Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 217

1909-05-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:217, Riksdagens Skrifvelse N:o 217

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

1

N:o 217.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1909.

_ — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse

af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom, till lag om ändrad

lydelse af 79 och 104 §§ utsökning slag en, till lag om

särskild värdering af af söndrad lägenhet samt till lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-,

soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamhemmanet, dels ock en i samband

därmed stående motion.

(Lagutskottets utlåtande n:o 72.)

Till Konungen.

Genom en den 19 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 106, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda

förslag till lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, till lag om ändrad lyBih.

till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 60 Höft. (N:o 217.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

delse af 79 och 104 §§ utsökningslagen, till lag om särskild värdering af

arsöndrad lägenhet samt till lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket

och 2 § andra stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttaresoldat-

och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet. °

Förevarande lagförslag, som närmast äro hämtade ur lagberedningens

föislag till jordabalk, afse två hufvudfrågor, som båda beröra intecknin^sförhållanden,

men eljest icke stå i närmare samband med hvarandra. Den

ena rör det i 35 § af gällande inteckningsförordning omhandlade ämnet

om verkan af relaxation af inteckningar, som besvära flera egendomar.

Den andra afser att ordna afsöndrad lägenhets ansvarighet för inteckning,

som meddelats i stamhemmanet, innan afsöndringen skedde.

Lagförslaget i den förra delen är föranledt af Riksdagens skrifvelse

den 19 april 1901, däruti Riksdagen anhållit, att Eders Kung], Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, huruledes de med nuvarande lydelsen af 35 §

lntecknmgsförordningen förenade olägenheter lämpligast kunde undanröjas.

Med. den lydelse förslaget i denna del enligt propositionen erhållit

skulle däri kunna inläggas den meningen, att samtycke, som i förslaget

afses, skall erfordras af alla dem, Indika vid beslutet om dödnino-en eller

nedsättnmgen äro ägare af vederbörande fastigheter, samt af alla,°som vid

samma tidpunkt kunna äga fordran eller rättighet för hvilken egendomarna

häfta bland annat enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Med en sådan tolkning

åt stadgandet blefve det emellertid för domstolarna förenadt med snart

sagdt oöfvervinneliga svårigheter att afgöra, om förutsättningarna för det

beslut, som skall meddelas, äro för handen. Är åter meningen, att bestämmelsen

bör tolkas så, att såsom ägare skola anses de, som senast erhållit

lagfart å fastigheterna, och att med fordran eller rättighet för

hvi ken egendomarna jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken må häfta, endast

skall förstas fordran eller rättighet, hvarför egendom kan häfta i dens

hand, som senast å densamma. erhållit lagfart, lär detta icke fullt tydligt

framgå af stadgandets affattning. Då i hvarje fåll omfattningen af den

rättsverkan, som bör tillerkännas ett af domstol meddeladt beslut af innehåll,

som här afses, icke synes Riksdagen så viss som önskligt vore, och

da enligt Riksdagens mening olägenheter, som vidlåda den gällande lagstiftningen

i det förevarande ämnet, undanröjas genom det inom justitiedepiirtementet

först utarbetade och en gång af högsta domstolen godkända

förslaget, har Riksdagen ansett detta förslag vara att föredraga framför

det nu närmast_ föreliggande. Hvad inom högsta domstolen emot förslaget

anförts synes Riksdagen icke ägnadt att rubba denna uppfattning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

Häraf följer, att den genom propositionen föreslagna ändringen i 1

och 2 §§ af lagen angående ryttare-, soldat- och båtmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar från inteckningar i stamhcmmanet icke blir erforderlig.

öfriga delar af de i den förevarande propositionen innefattade lagförslagen

innebära, dels att för dylik inteckning lägenheten skall ansvara

endast subsidiärt, så att i första hand det intecknade beloppet uttages ur

stamhcmmanet och allenast bristen ur lägenheten, dels att lägenhetens

ansvarighet skall kunna ytterligare begränsas genom en i viss ordning

verkställd värdering af lägenheten, dels slutligen att för dödning af sådan

inteckning, såvidt den besvärar lägenheten, beredes den lättnad, att inteckningshandlingen

kan för ändamålet uppvisas vid annan rått än den,

hvarunder fastigheten lyder. _

Initiativet till dessa förslag har äfven tagits af Riksdagen, som i

skrifvelse den 8 maj 1900 anhöll, att Eders Kungi. Maj:t täcktes taga

under öfvervägande, i hvad man, utan skada för fastighetskrediten, ägare

af frånstyckacf hemmansdel eller afsöndrad lägenhet kunde beredas lättnad

att frigöra sin fastighet från inteckningar, som gemensamt besvärade

denna och den fastighet, från hvilken afstyckningen eller afsöndringen skett.

Vidkommande denna del af den ifrågavarande lagstiftningen, är det

uppenbart, att vid fråga om en lagstiftning med dennas syfte olika metoder

kunna väljas. Utgår man från att utan rubbning af de principer,

hvarå den i vårt land gällande lagstiftningen angående flera fastigheters

ansvarighet för gemensam inteckning hvilar, söka skapa enklare regler i

i omnämnda afseende, synes Riksdagen den lösning frågan härom erhållit

i det föreliggande förslaget vara i det hela tillfredsställande. _ Genom den

subsidiära ansvarighet för den i stamfastigheten meddelade inteckningen,

hvari afsöndringen enligt förslaget inträder, befrias dennas ägare från den

skyldighet gällande lagstiftning ålägger honom att oaktadt vid köpesummans

bestämmande för afsöndringen hänsyn kanske icke tagits till

inteckningen — i första hand svara för den å afsöndringen belöpande del

af gälden. Samtidigt härmed öppnas en under andra förhållanden icke

förefintlig utsikt för afsöndringens ägare att utverka inteckninghafvarens

medgifvande till inteckningens dödande i lägenheten, då ju detta icke utöfvar

något inflytande på inteckningshafvarens rätt att uttaga hela fordringen

ur stamfastigheten och alltså ej heller den ofvan omtalade procedur,

som eljest erfordras för rätt därtill, här behöfver ifrågakomma. Enär å

andra sidan inteckningshafvaren, i den mån stamfastigheten icke lämnar

tillgången till fordringens gäldande, äger hålla sig äfven till det frånskilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse ÅT:o 217.

området, förminskas icke genom den föreslagna anordningen den säkerhet

denne förut ägt och hvilken han kanske icke kan undvara.

Då Riksdagen alltså anser, att det föreliggande förslaget i ifrågavarande

del ur den synpunkt, som kommit till uttryck i 1900 års omförmälda

riksdagsskrivelse, erbjuder beaktansvärda fördelar framför nu gällande

hithörande rättsregler, har Riksdagen ansett sig böra principiellt

förorda detsamma. \ isserligen skulle det kunna anses hafva varit till

fördel, om i öfverenstämmelse med den uppfattning, som legat till o-rund

föi nyssnämnda skrifvelse, utväg kunnat beredas att i än större utsträckning,

och oberoende af hur styckning af en fastighet formellt utföres

erhålla möjlighet för undanröjande af de hinder gällande intecknino-slagstiftning

erbjuder för bildande af småbruk och egna hem. Utan &en

fullständig omläggning af denna lagstiftnings allmänna principer, hvilket

af lagberedningen, icke ansetts höra ifrågasättas, synes emellertid Riksdagen

detta icke möjligt eller lämpligt. Hvarje lagstiftning på detta område

måste, i allt fall taga behörig hänsyn till såväl inteckningshafvares rätt

som till de faror ur fastighetskreditens synpunkt, hvilka en rubbning däraf

kan medföra. På denna grund har äfven Riksdagen ansett det riktigt,

att den ifrågavarande lagstiftningen ej gifvits tillämpning å redan skedda

afsöndringar.

Såsom ofvan blifvit framhållet, har genom det i propositionen innefattade

förslaget till lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet och

den möjlighet till begränsning i lägenhetsägares ansvar för sådan inteckning,

hvarom här är fråga, som därmed beredts, afsetts att ytterligare

understödja de sträfvanden, den ifrågavarande lagstiftningen skulle tillgodose.

Riksdagen finner den tanke, som häruti kommit till uttryck, synnerligen

beaktansvärd, likasom Riksdagen äfven ansett sig kunna i det

hela godkänna de principer, som i detta lagförslag vunnit uttryck. Redan

lagberedningen framhåller emellertid, att det för vinnande af det med

denna lagstiftning afsedda syfte vore af synnerlig vikt, att kostnaden för

värderingsförrättningen icke stege till belopp, som kunde afhålla från det

föreslagna värderingsinstitutets anlitande. 1 öfverensstämmelse med hvad

sålunda anmärkts finner Riksdagen, att förslagets bestämmelser i nämnda

afseende icke äro tillfredställande. Det synes Riksdagen tydligt, att ändamålet

.med den föreslagna lagen väsentligen skulle förfelas utan en ändring

af värderingsförfarandet till större billighet för den, som vill däraf begagna

sig. Den förändring i landtmätares arfvodesförmåner, som blir en

följd af den af Riksdagen innevarande år beslutade lönereglering för landtmäteristaten,

föranleder ej ett uppgifvande af denna Riksdagens uppfattning.

Utan att med de medel, som stått Riksdagen till buds, nu kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

i detalj angifva, hur för vinnande af antydda ändamål den ifrågavarande

värderingen lämpligast bör anordnas, vill det dock synas Riksdagen, som

om vid valet mellan den anordning, förslaget innehåller, och t. ex. den

inom högsta domstolen ifrågaställa, hvarigenom denna förrättning skulle

uppdragas åt utmätningsmannen jämte två ledamöter i ägodelningsrätt

eller gode män vid skiftesförrättningar, den senare anordningen skulle ur

kostnadssynpunkt vara att föredraga. Ytterligare utredning lärer emellertid

böra ske för vinnande af ett förfaringssätt härutinnan, hvilket samtidigt

som det betryggande garanterar inteckningshafvarens rätt, behörigen

tillgodoser de anspråk, som därå måste ställas pa billighet och

enkelhet.

På grund af hvad Riksdagen nu anfört och då ett uppskof med antagande

af nu afsedda lagförslag icke behöfver hindra, att lagförslagen i

öfrigt bringas till giltighet, har Riksdagen ansett sig böra afstyrka antagande

af förslaget till lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet i

dess föreliggande skick, och har Riksdagen vidtagit däraf påkallade ändi ingår

i förslagen till ändrad lydelse af 37 § inteckningsförordningen och

104 § utsökningslagen.

I sammanhang med ifrågavarande proposition har Riksdagen till

behandling förehaft en af enskild motionär gjord framställning, att den i

lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet stadgade

tid intill den 1 juli 1908, inom hvilken de i § 1 i denna lag föreskrifna

åtgärder skulle vara fullgjorda, måtte utsträckas till den 1 juli

1911, och att 1 § i samma lag i öfverensstämmelse därmed måtte ändras.

Enligt hvad Riksdagen inhämtat har statsrådet och chefen för justitiedepartementet

i skrivelser den 15 december 1908 anmodat Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i samtliga län att, efter vederbörande domhafvandes

hörande, inkomma med yttranden dels rörande den utsträckning,

hvari sistnämnda lag vunnit tillämpning inom länet, och dels om och i

hvad mån inom länet behof yppats att stadga ny tid för ansökning, jämlikt

1 § i nämnda lag, af ägare till lägenhet, som upplåtits före lagens

ikraftträdande.

Beträffande frågan i hvilken omfattning förevarande lag tillämpats

inom de olika länen framgår af de till justitiedepartementet inkomna svaren

å berörda skrivelser, att något ärende af denna beskaffenhet icke förekommit

i Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Västernorrlands och Jämtlands

län, men att inom de öfriga länen lagen kommit till användning i

sammanlagdt omkring 1,500 olika fall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

Med afseende å det ifrågasatta behofvet, att ny tid stadgades för

ansökning jämlikt 1 § i lagen, hafva Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga sist afsedda län, med undantag af Blekinge, Gäfleborgs

och Göteborgs och Bohus län, samt därjämte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kristianstads och Västernorrlands län förklarat, att behof

åt ny tid för sådan ansökning förelåge. I samma riktning hafva omkring

sextio domhafvanden direkt uttalat sig. öfriga domhafvanden hafva an°

tingen icke yttrat sig om behofvet åt'' ny tid eller ock ansett, att dylikt

behof ej förefunnes.

Af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i tio särskilda län har

äfven berörts frågan, i hvad mån tiden för ingifvande af ansökning utaf

förevarande beskaffenhet borde utsträckas, därest medgifvande därtill

gåfves, och har i allmänhet i sådant afseende föreslagits, att dylik möjlighet

borde stå öppen under ytterligare minst ett år.

Af hvad sålunda förekommit synes ådagalagdt, att den af motionären

föreslagna lagändringen bör vidtagas.

Riksdagen får alltså för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen,

i anledning af ifrågavarande proposition och omförmälda motion, för sin

del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt i inteckningshandlingen; då

skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning, som

var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes, eller, där sådan

uppskattning för det året ej finnes, den som efter nämnda tid först

skedde; finnes, när en eller flera af egendomarna skola utmätningsvis säljas,

för någon af dem ej sådan uppskattning, skall fördelningen af ansvaret

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

bestämmas efter de värden, som efter ty i utsökningslagen stadgas af utmätningsmannen

åsättas egendomarna.

35

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller

ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp,

som skulle falla å den egendom, efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla sig

till de andra egendomarne, där ej mellan honom och öfriga rättägande

är annorlunda aftaladt.

Varder aftal, hvarom nu är sagdt, vid rätten styrkt, skall det i inteckningsprotokollet

anmärkas, och teckne rätten bevis därom å de inteckningshancllingar,

hvilka för aftalets styrkande blifvit vid rätten företedda.

Har aftalet blifvit i inteckningsprotokollet anmärkt, vare det jämväl mot

ny rättägande gällande.

37 §.

1 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, så vidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

2 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad

däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att inteckningshafvaren

äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten

och lägenheten. Äro från stamfastigheten flera lägenheter afsöndrade,

gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före den, hvarå

lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera lägenheter,

eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt, gånge den, som

senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna öfverlåtna samma

da<r, vare ansvaret dem emellan fördeladt efter de grunder, som i 32—34

§§ äro stadgade.

Varder någon af egendomarne särskildt utmätt för annans fordran

eller afträdd till konkurs, äge innehafvaren af den gemensamma inteckningen

rätt att, i den ordning som i 36 § sägs, erhålla utmätning jämväl

af lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, som

blifvit särskildt utmätt eller afträdd till konkurs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

3 inom. Vill någon låta inteckning, för hvilken stam fastighet och

lägenhet ansvara på sätt i 2 mom. sägs, dödas, så vidt inteckningen besyärar

lägenheten, må inteckningshandlingen uppvisas vid annan underrätt

än den, hvarunder lägenheten lyder. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt

inteckningsprotokoll göra anteckning om ansökningen samt korteligen angifva

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyats, nedsatts eller

annorledes förändrats, om det skett; teckne ock bevis å handlingen om

uppvisandet och ändamålet därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas

till rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det så gildt,

som hade inteckningshandlingen dit ingifvits.

4 mom. Huru i visst fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet, där är särskildt stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910 och tillämpas

jämväl i fråga om inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke

beträffande afsöndring, som därförinnan skett.

Lag

om ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen.

Häigenom förordnas, att 79 och 104 §§ utsökningslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och galle om egendomens värdering hvad förut om värdering af

lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordra ock gäldenären de

handlingar, som visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning om ser
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 211. 9

vitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som skall

af egendomen utgå. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de hvar

för sig beskrifna och värderade.

Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast egendom,

läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarne icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas på sätt

i 60 § stadgas.

104 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild inteckning

eller kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till

försäljning utropad. Gå ej vid denna försäljning egendomarne så högt,

att fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas;

då skola, där ej innehafvaren af denna fordran samtycker, att vid de

skedda utropen må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingarna

brister genast erlägges, alla egendomarne gemensamt utropas till försäljning.

Äro två eller flera bland egendomarne i samme ägares hand, skall

ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum af de egendomar, som

honom tillhöra. Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer,

eller fastighet å landet och sådan i stad gå i en försäljning, där ej fastigheterna

tillhopa utgöra en egendom, eller alla rättägande det medgifva.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen; stånde vid första

utropen fast: gå de högre; galle sista försäljningen, och varde öfverskottet

på de gemensamt utropade egendomarne fördeladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år. Har

någon af egendomarne blifvit styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde

för hvarje del; då skall den på egendomen belöpande andel i öfverskottet

mellan delarne skiftas efter den för hvarje del bjudna köpeskilling.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom. af

37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen

ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan så är

att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits

2—091259

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skidfvelse N:o 217.

icke förslå till falla gäldandet af inteckningshafvarens fordran och icke

lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

Då beräknas skall, huruvida de först bjudna köpeskillingarna förslå

till gäldande af den gemensamma inteckningen, skall, med tillämpning åt

de i 127, 128 och 129 §§ stadgade grunder, hvarje fordran, som på frågan

inverkar, upptagas till det belopp, hvartill den beräknas uppgå den dag,

å hvilken enligt 121 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall

äga rum. ______

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

Lag

om ändring af 1 § i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldatoch

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att den i 1 § af lagen den 18 oktober 1907

angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från

ansvar för inteckningar i stamhemmanet stadgade tid, den 1 juli 1908 inom

hvilken ägare af i lagen afsedda lägenheter i vissa fall skola hafva gjort

ansökning, hvarom i samma § förmäles, utsträckes till den 1 juli 1911.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Vidare får Riksdagen, som icke kunnat bifalla den förevarande

propositionen, i hvad den rör lag om ändrad lydelse af sistnämnda lag

samt lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet, i anledning af

propositionen, i sist afsedda del anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt täcktes låta utreda, huruvida,

hufvudsakligen i det syfte, som med detta lagförslag afses, en värdering

kan anordnas, som utan att inteckningsinnehafvares säkerhet därigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

äfventyra, bättre än i förslaget sker, tillgodoser

uppställas i afseende å värderingsförfarandets bild

för Riksdagen framlägga det förslag, som däraf

Stockholm den 22 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.