Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arrende af viss jord ä landet inom Norrland och Dalarne samt till lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne, dels ock i samband därmed stående motioner.

1909-05-22 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:220, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arrende af viss jord ä landet inom Norrland och Dalarne samt till lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne, dels ock i samband därmed stående motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

1

X:o 220.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om arrende af

viss jord ä landet inom Norrland och Dalarne samt till

lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och

Dalarne, dels ock i samband därmed stående motioner.

(Lagutskottets utlåtande n:o 64 och memorial n:o 74.)

Till Konungen.

Genom en den 1 april 1909 dagtecknad proposition, n:o 154, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda

förslag till lag om arrende af viss jord å landet inom Norrland och

Dalarne samt till lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och

Dalarne.

Riksdagen, som icke kunnat i oförändradt skick bifalla Eders Kungl.

Maj:t förevarande proposition, har, i anledning af propositionen samt inom

Riksdagen i ämnet väckta motioner, för sin del antagit följande

Lag

om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne.

Härigenom förordnas, att med afseende å arrende af jord å landet

inom Nedan-Siljans, Ofvan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 63 Höft. (N:o 220.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län, inom Ofvanåkers, Voxna, Los,

Färila, Ramsjö och Hassela socknar samt Hamra Kapellag i Gäfleborgs län

och inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

följande bestämmelser skola lända till efterrättelse, där arrendet omfattar

inrösningsjord, till en vidd af minst fyra hektar och jorden vid arrendeaftalets

ingående äges af bolag eller förening för ekonomisk verksamhet

eller af enskild person, hvilken icke är mantalsskrifven å fastigheten

eller å fastighet, som är i sambruk med densamma:

1 §•

Arrendeaftal skall upprättas skriftligen, och varde i afhandlingen

upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring eller tillägg, som ej affatta

skriftligen, vare utan verkan.

Brukar någon mot lega jord, som i denna lag afses, och har skriftlig

afhandling därom ej upprättats, vare jordägaren pliktig att, där brukaren

sådant äskar, genom skriftlig handling bekräfta den brukaren sålunda

tillkommande arrenderätt. Vill jordägaren ej utgifva sådan handling,

må domstol på yrkande af brukaren stadfästa arrenderätten sådan densamma,

enligt hvad om aftalet kan utredas och med denna lag öfverensstämmer,

finnes höra lagligen bestämmas. Sådant beslut af domstol medför

samma verkan som skriftligt, af vittnen styrkt arrendekontrakt, dock

att, där inteckning sökes på grund af beslutet, ansökningen ej må bifallas,

innan beslutet vunnit laga kraft.

2 §• ''

Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid, ej understigande femton

år, eller ock för arrendatorns lifstid; dock att aftal för viss tid, hvilket varit

gällande femton år, må förlängas jämväl för kortare tid. År icke arrendetiden

så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för en tid af

femton år.

3 §•

Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån

än som öfverensstämmer med hvad här nedan stadgas förbehålla sig eller

annan ägare af fastigheten rätt att frånträda aftalet före arrendetidens slut.

Har arrendatorn i aftalet förbehållit sig rätt att före arrendetidens

utgång uppsäga arrendet, vare det gällande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

3

4 §•

Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med brukningen

efter arrendetidens utgång, och har ej inom sex månader därefter

jordägaren anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlångdt

på femton år.

5 §•

Lega kan utsättas i penningar, naturalster eller arbete och skall vara

till beloppet bestämd.

Utgöres arbete, som nu sagts, af jordbruksdagsverken, skall lända

till efterrättelse hvad i 2 kap. 7 § första stycket lagen om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas. Annat arbete må ej till tiden så utkräfvas, att

arrendatorn hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk.

Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att

utöfver fastställdt antal dagsverken eller annorlunda bestämdt arbete på

tillsägelse betjäna jordägaren eller annan med någon tjänstbarhet.

Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendatorn, där

legan är utsatt i penningar eller naturalster, skälig nedsättning i densamma.

6 §•

Utan jordägarens medgifvande må ej arrendatorn åt annan till

brukande upplåta fastigheten eller del däraf.

År arrendeaftal slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, och vill

arrendatorn lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga

fastigheten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren

det, eller har han ej inom en manad efter det hembudet gjordes

förklarat sig därtill villig, vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta

annan, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga

fastigheten, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, varde beloppet bestämdt vid afträdessyn, som nedan sägs.

"År arrendeaftal gällande för viss tid ej öfverstigande tjugu år, må

arrendatorn jämväl på sätt nu är sagdt lämna från sig arrendet, sedan

fem arrendeår tilländagått.

7 §•

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant

fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gäl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

lande, men delägarne i boet äge i ty fall lämna från sig arrendet på sätt i

6 § sägs, ändå att sådan rätt ej skulle tillkommit arrendatorn; dock ålio-o-e

delägarne, där de vilja göra bruk af sin rätt, att inom sex månader efter

dödsfallet hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.

Vid lifstidsarrende skall arrendatorns hustru, där äktenskapet var

ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död så länge hon förblifver

änka. njuta arrendet till godo, med mindre annorledes var aftaladt; o-år

hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.

8 §•

Jordägaren åligge att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för

jordbrukets bedrifvande nödiga byggnader samt att, där under arrendetiden

nödigt hus tarfvar ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja

de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga

större reparationer; för skada, som arrendatorn vållat, svare dock

denne.

Brister jordägaren i hvad sålunda åligger honom, äge arrendatorn

fordra att vid syn, som i denna lag sägs, förelägges jordägaren viss tid,

inom hvilken han skall hafva fullgjort arbetet, äfvensom beräknas den

kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskrifven

tid, äge arrendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan

det blifvit godkändt vid ny syn, undfå godtgörelse med det vid den

första synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga aftalet,

vare det honom öppet, där ej. bristen är af allenast ringa betydelse. För

den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning,

i arrendeafgiften; äge ock rätt till skadestånd.

Vid tillträdet skall jordägaren jämväl hafva utfört alla erforderliga

mindre reparationer å nödiga byggnader äfvensom öfverlämna fastighetens

trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar,

brunnar, vattenledningar och andra inrättningar i ett efter ortens sed

behörigt skick. Eftersätter jordägaren hvad sålunda är föreskrifvet, må

arrendatorn bättra hvad som brister samt därför niuta ersättning-, efter

ty i 13 § stadgas.

Med mindre reparation å byggnad förstås i denna lag aflöpande

af smärre brister å golf, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor,

eldstäder, murar och fast inredning äfvensom andra åtgärder, hvilka äro

att anse såsom tillfällig lagning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 220. 5

9 §•

Arrendatorn åligger att väl häfda jorden, afhjälpa sådana under

arrendetiden å de nödiga byggnaderna uppkomna brister, som endast föranleda

mindre reparationer, samt vårda och underhålla de i 8 § tredje

stycket omförmälda ägor och inrättningar, så att icke något under arrendetiden

försämras; äge dock till botande af brandskada, som utan arrendatorns

vållande timat å byggnad, af jordägaren undfå skälig godtgörelse

för kostnaden. Eftersätter arrendatorn hvad sålunda åligger honom, ersätte

han jordägaren efter ty i 13 § stadgas.

10 §.

Finnes å fastigheten byggnad, som enligt hvad vid tillträdessynen

bestämts icke är att hänföra till de för jordbrukets bedrifvande nödiga

hus, skall den anses undantagen från arrendet, där ej i aftalet annorlunda

stadgas. Ingår byggnaden i arrendet, galle, såframt ej annorledes är

aftaladt, angående nybyggnads- och underhållsskyldighet hvad angående

nödig byggnad är stadgadt.

Har i arrendeaftalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppföra

byggnad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter

han det, vare lag som i 8 § andra stycket sägs.

11 §•

Har arrendatorn genom nyodling eller annan jordförbättring än sådan,

som afser bättrande af brister efter ty i 8 § tredje stycket sägs, på ett

varaktigt sätt förökat fastighetens värde, njute han ersättning därför af

jordägaren, när fastigheten afträdes; dock att ersättning för nyodling ej

utgår med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen

eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin afsikt

att odla samt därvid angifvit platsen och de ungefärliga gränserna för

det tillämnade odlingsområdet äfvensom genom intyg af behörig person

styrkt, att området lämpar sig för odling, samt att odlingen är för fastigheten

fördelaktig. Behörig att utfärda intyg, som nu sagts, är i statens

eller hushållningssällskaps tjänst anställd landtbruksingenjör, agronom eller

jordbrukskonsulent, så ock annan, som Konungens befallningshafvande tillerkänt

behörighet därtill.

Ersättning, som nu sagts skall beräknas efter det ökade värde, fastigheten

till följd af nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga, då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

den af arrendatorn afträdes; dock må ersättningen ej öfverstiga den för

arbetets utförande nödiga kostnad.

Har arrendatorn i aftalet tillförsäkrats rätt till ersättning för förbättring

i vidare mån än nu är sagdt, vare det gällande.

12 §.

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall å fastigheten

förrättas tillträdessyn. Sådan syn må ej hållas tidigare än sex

månader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma dag.

Vid tillträdessyn skall undersökas allt hvad till fastigheten hör; och

tillhör det synemännen särskildt:

1. att bestämma, hvilka å fastigheten befintliga hus äro nödiga för

jordbrukets bedrifvande; att insyna dessa så ock annan byggnad, som på

grund af bestämmelse i aftalet må ingå i arrendet; att afgöra, huruvida

nybyggnad eller större reparation erfordras för att fastigheten skall vara

behörigen bebyggd; samt att, där sådant arbete finnes erforderligt, uppgöra

plan därför med kostnadsberäkning och förelägga jordägaren viss tid

för arbetets utförande;

2. att efterse, hvilka mindre reparationer må erfordras å de i

arrendet ingående byggnaderna samt i hvad mån de i 8 § tredje stycket

omförmälda ägor och inrättningar icke äro i sådant skick, som där

sägs; så ock att i penningar uppskatta fastighetens sålunda befunna tillträdesbrist.

13 §.

Vid arrendets upphörande skall å fastigheten hållas afträdessyn

tidigast sex månader före afträdesdagen och senast sex månader efter

nämnda dag.

Vid afträdessyn skall undersökas allt hvad till fastigheten hör; och

tillhör det synemännen särskildt:

1. att efter enahanda grunder, som finnas stadgade beträffande

fastighetens tillträdesbrist, bestämma och i penningar uppskatta dess

afträdesbrist, samt att, där afträdesbristen är större än tillträdesbristen,

ålägga arrendatorn att godtgöra jordägaren skillnaden, men i motsatt fall

förplikta jordägaren att ersätta arrendatorn;

2. att, där arrendatorn är berättigad till lösen vid jordägarens

återtagande af fastigheten före arrendetidens slut eller till ersättning efter

ty i 11 § sägs, bestämma beloppet af hvad sålunda tillkommer honom så

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 220. 7

ock att i fall, hvarom i 19 och 20 §§ förmäles, verkställa erforderlig uppskattning.

14 §.

Under arrendetiden må hållas särskild syn för ändamål, som i. 8 §

andra stycket omförmäles, så ock där part äskar afgörande, huruvida jordägaren

behörigen utfört byggnadsarbete eller reparation, som enligt

åtagande eller meddeladt föreläggande ålegat honom.

15 §.

Syn, som i denna lag afses, skall förrättas af tre därtill utsedda

män, af hvilka jordägaren och arrendatorn välja hvar sin af nämnden

eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för landtmäteriförrättningar

utsedda gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, eller

ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill valbara,

och de sålunda utsedda tillkalla tredje synemannen. Tredskas part

att utse synemän, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af tredje

synemannen, äge Konungens befallningshafvande eller domaren eller

utmätningsmannen i orten att på ansökning af den, som påkallat syn,

förordna om valet.

Den, hvilken såsom synemän deltagit i syn, därvid föreläggande

meddelats om utförande af byggnads- eller reparationsarbete, skall anses

vald till synemän jämväl vid sådan särskild syn, som skall äga rum för

att utröna, hur arbetet utförts.

Mot synemän galle de jäf, som enligt hvad särskildt är stadgadt

gälla mot skiljeman.

16 §.

När syn skall hållas, utsatte tredje synemannen dag för förrättningen

å tid, då marken därför är tjänlig, och underrätte öfriga synemännen

äfvensom jordägaren och arrendatorn om dagen. Uteblitver någondera

parten, må synen icke hållas, där icke den uteblifne bevisligen underrättats

om tiden för förrättningen.

Menar part, att synemän är jäfvig, anmäle det vid synen, och gifve

synemännen däröfver beslut. Ej må af part, som varit vid synen tillstädes,

fråga om jäf senare väckas, där ej jäfvet blifvit veterligt först

efter synen, ej heller må i något fall jäf göras gällande annorledes än i

sammanhang med klander af förrättningen; skolande beträffande rättighet

för part att* i rättegången göra gällande jäf mot synemän hvad i fråga om

domarejäf är i allmänhet stadgadt i rättegångsbalken äga motsvarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

tillämpning. Hvad nu stadgas skall ock gälla, där part menar, att synemän,

som förut suttit i nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god ''man

vid landtmäteriförrättningar, icke vidare är valbar till den befattning.

Där ersättningsbelopp skall af endera parten gäldas, varde beloppet

af synemännen utdömdt.

Yppas hos synemännen olika meningar, galle den, hvarom två förena

sig, eller, om de alla äro af olika mening, tredje synemannens.

öfver allt hvad vid synen förekommit skall upprättas skriftlig handling,

som af synemännen undertecknas. Saknas synemans underskrift,

föranleder detta icke synehandlingens ogiltighet, där den undertecknats

af två synemän och dessa å handlingen intygat, att den, hvilkens underskrift

saknas, deltagit i synen.

17 §.

Kostnaden för tillträdessyn och för afträdessyn skola jordägaren och

arrendator^ gemensamt vidkännas. Kostnaden för särskild syn skall gäldas

enligt de i 21 kap. 3 § rättegångsbalken för kostnad i rättegång stadgade

grunder.

Där ej annorlunda aftalats, må ej part förpliktas att till synemän

gälda högre ersättning än som enligt resereglemente tillkommer nämndeman.

18 §.

År jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på

sätt och inom tid i denna lag sägs, äge efter stämning klandra densamma

vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehandlingen

delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd

part sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.

Har vid syn, hvarom i denna lag sägs, part förpliktats att gälda visst

belopp, gånge, sedan synen vunnit laga kraft, beslutet i verkställighet lika

med domstols laga kraft ägande dom.

19 §.

Har arrendatorn på egen bekostnad å fastigheten uppfört byggnad,

eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af fruktträd,

bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad,

hembjude det jordägaren till inlösen, när han frånträder arrendet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Vill jordägaren lösa, inen kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, skall frågan därom afgöras, där så ske kan, vid afträdessynen,

men eljest af skiljemän i den ordning, som i 2 kap. 8 § af lagen om

nyttjanderätt till fast egendom för däri afsedt fall stadgas. Vill ej jordägaren

lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjordes

förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra hvad han påkostat;

återställe dock jord eller byggnad i det skick, hvari lian mottog den.

År ej hvad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån

bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det

jordägaren utan lösen.

Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad

från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen,

där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning nyss är sagdt.

20 §.

Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från

fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har

arrendatorn, när han skall afflytta, stråfoder kvar, vare han, där ej annorlunda

aftalats, pliktig att till pris motsvarande hälften af det i orten för

dylikt foder gångbara öfverlåta det till jordägaren. Kan ej öfverenskommelse

träffas om den ersättning, hvilken sålunda bör utgå, skall denna

bestämmas i den ordning, som 19 § för däri afsedda fall stadgar.

21 §.

Arrendatorn vare oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa

nyodling, dock ej utan jordägarens medgifvande å mark, därå finnes

ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Utan jordägarens tillstånd må

arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning af jord.

Arrendatorn vare berättigad att på lämpligt ställe å den arrenderade

jorden eller, om denna utgör allenast visst område af en jordägaren tillhörig

fastighet, å annan mark, som hör till fastigheten, efter anvisning

taga erforderligt virke till vedbrand och till de arrendatorn åliggande

reparationer äfvensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt

nödiga redskap. Har genom jordägarens åtgöranden skogstillgången å fastigheten

under arrendetiden så medtagits, att arrendatorn ej däraf kan erhålla

sitt fulla virkesbehof, vare jordägaren pliktig att på annat för arrendatorn

lägligt sätt tillhandahålla denne det felande.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 63 Håft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Utöfver hvad ofvan är stadgadt, må arrendatorn ej i annan mån

än arrendeaftalet bestämmer nyttja fastighetens skog; äge ej heller afhända

fastigheten torf eller annat, som icke är att hänföra till dess årliga afkastning.

22 §.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar

och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast

visst område af en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn berättigad

till nödigt bete jämväl å öfrig skog eller utmark, som hör till

fastigheten; dock att därvid må af jordägaren undantagas mark, hvarå i

skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida

märkligt intrång.

O o

23 §.

Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskilt

stadgadt. Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehof nyttja det

fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvidt angår

visst fiskevatten, där särskilda åtgärder af jordägaren vidtagits till fiskets

förbättrande.

24 §.

Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten

utgående skatt eller allmän tunga än som, enligt föreskrift i därom utfärdad

lag eller författning, åligger brukare så ock för vägunderhållet

in natura.

25 §.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;

sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen,

svare borgenärerna för legoaftalets fullgörande till legotidens utgång eller,

där uppsägning sker efter utgången af först sagda tid, intill dess på grund

däraf aftalet upphör att gälla.

Vill jordägaren själf uppsäga aftalet och återtaga fastigheten, äge

därtill rätt, dock, där aftalet var ingånget för viss tid öfverstigande tjugu

år eller gällde för viss kortare tid, hvaraf fem år tilländagått, endast mot

skyldighet att gälda lösen, som i 6 § sägs. Var aftalet slutet med förbehåll

om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

konkursen efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, må jordägaren ej

uppsäga aftalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen

i konkursen gitta visa, att öfverlåtelse skett i enlighet med aftalet; sker

öfverlåtelse senare men innan jordägaren gjort bruk af sin rätt, vare han

samma rätt förlustig.

Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, vare jordägaren berättigad

till skadestånd, utan så är att han själf uppsade aftalet och ägde

rätt därtill endast mot skyldighet att gälda lösen.

26 §.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att

uppsäga aftalet:

1. om arrendatorn dröjer med erläggande af arrende, som utgår i

penningar eller naturalster, utöfver en månad efter förfallodagen eller,

där arrendatorn äger njuta nedsättning i arrendet enligt 5 § och före

förfallodagen sådant påyrkat, efter det arrendets lägre belopp blifvit slutligen

bestämdt, eller om han undandrager sig att utgöra honom enligt

aftalet åliggande arbete eller vid arbetets utförande visar tredska;

2. om han gör sig skyldig till vanvård af fastigheten, eller om han,

där jordägaren, efter ty i 2 kap. 24 § i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom sägs, lämnat honom kreatur eller redskap till fastighetens bruk,

eftersätter hvad enligt sagda § åligger arrendator och icke på tillsägelse

vidtager rättelse;

3. om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes eller, där aftalet innefattar bestämmelse angående fastighetens

häfd, afviker från hvad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager

rättelse;

4. om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del

däraf utan jordägarens medgifvande eller i fall, som 6 § andra eller tredje

stycket eller 7 § första stycket afser, öfverlåter arrendet å annan, utan

att där gifna föreskrifter iakttagits;

5. om han mot stadgandet i 20 § från fastigheten bortför stråfoder

eller gödsel;

6. om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark föröfvar

åverkan eller olofligen jagar eller fiskar;

7. om han å fastigheten olofligen försäljer brännvin, vin eller Öl;

8. om han, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som

under 6 eller 7 är sagdt, underlåter att, efter tillsägelse åt jordägaren,

så snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

9. om han å fastigheten för eller tillåter andra föra ett lastbart

eller lösaktigt lefverne, så att egendomen däraf varder beryktad; eller

10. om han, där aftalet eljest innehåller bestämmelse, hvars iakttagande

måste anses vara för jordägaren af synnerlig vikt, åsidosätter

sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna § afser, hvad arrendatorn låtit komma sig

till last vara af ringa betydenhet eller har jordägaren i aftalet fritagit arrendatorn

från påföljd af arrenderättens förlust, må ej arrendatorn skiljas

från arrendet.

Uppsäges aftalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.

27 §.

Har arrendatorn gjort sig skyldig till sådant förhållande, som i

26 § 1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse, innan jordägaren gjort

bruk af sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 26 § 4, 5,

6, 7 eller 10 afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader

från det han fick kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan

jordägaren åberopa förhållandet såsom grund för arrendator^ skiljande

från arrendet.

28 §.

Sker uppsägning i fall, som 26 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt

ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning,

skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader

från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten,

när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns

eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst

efter sex månader från dödsfallet.

29 §.

Har i arrendeaftalet intagits villkor, som strider mot hvad ofvan i

denna lag stadgats, vare det villkor utan verkan.

30 §.

Utöfver de bestämmelser, denna lag innehåller, skola i afseende å

arrendeupplåtelse, hvarå lagen har afseende, lända till efterrättelse stad
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

»■andena i 1 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom, i hvad

dessa stadganden angå arrende, samt i 2 kap. af samma lag 4 6

22 é 24—28 §§, 29 § i hvad den angår ändring eller tillägg, som affatta

skriftligen, 30-32 §§, 34 §, 35 §, 38 §, 40 §, 41 § samt i tillämpliga

delar 42 §.

31 §•

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skriftligen

upprättadt arrendeaftal undantages från tillämpning af denna lag eller

nå^on dess föreskrift, och innehåller aftalet förbehåll, att medgifvande

därtill må sökas, ankomme på Konungens befallningshafvande i det län,

där fastigheten är belägen, att medgifva sådant undantag.

Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskildt anses, om

det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant,

att själfständigt jordbruk kan idkas därå, så ock om jordägaren är enskild

person och det ej är uppenbart, att han besitter det arrenderade området

eller fastighet, hvaraf det utgör en del, hufvudsakligen för att tillgodoföra

sig skogsafkastningen. Vid pröfning af frågan, huruvida fastighet

besittes för skogsafkastningens tillgodogörande eller . för annat ändamål,

skola i samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordafsön

rin0* skilda områden af samma hemman betraktas såsom en fastighet.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som föreskrifvits för ekonomimål i allmänhet.

Skall arrendeaftal undantagas från tillämpning af denna lag eller

någon dess föreskrift, gälle i stället hvad om arrende i allmänhet är

stadgadt. '' .

Afslås ansökning, som nu sagts, skall, därest arrendeaftalet ej annoi
lunda

stadgar, detsamma anses förfallet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1909. I afseende å lagens

tillämplighet å aftal, som träffats före nämnda dag, samt lagens förhållande

till äldre lagstiftning galle de grunder, hvilka beträffande arrende

i allmänhet finnas stadgade i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å

införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Lag

angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna.

För Nedan-Siljans, Ofvan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens

och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län, för Ofvanåkers, Voxna,

Los, Färila, Ramsjö och Hassela socknar samt Hamra kapellag i Gäfleborgs

län äfvensom för Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län förordnas som följer:

1 §•

Finnes å fastighet på landet, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk

verksamhet, åker och äng i den omfattning, att själfständigt jordbruk

därå kan idkas, skall uppsikt, på sätt nedan förmäles, hållas däröfver

att jordbruket å fastigheten icke nedlägges eller ägor och byggnader

eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äfventyras.

Lag samma vare, där fastigheten tillhör enskild person, hvilken uppenbarligen

besitter fastigheten hufvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsafkastningen

och icke är mantalsskrifven å fastigheten eller å fastighet, som

är i sambruk med densamma.

Av fastigheten utarrenderad i enlighet med lagen om arrende af

viss jord å landet inom Norrland och Dalarne, skall hvad nu sagts äga

tillämpning allenast Eden mån jordägaren är enligt nämnda lag för vidmakthållande

af fastigheten ansvarig.

Vid pröfning af frågorna, huruvida å fastighet finnes åker och än oaf

sådan omfattning att själfständigt jordbruk därå kan idkas och om

fastighet besittes hufvudsakligen för skogsafkastningens tillgodogörande,

skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning eller jordafsöndring

skilda områden af samma hemman betraktas såsom en fastighet.

2 §•

Till sådan vanhäfd, som ofvan förmäles, är ej att hänföra nedläggande

af jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig,

att Jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till

fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 220

15

3 §•

Till utöfvande af den uppsikt, hvarom ofvan sägs, tillsätter Konungen

för hvarje län en jordbrukskommission, bestående af ordförande och två

ledamöter, hvilka samtliga utses för en tid af tre år.

Jordbrukskoinmissionen har att vid fullgörande af sin uppgift ställa

sig till efterrättelse det reglemente, som Konungen, efter kommissionens

förslag samt landstingets och hushållningssällskapets förvaltningsutskotts

hörande, fastställer.

4 §•

Där på grund af inkommen anmälan eller eljest kommissionen finner

skälig anledning antaga, att jordbruk är utsatt för sådan vanhäfd, som

ofvan förmälts, äger kommissionen att till företagande af syn å fastigheten

förordna tre gode män, hvilka utses bland dem, som i orten äro valda till

nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt eller till gode män vid

landtmäteriförrättning. Till synemän må ock, där så finnes lämpligt, väljas

landtbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent.

De sålunda utsedda synemännen skola å stället undersöka förhållandet

och däröfver till kommissionen afgifva redogörelse jämte förslag till

de åtgärder, som för vanhäfdens afhjälpande må finnas nödiga.

5 §•

Finner kommissionen efter öfvervägande af synemännens utlåtande,

att fastighet vanhäfdats såsom ofvan sägs, söke kommissionen med ägaren

träffa skriftlig öfverenskommelse, hvarigenom denne åtager sig att inom

viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga, i öfverenskommelsen angifna

åtgärder till vanhäfdens afhjälpande.

Kan ej sådan öfverenskommelse träffas, eller fullgör ej jordägaren

sitt åtagande, äger kommissionen att vid domstol i den ort, där jorden

ligger, anhängiggöra och utföra talan mot jordägaren.

6 §•

Har jämlikt 5 § talan blifvit till domstol instämd, äger domstolen

föreskrifva de åtgärder, som erfordras för vanhäfdens afhjälpande, samt

förelägga ägaren viss skälig tid, dock ej öfver fyra år, inom hvilken

samma åtgärder skola vara vidtagna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Verkställas ej föreskrifna åtgärder inom bestämd tid, äger domstolen,

på yrkande af jordbrukskommissionen, gifva jordägaren det nya föreläggande

i fråga om vanhäfdens afhjälpande, som med afseende å fastighetens

tillstånd vid tillfället må finnas erforderligt.

Ö

7 §•

Eftersättes hvad jordtägaren enligt 5 § åtagit sig eller enligt 6 §

förklarats skyldig utföra, skall, där jordägaren är bolag eller förening,

en hvar, som under den jämlikt 5 eller 6 § bestämda tid lagligen ägt

företräda bolaget eller föreningen, dömas att höta minst två hundra, högst

två tusen kronor; dock vare den, som finnes ej hafva i afsevärd grad bidragit

därtill, att åtagandet eller föreläggandet icke blifvit fullgjord t, från

ansvar fri. År jordägaren enskild person, skall hvad nu är sagdt om

företrädare för bolag eller förening äga motsvarande tillämpning å honom

och den eller dem, under hvilkas målsmanskap han må hafva stått.

8 §•

Upplåtes jord på arrende enligt den i 1 § omförmälda lag efter det

jorden varit föremål för syn, hvarom ofvan sägs, ansvare likväl jordägaren

för befintlig vanhäfds afhjälpande.

Har, efter det åtagande enligt 5 § eller föreläggande enligt 6 §

skett, fastigheten genom köp, byte eller gåfva öfvergått till ny ägare,

svare likväl den förre ägaren för åtagandets eller föreläggandets fullgörande,

där ej med jordbrukskommissionens medgifvande ansvarigheten af

nye ägaren öfvertagits.

Innehafvare af jord vare skyldig tåla att annan, som är ansvarig för

afhjälpande af befintlig vanhäfd, vidtager de åtgärder å fastigheten, som

därför erfordras.

9 §•

Anser jordbrukskommissionen, att tillämpning af den i 7 § stadgade

bötespåföljd bör äga rum, uppdrage åt allmän åklagare att utföra

åtalet. Utan uppdrag, som nu sagts, må dylikt åtal ej af allmän åklagare

anhängiggöras.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och må, i händelse

af bristande tillgång till deras gäldande, ej till frihetsstraff förvandlas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

17

11 §•

För syneförrättning njute synemännen ersättning af allmänna medel

enligt hvad särskildt stadgas.

Har åtagande enligt 5 § eller föreläggande enligt 6 § ägt ruin, vare

jordägaren skyldig gälda kostnaden för den i ärendet enligt 4 § förrättade

syn.

12 §.

Mål, som enligt denna lag vid domstol anhängiggöres, skall behandlas

i den för brottmål stadgade ordning; skolande om jordbrukskommissionens

rätt att i målet fullfölja talan mot hofrätts utslag gälla hvad i 30 kap.

7 § rättegångsbalken är rörande allmän åklagare föreskrifvet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1909; dock att lagen ej

må tillämpas med afseende'' å fastighet, som genom aftal träffadt före

nämnda dag är till annan upplåten med nyttjanderätt på sådana villkor,

att brukaren icke i händelse af fastighetens vanvårdande kan från nyttjanderätten

skiljas.

Stockholm den 22 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 63 Håft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.