillställas vederbörande åklagare. Denna praxis synes Riksdagen

gå i rätt riktning. Öfverhufvud taget torde det böra stå öppet

för en hvar sjöman, som vill däraf begagna sig, att genom kommerskollegium

få sina angifvelsehandlingar uti ifrågavarande fall öfversända till

vederbörande åklagare. Emellertid lärer enligt hvad till Riksdagens kännedom

kommit, den kommitté, som för närvarande är sysselsatt med upprättande

af förslag till kommerskollegii omorganisation, hafva sin uppmärksamhet

fästad på lämpligheten af att åt kommerskollegium i ofvan

angifna hänseende inrymmes en förmedlande uppgift.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen i anledning af förevarande

motion — under uttalande af sin anslutning till det i kommerskollegii

utlåtande öfver sjömanspensioneringskommitténs betänkande

innefattade förslag, att den egentliga sjömansklassen borde tillerkännas

inflytande å val af ledamöter i sjömanshusdirektionerna — anhålla, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida i bestämmelserna

angående de sjömanshusombudsmännen tillhörande åligganden bör

inrymmas jämväl skyldighet för nämnda befattningshafvare att gå sjömän

till hända med anvisning om sättet för anställande af talan i anledning

af från öfverordnads sida begångna Övergrepp.

Stockholm den 23 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1909. Tr. A.-B. Skandia.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.