Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i fråga om kontroll öfver programmen för biografföreställningar. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

1909-05-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:246, Skrifvelse till Konungen i fråga om kontroll öfver programmen för biografföreställningar. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 246.

3

N:o 246.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 Maj 1909.

— — — — Andra Kammaren — 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i fråga om kontroll öfver

programmen för biografföreställningar.

[Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 22],

[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 38],

Till Konungen.

Inom Riksdagen hafva framställningar gjorts i syfte att det må åvägabringas

en före uppförandet gående kontroll rörande programmen för biografföreställningar,

i all synnerhet sådana, till bvilka barn äga tillträde.

Det torde ej kunna förnekas, att biografföreställningar med goda och

gedigna program kunna i viss mån utgöra verksamma bildningsmedel och

för allmänheten vara eu både nyttig och nöjsam förströelse. Men å andra

sidan bar erfarenheten tyvärr redan visat, att de mången gång urartat

till ett mer eller mindre osundt geschäft, som går ut på att, genom att

ibland de goda och bildande numren i programmen insticka omoraliska,

rafflande, skrämmande dylika, ockra på allmänhetens lättrogenhet. I stället

för att verka bildande och förädlande, verka de därför ofta skadligt och

förråande. De ha därigenom börjat blifva en verklig fara speciellt för

det uppväxande släktet. Det förhållandet, att biografteatern framställer

lefvande bilder, gör att intrycken häraf djupare inpräglas i de ungas

sinnen. Och särskildt torde det vara just de mest rafflande scenerna,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 246.

som på barnasinnet utöfva ett oemotståndligt inflytande. Det torde därför

ej råda mer än en mening därom att man bör göra allt hvad göras

kan för att söka råda bot på de allvarliga och svåra missförhållanden,

som på jämförelsevis kort tid börjat inrota sig i fråga om biografföreställningar.

Svårare ställer sig frågan, då det gäller att framlägga förslag till

åtgärder för stäfjande af nämnda missförhållanden.

Det finnes exempel på att biografföreställning varit af den art, att

densamma hemfallit under straff budet i 18 kap. 13 § strafflagen, men

klart är, att ett dylikt fall endast undantagsvis förekommer, och att man

medelst nämnda lagbestämmelse ej kan komma åt, hvad man i föreliggande

fråga egentligen vill beifra.

Riksdagen anser sig ej kunna i frågans nuvarande läge bedöma, huruvida

en ändring af nämnda lagparagraf skulle kunna i någon mån bidraga

till frågans lösning. En sakkunnig utredning torde möjligen kunna bringa

klarhet härutinnan.

I 13 § af ordningsstadgan för rikets städer finnas föreskrifter, som

i viss män äro tillämpliga på biografföreställningar, men klart är, att om

man vill söka nå det i motionerna åsyftade målet, man måste om möjligt

utvidga sagda paragrafs tillämplighetsområde just med hänsyn till biografföreställningarna,

hvilka ej omnämnas i paragrafen.

Riksdagen anser sig emellertid helt naturligt ej kunna afgöra i

hvad mån en dylik utvidgning af nämnda paragraf lämpligen kan och

bör ske.

Men äfven om det skulle befinnas lämpligt att ändra eller förtydliga

merberörda 13 § i ordningsstadgan för rikets städer i antydd riktning,

torde emellertid icke därmed målet var vunnet. Enär vederbörande biografägare

börjat utsträcka sina föreställningar till snart sagdt de flesta

ställen på landsbygden, måste man sålunda äfven förebygga, att landsbygdens

befolkning hemsökes af förråande biografföreställningar. För sådant

ändamål torde det blifva nödvändigt att jämväl omarbeta och utvidga 30 §

i nämnda stadga eller vidtaga annan åtgärd i samma riktning. Måhända

skulle detta lämpligast ske genom att eu ordningsstadga för landsbygden,

hvilken stadga äfven ur flera andra synpunkter vore önskvärd, komme till

stånd.

Genom cirkulär af den 13 november 1908 har visserligen Eders Kungl.

Maj.t anbefallt öfverståthållareämbet och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen att erinra vederbörande polismyndigheter om angelägenheten

att träffa nödiga anstalter till förekommande däraf, att vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N :o 246.

5

biografföreställningar förevisas något, som strider mot sedlighet eller

eljes uppenbarligen icke bör offentligen framställas, men med allt skäl kan

dock ifrågasättas, huruvida denna af Eders Kungl. Maj:t vidtagna åtgärd

kan anses för ändamålet tillräcklig eller fullt effektiv. Erfarenheten torde

redan ha visat, att så ej är förhållandet, vare sig att detta nu beror på

att bestämmelserna äro otillräckliga eller att de ej rätt tolkats eller ock

att de ej med tillbörlig kraft tillämpats. I alla händelser torde väl åtminstone

böra undersökas, huruvida åtgärder lämpligen kunna vidtagas i den

föreslagna riktningen.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida mera bestämda och

effektiva föreskrifter må kunna utfärdas till förebyggande af det skadliga

inflytandet af biografföreställningar, särskildt på den uppväxande ungdomen

i vårt land, samt, därest verkställd utredning därtill gifver anledning,

till Riksdagen göra de framställningar, som häraf kunna föranledas.

Stockholm den 25 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.