Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. 3faj:t med begäran om framläggande af förslag i fråga om rätt att förändra fideikommiss i f äst egendom till penningf ideikommiss.

1909-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:47, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. 3faj:t med begäran om framläggande af förslag i fråga om rätt att förändra fideikommiss i f äst egendom till penningf ideikommiss.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

W:o 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 mars 1909.

— — — — Andra Kammaren — 16 — 1909.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt

motion om skrifvelse till Kungl. 3faj:t med begäran om

framläggande af förslag i fråga om rätt att förändra

fideikommiss i f äst egendom till penningf ideikommiss.

(Lagutskottets utlåtande n:o 8 och memorial n:o 13.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär gjort framställning

om utarbetande af lagbestämmelser i fråga om rätt att förändra fideikommiss

i fast egendom till penningfideikommiss.

När man i senare tid sträfvat efter att upphäfva eller förändra bestående

fideikommisstiftelser i fast egendom och frågan härom vid olika

tillfällen vunnit anslutning inom Riksdagen, torde anledningarna därtill

hafva vant en alltmer utbredd uppfattning om den ifrågavarande institutionens

bristande öfverensstämmelse med vår tids tänkesätt och sociala

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

uppfattning samt den i sammanhang härmed stående känslan af det orättvisa

i en sådan arfsfördelning som den, hvilken i allmänhet måst enligt

fideikommisstiftelseurkunderna följas. I ej mindre grad torde hafva varit

bestämmande det nationalekonomiskt berättigade och alltmer behjärtade

krafvet på fideikommissjordens befriande från därå hvilande fideikommissband

i syfte att bättre utnyttja dess afkastningsmöjligheter samt bereda

utkomst och boningsplatser för ett flertal samhällsmedlemmar. För den

nu väckta frågan, som endast afser åtgärder för fastighetsfideikornmissens

förvandling till penningfideikommiss, måste den sistnämnda synpunkten tillerkännas

afgörande betydelse.

Såsom motionären erinrat, har redan genom kungliga förordningen

den 3 april 1810 angående huruledes rättelse och förklaring i gjorda fideikommissförfattningar

må sökas m. m. möjlighet beredts till viss förändring

af bestående fideikommisstiftelser. Genom denna förordning har nämligen

stadgats bland annat, att i de fall, då någon innehafvare af fideikommissegendom

kunde komma i behof att därå emot inteckning göra lån eller

för egendomen anse förmånligt att få göra utbyte af till fideikommisset

hörande jord eller ock finna sig föranlåten att söka häfvandet af vissa

uti fideikommisstiftelser innehafvaren föreskrifna villkor, ansökningar i dessa

eller andra dylika ämnen om fideikommissers rätta mening och bästa tillämpning

och som icke rörde frågor, hvilka mellan fideikommissarier och

medarfvingar kunde yppas och enligt allmänna rättegångsordningen måste

behandlas, borde hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det att

Kungl. Maj:t med dess högsta domstol, i likhet med annan förklaring öfver

allmänna lagar och författningar, måtte därvid, efter sig företeende omständigheter,

kunna förfara. Genom de sålunda meddelade bestämmelserna

tillerkändes Kungl. Maj:t i högsta domstolen befogenhet att i viss mån

rubba grunderna för en bestående fideikommisstiftelse. Inteckning i fideikommissegendom

har därefter i enlighet med af Kungl. Maj:t lämnadt

medgifvande ägt rum i en mångfald fall, och medgifves äfven, ehuru

stiftelseurkunden innehåller uttryckligt förbud mot inteckning. Sådan inteckning

kan leda och har äfven ledt till, att den intecknade egendomen

exekutivt försålts och härigenom upphör att vara fideikommiss. Äfven

har Kungl. Maj:t med stöd af denna förordning ansetts kunna medgifva

och i vissa fall medgifvit försäljning af fideikommissegendom mot villkor,

att fideikommissegenskapen öfverflyttades å köpeskillingen, som borde förvaltas

af god man, till dess annan fastighet kunde köpas.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

Ett bifall till den nu gjorda framställningen måste således anses innebära

en utveckling af ett redan genom 1810 års förordning godtaget förfaringssätt

och med stöd af densamma senare utbildad praxis. Särskildt

finner sig Riksdagen tilltalad af den möjlighet, som förslaget bereder en

fideikommissarie att afyttra delar af större fideikommissgods, hvarigenom

han kan sättas i stånd att på ett mera intensivt och ekonomiskt sätt

bruka den egendom, vanligen hufvudgården, som af honom behålles. I

betraktande häraf har Riksdagen ansett sig böra biträda motionärens yrkande

på lagbestämmelser i af honom angifvet syfte. Emellertid har det

synts Riksdagen, att dessa endast böra afse fideikommitterad landtfastighet.

Något behof af att medgifva försäljning af fideikommissegendom, bestående

af stadsfastighet, har ej synts Riksdagen föreligga. Till föremål för öfvervägande

böra naturligen göras såväl de närmare villkor, under hvilka försäljning

af fideikommissfastighet må äga rum och inflytande köpeskillingar

böra förvaltas, som ock, hvilka särskilda bestämmelser må erfordras för

tryggande af tredje mans rätt vid försäljningen. Tillbörlig hänsyn torde

böra tagas till de skäl, som släkten kan hafva att i ärendet anföra.

Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, på hvilka

villkor landtfastighet, som utgör fideikommiss, må kunna af innehafvaren

helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes såsom

fideikommiss.

Stockholm den 16 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.