Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten att erhålla ägostyckning.

1909-05-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:212, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten att erhålla ägostyckning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 212.

1

N:o 212.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren — 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds

proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten

att erhålla ägostyckning.

(Lagutskottets utlåtande n:o 65.)

Till Konungen.

Genom en den 26 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 128,

kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen

bilagdt förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Endast beträffande en punkt i detta förslag liar Riksdagen funnit

anledning till erinran.

I 3 § af förslaget har medgifvits, att ägostyckning må utan iakttagande

af de i förslaget därför stadgade villkor kunna ske bland annat

för bildandet af egnahemssamhällen. Härom yttrar föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet:

»I lagen den 31 augusti 1907 angående ändring i 20 § 1 mom.

och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 har undantag från förbudet att inom de norra

länen afsöndra inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk

därigenom märkligen försvagas, medgifvits bland annat för det fall,

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 59 Höft. (N:is 212—216.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 212.

att afsöndringen erfordras för »egnahemsanläggningar»; och af lagutskottets

yttrande framgår, att därmed afses bildande af egna hem,

vare sig det är fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka lägenhet.

Här föreligger alltså en olikhet mellan den provisoriska ägostyckningslagen

och jordafsöndringslagen, och det kunde ifrågasättas, om ej denna

olikhet borde utjämnas. Då emellertid sakliga skäl för bibehållande

af de nu befintliga bestämmelserna ej saknas, har jag ansett mig böra

i det nu framlagda förslaget låta därvid förblifva, och detta desto

hellre. som behofvet af mark för egna hem af den beskaffenhet, som

afses i förutnämnda lag af den 31 augusti 1907, lärer kunna tillgodoses

genom upplåtelser enligt samma lag eller genom ägostyckning å utmarken

utan att ägostyckning å inägojorden behöfver därför anlitas.»

Det vill synas Riksdagen, som om härmed tillräckliga skäl icke

vore anförda för bibehållandet af förevarande bestämmelse oförändrad.

Fastmera anser Riksdagen det öfverensstämma med den ifrågavarande

lagstiftningens ändamål, att hinder ej resas för beredande af mark för

egnahemslägenheter, äfven där egnahemssamhällen ej kunna antagas

skola komma till stånd — något som helt visst ofta endast med svårighet

låter sig af den profvande myndigheten bestämmas. I betraktande

häraf och för vinnande af en enligt Riksdagens mening önskvärd öfverensstämmelse

mellan bestämmelserna i den ifrågavarande lagen och den

af departementschefen omförmälda 1907 års lagstiftning angående jordafsöndring,

har Riksdagen vidtagit en ändring i ifrågavarande § af

Eders Kungl. Maj:ts förslag.

På grund af hvad sålunda förekommit har Riksdagen, som alltså

icke kunnat i oförändradt skick bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, för sin del antagit följande

lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I Gäfleborgs^ Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare

att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till ägostyckningen

lämnats på sätt nedan sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 212. 3

2 §•

Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingifves till Konungens

befallningshafvande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall

vara åtföljd ej mindre af karta, utvisande, huru fastigheten är afsedd

att styckas, än äfven af de handlingar eller intyg sökanden kan akta

nödigt förete till utredning om att styckningen instämmer med hvad

i 3 § stadgas.

3 §•

Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall

med hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet

husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten,

varda tjänlig för jordbruk. Består hemmanslott hufvudsakligen af skogsmark,

må, ändå att lotten icke varder tjänlig för jordbruk, dit läggas

mindre del af inägojorden, där sådant af särskilda omständigheter påkallas

och hemmanets jordbruk icke därigenom märkligen försvagas.

Styckas inägojorden till olika hemmanslotter och finnes ej å hemmanet

tillräcklig skogs- och betesmark för att bereda samtliga lotter erforderliga

anslag i sådan mark, må tilldelningen därefter jämkas.

För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar eller

annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är sagdt.

Till inägojord, hvarom ofvan sägs, räknas ej slåttermyr eller

kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är af mindre värde.

4 §•

Innan ärendet pröfvas, må Konungens befallningshafvande, där

så finnes lämpligt, öfver ansökningen höra nämnd eller myndighet,

som kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller kommunalnämnden

eller kronobetjäningen i orten.

5 §•

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom

nu är sagdt, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 212.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910, dock att lagen ej

skall tillämpas å ägostyckning, till hvilken tillstånd lämnats före

nämnda dag.

Stockholm den 22 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.