Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående tillägg till gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

1909-05-24 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:231, Skrifvelse till Konungen angående tillägg till gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 231. .

1

ff:0 231.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1909.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående tillägg till gällande

bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse.

[Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 2) utlåtande N:o 6.]

[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 5) utlåtande N:is 4 och 10.]

Till Konungen.

Af enskild motionär har framställts förslag om att till gällande

lagstiftning angående villkoren för idkande af pantlånerörelse måtte fogas

sådana bestämmelser, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skola

öfver ansökning om tillstånd till drifvande af dylik rörelse inhämta utlåtande,

i stad af magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

allmän rådstuga, och å landet af kommunalnämnd och kommunalstämma,

samt att, om ansökningen blifvit afstyrkt af båda de kommunala myndigheter,

som i ärendet hörts, densamma ej må bifallas.

Att pantlånerörelsen särskildt i våra större stadssamhällen fyller ett

legitimt behof, torde ej kunna bestridas. För den, som befinner sig i

tillfälligt ekonomiskt trångmål och ej har att erbjuda annan lånesäkerhet

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 66 Häft. (Nås 231—237). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

• Riksdagens Skrifvelse N:o 231.

än pant af lösören, kan utan tvifvel en väl reglementerad och behörigen

kontrollerad pantlånerörelse vara till verkligt gagn.

Lika visst är emellertid, att ifrågavarande rörelse, sådan den hos

oss bedrifves, är förknippad med stora olägenheter. Ehuru afsedd att

vara de mindre bemedlade samhällsklasserna till nytta vid tillfälliga lånebehof,

kommer den i stället ofta nog att bidraga till låntagarnas ekonomiska

obestånd. I den mån rörelsen bedrifves såsom näringsfång, ligger

det i sakens natur, att låneanstalternas innehafvare skola söka att begagna

sig af de lånebehöfvandes trångmål för att på deras bekostnad tillskansa

sig största möjliga vinst. A de platser, där pantlåneanstalter förefinnas,

har erfarenheten nogsamt visat, att skuldsättning genom desamma i ej

ringa mån befordras. Lättheten att genom pantsättning af sina tillhörigheter

omedelbart förskaffa sig kontanta penningar föranleder ej sällan de

obemedlade till utgifter, hvilka eljest utan nämnvärd afsaknad skulle

hafva undvikits. I månget hem har sålunda familjefadern för att kunna

tillfredsställa sitt begär efter rusdrycker låtit till pantlåneinrättning föra

det ena bohagstinget efter det andra, tills hemmet beröfvats nära nog allt,

som kan omsättas i penningar. Pantlåneväsendet har ock utan tvifvel en

demoraliserande inverkan å den uppväxande ungdomen, som därigenom

bland annat utsättes för frestelsen att i hemmen eller annorstädes tillägna

sig föremål, för hvilka i pantlåneinrättning penningar lätteligen

kunna beredas. Likaledes ligger det nog en ej ringa grad af sanning i

det påståendet, att mången stöld ej skulle hafva föröfvats, om icke tjufven

på förhand vetat, att det vore en lätt sak att i pantlåneinrättningen förvandla

det stulna i penningar.

Af hvad ofvan anförts angående de väsentliga olägenheter, som

vidlåda pantlåneväsendet med dess nuvarande anordning, torde framgå,

att det enligt Riksdagens mening är af vikt, att dylika låneanstalter

icke inrättas annorstädes, än där desamma grundas å ett verkligt, existerande

behof.

Väl pläga Eder Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då ansökan om

tillstånd att idka pantlånerörelse inkommit, öfver sådan ansökan inhämta

yttrande af de kommunala myndigheterna, men då Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes pröfning i dessa ärenden — oafsedt huruvida författningens

ordalag därtill gifva grundad anledning eller icke — allmänt

torde inskränkas att tillse, det de i författningen föreskrifna personliga

kvalifikationer för rörelsens bedrifvande äro för handen, vinnes i allt fall

härmed icke någon garanti för att pantlåneinrättningar komma till stånd

endast å de platser och till det antal, som förhandenvarande behof betinga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 231. &

En sådan pröfning af behofvet i förekommande fall af inrättande

af pantlånerörelse bör därför, enligt Riksdagens mening, äga rum; och

torde denna lämpligen kunna öfverlämnas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Då likväl vederbörande kommunala myndigheter äga göda

förutsättningar att kunna bedöma förefintligheten af ett sådant behof liksom

ock såväl sökandens som den för rörelsens bedrifvande uppgifva

platsens lämplighet, böra emellertid dessa myndigheter först lämnas tillfälle

att yttra sig öfver en ansökning af ifrågavarande slag. Hvad beträffar

Stockholm torde dock dylikt yttrande, i öfverensstämmelse med

hvad förhållandet är i fråga om ansökningar angående rätt till utskänkning

af vin och maltdrycker, ej behöfva inhämtas från magistraten.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att till

gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse

måtte fogas föreskrift, att öfver ansökning om tillstånd till drifvande af

en dylik rörelse Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall inhämta

utlåtande i Stockholm af stadsfullmäktige och i annan stad af magistrat

och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å

landet af kommunalnämnd och kommunalstämma, äfvensom att uttrycklig

bestämmelse måtte meddelas därom, att vid ärendets afgörande Eders

Kungl. Maj:ts Befallningshafvande har att pröfva, huruvida behof af

pantlånerörelse i den ifrågavarande orten föreligger.

Stockholm den 24 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.