Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens dr 1908 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907.

1909-05-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:207, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens dr 1908 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

1

N:o 207.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren den 25 — —

Biksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

dr 1908 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907.

(Statsutskottets Utlåtande N:o 204.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907 uti afgifven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröfver

afgifna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t an dragit, får Riksdagen i

nedan nämnda ärenden anföra följande:

Arméförvaltningen.

Enligt hvad revisorerna inhämtat hade fortifikationsbefälhafvaren å

Gottland, å statens vägnar, jämlikt kontrakt den 31 maj 1907 för en

köpeskilling af 515 kronor till handlanden K. F. Smitterberg försålt afverk
Bih.

tiU Rikta. Prot. 190.9. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 56 Häft. (N:o 207.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N-.o 207.

ningsrätten till tre skogslotter vid Fårösund. Samme fortifikationsbefälhafvare

hade vidare enligt kontrakt den 8 juni 1907 till majoren A. L.

Törner försålt bland annat omkring 3,000 vanliga famnar barrved (4 alnar

långa och 13 kvarter höga) väl kvistad och sorterad samt upplagd vid

kronans bryggor vid Fårösund till ett pris af 8 kronor för hvarje famn.

Sistberörda kontrakt hade därefter med fortifikationsbefälhafvarens tillstånd

den 1 juli 1907 öfverlåtits å grosshandlaren J. Andersson i Stockholm.

Vid granskning af Vaxholms kustartilleriregementes räkenskaper hade

revisorerna funnit, att i kostnaden för eldning och belysning inginge ett

belopp af 770 kronor, utgörande likvid för ett parti ved om 70 famnar,

som regementets detachement vid Fårösund för ett pris af 11 kronor per

famn inköpt af handlanden K. F. Smitterberg. Äfven under år 1908

hade, enligt hvad för revisorerna uppgifvits, för nämnda detachements

räkning inköpts ved, som levererats af grosshandlaren J. Andersson till ett

pris åt 14 kronor famnen. Vidare hade enligt hvad räkenskaperna utvisade

för regementets behof i Vaxholm enligt kontrakt den 27 juli 1907

med handlanden C. Andersson i Stockholm inköpts ett parti ved, som

betalts med 23 kronor 25 öre per famn.

> Revisorerna hade funnit anmärkningsvärdt, att aftal icke träffats de

militära myndigheterna emellan rörande inköp af ved för kustartilleriets

räkning och i all synnerhet, att de priser kustartilleriet nödgats betala

betydligt öfverstigit hvad, på sätt ofvan nämnts, fortifikationen vid försäljning

till enskild person erhållit.

Denna anmärkning har besvarats af marinförvaltningen i yttrande

den 15 januari 1909, däruti nämnda ämbetsverk anfört följande:

»Då marken närmast omkring batterierna vid Fårösund för några år

sedan förvärfvades för sjöförsvarets räkning i syfte att fria skjutfält skulle

åstadkommas genom undanröjande af den inpå batterierna växande skogen

erhöll fortifikationsbefälhafvaren å Gottland uppdrag att låta utföra detta

röjningsarbete på för kronan förmånligaste sätt. Då eget folk för arbetets

utförande ej stod denne till buds och det skulle blifvit alltför dyrt att

lega sådant, synnerligast för röjning vid det öfver en mil från Fårösund

liggande 2:a batteriet, ansåg fortifikationsbefälhafvaren det vara förmånligast

att söka sälja afverkningsrätten till skogen. Vid utbjudandet häraf

inkommo emellertid ej några anbud eller i allt fall ej några antagliga sådana;

och torde anledningen härtill hafva varit, att allt virke, såväl dugligt

som odugligt, måste borttagas, för att fria skjutfält skulle erhållas.

Då sedermera försök gjordes att lega folk för ifrågavarande röjning, kröntes

ej heller dessa med någon större framgång.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

För försäljning af upphuggen ved hade fortifikationsbefälhafvaren

äfven vändt sig till detachementsbefälhafvaren i Fårösund, som, enligt hvad

denne upplyst i en till marinförvaltningen den 9 innevarande januari

ställd skrifvelse, visserligen år 1905 af fortifikationsbefälhafvaren upphandlat

ved för detachementets behof, men ansett det år 1907 begärda

priset vara väl högt i betraktande af, att den då utbjudna veden skulle

levereras vid den på långt afstånd från kustartillerietablissementet i Fårösund

liggande bryggan vid 2:a batteriet.

Fortifikationsbefälhafvaren sökte äfven genom personligt hänvändande

till dem, som kunde antagas vilja köpa afverkningsrätt till områdena införskaffa

antagliga anbud. "Detta hänvändande medförde likväl ej heller

önskadt resultat, ehuruväl handlanden K. F. Smitterberg köpte afverkningsrätten

till ett par mindre skogslotter.

Emellertid hade röjningsarbetet så småningom kunnat börjas och

slutligen utförts, därvid den upphuggna veden, som icke var af prima

beskaffenhet, upplagts ofvanför bryggan vid 2:a batteriet. Vid ett besök,

som majoren A. L. Törner sedermera gjorde å platsen, lyckades fortifikationsbefälhafvaren

att med denne uppgöra om köp af hela vedpartiet till

ett pris af 8 kronor per famn, hvilket pris, med hänsyn till såväl vedens

beskaffenhet som kostnaderna för dess transport först till båt vid den

mycket långa bryggan och sedan därifrån, måste anses fullt nöjaktigt.

Angeläget var ju äfven att få bort de skymmande vedtrafvarna från batteriets

skjutfält.

Den ved, som detachementsbefälhafvaren under år 1907 inköpt af

Smitterberg för ett pris af 11 kronor per famn, var, enligt hvad nämnda

befälhafvare i sin förberörda skrifvelse till marinförvaltningen upplyst,

huggen på Smitterberg tillhörig mark; och torde vedens pris hafva betingats

dels af dess beskaffenhet och dels däraf, att densamma levererats

vid själfva kasernetablissementet. Att kronan vid inköp under år 1908

af ved fått liksom enskilda vidkännas afsevärdt högre pris än under föregående

år, lärer vara helt naturligt med hänsyn till denna artikels nuvarande

prisläge, särskild! efter Riksdagens den 9 maj 1908 fattade beslut

angående skogsvårdslag för Gottland».

Riksdagen har funnit anmärkningsvärd!, att, såsom i förevarande fall

ägt rum, en militär myndighet till enskilda personer, däraf en officer

i tjänst, försålt en vara, hvilken en annan militär myndighet, tillhörande

samma truppförband som omförmälda officer, under samma år från enskild

person för det allmännas räkning upphandlat till högre pris, än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

den förstnämnda myndigheten erhållit; hvarvid upphandlingen försiggått

dels å samma plats, där försäljningen ägt rum, och dels å annan förläggningsort,

i sistnämnda fall med högst betydlig prisskillnad. Med

anledning af hvad sålunda förekommit får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande på hvad sätt en bättre samverkan

mellan olika förvaltande statsmyndigheter må kunna åvägabringas i syfte

att vid köp och försäljning undvika mellanhänder.

Statskontoret.

Beträffande rikshufvudboken hafva revisorerna anfört följande:

»Med hänsyn till det betydande anlitande af utländsk kredit för statens

räkning, som under senaste åren ägt rum och framdeles än vidare

kan ifrågakomma, hafva revisorerna funnit önskvärdt, att kännedom om

svenska statens tillgångar må blifva lättare tillgänglig och mera allmänt

spridd än hvad för närvarande torde vara fallet.

Visserligen angifver statskontoret hvart nionde år räknadt från år

1867 — senast år 1903 — en mycket detaljerad redogörelse för det mesta

af statens egendom; men denna redogörelse offentliggöres endast uti ett

af statsutskottet afgifvet memorial och lärer vara för de flesta och framför

allt för utlandet obekant. Alltsedan år 1888 har i statsrevisorernas berättelse

angående statsverket såsom inledning intagits en öfversikt af statsverkets

finansiella ställning vid slutet af revisionsåret. Denna redogörelse

torde dock vara föga uppmärksammad. Likaså förekommer sedan 1901 i

»Sammandrag af Sveriges officiella statistik» en kortfattad tabell öfver

statens tillgångar och skulder, men äfven denna är säkerligen icke så känd,

som önskligt vore. Fastmer är att befara, att utlandets bankirer och börsmän

företrädesvis i »Kapitalkonto till Rikshufvudboken» söka upplysning

i detta ämne, därtill föranledda icke minst af själfva titeln på detta sammandrag

af statsverkets räkenskaper.

Som bekant upptager emellertid kapitalkontot till rikshufvudboken

blott vissa slag af statens egendom. Andra knappt mindre betydande poster

saknas fullständigt, så t. ex. det bokförda värdet af telegrafverkets egendom

samt taxeringsvärdet å de under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomar

och kronoparker m. m. Däremot upptagas bland tillgångarna

flera fonder, som icke tillhöra staten och som därför synas böra redovisas

utan sammanblandning med statens egendom.

Ett önskemål vore, enligt revisorernas mening, att ändring i nu be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

rörda afseende kunde ske i rikshufvudboken samt därigenom i »Kapitalkontot

till rikshufvudboken», så att denna publikation mera än hvad nu

är fallet koinme att motsvara sin titel.

På grund af kungl. brefvet den 30 december 1874 fanns vid kapitalkonto

till rikshufvudboken för åren 1873, 1874 och 1875 fogad eu öfversikt

af svenska statens finansiella ställning, hvilken sammanfattning af

statens tillgångar och skulder dock var mycket summarisk och ofullständig.

Efter nämnda tid och enligt föreskrift i kungl. brefvet den 12 april 1878

har någon sådan öfversikt icke vidare bilagts det tryckta kapitalkontot.

Denna öfversikt upphörde nämligen i sammanhang därmed att på grund af

sistnämnda kungl. bref från och med år 1876 den ändring vidtogs i rikshufvudboken,

att statens tillgångar i järnvägsanläggningar med därtill hörande

byggnader, rörlig materiel samt förråd af materiali er och inventarier m. m.

i densamma redovisades och upptogs under rubrik »Statens järnvägar med

därtill hörande materiel och förlag». En sådan fristående öfversikt torde

också vara öfverflödig, därest åt rikshufvudboken beredes erforderlig fullständighet;

och lämpligast torde vara, att just från denna räkenskap må

kunna inhämtas alla erforderliga upplysningar om statens finansiella ställning.

Ett sådant syfte synes kunna vinnas, om i rikshufvudboken införes

ej mindre en räkning eller s. k. fond för statens telegraf och telefoner

med därtill hörande materiel och förlag på sätt beträffande järnvägarne

redan äger rum, än äfven, på enahanda sätt, de under domänstyrelsens

förvaltning ställda jordbruksdomäner och skogsfastigheter samt vattenfall

jämte annan egendom äfvensom riksbankens fonder i likhet med hvad nu

sker i fråga om riksgäldsverkets fonder.

Med afseende å vikten däraf, att den kreditgifvande allmänheten, särskilt

utlandets, må äga tillgång till en för landets kredit betydelsefull

öfversikt af dess tillgångar, hafva revisorerna velat uttala önskvärdheten

af att rikshufvudboken må varda i angifna hänseenden fullständigad och

rättad samt att följaktligen dess kapitalkonto, som årligen till trycket befordras,

må erhålla de uttömmande och tillförlitliga uppgifter, som af en

sådan publikation måste förväntas.»

Statskontoret, som den 14 januari 1909 afgifvit utlåtande i anledning

af revisorernas ofvanintagna framställning, har däröfver yttrat sig sålunda:

»I likhet med revisorerna anser statskontoret det vara önskvärdt, att

kännedom om svenska statens tillgångar må blifva lättare tillgänglig och

mera allmänt spridd än hvad för närvarande torde vara fallet. Hvarken

den i ett statsutskottets memorial hvart nionde år förefintliga, af statskontoret

upprättade redogörelse för det mesta af statens egendom eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

den i statsrevisorernas berättelse sedan 1888 årligen intagna öfversikt af

statsverkets finansiella ställning vid slutet af revisionsåret synes vara af

beskaffenhet att fylla behofvet af en lätt tillgänglig framställning i berörda

hänseende. Och den kortfattade tabell, som sedan år 1901 förekommit

i »Sammandrag af Sveriges officiella statistik», lärer hafva tillkommit

på enskildt initiativ och kan när som helst upphöra.

Rikshufvudboken har i första rummet till syfte att utgöra en budgetredovisning,

alltså en. redovisning af de enligt riksstaten påräknade inkomsterna

och de enligt samma stat medgifna utgifterna. I rikshufvudboken

har dessutom inrymts redogörelse för vissa af statsverket förvaltade

fonder. Att dessa olika i rikshufvudboken ingående medelsredovisningar

sammanfattats uti vissa kapitalkonton har endast bokföringstekniska skäl,

och dessa sammanfattande konton göra icke anspråk på att äga värde

såsom uttömmande statistiskt material till bedömande af statens finansiella

ställning på det hela.

Om därför enskilda personer — inom eller utom landet — af det från

trycket utgifna utdrag ur rikshufvudboken, som benämnes »kapitalkonto

till. rikshufvudboken med tablåer och bilagor», låta förleda sig till felaktiga

slutsatser om svenska statens finansiella ställning, är detta visserliga

ganska beklagligt, men torde knappast kunna undgås ens genom en

fullständig omläggning af hela räkenskapsmetoden, enär en räkenskap

öfver en så mångskiftande och vidtomfattande förvaltning som statsverkets,

riksgäldsverkets och bankoverkets icke kan undgå att för den utanför

stående te sig ganska invecklad och svårfattlig.

Om. man anser, att rikshufvudboken, hvilken, såsom statskontoret redan

framhållit, i hufvudsak afser att att göra en budgetredovisning, för närvarande

är tillfredsställande ur bokföringsteknisk synpunkt, lärer det af

revisorerna uppställda önskemålet nödtorftligen kunna vinnas genom offentliggörande

i sammanhang med kapitalkontot till rikshufvudboken af

tablåer öfver statens finansiella ställning på det hela, däri kunde inrymmas

förutom uppgifter om värdet å staten tillhöriga fastigheter, skogar,

vattenfall och dylikt jämväl riksbankens fonder in. in. Denna öfversikt

borde då för att vinna erforderligt beaktande erhålla plats främst i publikationen,

före själfva budgetredovisningen och dess kapitalkonto. Det

af revisorerna afsedda syftet skulle ytterligare befrämjas, om denna

öfversikt meddelades jämväl i fransk öfversättning.

Något hinder för en sådan anordning synes icke föreligga och om

densamma vidtages, lärer det icke vara erforderligt att, som revisorerna

synas afse, inrymma statens fastigheter och samtliga kapitaltillgångar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

7

enkannerligen riksbankens fonder, i rikshufvudboken, hvilket utan tvifvel

skulle möta flere formella svårigheter och dessutom skymma dess hufvudändamål,

som är att utgöra en budgetredovisning. De missuppfattningar

om statens finansiella ställning, till hvilka kapitalkontot, enligt revisorernas

förmenande, gifvit anledning, torde just hafva uppkommit däraf, att i

rikshufvudboken inrymts statsjärnvägarnes kapitaltillgångar, under det att

andra likställda kapitaltillgångar där saknas. Riktigare synes vara att

utlämna nämnda tillgångar vid rikshufvudbokens upprättande, så att densamma

komine att framstå såsom en ren budgetredovisning. I sammanhang

härmed kunde man ock förändra titeln å den publikation, som nu

innefattar »kapitalkonto till rikshufvudboken», så att densamma komme

att benämnas: »öfversikt af svenska statens finansiella ställning samt

budgetredovisning».

Därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen finna revisorernas framställning

böra föranleda till vidare åtgärd, lärer statskontoret undfå nådig

föreskrift att i ämnet framlägga förslag».

Då det måste betraktas såsom en afsevärd brist hos rikshufvudboken

i dess nuvarande skick, att af densamma icke kan erhållas fullständig

kännedom om statsverkets finansiella ställning, har Riksdagen med anledning

af revisorernas förevarande framställning ansett sig böra hos Eders

Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke i afseende å rikshufvudbokens innehåll och uppställning må

vidtagas sådan förändring, att i densamma kommer att intagas en fullständig

sammanfattning af statsverkets samtliga tillgångar och skulder.

Stämpeluppbörden.

Vidare hafva revisorerna anfört följande:

»I förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908 är, i

likhet med hvad som finnes intaget i föregående förordning angående samma

ämne, stadgadt, bland annat, att »fullmakt å ämbete och tjänst» skall, med

vissa uppgifna undantag, »förses för den, som första gången undfått befordran

till ämbete eller tjänst med ordinarie lön, med stämpel till belopp

af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af lönen, men för den, som erhållit

befordran, som medför högre lön, till belopp af 3 kronor för hvarje

fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpelafgift underkastade lön,

löntagaren näst förut innehaft, och den, som erhålles; dock att stämpel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

för fullmakt å ämbete eller tjänst, som icke medför rätt till tjänstgöringspenningar,

beräknas för endast två tredjedelar af lönen.

Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, därmed jämförlig uppflyttning

från lägre till högre lönegrad eller lönereglering utgöres stämpel

med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpelafgift

underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft och den, som erhålles».

Härjämte stadgas i samma förordning, att protokoll, hvarigenom

ämbete eller tjänst tillsättes, är beträffande stämpelbeläggning lika med

fullmakt.

Det sätt, på hvilket stämpelbeläggningen enligt anförda bestämmelser

skall utföras, eller den ursprungliga utnämningshandlingens förseende med

stämpel ej blott vid första befordran till ämbete och tjänst utan äfven

sedermera vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, uppflyttning från

lägre till högre lönegrad eller lönereglering, synes icke innebära tillfyllestgörande

kontroll öfver, att stämpelbeläggningen i föreskrifven ordning

äger rum, då det i dessa fall lärer ankomma på den, som är skyldig utgöra

stämpelafgift, att själf ombestyra vederbörande handlings förseende

med stämpel. På grund häraf och med hänsyn till de omfattande löneregleringar,

som under revisionsåret trädt i kraft och alltjämt torde komma

att åvägabringas, hafva revisorerna velat framhålla vikten däraf, att bestämmelser

utfärdas till vinnande af skärpt kontroll öfver, att föreskrifven

afgift för stämpel i angifna fall kommer statsverket till godo.»

Med anledning af hvad revisorerna sålunda anfört har statskontoret i

utlåtande den 24 december 1908 till en början erinrat därom, att såväl i

då gällande kungl. förordning af den 2 juni 1899 angående stämpelafgiften

(4 § 4 mom.) som i den kungl. förordningen af den 18 september 1908

angående stämpelafgiften (5 §), hvilken med 1909 års ingång trädt i kraft,

funnes stadgadt, att ämbets- eller tjänsteman ej finge tillgodonjuta honom

tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet, där han

ägde uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

Uti nu anförda bestämmelse läge otvifvelaktigt — anför ämbetsverket

vidare — den kraftigast verkande påföljd, som kunde stadgas till förekommande

af underlåtenhet i fråga om stämpelbeläggning af fullmakt å

ämbete eller tjänst och därmed jämförlig handling.

Det gällde alltså endast att söka komplettera nu åberopade stadgande

i stämpelförordningen med en bestämmelse om skyldighet för viss myndighet

att öfvervaka, det samma stadgande jämväl efterlefdes i hvarje särskilt

fall.

Statskontoret föreställde sig, att ett sådant öfvervakande lämpligast

borde öfverlämnas åt den granskande myndighet, till hvilken redogörelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 207.

för utbetalta aflöningsmedel författningsenligt skulle ingå; och att därför

en allmän föreskrift borde utfärdas därom, att vid hvarje årsredogörelse

för utbetalta aflöningsmedel redogöraren skulle foga särskild förklaring af

innehåll, att enhvar af de i redogörelsen upptagna löntagare, som under

året tillträdt tjänst eller kommit i åtnjutande af högre aflöning än han

förut ägt uppbära, för redogöraren uppvisat fullmakt, konstitutorial eller

annan handling, på grund af hvilken lön blifvit till honom utbetald, samt

att den företedda handlingen därvid befunnits vara belagd med stämpel

till behörigt belopp.

Då Riksdagen har anledning antaga, att ifrågavarade stämpelafgift i

många fall icke, såsom vederbort, erlagts, samt kontrollen öfver stämpeluppbörden

i detta afseende alltså icke kan anses nöjaktigt ordnad, får

Riksdagen, på grund af revisorernas förenämnda framställning och med

afseende å hvad statskontoret i ämnet anfört, anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida icke — i syfte att åstadkomma

skärpt kontroll öfver efterlefnaden af stadgandet angående stämpel

å fullmakt å ämbete eller tjänst i gällande stämpelförordning — nämnda

stadgande lämpligen kunde fullständigas med en bestämmelse om skyldighet

för vederbörande myndighet att öfvervaka, att stadgandet jämväl i hvarje

särskilt fall efterlefves, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 25 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Rikad. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 50 Haft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.