Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vidgad rått för medlem af svenska kyrkan att därur utträda, dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

1909-03-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:26, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vidgad rått för medlem af svenska kyrkan att därur utträda, dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o ''46.

N:o 26.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 mars 1909.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens Skrifvelse till, Konungen, i anledning af väckta motioner

dels om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vidgad

rått för medlem af svenska kyrkan att därur utträda,

dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

(Lagutskottets utlåtande n:o 3.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer framställt

förslag dels om vidgad rätt för medlem af svenska kyrkan att därur

utträda, dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd.

1908 års lagutskott hemställde i anledning af en vid samma års

riksdag afgifven motion om vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan,

att Riksdagen måtte besluta skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t i enlighet

med den då väckta motionen. I motiveringen till denna hemställan

anförde utskottet, att utskottet i öfverensstämmelse med den uppfattning,

hvilken gjort sig gällande hos flera föregående Riksdagars lagutskott,

hölle före, att en sådan lagändring, som den af motionären föreslagna,

horde vidtagas; och åberopade utskottet till stöd för denna åsikt samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 26.

skäl, som af 1903 ars lagutskott blifvit i dess utlåtande i ämnet med

afseende härå anförda. Uti nämnda utlåtande bär 1903 års utskott

anfört följande:

»Äfven om 3 § i 1873 års förordning tolkas så, att medlem af

svenska kyrkan kan öfvergå till hvilket kristet trossamfund som helst,

kvarstår dock den inskränkningen, att eu person, hvilkens religiösa uppfattning

i eu eller flera punkter skiljer sig från svenska kyrkans, icke

kan utträda ur denna kyrka, såvida han icko kan uppgifva ett bestämdt

trossamfund, till hvilket han vill ansluta sig. Det kan icke förnekas,

att oaktadt den mångfald af olika trossamfund, som vår tids religiösa

lif framkallat, mången kan finnas, som icke känner sitt samvete tillfredsställdt

med att öfvergå till något af dessa samfund. Han har då att

välja mellan att kvarstå inom svenska kyrkan, hvilkens åskådning han

kanhända i väsentliga delar ogillar, eller att öfvergå till ett annat

religionssamfund, i hvars läror han icke heller kan instämma.

Visserligen fordrar nämnda förordning icke öfvergång, utan endast

uppgift om tillämnad öfvergång till ett visst trossamfund. Men den utväg,

som härigenom beredes att undvika ett val af nyss angifna beskaffenhet,

är onekligen föga tilltalande, åtminstone för personer med mera känsligt

samvete. Följden af inskränkningen har också blifvit, att många kvarstannat

inom kyrkan, hvilka icke blott afvika från hennes läror, utan

mot henne hysa ett rent af hatfullt sinnelag, hvilket, om ej framkallas,

åtminstone i väsentlig mån ökas af tvånget att kvarstå inom kyrkan.

Ett sådant förhållande står enligt utskottets uppfattning i‘ strid mot

religionsfrihetens grundsatser och kan ej vara annat än till skada för

kyrkan själf.

Vid sidan af denna synpunkt af individens rätt att i trossaker vara

fri från alla tvingande band och i religiöst hänseende slippa gälla för

annat, än han verkligen är, kan man ställa synpunkten af kyrkans rätt

att värna sig för fientliga angrepp från dess egna medlemmar. Är

kyrkan ett samfund, som för sitt bestånd krafvel- enhet i öfvertygelse

och handlingssätt samt ett kraftigt församlingslif, torde det vara hennes

obestridliga rätt att icke behöfva inom sin gemenskap kvarhålla olika

tänkande, hvilka kunna befaras motarbeta kyrkans mål och skada hennes

verksamhet. Vidare bör här tagas i betraktande, att vår tids skiftande

mångfald af trosläror har att uppvisa mera än en dylik lära, hvars

beskaffenhet att vara kristen eller icke kan vara tvifvel underkastad,

samt att vid sådant förhållande det mången gång torde vara en vansklig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 26.

sak för eu samvetsgrann själasörjare att afgöra, huruvida den lära, som

omfattats af ett trossamfund, till hvilket en församlingsmedlem anmält

sig vilja öfvergå, kan anses kristen och utträde ur statskyrkan alltså

får beviljas.»

Ofvanberörda af 1908 års lagutskott gjorda hemställan blef emellertid

af båda kamrarna afslagen, af Andra Kammaren likväl med föranledande

af, ett vid frågans behandling i kammaren framställdt yrkande om viss

ändring af den ifrågasatta skrifvelsens innehåll.

Riksdagen anser nu, att rätt bör beredas för hvarje till mogen ålder

hunnen svensk undersåte, som sådant önskar, att utträda ur statskyrkan,

utan att därvid nödgas uppgifva som sin afsikt att öfvergå till annat

trossamfund, men kan å andra sidan icke annat än biträda den uppfattningen,

att ett medgifvande af rätt till utträde ur statskyrkan af så

vidsträckt omfattning måste medföra nödvändigheten af ändringar i åtskilliga

förhållanden, som beröra såväl det borgerliga samhället som ock

särskilt kyrkan. I främsta rummet framställer sig därvid till besvarande

frågan, hur tillfälle må kunna beredas främmande trosbekännare eller dem,

som blott anmält sig till utträde ur statskyrkan, att fortfarande utöfva

inflytande på sådana till kyrkostämmas handläggning hörande ärenden,

som icke äro af beskaffenhet att böra allenast af kyrkans medlemmar

afgöras. Denna fråga kräfver i själfva verket sin lösning redan under

nu bestående förhållanden med afseende på villkoren för rätt till utträde

ur statskyrkan.

Yid innevarande riksdag har också, utan att vidgad rätt till utträde

ur statskyrkan därvid ifrågasatts, hemställts om ändring i angifvet syfte

af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862. Om emellertid ordnandet af denna angelägenhet redan under

nuvarande förhållanden synes af behofvet påkalladt, lärer det vara uppenbart,

att så i ännu högre grad blefve fallet, därest vidgad rätt till utträde

ur statskyrkan skulle medgifvas. Huru särskild! denna fråga lämp
ligast

bör lösas äfvensom i hvilken omfattning ändringar i öfrigt af

gällande lagstiftning må kunna påkallas af ett medgifvande till utträde

ur statskyrkan utan uppgifven afsikt att öfvergå till annat trossamfund,

anser sig Riksdagen likväl icke vara i tillfälle att närmare angifva.

Riksdagen får alltså, med stöd af hvad ofvan anförts, anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande, under hvilka villkor det

må kunna tillåtas medlem af svenska kyrkan att, äfven utan uppgifven

afsikt att öfvergå till annat trossamfund, utträda ur kyrkan, äfvensom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 26. ''

huru gällande lagstiftning lämpligast må kunna ändras därhän, att

främmande trosbekännare och de, som anmält sig till utträde ur kyrkan,

ej på grund däraf uteslutas från rätt att deltaga i afgörandet af frågor,

som icke pröfvas vara af beskaffenhet att böra allenast af kyrkans medlemmar

handläggas, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga de

förslag, som af denna utredning kunna föranledas.

Stockholm den 9 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.