Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten att erhålla ägostyckning.
1909-05-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1909:212, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten att erhålla ägostyckning.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 212.
1
N:o 212.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren — 22 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten
att erhålla ägostyckning.
(Lagutskottets utlåtande n:o 65.)
Till Konungen.
Genom en den 26 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 128,
kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen
bilagdt förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Endast beträffande en punkt i detta förslag liar Riksdagen funnit
anledning till erinran.
I 3 § af förslaget har medgifvits, att ägostyckning må utan iakttagande
af de i förslaget därför stadgade villkor kunna ske bland annat
för bildandet af egnahemssamhällen. Härom yttrar föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet:
»I lagen den 31 augusti 1907 angående ändring i 20 § 1 mom.
och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring
den 27 juni 1896 har undantag från förbudet att inom de norra
länen afsöndra inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk
därigenom märkligen försvagas, medgifvits bland annat för det fall,
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 59 Höft. (N:is 212—216.)
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 212.
att afsöndringen erfordras för »egnahemsanläggningar»; och af lagutskottets
yttrande framgår, att därmed afses bildande af egna hem,
vare sig det är fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka lägenhet.
Här föreligger alltså en olikhet mellan den provisoriska ägostyckningslagen
och jordafsöndringslagen, och det kunde ifrågasättas, om ej denna
olikhet borde utjämnas. Då emellertid sakliga skäl för bibehållande
af de nu befintliga bestämmelserna ej saknas, har jag ansett mig böra
i det nu framlagda förslaget låta därvid förblifva, och detta desto
hellre. som behofvet af mark för egna hem af den beskaffenhet, som
afses i förutnämnda lag af den 31 augusti 1907, lärer kunna tillgodoses
genom upplåtelser enligt samma lag eller genom ägostyckning å utmarken
utan att ägostyckning å inägojorden behöfver därför anlitas.»
Det vill synas Riksdagen, som om härmed tillräckliga skäl icke
vore anförda för bibehållandet af förevarande bestämmelse oförändrad.
Fastmera anser Riksdagen det öfverensstämma med den ifrågavarande
lagstiftningens ändamål, att hinder ej resas för beredande af mark för
egnahemslägenheter, äfven där egnahemssamhällen ej kunna antagas
skola komma till stånd — något som helt visst ofta endast med svårighet
låter sig af den profvande myndigheten bestämmas. I betraktande
häraf och för vinnande af en enligt Riksdagens mening önskvärd öfverensstämmelse
mellan bestämmelserna i den ifrågavarande lagen och den
af departementschefen omförmälda 1907 års lagstiftning angående jordafsöndring,
har Riksdagen vidtagit en ändring i ifrågavarande § af
Eders Kungl. Maj:ts förslag.
På grund af hvad sålunda förekommit har Riksdagen, som alltså
icke kunnat i oförändradt skick bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, för sin del antagit följande
lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I Gäfleborgs^ Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare
att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till ägostyckningen
lämnats på sätt nedan sägs.
Riksdagens Skrifvelse N:o 212. 3
2 §•
Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingifves till Konungens
befallningshafvande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall
vara åtföljd ej mindre af karta, utvisande, huru fastigheten är afsedd
att styckas, än äfven af de handlingar eller intyg sökanden kan akta
nödigt förete till utredning om att styckningen instämmer med hvad
i 3 § stadgas.
3 §•
Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall
med hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet
husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten,
varda tjänlig för jordbruk. Består hemmanslott hufvudsakligen af skogsmark,
må, ändå att lotten icke varder tjänlig för jordbruk, dit läggas
mindre del af inägojorden, där sådant af särskilda omständigheter påkallas
och hemmanets jordbruk icke därigenom märkligen försvagas.
Styckas inägojorden till olika hemmanslotter och finnes ej å hemmanet
tillräcklig skogs- och betesmark för att bereda samtliga lotter erforderliga
anslag i sådan mark, må tilldelningen därefter jämkas.
För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar eller
annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är sagdt.
Till inägojord, hvarom ofvan sägs, räknas ej slåttermyr eller
kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är af mindre värde.
4 §•
Innan ärendet pröfvas, må Konungens befallningshafvande, där
så finnes lämpligt, öfver ansökningen höra nämnd eller myndighet,
som kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller kommunalnämnden
eller kronobetjäningen i orten.
5 §•
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom
nu är sagdt, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 212.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910, dock att lagen ej
skall tillämpas å ägostyckning, till hvilken tillstånd lämnats före
nämnda dag.
Stockholm den 22 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.