Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om ändring af 5 kap. 3 strafflagen.

1909-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:48, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om ändring af 5 kap. 3 strafflagen.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

11

Wro 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 mars 1909.

_ — — — Andra Kammaren — 16 — 1909.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt

motion om ändring af 5 kap. 3 strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 16.)

Till Konungen:

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär framställt förslag

om ändring af 5 kap. 3 § strafflagen.

Såsom motionären framhållit, lära ekonomiska skäl hafva medverkat

därtill, att i lagen den 27 juni 1902 angående ändring bland annat i 5

kap. 3 § strafflagen möjligheten för domstol att förordna om däri afsedda

unga förbrytares insättande i uppfostringsanstalt begränsades till dem,

som blifvit ådömda böter eller fängelse i högst sex manader. Motionären

har föreslagit den ändring i detta stadgande, att sadant förordnande matte

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

kunna meddelas, äfven då domen lyder å straffarbete i högst sex månader.

Det är tydligt, att i fråga om unga förbrytare starkare skäl än eljest tala

för att vid samhällets reaktion mot brottsligheten hänsyn tages till brottslingens

beskaffenhet, de omständigheter, som gjort honom till den ban är,

och de förutsättningar till förbättring, som hos honom kunna förefinnas.

Att därför i fråga om unga personer uppfostran oftare är ett verksammare

medel än straff, då det gäller att rätta en rättsstridig vilja, torde vara

obestridligt. Gällande lag har härvid så förfarit, att i fråga om förbrytelser

af personer under 15 år straff ej kan användas. I fråga om förbrytare

mellan 15 och 18 år åter ankommer det på domstolen att inom

angifna gräns efter omständigheterna bestämma om straff skall undergås

eller om den brottslige i stället skall hänvisas till allmän uppfostringsanstalt.

Riksdagen anser, att den sistnämnda utvägen lämpligen bör kunna

anlitas i större omfattning, än gällande lag medgifver.

En närmare granskning af motionärens förslag i denna del har emellertid

gifvit vid handen, att på samma gång det i fråga om straffarbete

omfattar de fall, där domen lyder a sadant straff ända till sex månader,

detsamma beträffande fängelsestraff stannat vid den nuvarande begränsningen,

eller att dylikt straff adömts i högst sex månader, hvilket ju motsvarar

endast tre månaders straffarbete. Redan på denna grund har Riksdagen

icke ansett sig kunna förorda motionärens förslag, som härutinnan

tydligen afviker från den i strafflagen eljest antagna grundsatsen beträffande

straffarternas inbördes förhållande. Hvad därefter angår frågan om

kostnaden för en ifrågasatt vidgad tillämpning af tvångsuppfostringsprincipen

i det förevarande afseendet lärer utrymmet vid statens uppfostringsanstalt

å Bona i Östergötlands län — förutom den för yngre kvinnliga förbrytare

afsedda anstalten Viebäck i Jönköpings län, den enda anstalt inom

riket, som har att mottaga förbrytare, hvarom här är fråga — med redan

gällande lagstiftning i allmänhet vara taget i anspråk i den utsträckning,

att något afsevärdt större antal elever där icke kan med anstaltens nuvarande

omfattning mottagas. Men äfven om kostnadsfrågan icke skulle

lägga något afgörande hinder i vägen för en önskvärd lagändring i nu

föreslaget syfte, har dock Riksdagen i saknad af utredning härutinnan icke

kunnat bilda sig någon bestämd mening angående konsekvenserna af motionärens

förslag i detta afseende.

Med stöd af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån ändring må kunna ske af

5 kap. 3 § strafflagen i syfte, att där omförmälda unga förbrytare må

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

13

i större utsträckning, än för närvarande är medgifvet, kunna insättas i

allmän uppfostringsanstalt, samt för Eiksdagen framlägga de förslag, hvartill

en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 16 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.