Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om anslag till rättegångsbiträden att tillhandagå genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande för utbekommande eif dem enligt lag tillkommande ersättning.

1909-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:192, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om anslag till rättegångsbiträden att tillhandagå genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande för utbekommande eif dem enligt lag tillkommande ersättning.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 192.

3

N:o 192.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt

motion om anslag till rättegångsbiträden att tillhandagå

genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras

efterlefvande för utbekommande eif dem enligt lag tillkommande

ersättning.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag kafva enskilda motionärer gjort framställning

om anslag till rättegångsbiträden att kostnadsfritt tillhandagå

genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande för

utbekommande af dem enligt lag tillkommande ersättning.

Riksförsäkringsanstalten har i underdånigt utlåtande den 10 januari

1908 framställt vissa, här nedan angifna förslag, afseende att för arbetare,

som skadats genom olycksfall i arbete, eller deras efterlefvande underlätta

utbekommandet af dem enligt lag tillkommande ersättning:

l:o. Riksförsäkringsanstalten har till en början föreslagit, att parter,

när de därom öfverenskomma, skola vara berättigade att hänskjuta ersättningsfråga

i hela dess vidd till afgörande af riksförsäkringsanstalten i

skiljemäns ställe.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bii^dagens Skrifvelse N:o 192.

Sådant afgörande skulle alltså kunna omfatta hvarje fråga om ersättning

enligt lagen den 5 juli 1901. Riksförsäkringsanstaltens beslut, som

skulle meddelas utan kostnad för parterna, skulle äga samma kraft och

verkan som skiljedom enligt lagen den 28 oktober 1887. Beslutet skulle,

i öfverensstämmelse med hvad om skiljedom är stadgadt, icke kunna upphäfvas

på annat än formella skäl.

Anförda förslag åsyftar att bereda ersättningstagare möjlighet att

snabbt och med minsta kostnad få ersättningsfråga slutligen afgjord.

2:o. Vidare har riksförsäkringsanstalten framställt förslag därom att

i samtliga fall, då fråga är om bestämmande af invaliditetsgrad, utlåtande

skall inhämtas af riksförsäkringsanstalten. Föreskriften härom skulle erhålla

den affattning, att aftal om ersättning i anledning af för framtiden

bestående nedsättning i en skadad arbetares arbetsförmåga icke är bindande,

så framt aftalet ingåtts, utan att utlåtande först inhämtats från

riksförsäkringsanstalten om invaliditetsgraden.

Genom nu nämnda stadgande skulle först och främst vinuas, att invaliditetsgradsbestämningarne

komme att äga rum efter likformiga grunder.

Dessutom skulle garanti erhållas däremot, att arbetare af oförstånd eller

obenägenhet för rättstvister medgåfve obehöriga inskränkningar i sin rätt.

Då i händelse utlåtande om invaliditetsgrad skulle i alla fall af riksförsäkringsanstalten

afgifvas, borde anmälningarna om olycksfall ingå till

riksförsäkringsanstalten. Anstalten skulle därigenom kunna sättas i tillfälle

att öfvervälta, att arbetarne finge sin rätt, att preskription icke inträdde,

att ordentliga aftal träffades i fråga om ersättningen o. s. v.

3:o. Riksförsäkringsanstaltens skyldighet att afgifva utlåtanden enligt

15 § af lagen den 5 juli 1901 skulle utsträckas därhän, att utlåtande må

begäras af allenast ena parten. I sådant fall skulle riksförsäkringsanstalten

emellertid förelägga den andra parten att inom viss tid afgifva yttrande,

dock att om sådant yttrande ej inom förelagd tid inkom me, anstalten skulle

vara berättigad att i allt fall meddela det begärda utlåtandet, därest tillräcklig

upplysning i frågan funnes ändock föreligga.

I de fall då materialet för ett af allenast den ena parten begärdt utlåtande

framstår såsom bristfälligt, skulle riksförsäkringsanstalten alltså

äga befogenhet att tills vidare vägra utlåtande.

Förutom ofvannämnda positiva förslag i ämnet har riksförsäkringsanstalten

till behandling upptagit ytterligare ett par frågor.

4:o. Riksförsäkringsanstalten har sålunda tagit i öfvervägande, om

icke anstaltens befogenhet att enligt 15 § afgifva utlåtanden borde utsträckas

äfven därhän, att anstalten som sådan skulle äga besvara af arbetsgivare

s. 5 Kontrollera mot PDF

1 tik selar/ens Skrifvelse N:o 102.

5

framställda frågor, huruvida do idkade sådan verksamhet, som afses i 2 §

af lagen. Anstaltens utlåtande borde emellertid för sådant fall hafva betydelse

icke allenast såsom sakkunnigt utlåtande utan vara för frågan afgörande,

naturligen under förutsättning att ändring ej sker i de förhållanden,

som legat till grund för utlåtandet. Endast på sådant sätt skulle

utlåtandet kunna blifva af verkligt värde för arbetsgifvaren, då denne eljest

aldrig kunde vara fullt säker, att domstol vid eu blifvande ersättningstvist

skulle ansluta sig till anstaltens i dess utlåtande uttalande mening. Väsentliga

fördelar skulle äfven ur arbetarnes synpunkt afgjordt vara förenade

med eu dylik anordning.

Då emellertid genom den föreslagna anordningen eu ny och i viss

män mot gällande rättsgrundsatser stridande princip skulle införas i vår

rätt, ansåg sig riksförsäkringsanstalten icke böra framställa något förslag

i ämnet. — (Arbetareförsäkringsrådet i Danmark har en vidsträckt befogenhet

i fråga om tillämpningen af där gällande ersättningslag.)

5:o. Riksförsäkringsanstalten har emellertid satt i fråga, huruvida

icke på annat sätt möjlighet skulle kunna beredas arbetsgivare och arbetare

att erhålla vägledning i ersättningsfrågor, som ej få vara föremål för

anstaltens utlåtande. För ändamålet skulle det enligt anstaltens åsikt vara

lämpligt, att en särskild tjänsteman hos anstalten erhöll i uppdrag att

besvara förfrågningar rörande tillämpningen af lagens bestämmelser. Varande

tjänsteman skulle beredas tillfälle att taga kännedom om den hos riksförsäkringsanstalten

tillämpade praxis samt hafva tillgång till alla handlingar,

som voro ägnade att gifva vägledning däri. lian skulle därför

kunna förutsättas vara i stånd lämna såvidt möjligt sakkunnig upplysning.

I särskilda fall, då ömmande omständigheter förelåge, skulle han oek kunna

biträda skadad arbetare eller annan ersättningsberättigad inför rätta.

Vågo t positivt förslag i sistnämnda fråga har riksförsäkringsanstalten

emellertid ansett sig ej böra framställa.

Af hvad riksförsäkringsanstalten sålunda anfört framgår, att riksförsäkringsanstalten

i hög grad beaktat önskvärdheten af att i möjligaste mån

underlätta regleringen af de vid olycksfall i arbete uppkommande ersättningsfrågor.

Anstaltens därvid framträdande syfte att, så långt sig göra låter, få

ersättningsfrågorna lösta på den godvilliga öfverenskommelsens väg och under

sakkunnig bemedling finner Riksdagen tilltalande. Att emellertid äfven med

antagande af anstaltens förslag tvister ej kunna i allo förekom mas, ligger i

sakens natur, och då i sådana fall behof af rättshjälp för de skadade eller

deras efterlefvande emellanåt kan uppstå, torde denna fråga möjligen på

Bill. till Biksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 49 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 192.

det mest praktiska ock enkla sätt kunna lösas genom att, på sätt riksförsingsanstalten

antydt, inom riksforsäkringsanstalten anställes en sakkunnig

och lämplig person, hvars biträde i rättegången de ersättningssökande äga

påkalla.

Då emellertid den möjlighet icke är utesluten, att vid ett närmare

öfvervägande af frågan det skall visa sig, att densamma kan på annat sätt

få en än mera tillfredsställande lösning, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kung!. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och på hvad sätt genom

det allmännas försorg rättshjälp må kunna beredas genom olycksfall i

arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande för utfående af dem enligt

lag tillkommande ersättning.

Stockholm den 20 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1909, O. L, SYdtibéik» Buk it,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.