Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om förklaring eller ändring af 4 kap. 10 § strafflagen.

1909-03-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:25, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om förklaring eller ändring af 4 kap. 10 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o ‘do.

1

N:o 25.

Uppläst och godkänd ho3 Första Kammaren den 9 mars 1909.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning om förklaring eller ändring af

4 kap. 10 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

Uti sin till innevarande riksdag afgifna ämbetsberättelse bär justitieombudsmannen

hemställt, att Riksdagen måtte för sin del meddela den

förklaring af 4 kap. 10 § strafflagen, att med detta lagrums grund och

mening öfversstämmer, att, därest någon, sedan han blifvit till straff

dömd, men innan han det till fullo undergått, föröfvat nya brott, straffen

för dessa brott, med iakttagande af förut i nämnda kapitel stadgade

grunder, böra af domstolen förenas eller sammanläggas med det förra

straffet eller, om detta var till någon del verkställdt, när brott ånyo

föröfvades, med hvad af samma straff då återstod, äfvensom att å det

sålunda bestämda straffet skall afräknas hvad af förra straffet eller sagda

återstod däraf kan vara verkställdt, efter det brott ånyo föröfvades.

För den händelse Riksdagen skulle finna, att lagförklaring uti ifrågavarande

fall icke lämpligen borde meddelas, har justitieombudsmannen

alternativt hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga ett af justitieBih.

till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Höft. (Näs 25—27.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

ombudsmannen formuleradt förslag till lag om Undrad lydelse af 4 kap.

10 § strafflagen.

Enligt ordalydelsen af gällande 10 § i 4 kap. strafflagen meddelas

där bestämmelse angående förfarandet vid sammanläggning af straff, därest

någon, sedan han blifvit till straff dömd, föröfvat nytt brott, innan han

till fullo undergått det förut ådömda straffet. För detta fall stadgas ett

förfaringssätt med afseende å sammanläggningen, enligt hvilket det nya

brottet medför ökning af det slutliga straffresultatet regelmässigt och utan

att afseende fästes vid det tidigare ådömda straffets beskaffenhet af att

redan det kunna vara resultatet af en sammanläggning af straff för flere

reellt konkurrerande brott. Såsom justitieombudsmannen framhållit, har

emellertid i praxis tvekan uppstått, huruvida, i händelse efter lagföring

för ett eller flere brott, men innan därför ådömdt straff till fullo undergåtts,

flere nya brott blifvit begångna, nämnda straff eller återstoden däraf

borde enligt vanliga regler sammanläggas med de för de nya brotten förskyllda

straffen hvart och ett för sig betraktade eller med deras enligt

vanliga regler sammanlagda summa. Enligt den senare tolkningen kan

det slutliga straffresultatet blifva afsevärdt strängare än enligt den förra.

Riksdagen för sin del kan icke finna annat än att, såsom justitieombudsmannen

också sökt visa, med andan och meningen i här ofvan

omförmälda stadgande i 4 kap. strafflagen bäst öfverensstämmer det af

de nyssnämnda båda förfaringssätten, som innebär att, i enlighet med

hvad i allmänhet vid reell brottskonkurrens äger rum, hvart och ett af

straffen för de nya brotten ingår såsom särskild term i sammanläggningen,

och hvilken lagtillämpning leder till ett straffresultat, som visserligen

bestämts med beaktande af inträffadt återfall i brott trots förut

ådömdt icke till fullo undergånget straff, men dock under likartade

faktiska förutsättningar ofta blir lindrigare, än om före den slutliga straffsammanläggningen

förening skett af straffen för de nya brotten. Då

emellertid en motsatt uppfattning understundom gjort sig hos myndigheterna

gällande, samt jämväl inom högsta domstolen meningarna i frågan

visat sig vara delade, synes det Riksdagen, lika med justitieombudsmannen,

vara af vikt, att åtgärd vidtages för undanröjande af en förefintlig

osäkerhet i rättstillämpningen, som i så afsevärd grad som den

ifrågavarande kan beröra medborgares personliga frihet.

Med hänsyn till att högsta domstolens pluralitet i ett af justitieombudsmannen

omförmäldt rättsfall synes hafva omfattat en mottsatt

mening mot den, som Riksdagen sålunda anser hafva mera fog för sig,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse A: o 25. <J

(orde en ändring af förevarande lagrum vara att föredraga framför den

alternativt ifrågasatta lagförklaringen. Mot den af justitieombudsmannen

föreslagna formuleringen har Riksdagen den erinran att göra, att densamma

icke tagit tillräcklig hänsyn till det fall, att de efter den förra

domen begångna brotten skola bedömas enligt 4 kap. 1 § strafflagen.

Riksdagen har därför gjort ett förtydligande i nämnda afseende.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen funnit

sig böra för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 10 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 10 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det

till fullo undergått, ånyo föröfvat brott; då bör det eller de särskilda

straff, hvartill han härför gjort sig skyldig, med iakttagande af de kär

ofvan stadgade grunder, af domstolen förenas eller sammanläggas med

det förra straffet eller, om detta var till någon del verkställdt, när brott

ånyo föröfvades, med hvad af samma straff då återstod; och skall å det

sålunda bestämda straffet afräknas hvad af förra straffet eller sagda

återstod däraf kan vara verkställdt, efter det brott ånyo föröfvades.

Stockholm den 9 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.