Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående villkorlig doms användande utan inskränkning beträffande fylleri eller därmed sammanhängande förseelser.

1909-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:49, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående villkorlig doms användande utan inskränkning beträffande fylleri eller därmed sammanhängande förseelser.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

N:r 49.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 mars 1909.

— — — — Andra Kammaren — 16 — 1909.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående villkorlig

doms användande utan inskränkning beträffande

fylleri eller därmed sammanhängande förseelser.

(Lagutskottets utlåtande n:o 17.)

Till Konungen.

Vid innevarande åra riksdag har enskild motionär framställt förslag

om verkställande af utredning i fråga om användande af villkorlig dom

utan inskränkning beträffande fylleri eller därmed sammanhängande förseelser.

Enligt den erfarenhet, som vunnits under de två år institutet villkorlig

dom tillämpats, hafva verkningarna däraf visat sig synnerligen

tillfredsställande. För att än fullständigare ernå det syfte, man med denna

lagstiftning velat vinna, beslöt nästlidet års Riksdag aflåta skrifvelse till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning, huruvida och i hvad mån

ett öfvervakande öfver villkorligt dömda lämpligen kunde anordnas. Att

under sådana förhållanden tanken på en vidsträcktare och mera effektiv

tillämpning af detta rättsinstitut framställer sig och önskningar göra sig

hörda om ett fortsättande på den inslagna vägen, ligger i öppen dag.

Erfarenheten har visat, att enligt gällande lag angående villkorlig

dom sådan dom endast i sällsynta fall kommit till användning i fråga om

bötesstraff. Anledningen härtill är naturligen i främsta rummet att söka

i den begränsning, som lagen själf gifvit åt ifrågavarande institut vid

fråga om bötesstraff, då för dess tillämpning beträffande sådana straff

gjorts till förutsättning, att anledning finnes antaga, att den tilltalade till

följd af fattigdom och bristande förvärfsförmåga skall nödgas aftjäna böterna

med frihetsstraff. Tillvaron af denna förutsättning har naturligen

endast sällan ansetts konstaterad. Härtill kommer, att nuvarande system

med straffregister och uppgifter till och från detsamma ej är inrättadt

och helt visst icke utan svårighet skulle kunna inrättas för en vidsträcktare

användning af villkorlig dom vid bötesstraff.

Att motionären särskildt beaktat fylleri och därmed sammanhängande

förseelser framför andra fall, där bötesstraff ådöinas, torde hafva

berott dels på dessa förseelsers öfvervägande stora antal i förhållande till

öfriga fall, där böter ådömas, dels ock på den ringa effektiviteten af ett

bötesstraff eller ett sådant kortvarigt fängelsestraff, hvartill böter förvandlats,

å särskildt de personer, som begå fylleriförseelser. Förnämligast ur

sistnämnda synpunkt synes det Eiksdagen önskvärdt, att möjlighet beredes

att i större utsträckning än för närvarande kan ske inverka på den felande

genom den återhållande varning, som en villkorlig dom kan för honom

innebära. I de fall, där en fylleriförseelse begåtts af mera tillfälliga orsaker

eller eljest under omständigheter, som ej sammanhänga med ett mer

eller mindre inrotadt dryckenskapsbegär, torde ofta en gynnsam verkan

af en sådan dom ej uteblifva. I andra fall åter, då förseelsen härleder

sig från en dryckenskapslast, som blifvit en försvagad vilja öfvermäktig,

lärer föga hopp finnas, att det återhållande moment, som en villkorlig

dom kan innebära, skall kunna visa sig verksamt. Härutinnan får naturligen

pröfning i hvarje fall äga rum af domstolen, hvilken synes böra

tillkomma största möjliga frihet att bestämma, när villkorlig dom, som

här ifrågasatts, lämpligen bör användas.

Å andra sidan måste beaktas, att en utsträckning af användningen

af villkorlig dom endast i fråga om bötesstraff för fylleriförseelser skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

kunna skapa den föreställningen, att särskildt detta slags förseelser vore

mindre svåra och från samhällets synpunkt mera ursäktliga än andra förseelser,

för hvilka bötesstraff adömas. Ur denna synpunkt synes det

Riksdagen med skäl kunna ifrågasättas, om ej med en sådan utsträckning

af den villkorliga domens användbarhet, som ofvan tillämnats, lämpligen

bör följa enahanda möjlighet för dess tillämpning äfven vid fråga om

bötesstraff för andra förseelser.

Hvad beträffar den redan berörda frågan om villkorliga bötesdomars

registrering torde, som motionären ifrågasatt, en förändring af nu gällande

föreskrifter i detta afseende böra blifva en följd af utsikten till en betydligt

större förekomst af dylika domar. Skulle nämligen till straffregistret,

sådant det för närvarande är anordnadt, inflyta uppgifter angående

villkorliga domar i den omfattning, som är att förvänta af den ifrågasatta

utsträckningen, torde man, förutom ökadt arbete för domstolarna

och ökad tidsutdräkt för den tilltalade, kunrfa befara, att straffregistret

svällde ut tiU sådan omfattning, att dess användande blefve förenadt med

betydande svårigheter. I hvarje fall skulle säkerligen ett dylikt ökadt

tillflöde af uppgifter till straffregistret nödvändiggöra betydligt ökade

kostnader för dess förande. Motionären har med fästadt afseende å de

olägenheter, som skulle föranledas af att det centrala straffregistret finge

en alltför stor omfattning, satt i fråga, att vid hvarje domstol skulle upprättas

ett särskildt straffregister öfver dem, som vid samma domstol dömts

till böter för af motionären åsyftade förseelser eller som i anledning af

dylika förseelser erhållit villkorlig dom. Efter hvad som meddelats Riksdagen,

lära sadana lokala register angående för vissa förseelser lagförda

personer redan för närvarande föras vid en del rådstufvurätter i större

städer. Utan att närmare uttala sig angående huru härmed lämpligast

bör förhallas, har Riksdagen beträffande en olägenhet, som skulle kunna

följa af ett sadant system — nämligen att straff understundom kunde

komma att ådömas, utan att hänsyn toges till förut meddelad villkorlig

dom ansett sig höra erinra, dels att detta lärer kunna inträffa redan

enligt gällande rätt, dels ock att man med afseende å de ifrågavarande

förseelsernas beskaffenhet ej torde böra tillmäta den antydda olägenheten

allför stor betydelse.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t måtte lata verkställa utredning, huruvida och på

hvilka villkor villkorlig dom må komma till användning jämväl beträffande

personer, som för fylleri och därmed sammanhängande förseelser

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

dömts till böter, utan afseende å den omständigheten, huruvida .vid

domens afkunnande kan antagas, att den tilltalade skall nödgas aftjäna

böterna med frihetsstraff, samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 16 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prof. 1909.

10 Sami.

1 Afd. 1 Band. 18 Raft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.