Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om åvägabringande af lagbestämmelser för betryggande af skogens återväxt å område, hvarest afverkningsrätt upplåtits åt utlänning.

1909-03-31 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:63, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om åvägabringande af lagbestämmelser för betryggande af skogens återväxt å område, hvarest afverkningsrätt upplåtits åt utlänning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

1

N:o 63.

Uppläst och godkänd hoa Första Kammaren den 1 april 1909.

— — — — Andra Kammaren den 1 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om åvägabringande af lagbestämmelser för betryggande

af skogens återväxt å område, hvarest afverkningsrätt

upplåtits åt utlänning.

(Lagutskottets utlåtande n:o 34).

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär framställt förslag

om åvägabringande af lagbestämmelser i syfte att betrygga skogens återväxt

å område, hvarest afverkningsrätt upplåtits åt utlänning.

Utlännings rätt att tillgodogöra sig naturtillgångar här i landet

eller här idka näring är i åtskilliga afseenden inskränkt. Sålunda skall

enligt kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni

1864 i hvarje fall på särskild pröfning af Konungen bero, om utländsk

man eller kvinna må här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk

eller annan handtering, drifva masugn eller hytta, stångjärnsbruk,

manufakturverk eller annan inrättning, som afser tillgodogörande eller

förädling af mineralrikets alster och ej är att anse såsom handtverk.

Ansökning om rätt att idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk eller

annan handtering skall åtföljas bland annat af vederhäftig borgen eller

Bih. titt Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. Hl Raft. (N:o 63.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen. Vidare har i

kungl. kungörelsen den 3 oktober 1829 stadgats, att utländsk undersåte

icke skall vara berättigad att i riket förvärfva och besitta fast egendom,

utan att han därtill undfått Eders Kungl. Maj:ts tillstånd. Utlänning får ej

heller här i landet inmuta mineralfyndighet eller utan särskildt tillstånd

förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift, eller

vara hufvudredare i svenska fartyg eller idka flottning i allmän flottled inom

svenskt område utan att ställa vederbörligen godkänd säkerhet för fullgörande

af hvad flottande åligger m. m. Enligt hvad Riksdagen inhämtat

lär det aldrig förekomma, att Eders Kungl. Maj:t meddelar utlänning, som är

bosatt utom riket, tillstånd, hvarom ofvan nämnts, utan att därvid det

villkoret knytes, att sökanden skall hafva ett i orten bosatt ombud, som

är svensk undersåte, hvilken äger för honom tala och svara. Är fråga

om rätt att förvärfva och besitta fast egendom, uppställes detta villkor

äfven om sökanden är bosatt i Sverige.

Utlännings rätt att här i riket afverka skog torde ej kunna anses

såsom sådan rörelse eller handtering, som afses i ofvanberörda bestämmelser

i näringsfrihetsförordningen. Denna rätt är icke heller eljest underkastad

några särskilda inskränkningar utöfver de för svenskar i detta afseende

gällande. Detta förhållande synes desto mera ägnadt att påkalla

lagstiftarens uppmärksamhet, som med afverkningsrättens utöfvande

följa särskilda skyldigheter, hvilkas fullgörande äro af vikt för det allmänna.

Enligt 1 § i lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli

1903 åligger skyldigheten att vidtaga åtgärder, som erfordras för betryggandet

af återväxten af skogen å mark, som blifvit utsatt för vanskötsel,

den, som låtit sig komma vanskötseln till last. »År af ägare

afverkningsrätt upplåten till annan och har denne gjort sig till vanskötsel

skyldig, vare», säger lagen, »jämväl ägare ansvarig för att sådana åtgärder

vidtagas, äge dock af den skyldige söka åter hvad han sålunda

nödgas utgifva.» Beträffande ifrågavarande paragraf, som erhållit sin

formulering af det särskilda utskott, som vid 1903 års riksdag behandlade

förslaget till lagen, anförde samma utskott bland annat följande: »Till

fullo delande den af högsta domstolen uttalade uppfattning, att den, som

öfverträdt lagens föreskrifter, bör drabbas af de för öfverträdelsen stadgade

påföljder och att således, då vanskötsel af skogsmark ägt rum, den,

som låtit vanskötseln komma sig till last, skall vara pliktig att vidtaga

de åtgärder, som för återväxtens betryggande äro erforderliga, har ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. •’

skottet låtit donna grundsats främst erhålla sitt uttryck i nämnda paragraf.

Men af praktiska skäl och med hänsyn till angelägenheten däraf,

att lagen varder i möjligaste måtto effektiv, har utskottet tillika funnit

nödvändigt att, för den händelse af ägare afverkningsrätt upplåtits till

annan och denne gjort sig skyldig till vanskötsel, jämväl ägare — den,

som meddelat upplåtelsen eller hans efterträdare i rätten till fastigheten

— blifver ansvarig för att sådana åtgärder vidtagas. En ägare af skogsmark

skulle nämligen eljest alltför lätt kunna kringgå lagens bestämmelser

genom skenupplåtelse af afverkningsrätt till annan person, som

saknade medel att verkställa de åtgärder för återväxtens betryggande,

hvartill han enligt lagen blefve skyldig, eller som genom att afvika

undandroge sig berörda skyldighet.»

Äfven om det enligt Riksdagens uppfattning är tydligt, att stadgandena

i denna paragraf skola så tolkas, att ägare är i samma ordning

ansvarig för vidtagande af här afsedda åtgärder som afverkningsrättshafvare,

bär dock, enligt hvad Riksdagen inhämtat, stadgandena understundom

så förståtts, att skogsvårdsstyrelserns ansett sig förhindrade hålla

sig till ägare, förrän åtgärder mot afverkningsrättshafvaren visat sig

fruktlösa. Bortsedt emellertid från denna omständighet, kommer dock

utlänning, om han såsom afverkningsrättshafvare gör sig skyldig till sådan

vanskötsel, som här afses, faktiskt ofta i en i iörhållande till landets egna

invånare gynnad ställning, hvilken här särskild! framträder i processuellt

hänseende.

Stämning i hithörande mål skall ske till den domstol, där skogen

är belägen, såvida ej skogsvårdsstyrelse enligt lagens 4 § på den försumlige

utlänningen-afverkningsrättshafvarens bekostnad verkställt på styrelsen

ankommande åtgärder för skogens återväxt, och denna kostnad

af styrelsen återsökes, eller fråga är om ägares regressrätt mot afverkningsrättshafvare

enligt 1 § i lagen. Att gifva i utlandet vistande

utlänning del af stämning till domstol här i landet eller af hos öfverexekutor

här i riket gjord ansökning om afverkningsförbud, möter naturligtvis

störa svårigheter. I de fall, där rättegång i hithörande mål kan

anhängiggöra^ vid utländsk domstol, d. v. s. om anspråket afser ersättning,

som nyss nämnts, till skogsvårdsstyrelse eller skogens ägare, äro om

gången och kostnaderna för rättegången naturligen vida större än i allmänhet

är fallet, om afverkningsrättshafvaren är svensk. Men äfven om

utlänning skulle anträffas med stämning här i landet och dömas af

svensk domstol, återstår svårigheten att få domen verkställd i utlandet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

där detta kan ifrågakomma och vara nödvändigt på grund af att utlänningen

saknar egendom i Sverige.

Att afverkningsrättshafvare är utlänning, kan alltså såväl för skogsvårdsstyrelse

som för ägare af skogsmarken innebära en ingalunda

oväsentlig inskränkning i den dem eljest i allmänhet tillkommande möjlighet

enligt ifrågavarande lag. För eu sådan inskränkning synes Riksdagen

allt fog saknas. Enligt Riksdagens uppfattning kan det därför icke vara

annat än riktigt, att åtgärder vidtagas i af motionären föreslaget svfte.

Beträffande det närmare innehållet af en blifvande lagstiftning i detta

afseende — hvilket blott efter en närmare utredning lärer kunna angifvas

— vill Riksdagen endast framhålla, att utlänning för erhållande af

rätt till skogsavverkning här i landet synes böra åläggas skyldighet

dels att ställa säkerhet för fullgörande af de åtgärder, som för återväxtens

betryggande enligt lag ankomma på honom, dels ock att, i den

mån så kan anses erforderligt, för sig hafva här i landet bosatt svenskt

ombud, som för honom kan tala och svara.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla om lagbestämmelser

för att gentemot utlänning, till hvilken upplåtits afverknmgsrätt

till skog, må vinnas större säkerhet för fullgörande af de till

återväxtens betryggande å skogsmarken erforderliga åtgärder.

Stockholm den 31 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.