Skrifvelse till Konungen, angående ändrade grunder för val af sjömanshusdirektion m m.
1909-05-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1909:182, Skrifvelse till Konungen, angående ändrade grunder för val af sjömanshusdirektion m m.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 182.
1
N:o 182.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 maj 1909.
_ _ — — Andra Kammaren den 23 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändrade grunder
för val af sjömanshusdirektion m m.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 9.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 3.)
Till Konungen
Uti en inom Riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten
af att dels sjömanshusdirektionerna måtte utses i sådan ordning, att äfven
sjöfolket får ett skäligt inflytande på deras sammansättning; dels ock
befogenheten och skyldigheten för sjömanshusombudsmän, konsuler och
i sista hand kommerskollegium att öfvervaka och vid behof rättsligt inskrida
mot förmans missbruk af befälsrätt måtte väsentligt ökas till
verksamt skydd för underordnade mot öfvergrepp.
I likhet med motionären anser Riksdagen att det med hänsyn till
den diciplinära bestraffningsrätt och befogenhet i öfrigt, som tillkommer
befälhafvare gentemot besättning, är samhällets plikt att tillse, det ga
rantier mot missbruk i detta hänseende i görligaste mån åvägabringas,
och att, då öfvergrepp mot underordnade skett, utvägar för ett verksamt
beifrande däraf ej saknas. Härvid bör särskildt beaktas, att sjöfolket
otvifvelaktigt torde hafva det väsentligt svårare att tillvarataga sina intressen
härutinnan än andra yrkesklasser.
Enligt gällande sjölag och allmän lag äger sjöman, som varit utsatt
för öfvergrepp från öfverordnads sida, att, i händelse han önskar anhängiggöra
åtal mot den skyldige, påkalla allmän åklagares ingripande. De
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Käft. (N:o 182.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 182.
svårigheter, som härvid kunna yppas för målsäganden, böra gifvetvis, såvidt
ske kan, undanröjas. Därjämte synes det Riksdagen böra tagas*under
öfvervägande, huruvida, i den händelse öfvergreppet är af den svåra
art, att det lyder under allmänt åtal, särskilda åtgärder böra, utöfver
hvad nu är fallet, från det allmännas sida vidtagas, för att oberoende af
angifvelse utaf vederbörande målsägande brottet måtte varda beifradt.
För öfrigt synes det Riksdagen önskvärdt, att sjömän må äga att,
när helst de finna anledning därtill för erhållande af upplysningar och
råd vid förmenta rättskränkningar, hänvända sig till vissa tjänstemän eller
viss myndighet, som i instruktion särskildt förbundits att i sådant afseende
gå dem tillhanda.
Vid öfvervägande af behofvet och lämpligheten af åtgärders vidtagande
i de af motionären angifna afseenden torde böra tagas hänsyn till
ej mindre de sjömanshusen tillkommande funktioner och deras nuvarande
organisation m. in. än äfven de åligganden, som enligt gällande administrativa
bestämmelser tillhöra sjömanshusombudsmän, konsuler och
kommerskollegium samt äga betydelse för frågan om beifrandet af Övergrepp
mot underordnadt manskap.
Hvad först beträffar sjömanshusen, synes det Riksdagen af behofvet
påkalladt, att en ändring i nu gällande bestämmelser rörande sjömanshusdirektionernas
sammansättning snarast möjligt kommer till stånd. Att
såsom för närvarande är händelsen lata allt sjöfolk af manskapsgrad utestängas
från hvarje inflytande a sjömanshusens ledning och förvaltning
kan ej vara annat än till skada för de intressen, som sjömanshusen äro
afsedda att tjäna. Gifvet är emellertid, att grupperingen af valmännen
kommer att i viss mån blifva beroende af antalet direktionsledamöter.
En ändring, beträffande direktionernas sammansättning, torde ock böra
föranleda motsvarande ändring i fråga om sättet för utseende af revisorer
för granskning af sjömanshusens räkenskaper och förvaltning. Likaledes
synes den nuvarande begränsningen af valbarhet inom respektive
grupper lämpligen böra bortfalla, enär det understundom torde kunna
möta svårighet att inom de särskilda grupperna finna lämplig representant.
Genom att sålunda inrymma åt alla dem, hvilkas intressen beröras
af sjömanshusen, ett skäligt inflytande vid tillsättande af styrelse och revisorer
för desamma, torde bästa möjliga garanti vinnas för att de missförhållanden,
som i fråga om understödsutdelningen från sjömanshusen nu
kunna förefinnas, varda undanröjda. Jämväl ur öfriga i motionen åsyftade
synpunkter skulle den ifrågasatta ändringen gifvetvis vara af betydelse.
Riksdagens Skrifvelse N:o 182.
3
Emellertid är det framför allt af vikt, att ombudsmannen vid sjömanshus,
hvilken såväl i sin egenskap af mönstringsförrättare som ock
eljest nästan uteslutande har den omedelbara beröringen med sjöfolket,
beredes en så sjanständig ställning som möjligt. Att, såsom af utsedde
kommitterade uti år 1907 afgifvet betänkande föreslagits, låta tillsättandet
och entledigandet af denne befattningshafvare öfverflyttas å kommerskollegium,
som jämväl skulle hafva att pröfva aflöningsförmånerna, synes
fördenskull Riksdagen vara synnerligen välbetänkt. Vid öfvervägande, i
hvad mån de administrativa bestämmelser, som hafva afseende å ombudsmannen,
tarfva ändring eller komplettering, för att de i motionen afsedda
syftemål skola bättre än hvad nu är fallet tillgodoses, har det synts
Riksdagen, som om i ett hänseende förefinnes anledning till någon framställning
härutinnan. Riksdagen håller nämligen före, att det skulle vara
lämpligt, att bland de ombudsmannen tillhörande åligganden inrycktes
jämväl skyldighet för honom att gå sjömän tillhanda med anvisning om
sättet för talans anställande i anledning af från öfverordnads sida begångna
Övergrepp. Anslag härom torde lämpligen böra anbringas i sjömanshusens
lokaler. Utan tvifvel skulle det vara till gagn för sjömännen
att i hvarje stapelstad inom landet hafva att tillgå en tjänsteman,
till hvilken de sålunda ägde att vid afmönstring eller eljest hän vända sig
för erhållande af afgiftsfria upplysningar i berörda hänseende. Om ock
i flertalet fall ombudsmannens åtgörande komine att inskränkas till en
anvisning att hos stadsfiskalen i staden påkalla åtals anställande och därvid
lämna uppgift å tillgänglig vittnesbevisning, skulle dock en sådan
skyldighet för ombudsmannen att gå sjömännen till hända blifva af ej
ringa betydelse.
Vidkommande härefter de i kungl. förordningen angående konsulatväsendet
den 24 september 1906 och instruktionen för konsulernas ämbetsutöfning
den 27 april 1908 i sjömännens intresse meddelade bestämmelser
för konsulerna, synas dessa, i den mån de opartiskt och sorgfälligt
tillämpas, vara tillfylles. Endast i det fall att befälhafvare å ort
utom riket gjort sig skyldig till Övergrepp mot någon af besättningen,
som frånträder sin tjänst å utländsk ort, yppa sig för den förfördelade
vissa svårigheter att få brottet beifradt, äfven om denne genom konsul
föranstaltat om undersökning angående detsamma. Denne torde nämligen
då ofta nog ej vara i tillfälle att inhämta uppgift om när befälhafvaren
är att förvänta till viss stad i hemlandet, hvarför han svårligen
kan hän vända sig till viss åklagare med begäran om åtals anställande.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 182.
För sådana fall synes särskild utväg böra beredas; och anser Riksdagen
koramerskollegium därvid lämpligen kunna förmedla angifvelsehandlino-- arnas öfversändande till vederbörlig åklagare.
I nu gällande instruktion för kommerskollegium förekomma visserligen
inga direkta bestämmelser, som hafva afseende å mot underordnadt
manskap föröfvadt Övergrepp. Praxis har emellertid utvecklat sig därhän,
att kollegium i vissa fall plägar förmedla åtals anställande mot vederbörande
öfverordnad, i det att enligt hvad Riksdagen inhämtat, bland
annat i det fall, då på grund af innehållet uti till kommerskollegium inkommen
sjöförklaring åtal mot vederbörande befälhafvare i något hänseende
anses böra ske, kollegium lärer öfversända handlingarna till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest befälhafvaren är bosatt,
för att tillställas vederbörande åklagare. Denna praxis synes Riksdagen
gå i rätt riktning. Öfverhufvud taget torde det böra stå öppet
för en hvar sjöman, som vill däraf begagna sig, att genom kommerskollegium
få sina angifvelsehandlingar uti ifrågavarande fall öfversända till
vederbörande åklagare. Emellertid lärer enligt hvad till Riksdagens kännedom
kommit, den kommitté, som för närvarande är sysselsatt med upprättande
af förslag till kommerskollegii omorganisation, hafva sin uppmärksamhet
fästad på lämpligheten af att åt kommerskollegium i ofvan
angifna hänseende inrymmes en förmedlande uppgift.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen i anledning af förevarande
motion — under uttalande af sin anslutning till det i kommerskollegii
utlåtande öfver sjömanspensioneringskommitténs betänkande
innefattade förslag, att den egentliga sjömansklassen borde tillerkännas
inflytande å val af ledamöter i sjömanshusdirektionerna — anhålla, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida i bestämmelserna
angående de sjömanshusombudsmännen tillhörande åligganden bör
inrymmas jämväl skyldighet för nämnda befattningshafvare att gå sjömän
till hända med anvisning om sättet för anställande af talan i anledning
af från öfverordnads sida begångna Övergrepp.
Stockholm den 23 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1909. Tr. A.-B. Skandia.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.