Skrifvelse till Konungen angående tillägg till gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse. [Första Kammarens tillfälliga utskotts
1909-05-24 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1909:231, Skrifvelse till Konungen angående tillägg till gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse. [Första Kammarens tillfälliga utskotts
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 231. .
1
ff:0 231.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående tillägg till gällande
bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 2) utlåtande N:o 6.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 5) utlåtande N:is 4 och 10.]
Till Konungen.
Af enskild motionär har framställts förslag om att till gällande
lagstiftning angående villkoren för idkande af pantlånerörelse måtte fogas
sådana bestämmelser, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skola
öfver ansökning om tillstånd till drifvande af dylik rörelse inhämta utlåtande,
i stad af magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga, och å landet af kommunalnämnd och kommunalstämma,
samt att, om ansökningen blifvit afstyrkt af båda de kommunala myndigheter,
som i ärendet hörts, densamma ej må bifallas.
Att pantlånerörelsen särskildt i våra större stadssamhällen fyller ett
legitimt behof, torde ej kunna bestridas. För den, som befinner sig i
tillfälligt ekonomiskt trångmål och ej har att erbjuda annan lånesäkerhet
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 66 Häft. (Nås 231—237). 1
2
• Riksdagens Skrifvelse N:o 231.
än pant af lösören, kan utan tvifvel en väl reglementerad och behörigen
kontrollerad pantlånerörelse vara till verkligt gagn.
Lika visst är emellertid, att ifrågavarande rörelse, sådan den hos
oss bedrifves, är förknippad med stora olägenheter. Ehuru afsedd att
vara de mindre bemedlade samhällsklasserna till nytta vid tillfälliga lånebehof,
kommer den i stället ofta nog att bidraga till låntagarnas ekonomiska
obestånd. I den mån rörelsen bedrifves såsom näringsfång, ligger
det i sakens natur, att låneanstalternas innehafvare skola söka att begagna
sig af de lånebehöfvandes trångmål för att på deras bekostnad tillskansa
sig största möjliga vinst. A de platser, där pantlåneanstalter förefinnas,
har erfarenheten nogsamt visat, att skuldsättning genom desamma i ej
ringa mån befordras. Lättheten att genom pantsättning af sina tillhörigheter
omedelbart förskaffa sig kontanta penningar föranleder ej sällan de
obemedlade till utgifter, hvilka eljest utan nämnvärd afsaknad skulle
hafva undvikits. I månget hem har sålunda familjefadern för att kunna
tillfredsställa sitt begär efter rusdrycker låtit till pantlåneinrättning föra
det ena bohagstinget efter det andra, tills hemmet beröfvats nära nog allt,
som kan omsättas i penningar. Pantlåneväsendet har ock utan tvifvel en
demoraliserande inverkan å den uppväxande ungdomen, som därigenom
bland annat utsättes för frestelsen att i hemmen eller annorstädes tillägna
sig föremål, för hvilka i pantlåneinrättning penningar lätteligen
kunna beredas. Likaledes ligger det nog en ej ringa grad af sanning i
det påståendet, att mången stöld ej skulle hafva föröfvats, om icke tjufven
på förhand vetat, att det vore en lätt sak att i pantlåneinrättningen förvandla
det stulna i penningar.
Af hvad ofvan anförts angående de väsentliga olägenheter, som
vidlåda pantlåneväsendet med dess nuvarande anordning, torde framgå,
att det enligt Riksdagens mening är af vikt, att dylika låneanstalter
icke inrättas annorstädes, än där desamma grundas å ett verkligt, existerande
behof.
Väl pläga Eder Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då ansökan om
tillstånd att idka pantlånerörelse inkommit, öfver sådan ansökan inhämta
yttrande af de kommunala myndigheterna, men då Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes pröfning i dessa ärenden — oafsedt huruvida författningens
ordalag därtill gifva grundad anledning eller icke — allmänt
torde inskränkas att tillse, det de i författningen föreskrifna personliga
kvalifikationer för rörelsens bedrifvande äro för handen, vinnes i allt fall
härmed icke någon garanti för att pantlåneinrättningar komma till stånd
endast å de platser och till det antal, som förhandenvarande behof betinga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 231. &
En sådan pröfning af behofvet i förekommande fall af inrättande
af pantlånerörelse bör därför, enligt Riksdagens mening, äga rum; och
torde denna lämpligen kunna öfverlämnas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Då likväl vederbörande kommunala myndigheter äga göda
förutsättningar att kunna bedöma förefintligheten af ett sådant behof liksom
ock såväl sökandens som den för rörelsens bedrifvande uppgifva
platsens lämplighet, böra emellertid dessa myndigheter först lämnas tillfälle
att yttra sig öfver en ansökning af ifrågavarande slag. Hvad beträffar
Stockholm torde dock dylikt yttrande, i öfverensstämmelse med
hvad förhållandet är i fråga om ansökningar angående rätt till utskänkning
af vin och maltdrycker, ej behöfva inhämtas från magistraten.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att till
gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande af pantlånerörelse
måtte fogas föreskrift, att öfver ansökning om tillstånd till drifvande af
en dylik rörelse Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall inhämta
utlåtande i Stockholm af stadsfullmäktige och i annan stad af magistrat
och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å
landet af kommunalnämnd och kommunalstämma, äfvensom att uttrycklig
bestämmelse måtte meddelas därom, att vid ärendets afgörande Eders
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande har att pröfva, huruvida behof af
pantlånerörelse i den ifrågavarande orten föreligger.
Stockholm den 24 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.