Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning och förslag i fråga om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.

1909-04-21 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1909:92, Skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning och förslag i fråga om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

1

N:o 92.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 april 1909.

— — — Andra Kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning och

förslag i fråga om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 3.)

Till Konungen.

Uti inom Riksdagen väckta motioner har framhållits behofvet af''

att i vårt land anordnades landtbrukshögskoleundervisning, vare sig vid

en fullt fristående läroanstalt eller i samband med en eller flere närstående

undervisningsanstalter.

Till stöd för motionerna har anförts hufvudsakligen följande:

För den högre landtbruksundervisningen i vårt land funnes blott

ett slag af läroanstalter, landtbruksinstituten.

Dessa institut hade till ändamål dels att dana praktiska jordbrukare,

nämligen brukare af något större jordegendomar samt förvaltare

och inspektörer vid sådana, dels att gifva landtbrukslärare, konsulenter,

landtbruksingenjörer, landtbrukskemister och frökontrollanter teoretisk

undervisning i landtbrukets grundläggande vetenskaper och i de egentliga

landtbruksämnena, dels slutligen att bereda tillfälle till fria studier af

mer vetenskaplig art.

På grund af olikheten i de syften, som olika elever sökte nå

genom undervisningen vid instituten, vore emellertid den teoretiska

grundval, på hvilken undervisningen måste byggas, ganska olikartad;

och uppenbart vore, att dessa väsentligt olika ändamål icke kunde tillBih.

till Riksd. Prof. 1909. 10 Samt. 1 Äfd. 1 Band. 27 Häft. (Nös 92, 93). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

godoees genom en för alla institutets elever lika utbildningskurs. Också

klagades med rätta däröfver, att de mer vetenskapliga studier, som

borde ingå i landtbruksundervisares och försöksledares utbildning icke

blifvit i vederbörlig grad tillgodosedda vid instituten. De kraf, som

ställdes på den högre vetenskapliga utbildningen på jordbrukets område,

vore ock numera större än tillförene.

Sätten för anordnande af en tillfredsställande vetenskaplig undervisning

på _ ifrågavarande område kunde emellertid tänkas vara flera.

Att . som hittills skett, blott öka kurserna vid instituten kunde uppenbarligen

ej vara lämpligt. Därigenom skulle dessa läroverk blifva allt

mindre lämpliga för dem, för hvilka de hufvudsakligen vore afsedda —

de blifvande praktiska jordbrukarne. Däremot kunde man tänka sig,

att mer vetenskapliga studier skulle kunna anordnas i en högre afdelning

eller fortsättningskurs vid instituten, för hvilken utväg landtbruksstyrelsen

uttalat sig för i afgifvet underdånigt yttrande i ämnet.

Med hänsyn till svårigheten att vid landtbruksinstituten meddela

undervisning af olika slag elementar- och högskoleundervisning, hvilket

skulle kunna förrycka undervisningens jämna gång och inverka menligt

på den utbildning, instituten afsåge att hufvudsakligen bibringa, syntes

emellertid högskoleundervisningens meddelande vid landtbruksinstituten

mindre lämplig, och ändamålet med densamma skulle knappt kunna

vinnas annat än genom dess öfverflyttande till en verklig högskola,

hvilken då af många skäl borde förläggas till Stockholm.

Den nära beröringen och kanske i viss mån samverkan med öfriga

där befintliga högskolor skulle otvifvelaktigt bidraga att väcka och

underhålla ett friskare och mera vidsynt vetenskapligt intresse, än om

studierna förlädes på landet. Därtill komme, att landtbrukshögskolan

skulle kunna komma att draga nytta af en del af de framstående lärarekrafter,

som funnes vid dessa andra högskolor, och för vissa speciella studiegrenar

skulle möjligen Iandtbrukshögskolans studerande kunna få tillträde

till t. ex. veterinärinstitutet, tekniska högskolan, skogsinstitutet

och Stockholms högskola, likasom ock de studerande skulle kunna få

deltaga i arbetena vid centralanstalten för jordbruksförsök, där de skulle

blifva i tillfälle att sätta sig in i undersökningarnes och försökens teknik.

Hvad beträffade kostnaden för en landtbrukshögskola i Stockholm,

syntes det tvifvelaktigt, huruvida en fortsättningskurs af föreslagen art

vid något af landtbruksinstituten skulle ställa sig billigare än upprättande

_ af en särskild landtbrukshögskola, synnerligen som, därest en

fortsättningskurs af ifrågavarande slag anordnades vid det ena af våra

landtbrukinstitut, kraf helt visst skulle komma att framställas om in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

rättande af en sådan kurs jämväl vid det andra af dessa institut, hvilket

kraf det möjligen skulle vara svårt att icke tillmötesgå. Vidare förtjänade

beaktas, att vid en landtbruksbögskola i Stockholm en redan

antydd samverkan med andra där befintliga institutioner skulle kunna

ej blott bereda den förra vissa fördelar för undervisningen, utan också

medföra afsevärda besparingar i anläggnings- och underhållskostnader,

och från denna synpunkt syntes det synnerligen önskvärdt, att frågan

om en landtbrukshögskolas inrättande upptoges till slutlig behandling

vid nuvarande tidpunkt, då stora planer om nybyggnader och omorganisation

förelåge eller redan vore afgjorda för flere af de till Stockholm

förlagda högskolorna.

Utan tvifvel är föreliggande fråga af stor betydelse. De stora

framsteg, som under senast förflutna halfsekel gjort sig gällande på

jordbrukets område, hafva väsentligen sin orsak däri, att den vetenskapliga

forskningen under denna tid direkt inriktats på utredandet af

jordbrukets naturvetenskapliga och — om än i mindre mån — ekonomiska

grundvalar, samt däruti att de vunna forskningsresultaten spridts

bland jordbrukarne och af dem blifvit tillämpade. Om ock detta gäller

äfven vårt land och om äfven hos oss synnerligen betydande vetenskapsmän

arbetat på jordbrukets område, så torde ej kunna förnekas, att det

vetenskapliga arbetet hos oss mindre än i åtskilliga andra länder haft

landtbruksfrågors lösning till ändamål och att på grund däraf vårt jordbruk

i ej ringa grad varit hänvisadt till att tillämpa i andra länder, i

synnerhet i Tyskland och Danmark, och därför under andra förhållanden

vunna forskningsresultat.

Detta i åtskilliga afseenden ogynnsamma förhållande har berott

af flere omständigheter, men utan tvifvel ej minst däraf, att vårt land

saknat vetenskapliga undervisningsanstalter på jordbrukets område,

anstalter som dels kunnat utbilda vetenskapliga forskare dels gifva

blifvande landtbrukslärare och konsulenter en mera ingående kännedom

om den vetenskapliga forskningens resultat. Landtbruksinstituten hafva

gjort allt, hvad af dem kunnat begäras i denna riktning, men deras

öfvervägande praktiska uppgift har naturligen hindrat dem att i någon

större utsträckning ägna sig åt vetenskapligt arbete. Följden häraf har

blifvit, att å ena sidan lärare och konsulenter, som år från år utgått

från dessa institut, icke kunnat erhålla en så ingående teoretiskt vetenskaplig

insikt, som kunnat synas önskvärd, och å andra sidan de, som

velat ägna sig åt landtbruksvetenskapligt arbete, fått börja denna sin

lifsgärning utan erforderlig kännedom om det yrke, som deras verksamhet

varit afsedd att gagna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

Intresset för vetenskapliga forskningar på landtbrukets område

har emellertid vaknat och växer för hvarje dag, och angelägenheten att

genom landtbrukslärare och konsulenter sprida denna forsknings resultat

till landets praktiska jordbrukare erkännes alltmera. Frågan om eu

högre landtbruksundervisning torde sålunda obestridligen vara aktuell.

Detta framgår äfven af de framställningar i ämnet, som, enligt

hvad Riksdagen inhämtat, afgifvits till Eders Kungl. Maj:t dels af land!- mäteristyrelsen angående anstalter för en högre landtbruksundervisning

för landtmäterielever att ingå i en reformerad landtmäteriundervisning

dels ock, såsom i motionerna omförmälts, af landtbruksstyrelsen rörande

anordnande af en högre afdelning eller fortsättningskurs vid landtbruksinstituten,

hvilka framställningar också redan föranledt Eders Kungl.

Maj:t att tillkalla sakkunnige, med uppgift att inom jordbruksdepartementet

biträda vid utredning samt utarbetande af förslag i fråga om

ordnande af landtmäteriundervisningen äfvensom inrättande af utbildningskurser

för blifvande landtbrukslärare m. fl. samt med dessa ämnen

i samband stående frågor.

I det sålunda lämnade uppdraget torde icke kunna anses uttryckligen

uttaladt, att frågan om en högre och vetenskaplig landtbruksundervisning

i hela sin omfattning kommer att upptagas till pröfning.

Enligt Riksdagens mening tala emellertid alla skäl för att en sådan

utvidgning af den igångsatta utredningen må äga rum. Onekligen uppfyller

ej den af landtbruksstyrelsen ifrågasatta fortsättningskurs alla

önskningar angående en högre undervisning på ifrågavarande område,

som med fog kunna framställas. Riksdagen vill dock icke på något

sätt uttala sig angående den väg, hvarpå frågan om en högre landtbruksundervisning

bör lösas, ej heller göra gällande, att den behöfver

lösas i hela sin omfattning på en gång, utan får Riksdagen inskränka

sig till att framhålla önskvärdheten af att, då onekligen flera utvägar

för frågans lösning synas möjliga, de alla blifva upptagna till pröfning.

En sådan utväg synes vara den af landtbruksstyrelsen föreslagna utvidgningen

af landtbruksinstituten, en annan, den som motionärerna förordat,

nämligen en särskild landtbrukshögskoleundervisning i Stockholm,

eventuellt anordnad i samband med andra högskolor därstädes; en

tredje möjlighet torde ock kunna tänkas, nämligen att förlägga den nya

högskoleundervisningen till ett af universiteten med eller utan samband

med närliggande institut. Riksdagen håller i likhet med motionärerna

före, att en utredning af frågan är brådskande såväl på grund af hvad

i saken redan åtgjorts som ock emedan uppslag till densammas lösning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92. ®

möjligen skulle kunna gifvas i samband med påtänkt omorganisation

af andra läroanstalter. 1 . sll ,, -n i

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att åders

Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning och förslag rörande

anordnande af landtbrukshögskoleundervianing på satt, som kan befinnas

vara lämpligast.

Stockholm den 21 april 1909.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 27 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.