Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.
1910-05-31 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1910:145, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
1
Nr 145.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 31 maj 1910.
— — — — Andra Kammaren den 31 maj 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar m. m.
(Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Uti en den 28 januari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(nr 37) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af ett vid
propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 21 Haft. (Nr 145).
1
2
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
att antaga ett propositionen bilagdt förslag till lag angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar;
att, därest sådan lag blefve af Riksdagen antagen,
dels medgifva,
att beträffande pensionering af sådan personal vid statens järnvägar,
hvilken jämlikt 1 § a) och b) i lagen är undantagen från densammas
tillämpning, Kung]. Maj:t må utfärda bestämmelser i enlighet
med ett propositionen jämväl bilagdt förslag till öfvergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar,
dels ock besluta,
att de jämlikt beslut vid 1906, 1907, 1908 och 1909 års riksdagar
för hvart och ett af åren 1907, 1908, 1909 och 1910, såsom bidrag till
bestridande af pensionering af statens järnvägars personal, af trafikmedel
afsätta belopp af tillhopa 1,400,000 kronor jämte den afkastning,
som därå kan hafva uppstått, må tillgodoföras de i 19 § i lagen samt
22 § i öfvergångsbestämmelserna omförmälda fonder, till fördelning dem
emellan efter samma grunder, som i berörda stadganden finnas angifna
i fråga om fördelning af statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings tillgångar;
samt
att § 1 mom. 2 i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens
järnvägar den 15 november 1907 må, räknadt från och med den 1 januari
1911, erhålla följande ändrade lydelse:
»Generaldirektör är berättigad att från och med månaden näst efter
den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående lifstid
af trafikmedel uppbära en årlig pension af 6,000 kronor. Generaldirektör,
som, innan han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af
sjukdom eller därigenom, att han efter utgången af den tid, för hvilken
han för ordnats, icke erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan
egen begäran nödgas afgå från sin befattning utan att på grund af
tjänstefel hafva förverkat densamma, är berättigad att i pension uppbära
ett årligt belopp af 6,000 kronor för tiden, intill dess han uppnått
65 års ålder. Skulle generaldirektör före utgången af den tid, erhållet
förordnande afser, befinnas vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig
tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att afgå mot
åtnjutande af pension enligt nu angifna bestämmelser. Såsom pensionsafgift
skall å det för generaldirektör bestämda arfvodet eller den honom
under tiden, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension
afdragas ett årligt belopp af 360 kronor, som skall inbetalas till den i
19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar den omförmälda fond; skolande ofvannämnda pen
sionsbelopp
gäldas efter de i 20 § af samma lag angifna grunder.
Riksdagens Skrifvelse Nr 145. 3
Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör gäller jämväl om
öfverdirektör.»
Vid granskning af bestämmelserna i Eders Kungl. Maj:ts förslag
till lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
anser sig Riksdagen först böra behandla hufvudgrunderna i detta förslag,
nämligen bestämmelserna om pensionsålder, högsta pensionsbelopp, pensionsafgifter
samt statens bidrag till pensioneringen.
Eders Kungl. Maj:ts förslag i 2 § af lagförslaget i hvad det afser
bestämmande af pensionsåldern för de olika grupperna af tjänstemän
vid distrikten samt kvinnliga befattningshafvare i allmänhet finner sig
Riksdagen kunna biträda. Visserligen förefaller det Riksdagen, som om
pensionsåldern för en eller annan af de tjänstekategorier, för b vil ka enligt
lagförslaget pensionsrätt skulle inträda vid 65 år, skulle kunna, på
sätt Riksdagen beslutat beträffande en del tjänstebefattningar i järnvägsstyrelsen,
något ökas, men Riksdagen tilltror sig icke att utan särskild
utredning förorda någon åtskillnad mellan ifrågavarande personal i
berörda hänseende. Härtill kommer, att, enligt hvad Riksdagen inhämtat,
de tjänstekategorier vid distrikten, i fråga om hvilka en förändring i
ofvan angifna riktning skulle kunna ifrågasättas, endast omfatta ett
mindre antal befattningshafvare, hvadan förändringen skulle blifva af
ringa ekonomisk betydelse.
Däremot håller Riksdagen, såsom ofvan antydts, före, att pensionsåldern
för en del tjänstebefattningar i järnvägsstyrelsen bör kunna utsträckas
utöfver hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit. Enligt Riksdagens
uppfattning föreligga icke några skäl för antagandet, att tjänstgöringen
i järnvägsstyrelsen skulle kräfva en lägre pensionsålder, än hvad som
fastställts för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken i allmänhet eller
67 år. Enligt hvad som framgår af departementschefens ofvan anförda
yttrande till statsrådsprotokollet i nu förevarande ämne, har hufvudsakliga
skälet för fastställande af pensionsåldern för manliga befattningshafvare
i järnvägsstyrelsen till 65 år, varit att förebygga svårigheter
vid förflyttningar af personal från distrikten till styrelsen, hvilka, på
sätt departementschefen påvisat, skulle kunna inträda, därest pensionsåldern
bestämdes olika för likartade befattningar i styrelsen och vid distrikten.
I anledning häraf har Riksdagen ansett sig höra företaga eu undersökning,
i hvad mån den anmärkta olägenheten skulle kunna göra sig
gällande i fråga om de olika befattningarna i styrelsen, och har Riksdagen
därvid kommit till den uppfattningen, att det allenast beträffande
byrådirektörer och byråingenjörer skulle från ofvan omförmälda synpunkt
4
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
innebära några allvarligare betänkligheter att utsträcka pensionsåldern
utöfver hvad som föreslagits att gälla för distriktstjänstemän af motsvarande
grad i allmänhet. Hvad angår öfriga befattningar i styrelsen,
torde öfvervägande delen af dessa vara af det slag, att de endast undantagsvis
rekryteras från linjen, och vidkommande återstående delen af
ifrågavarande befattningar synes det Riksdagen, som om en förhöjning af
pensionsåldern för dem icke komme att medföra några svårigheter i
omförmälda afseende.
Riksdagen anser alltså, att § 2 c) i lagförslaget bör erhålla följande
ändrade lydelse:
c) den, som vid afgång från tjänsten uppnått här nedan för samma
tjänst stadgade lefnadsålder, under förutsättning tillika att vederbörande
under minst tio år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, däraf
åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.
Nämnda lefnadsålder utgör för:
lokomotivförare och kvinnlig tjänsteinnehafvare sextio år,
banmästare af l:a och 2:a klass, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör,
stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och stationskarl
sextiotre år,
öfriga tjänstemän vid distrikten samt byrådirektör och byråingenjör af
l:a och 2:a klass sextio fem är, samt
manliga befattning skafvare i järnvägsstyrelsen med undantag af de
här ofvan nämnda sextiosju är.
Vidkommande sättet för beräkning af pensionen, synes det Riksdagen,
som om vägande skäl vore anförda till förmån för det af Eders
Kungl. Maj:t i anslutning till gällande bestämmelser föreslagna, nämligen
att bestämma pensionen i visst förhållande till aflöningen, denna
senare i förevarande afseende beräknad att utgöra det ordinarie arfvodet,
d. v. s. lön och tjänstgöringspenningar, ökadt med 20 procent för inkvarteringsförmånen.
Hvad åter angår pensionsbeloppet, har Riksdagen vid granskning af
den i Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1909 års Riksdag intagna
tabell, i hvilken för samtliga befattningshafvare angifves, huru pensionerna
skulle komma att ställa sig, beräknade efter 80, 75, 72 och 70
procent af aflöningen, kommit till den uppfattning, att den af Eders
Kungl. Maj:t, i likhet med de sakkunniga föreslagna procentsatsen,
72 procent, bör nedsättas till 70 procent. Härvid har Riksdagen i främsta
rummet tagit hänsyn därtill att en pension, bestämd till 72 procent
af aflöningen, beräknad på ofvan angifna sätt, skulle för det stora flertalet
befattningshafvare vid statens järnvägar komma att öfverstiga den
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
5
pension, som enligt allmänna pensionslagen utgår till civila tjänstehafvare
i motsvarande ställning i andra statens verk. Sålunda skulle exempelvis
enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag pensionen för de störa grupperna banvakter,
stationskarlar, vagn- och stallkarlar, förrådsvakter och vaktmästare,
omfattande tillhopa cirka 6,780 personer, utgöra 985 kronor, under
det att pensionen för exempelvis lägsta klassen af posttjänstemän uppgår
till 800 kronor. Riksdagen är för öfrigt öfvertygad därom, att en pension,
bestämd till 70 procent af aflöningen, hvilken pension skulle för
nyssnämnda grupper af statsbanepersonal uppgå till 958 kronor, måste
anses tillräcklig att tillfredsställa lefnadsbehofven för samma personal.
Ett ytterligare skäl för att fastställa pensionen till 70 procent af aflöningen
finner Riksdagen därutinnan, att i det nya reglementet för enskilda
järnvägarnas pensionskassa pensionen likaledes blifvit bestämd till 70
procent af aflöningen.
Förutom de nu anförda omständigheterna, som varit för Riksdagen
bestämmande i förevarande afseende, har Riksdagen icke kunnat underlåta
att vid frågans bedömande taga hänsyn till de högst betydande
kostnader för statsverket, hvilka, på sätt inhämtas af den i Eders Kungl.
Maj:ts proposition intagna undersökningen rörande den ekonomiska innebörden
af Eders Kungl. Maj:ts förslag, äro förbundna med pensionsfrågans
lösning. Riksdagen har ansett en bjudande nödvändighet föreligga
att söka nedbringa dessa kostnader, i den mån sådant skulle kunna ske,
utan att järnvägspersonalens berättigade intresse därigenom trädes för
nära. Hvad nu beträffar den inverkan på pensionskostnaden, som en
nedsättning af pensionen från 72 till 70 procent af aflöningen skulle
medföra, har docenten P. E. Fagerholm, som verkställt de vid Eders
Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års Riksdag fogade beräkningarna,
anmodats verkställa en uppskattning härutinnan; och har docenten
Fagerholm meddelat, att genom omförmälda nedsättning en besparing,
uppgående till ett kapitalvärde af 2,634,000 kronor, skulle
uppkomma.
Beträffande den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 5 §
1 öfrigt får Riksdagen erinra, att genom nedsättningen af hel pension
från 72 till 70 procent af aflöningen måste den i samma paragraf intagna
skalan, efter hvilken afkortad pension skall beräknas, ändras i öfverensstämmelse
härmed.
Enligt Riksdagens mening bör alltså 5 § i lagförslaget erhålla följande
ändrade lydelse:
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i
2 § c) (ålderspension), utgör, därest tjänsteman innehar minst 30 tjänstår
6
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
enligt det i 2 § angifna beräkningssätt, 70 procent af den aflöning,
tjänstemannen vid afgången från tjänsten uppbär; dock skall för tjänsteman,
som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från hvilken
afgång äger rum, pensionens belopp bestämmas till 70 procent af de senast
förflutna fem årens medelaflöning, med iakttagande att, där denna
medelaflöning skulle befinnas uppgå till lägre belopp än den aflöning,
tjänstemannen vid tiden för afgången skulle hafva innehaft, om han
under de sista fem åren icke öfvergått till ny tjänst, pensionen skall
beräknas på sistnämnda aflöning.
Understiger tjänsteårens antal trettio, utgör årliga beloppet af ålderspensionen,
alltefter antalet af de år, under hvilka den pensionsberättigade
innehaft ordinarie statstjänst, viss procent af aflöningen, beräknad
på sätt här ofvan sägs. Förenämnda procent utgör:
för
fidla
10 tjänstår ......................
.......................
°/
/o
33
))
11
3» ....................
....................... 19,3
33
»
»
12
3> ......................
...................... 21
33
»
»
13
3) ......................
....................... 22f
»
»
»
14
3) ......................
...................... 24f
33
»
y>
15
33 .....................
....................... 26,3
33
16
33 ......................
....................... 28
33
))
»
17
33 ..................
....................... 29,7
33
33
»
18
3) ......................
...................... 31,5
3>
»
3)
19
33 ......................
....................... 33,3
33
33
20
33 ......................
....................... 35
33
»
33
21
33 .....................
.................... 38,5
33
»
33
22
33 ....................
.................... 42
33
»
))
23
33 .....................
...................... 45,5
33
»
33
24
33 ......................
...................... 49
33
»
33
25
33 ....................
.................... 52,5
33
»
33
26
33 ......................
....................... 56
33
3>
»
27
3) ......................
....................... 59,5
33
33
28
33 ......................
....................... 63
33
33
3)
29
» ......................
...................... 66,5
33
Med aflöning förstås i denna lag det ordinarie arfvodet, ökadt med
20 procent.
Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om pensionsafgifterna i 9 § i lagförslaget
ansluter sig i allo till det af de sakkunniga afgifna förslaget. Vid
bedömande af denna fråga håller Riksdagen före, att man bör utgå från den
7
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
norm, hvilken lagts till grund vid bestämmande af pensionsafgifterna enligt
den allmänna pensionslagen, nämligen att afgifterna vid normal pensionering
böra täcka i genomsnitt ungefär en tredjedel af kostnaden för vederbörandes
pensionering. Af de ekonomiska utredningar, som åtfölja propositionerna
vid denna och fjolårets riksdagar, framgår icke med full tydlighet,
i hvad mån afgifterna, bestämda på sätt i 9 § angifves, räcka
till i ofvan angifna afseende. I anledning häraf har docenten Fagerholm,
på. anmodan, verkställt en undersökning i syfte att få utredt,
huru afgifterna borde afvägas för att, under förutsättning att pensionerna
bestämdes till 70 procent af aflöningen, närma sig den ofvan omförmälda
normen. Såsom en ytterligare förutsättning vid dessa beräkningar
hade angifvits, att en stigande skala i förhållande till aflöningens
storlek borde komma till användning beträffande samtliga befattningshafvare,
oberoende af huruvida de vid lagens trädande i kraft
äro delägare i pensionsinrättningen eller ej. Riksdagen har nämligen icke
ansett sig kunna godkänna de skäl, som anförts till stöd för den princip,
som kommit till uttryck i den föreliggande paragrafen i Eders Kungl. Maj:ts
förslag,. eller att de nuvarande delägarne icke skulle vara underkastade
en stegring i afgifterna i förhållande till aflöningen. Då i det nya aflöningsreglementet
stadgats skyldighet för dem, som öfvergå på ny stat, att
underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension, föreligger enligt
Riksdagens mening ingen anledning att i förevarande afseende göra skillnad
mellan nuvarande delägare i pensionsinrättningen, å ena, och nyanställd
personal, å andra sidan.
Af den utaf docenten Fagerholm i förevarande afseende verkställda
utredningen framgår, att afgifterna i medeltal böra för att fylla det ofvan
angifna anspråket att täcka en tredjedel af pensionskostnaderna utgöra
3,25 procent af aflöningen.
Med ledning häraf har docenten Fagerholm uppgjort följande afgiftstabell,
hvilken är afsedd att ersätta den i 9 § af lagförslaget intagna
tabellen:
högst 2,800 kr................................. 3,2 % däraf
mer än 2,800 j> men högst 3,200 3,3 » »
» » 3,200 » » » 3,600 3,4 » »
» » 3,600 )) » » 4,000 3,5 » »
s> » 4,000 » » » 4,400 3,6 » »
)> » 4,400 » t> j> 4,800 3,7 » »
» » 4,800 » » » 5,200 3,8 » »
» » 5,200 » » » 5,600 3,9 » »
8
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
mer än 5,600 kr. men högst 6,000 4,o % däraf
-» d 6,000 » » » 6,400 4,1 )) )j
y> » 6,400 » » » 6,800 4,2 » »
» » 6,800 » » » 7,200 4,3 » »
» » 7,200 » » )> 7,600 4,4 » »
» » 7,600 » » » 8,000 4,5 » )>
Därest förestående afgiftstabell tillämpas på den nuvarande personalen,
utgör enligt docenten Fagerholms beräkning medelafgiftsprocenten 3,3
procent, hvaraf följer, att om personalens afgifter beräknas enligt denna
tabell, dessa i normala fall täcka ungefär en tredjedel af kostnaden för
pensioner, bestämda till 70 procent af aflöningen.
I öfverensstämmelse med Riksdagens bär ofvan uttalade uppfattning
anser Riksdagen, att afgifterna böra bestämmas enligt förestående tabell.
Emot denna skulle kunna erinras, att den i förhållande till Eders Kungl.
Maj:ts förslag innebär en något större ökning i afgifterna för de lägst
aflönade tjänstemännen än för de högre aflönade, men häremot kan framhållas,
dels att afgifterna för den förra kategorien blifva i förhållande
till aflöningen lika med dem, som utgå enligt nu gällande reglemente,
dels ock att progressionen i afgifterna redan i och för sig innefattar eu
afsevärd skärpning af pensionsvillkoren för de nuvarande högre aflönade
delägarne, och detta såväl i jämförelse med nu gällande bestämmelser
som i förhållande till Eders Kungl. Maj:ts förslag, hvilket såsom ofvan
anmärkts afsåg, att progressionen endast skulle tillämpas å nytillträdande.
Genom den sålunda af Riksdagen beslutade böjningen i pensionsafgifterna
komma statens utgifter för pensioneringen att icke oväsentligt
minskas, i hvilket afseende docenten Fagerholm jämväl på. begäran
utfört undersökning. Denna utvisar, att med en medelafgift af 3,3
procent det årliga beloppet af personalens afgifter utgör 660,000
kronor, hvilket efter 3,8 procents räntefot motsvarar ett . kapital af
18,020,000 kronor under antagande att afgiften betalas i förskott. I
den af docenten Fagerholm verkställda utredningen åter, som bifogats
Eders Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års Riksdag, bär årliga
värdet af pensionsafgifterna, beräknade enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag,
upptagits till 560,000 kronor, motsvarande efter ofvan nämnda
räntefot ett kapital af 15,296,000 kronor. Afgifternas höjning medför
alltså en besparing af 2,724,000 kronor. . .
På grund af det ofvan anförda bör enligt Riksdagens mening 9 §
erhålla följande ändrade lydelse:
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
9
Såsom bidrag till kostnaden för beredande af pension skall tjänsteman
erlägga pensionsafgift med årligt belopp, motsvarande viss procent
af honom tillkommande aflöning. Denna afgift utgör, då aflöning en uppgår
till
högst 2,800 kr............................... 3,2 procent däraf
mer än 2,800 » men högst 3,200 3,3 » »
o. s. v. — se tabellen här ofvan — dock att pensionsafgift beräknas å
högst 8,000 kronor.
19 och 20 §§ i lagförslaget hafva gifvit Riksdagen anledning till
följande uttalande.
Eders Kungl. Maj:ts förslag i hvad det innebär, att staten skall
öfvertaga ansvaret för pensioneringen af statens järnvägars ordinarie
personal, anser sig Riksdagen böra biträda.
Vid behandlingen af den föreliggande frågan har Riksdagen utgått
från den af docenten Fagerholm verkställda utredningen rörande den
ekonomiska innebörden i Eders Kungl. Maj:ts förslag, hvilken framlagts
i sammanhang med innevarande års proposition (sid. 26—31).
Enligt denna utredning skulle den 1 januari 1910, under förutsättning
att antalet ordinarie personal vid statens järnvägar — uppgående för närvarande
till mellan 12 och 13 tusen personer — skulle bibehållas konstant,
kapitalvärdet efter en räntefot af 3,8 procent af utgående pensioner
utgöra 110,743,000 kronor samt af personalens afgifter jämte pensionsinrättningens
behållning tillhopa 25,719,000 kronor, hvadan alltså en brist
af 85,024,000 kronor föreligger. Af utredningen framgår vidare, att om
man räknar med en räntefot af 4,2 procent, skulle enligt Eders Kungl.
Maj:ts förslag den i 19 § omförmälda fonden vara i stånd att gälda 25
procent af alla pensioner med undantag af dem, som tillkomme personal,
som pensionerats på grund af skada, erhållen under tjänstgöring. I
öfverensstämmelse härmed skulle af trafikmedel gäldas, utom hela beloppet
af nyssnämnda invalidpensioner, 75 procent af öfriga pensioner.
De årliga belopp, som sålunda enligt docenten Fagerholms beräkningar
kunna antagas böra enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag gäldas af trafikmedel,
äro angifna i den å sid. 30 i 1910 års proposition framlagda
tabell. För exempelvis följande år skulle beloppen komma att utgöra:
År 1910
)> 1915
» 1920
* 1925
Bill. till Riksd.
1.122.000 kronor.
1.762.000 »
2.331.000 »
2.750.000 »
Prof. 1910. 10 Sami.
År 1930 ......
» 1935 .......
» 1940 ......
» 1942 .. ..
1 Åfd. 27 Iläft.
3.097.000 kronor.
3.605.000 »
4.338.000 »
4.698.000 »
10
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
Beträffande ifrågavarande utredning vill Riksdagen till en början
erinra, att, på sätt också herr Wijkander i sin motion framhållit, den
förutsättning, under hvilken densamma utförts, nämligen att den ordinarie
personalens antal skulle förblifva konstant, icke kommer att öfverensstämma
med verkligheten, då man nämligen måste räkna med, att
personalen icke obetydligt ökas år från år. I hvad mån detta kan
komma att äga rum, är icke möjligt att på förhand beräkna, då flera
okända faktorer härvidlag spela in, såsom trafikens tillväxt, anläggning
af nya statsbanor, möjligen inträffande inköp af enskilda järnvägar
o. s. v. Så mycket är emellertid visst, att kostnaden för pensioneringen
af den ordinarie järnvägspersonalen kommer att under årens lopp stiga
betydligt utöfver hvad i den omförmälda utredningen antagits. .
Riksdagen vill här erinra, hurusom genom den af Riksdagen
beslutade höjningen af pensionsåldern för tjänstemännen i järnvägsstyrelsen
med undantag af byrådirektörer och byråingenjörer samt genom
den ifrågasatta nedsättningen af pensionerna från 72 till 70 procent
af aflöningen en nedsättning af pensionskostnaden skulle komma
att äga rum. Förstnämnda förändring innebär enligt docenten Fagerholms
beräkning en minskning i nämnda kostnad, motsvarande ett kapitalvärde
af 645,000 kronor, och besparingen i sistnämnda afseende
kan, såsom förut nämnts, uppskattas till ett kapitalvärde af 2,634,000
kronor. Genom iakttagande häraf minskas kapitalvärdet af pensionsförpliktelserna
från 110,743,000 till 107,464,000 kronor.
Docenten Fagerholm har sökt klargöra pensionsinrättningens ställning,
därest pensionslagen erhåller den af Riksdagen beslutade affattning,
genom följande öfverslagsberäkning:
»Det årliga beloppet af personalens afgifter är med 3,30 % medelafgift
660,000 kronor, hvilket enligt 3,8 % räntefot motsvarar ett kapital
af 18,020,000 kronor, då afgifterna antagas betalas i förskott, Om man
lägger hela den befintliga kapitalbehållningen, 10,400,000 kronor, till
personalens afgifter, uppgår pensionskassans tillgångar till 28,420,000
kronor. I normalt fall skall af trafikmedel gäldas dubbelt så mycket
som af personalens afgifter. Kassans förbindelser uppgå, efter afdrag
af de genom den första och andra af ofvannämnda förändringar (höjning
af pensionsåldern och sänkning af pensionerna) gjorda besparingar
till 107,464,000 kronor.
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
Kassans ställning framgår af följande tabell:
11
Tillgångar: kommande afgifter.....................
kapitalbehållning ........................
........ 18,020,000
........ 10,400,000
—
alltså personalens bidrag ........
statens bidrag.............................
........ 28,420,000
........ 56,840,000
—
Summa tillgångar 85,260,000
—
Skulder ..................................................................
........ 107,464,000
—
Brist 22,204,000
—»
Innebörden af denna docenten Fagerbolms öfverslagsräkning är
följande. Om man anser sig kunna vid afvägandet af förhållandet
mellan statens och personalens bidrag till pensioneringen tillgodoräkna
personalen räntan af den nu befintliga kapitalbehållningen af 10,400,000
kronor och vill, att statens bidrag till pensioneringen framgent skall
utgöra det dubbla af personalens sålunda uppskattade bidrag, erfordras
ett tillskott af 22,204,000 kronor. Förklaringen härtill ligger till väsentlig
del däruti, att under tiden sedan pensionsinrättningens bildande
det sammanlagda beloppet af personalens och statens bidrag ej ur försäkringsteknisk
synpunkt varit tillräckligt att betrygga kassans ställning
utan denna arbetat med en ständigt stigande balans. Härtill samverkar
dock en annan omständighet. Då i det föregående Riksdagen
sökt afväga personalens afgifter så, att de vid normal pensionering
skulle betäcka ungefär en tredjedel af hela pensioneringskostnaden, får
detta icke uppfattas så, att genom dessa afgifter i verkligheten skulle
bestridas nämnda tredjedel. Med normal pensionering menas nämligen
den, som skulle äga rum i medeltal för tjänsteman, som inträdt i järnvägens
tjänst vid normal ålder, därefter befordrats på regelbundet sätt
samt under hela tiden betalat sina fastställda pensionsafgifter. Afvikelser
från sådan normal pensionering kan uppstå på flera sätt. Särskilt
då en sådan pensionsreglering som den nu pågående träder i
kraft, höjes med ens pensionerna för personalen och därmed ock pensionsfondens
förpliktelser, utan att denna kan retroaktivt tillgodoräkna
sig höjning i pensionsafgifter för den tid, som faller före den, då regleringen
sättes i verket. Äfven om afgifterna äro riktigt afvägda för
den normala pensioneringen efter nämnda tidpunkt, måste genom den
plötsliga höjningen i pensionerna äfven för den äldre personalen pensionsfondens
ställning försämras. I den af docenten Fagerholm beräknade
bristen ingå äfven på denna grund betydande belopp.
12
"Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
I bilagan till den kungl. propositionen till innevarande års Riksdag
har docenten Fagerholm angifvit det belopp, hvartill under de
närmaste tre årtiondena pensionerna kunna beräknas skola uppgå, och
under förutsättning att staten skulle betäcka så stor del af dessa, som
ej af den befintliga pensionsfonden enligt försäkringstekniska grunder
kunde bestridas, har han i en tabell angifvit år för år den del af utgående
pensioner, som skulle utbetalas af trafikmedel.
Under förutsättning åter att den ofvan nämnda, af docenten Fagerholm
funna bristen af 22,204,000 kronor blifvit amorterad och sålunda
pensionsfonden ökats med detta belopp, ställer sig en tablå öfver pensionsfondens
tillgångar på följande sätt:
%
Kapitalvärdet af personalens af gifter..................... kr. 18,020,000: — 17
Kapitalbehållning, nuvarande kr. 10,400,000: —
» tillskott » 22,204,000: — , 32,604,000:— 30
Kapitalvärdet af statens bidrag............................ 3> 56,840,000: — 53
Summa kr. 107,464,000: — 100
Därest man af de i ofvanstående tabell angifna procenttalen för
kapitalvärdet af personalens och statens bidrag till pensioneringskostnaden
vill draga någon slutsats beträffande förhållandet mellan de på
personalen och staten belöpande andelarna, får man ej förbise, att i
fondens kapitalbehållning ingå insatser från bådadera.
Uti följande tabell äro sammanförda de tal, som ange dels pensionernas
hela belopp enligt Riksdagens beslut, dels den andel af dessa,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå af trafikmedel, dels
ock den andel, som efter täckande af bristen, 22,204,000 kronor, skulle
utgå direkt af trafikmedel:
År 1910
3> 1920
» 1930
j) 1940
» 1942
Utgående pensioner:
kr. 1,450,000: —
3> 2,980,000: —
3> 3,950,000: —
3> 5,520,000: —
» 5,980,000: —
Andel af trafikmedel
enligt Kungl. Maj:ts
förslag:
kr. 1,122,000: —
» 2,331,000: —
3> 3,097,000: —
j 4,338,000: —
3) 4,698,000: —
Andel af trafikmedel,
sedan bristen täckts:
kr. 770,000: —
3> 1,580,000: —
3> 2,100,000: —
3> 2,930,000: —
3> 3,180,000: —
Då Riksdagen härmed öfvergår till fortsatt granskning af Eders Kungl.
Maj:ts förslag i nu ifrågavarande afseende, får Riksdagen uttala sin an
-
13
Biksdagens Skrifvelse Nr 145.
slutning till den princip, som finnes uttryckt i 19 §, nämligen att, på
sätt också enligt allmänna pensionslagen är föreskrifvet, en fond bildas
af personalens afgifter och pensionsinrättningens tillgångar. Däremot
anser Riksdagen ingen fördel vara att vinna genom den anordning, som
kommer till synes i förevarande paragraf, jämförd med motsvarande
paragraf i öfvergångsbestämmelserna för sådan personal, å hvilken den
ifrågasatta pensionslagen icke skulle vara tillämplig. Nämnda anordning
innebär, att två särskilda fonder skulle bildas för pensionering af hvardera
af berörda kategorier af personal, och att pensionsinrättningens
tillgångar skulle fördelas mellan de båda fonderna efter hvad som enligt
matematisk uträkning belöper å de olika kategorierna. Äfven om hänsyn
bör tagas till berörda förhållande vid blifvande beräkningar, anser
Riksdagen, att detta icke behöfver komma till uttryck i lagparagrafen.
Hvad härefter angår sättet för ordnande af statens bidrag, sådant
detsamma finnes angifvet i 20 §, finner sig Riksdagen icke kunna biträda
Eders Kungl. Maj:ts förslag. Skulle detta utan vidare tillämpas, komme,
såsom också framgår af den ofvan intagna tablån, utvisande statens kostnader
för pensioneringen enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag under en
följd af år, dessa kostnader att hastigt stiga och sålunda alltför stor
del af pensioneringskostnaden kastas på framtiden.
I såväl herr Kobbs som herr Wijkanders motioner föreslås åtgärder
i syfte att jämnare fördela pensionskostnaden på en längre följd af år.
Herr Kobb går därvid längst, då han icke blott hemställer, att Riksdagen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning om och
förslag till amortering af kostnaderna för pensioneringen af i tjänst
varande personal i nyssnämnda syfte, utan äfven föreslår formulering af
20 § i sådan riktning, att stadgandet kommer att innebära fondering af
pensionskostnaden för den personal, som efter lagens trädande i kraft
varder anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, under det att
herr Wijkander föreslår årlig afsättning af vissa belopp för amortering
af ofvannämnda brist.
Hvad först hen- Kobbs förslag beträffar, att beslut redan nu skulle af
Riksdagen fattas om fondering af statens pensionskostnader för den personal,
som efter lagens trädande i kraft varit anställd i ordinarie tjänst vid statens
järnvägar, anser Riksdagen, att därmed ett principiellt steg vore tagetaf såstor
innebörd, att det härför kräfves en mera omfattande utredning än som för
närvarande står Riksdagen till hands. Hvarken för den pensionering, som
äger rum enligt 1907 års pensionslag, eller vid andra statens pensionsstater
förekomma fondering af statens pensionsbidrag. Riksdagen har
i en icke alltför aflägsen framtid att förvänta från Eders Kungl. Maj:t förslag
14 Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
till ålderdoms- och invaliditetspensionering, hvari fråga om fondering af
pensionskostnader med all säkerhet kommer att behandlas. Riksdagen
anser sig därför icke kunna framlägga något principuttalande, i hvad
mån eller på hvad sätt fondering af statens pensionskostnader lämpligen
bör äga rum. Emellertid skulle det belopp, hvartill samtliga pensionskostnader
framdeles skulle komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges
att låta den närvarande tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna,
blifva så stort — och särskildt framträder detta vid ett industriellt
verk såsom statens järnvägar så bjärt — att Riksdagen anser sig
böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i ärendet,
omfattande all statens järnvägars ordinarie personal, såväl den nu
anställda som den, hvilken efter den ifrågavarande pensionslagens trädande
i kraft vinner anställning vid statsbanorna.
Riksdagen anser sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan, de
statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd af
personalens pensionering enligt den ofvan angifna och vid bestämmandet
af storleken af personalens pensionsafgifter antagna principen, att staten
vid normal pensionering skulle betala ungefär det dubbla af personalens
bidrag, och å den andra, den brist uti pensionsfondens tillgodohafvande,
som med nämnda utgångspunkt enligt docenten Fagerholms beräkningar
torde förefinnas. Under det att Riksdagen ej — såsom ofvan nämnts —
ansett sig böra föreslå några åtgärder med afseende på den förra delen
af pensionskostnaden, synes Riksdagen den senast angifna bristen vara af
sådan natur, att någon tvekan ej torde förefinnas rörande olämpligheten
af att den kastas på framtiden så, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
blefve fallet, utan att densamma småningom bör afbetalas.
En sådan afbetalning kan äga rum på olika sätt, och äfven i detta
afseende anser Riksdagen, att en utredning lämpligen bör verkställas af
Eders Kungl. Maj:t och förslag i ämnet framläggas för Riksdagen.
Riksdagen är dock af den åsikten, att början af bristens amortering ej
längre kan uppskjutas, då beräkningarna påtagligen visa, att i annat fall
bristen med hvarje år hastigt ökas. För att få en utgångspunkt vid
bedömandet af det belopp, som torde böra anvisas till afbetalning under
nästa år, har Riksdagen gått till väga på följande sätt.
Enligt docenten Fagerholms beräkningar uppgår det belopp af pensioneringskostnaden,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition skulle af
järnvägens trafikmedel för 1910 utgå, till 1,122,000 kronor, och detta är
således det belopp, som af Eders Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen
för 1911 beräknats skola utgå af statens järnvägars trafikmedel. Likaledes
bär docenten Fagerholm genom sin beräkning funnit, att den andel
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
15
i pensioneringskostnaden, som af trafikmedel skulle hafva utgått, därest
den oftanämnda bristen varit afamorterad, utgjorde för år 1910 770,000
kronor. Lägges härtill räntan å bristen 22,204,000 kronor enligt 3,8 %
räntefot, 844,000 kronor, uppstår en summa af 1,614,000 kronor, hvilken
torde kunna betraktas som ett minimum af hvad som lämpligen bör af
trafikmedel lämnas som bidrag till pensionskostnaden. Detta belopp,
1,614,000 kronor, öfverstiger det bidrag 1,122,000 kronor, som ofvan
antagits vara det, som lagts till grund för Eders Kungl. Maj:ts beräkningar
i statsverkspropositionen, med ett belopp af 492,000 kronor eller i rundt
tal en half million kronor. Riksdagen anser därför, att som bidrag till
pensionskostnadens bestridande bör under 1911, utöfver hvad nu enligt
den ifrågavarande pensionslagen kommer att utgå, förslagsvis 1,122,000
kronor, anvisas ytterligare ett belopp af 500,000 kronor, att utgå af
statens järnvägars trafikmedel. I detta sammanhang anser sig Riksdagen
böra erinra om den afsättning af trafikmedel, tillhopa 1,400,000 kronor,
som ägt rum vid 1906—1909 års riksdagar, af hvilket belopp dock,
såsom förut nämnts, redan tagits i anspråk för år 1908 61,951 kronor
och för 1909 113,716 kronor 59 öre, men har Riksdagen, med hänsyn
därtill att ofvanstående beräkningar äro approximativa, ansett sig böra
vid desamma bortse från ifrågavarande afsättning.
På grund af hvad sålunda anförts, anser Riksdagen, att 20 § i lagen
bör erhålla följande lydelse:
Af statens järnvägstrafihnedel gäldas årligen så stor del af utgående
pensioner, som den i nästföregående paragraf omförmälda fond enligt matematisk
utredning ej är i stånd till att bestrida.
Riksdagen öfvergår härefter till granskning af de bestämmelser i
lagförslaget, som i det föregående icke varit föremål för Riksdagens
behandling.
1 § handlar om lagens tillämpningsområde. Frågan härom sammanhänger
med frågan om skyldigheten för de nuvarande delägarna i
pension sinrättningen att underkasta sig förändrade pensionsvillkor, en
fråga, som för den personals vidkommande, hvilken öfvergått på den
från och med 1908 gällande nya lönestaten, måste anses afgjord genom
bestämmelsen i § 7, punkt 1, i det af Eders Kungl. Maj:t den
15 november 1907 fastställda aflöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar. Jämlikt berörda bestämmelse är nämligen en tjänsteman,
som öfvergått på den nya staten, skyldig att underkasta sig de
förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
16
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
Af statens järnvägars nuvarande personal kvarstå, enligt hvad Riksdagen
inhämtat, endast 7 personer på gammal stat.
Ehuru sålunda samtliga tjänstemän vid statens järnvägar, som öfvergått
på ny stat, äro pliktiga att underkasta sig den föreslagna lagens
bestämmelser, hade emellertid de sakkunniga föreslagit valfrihet härutinnan,
sålunda att de af nuvarande delägare, som sådant åstundade, skulle
berättigas att blifva bibehållna vid nu gällande pensionsvillkor i fråga
om pensionsafgifter och pensionsålder mot skyldighet att åtnöjas med
en pension, motsvarande ungefär 80 procent af den aflöning, som tillkom
vederbörande enligt de före år 1908 gällande bestämmelser.
Då det synes Riksdagen önskvärdt för åvägabringande af ordning och
reda i afseende å pensionsförhållandena vid statens järnvägar, att likformighet
beträffande pensionsvillkoren snarast möjligt genomföres, samt
enligt Riksdagens uppfattning billighetens fordringar böra anses uppfyllda
genom tillämpning af den utaf departementschefen uttalade principen,
att den ofvan omhandlade valfriheten må tillkomma dem, som inom fem
år efter det de nya pensionsbestämmelserna trädt i kraft skulle enligt
nu gällande bestämmelser blifva pensionsberättigade på grund af sammanlagda
antalet lefnads- och tjänstår, får Riksdagen uttala sin anslutning
till departementschefens mening. I öfverensstämmelse härmed synes
det emellertid Riksdagen, som om den i 1 § angifna tidpunkten, den 1
januari 1915, skulle kunna lämpligen framflyttas till den 1 januari 1916;
och anser Riksdagen sålunda, att paragrafen bör ändras härutinnan.
4 § i lagförslaget är afsedd att motsvara 9 § i allmänna pensionslagen.
För vinnande af likformighet i uttryckssättet med sistnämnda
paragraf anser Riksdagen, att till första punkten i stadgandet bör göras
följande tillägg: ''»eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild».
I anledning af Riksdagens beslut rörande nedsättning af pensionen
från 72 till 70 procent af aflöningen samt om ändring i öfverensstämmelse
härmed af den i 5 § intagna skalan för beräkning af afkortad
pension, bör enligt Riksdagens mening 7 § i lagförslaget ändras sålunda,
att det i stadgandet angifna antalet tjänstår, som närmast motsvarar eu
pension af 50 pocent af aflöningen, bör ändras från 24 till 25 år, hvarjämte
talet 72 bör utbytas mot 70. I enlighet härmed skulle paragrafen
erhålla följande ändrade lydelse:
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i
2 § a) (invalidpension), utgör, om den pensionsberättigade icke innehaft
17
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
ordinarie statstjänst i fulla 25 år, 50 procent af den aflöning, han vid
afgång från tjänsten uppbär, och, om han innehaft sådan tjänst i fulla
25 år eller därutöfver, den procent af aflöningen, som är i 5 § för motsvarande
antal tjänstår bestämd; dock skall pension, hvarom i denna §
är fråga, oberoende af antalet tjänstår, utgå med 70 procent af aflöningen,
därest de förhållanden, som grundat rätten till pension, omöjliggöra
för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning.
Beträffande öfriga bestämmelser i det föreliggande lagförslaget har
Riksdagen icke funnit anledning till erinran.
Det i Eders Kungl. Maj:ts proposition omförmälda förslag till öfvergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid
statens järnvägar, hvilka äro afsedda att gälla för sådan personal, som
jämlikt 1 § a) och b) i lagen är undantagen från densammas tillämpning,
finner sig Riksdagen kunna i hufvudsak biträda.
Endast följande paragrafer i öfvergångsbestämmelserna hafva gifvit
anledning till uttalande från Riksdagens sida.
I öfverensstämmelse med den af Riksdagen beslutade ändring i afseende
å pensionsåldern för manliga tjänstemän i järnvägsstyrelsen bör
enligt Riksdagens mening 3 § 1 mom. erhålla följande ändrade lydelse:
Mom. 1. Tjänsteman är förpliktad att afgå från tjänsten, under
förutsättning att vederbörande uppnått den enligt 2 § c) för erhållande
af pension bestämda tjänstålder,
a) kvinnlig tjänstinnehafvare samt lokomotivförare vid fyllda 80 år;
b) banmästare af l:a eller 2:a klass, bangårdsmästare, tågmästare,
konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och
stationskarl vid fyllda sextiotre år;
c) öfriga tjänstemän vid distrikten samt byrådirektör och byråingenjör
af l:a och 2:a klass vid fyllda 65 år; samt
d) manliga befattningshafvare i järnvägsstyrelsen med undantag af de
här ofvan nämnda vid fyllda 67 år;
Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen, järnvägsstyrelsen
dock obetaget att låta anstå med afskedet, därest och så
länge vederbörande pröfvas kunna på ett tillredsställande sätt gagna det
allmänna och kan finnas villig kvarstå.
4 § i öfvergångsbestämmelserna anser Riksdagen böra affattas på
samma sätt som motsvarande stadgande i lagförslaget och sålunda erhålla
följande lydelse:
Bib.. till Riksd. Prat. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 27 Haft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt
eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.
Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten icke är
svensk medborgare.
Med hänsyn till den af Riksdagen beslutade ändrade affattningen af
19 och 20 §§ i lagförslaget anser Riksdagen, att 22 och 23 §§ i förevarande
öfvergångsbestämmelser lämpligen kunna sammanföras till en paragraf,
hvilken borde erhålla följande lydelse:
''»Pensionsafgifter, hvilka erläggas enligt dessa bestämmelser, ingå till
den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar omförmäla fond.
Enligt dessa bestämmelser utgående pensioner bestridas från nyssberörda
fond samt järnvägsmedel enligt de i 20 § af ofvannämnda lag stadgade
grunder.i)
Hvad slutligen angår de under förutsättning af den föreliggande
lagens antagande af Riksdagen i den kungl. propositionen framställda
förslag, hvilka icke blifvit af Riksdagen härofvan särskildt behandlade,
får Riksdagen anmäla, att Riksdagen icke haft annat att erinra mot
nämnda förslag än att, då Riksdagen ansett, att endast en fond för bestridande
af pensioneringen af statens järnvägars personal borde bildas,
någon uppdelning, på sätt i den kungl. propositionen ifrågasatts, icke
behöfver äga rum af de jämlikt beslut vid 1906—1909 års Riksdagar,
såsom bidrag till bestridande af pensionering af statens järnvägars personal,
af trafikmedel afsätta belopp.
Under åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen anmäla:
att Riksdagen, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition, dels antagit följande
Lag
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.
1 §•
Rätt till pension enligt denna lag tillkommer med nedan stadgade
undantag dels hvar och en, hvilken vid lagens trädande i kraft är del
-
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
19
ägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, dels ock hvar och
en, som efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie tjänst
vid statens järnvägar.
Från denna lags tillämpning undantages:
a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen vunnit delägarrätt
i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning på grund af nådiga
reglementet för pensionsinrättningen den 6 september 1872 och icke
behörigen anmält sig vilja genom erläggande af de i förnyade nådiga
reglementet den 3 november 1882 för samma pensionsinrättning bestämda
högre afgifter bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär aflöning
enligt äldre lönestat än den från 1908 års ingång gällande;
b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
på grund af nådiga reglementet för pensionsinrättningen den
3 november 1882 och, därest han jämligt bestämmelsen i § 6 c) i
samma reglemente skulle före den 1 januari 1916 blifva pensionsberättigad,
inom tre månader från lagens trädande i kraft eller, om han vid
sistnämnda tidpunkt kvarstår på äldre stat än den från 1908 års ingånggällande
och sedermera vinner befordran, inom tre månader från det
befordran vunnits hos järnvägsstyrelsen anmäler, att bestämmelsen i § 6
c) i pensionsreglementet må å honom vinna tillämpning;
c) generaldirektören och chefen för statens järnvägar samt öfverdirektören
och souschefen.
§ 2-
Pensionsrätt tillkommer:
a) den, som till följd af olycksfall i statens järnvägars tjänst eller
eljest till följd af sjukdom, hvilken han genom utöfning af sådan tjänst
ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej
heller af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan
befattning samt fördenskull erhåller afsked eller entledigas;
b) den, som efter minst 10 års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid statens järnvägar antingen till följd af kroppsskada eller sjukdom
i andra fall än under a) sägs eller ock till följd af väsentligen minskad
arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och
ej heller af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan
befattning samt fördenskull erhåller afsked eller entledigas;
skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare
behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning aflattadt
läkarbetyg, utfärdadt, hvad den till fri läkarvård berättigade personalen
angår, af vederbörande järnvägsläkare; och
20
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
c) den, som vid afgång från tjänsten uppnått här nedan för samma
tjänst stadgade lefnadsålder, under förutsättning tillika att vederbörande
under minst tio år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, däraf
åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.
Nämnda lefnadsålder utgör för:
lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehafvare sextio år,
banmästare af l:a och 2:a klass, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör,
stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och
stationskarl sextiotre år,
öfriga tjänstemän vid distrikten samt byrådirektör och byråingenjör
af l:a och 2:a klass sextiofem år, samt
manliga befattningshafvare i järnvägsstyrelsen med undantag af de
här ofvan nämnda sextiosju år.
Vid beräkning af tjänstår skall afdrag göras för tid, under hvilken
ledighet från tjänsten ägt rum af annan anledning än semester, enskilda
angelägenheter eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter,
att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid statens järnvägar
gällande aflöningsreglemente fullt arfvode i dylika fall åtnjutes,
sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt tillstånd
företagits till egen utbildning.
Tjänsteman, som vid uppnåendet af den här ofvan stadgade lefnadsålder
icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till
erhållande af pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande
af sådan, äfven om han på grund af stadgandet i 3 § här nedan tilllåtes
att kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.
3 §•
Tjänsteman, som uppnått den för rätt till ålderspension jämlikt
punkt c) i nästföregående paragraf bestämda lefnadsålder, är förpliktad
att afgå från tjänsten; Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt
befattningen, järnvägsstyrelsen dock obetaget att låta anstå med afskedet,
därest och så länge vederbörande pröfvas kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till
fyllda sjuttio år.
Tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 2 § a) eller b) är berättigad
till pension, må jämväl kunna utan därom gjord begäran entledigas
af Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
af järnvägsstyrelsen.
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
21
* §•
Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt
eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.
Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten icke
är svensk medborgare.
5 §•
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i 2
§ c) (ålderspension), utgör, därest tjänsteman innehar minst 30 tjänstår
enligt det i 2 § angifna beräkningssätt, 70 procent af den aflöning,
tjänstemannen vid afgången från tjänsten uppbär; dock skall för tjänsteman,
som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från
hvilken afgång äger rum, pensionens belopp bestämmas till 70 procent
af de senast förflutna fem årens medelaflöning, med iakttagande att,
där denna medelaflöning skulle befinnas uppgå till lägre belopp än
den aflöning, tjänstemannen vid tiden för afgången skulle hafva innehaft,
om han under de sista fem åren icke öfvergått till ny tjänst,
pensionen skall beräknas på sistnämnda aflöning.
Understiger tjänstårens antal trettio, utgör årliga beloppet af ålderspension,
allt efter antalet af de år, under hvilka den pensionsberättigade
innehaft ordinarie statstjänst, viss procent af aflöningen, beräknad
på sätt här ofvan sägs. Förenämnda procent utgör:
för
fulla
10
tjänstår........................
....................... 17,5
o/
so
»
11
» ..........................
........................ 19,2
»
»
»
12
» ...........................
....................... 21
»
13
»
........................ 22,7
))
14
» ..........................
........................ 24,5
»
»
15
» .......................
........................ 26,2
3>
»
»
16
)> ..........................
....................... 28
»
»
j>
17
D ..........................
....................... 29,7
i>
y>
»
18
)) ..........................
....................... 31,5
)>
5)
19
» ..........................
........................ 33,2
)>
»
20
D ..........................
........................ 35
»
j>
»
21
K .........................
....................... 38,5
))
»
»
22
» .........................
........................ 42
»
»
23
» .........................
........................ 45,5
»
24
)) ..........................
........................ 49
»
22
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
för fulla 25 tjänstår................................................... 52,5 %
» » 26 » ................................................. 56 »
» » 27 » ................................................. 59,5 »
» » 28 » .............................................. 63 »
i> » 29 » .................................................. 66,5 »
Med aflöning förstås i denna lag det ordinarie arfvodet, ökadt
med 20 procent.
8 §•
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i
2 § b) (sjukpension), utgör, allt efter antalet af de år, under Indika
den pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst, den procent af
aflöningen, som är i 5 § för motsvarande antal tjänstår bestämd.
Därest de förhållanden, som grundat rätten till pension, omöjliggöra
för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning, må beloppet af
pensionen icke understiga 50 procent af aflöningen.
7
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i 2
§ a) (invalidpension), utgör, om den pensionsberättigade icke innehaft
ordinarie statstjänst i fulla 25 år, 50 procent af den aflöning, han vid
afgång från tjänsten uppbär, och, om han innehaft sådan tjänst i fulla
25 år eller därutöfver, den procent af aflöningen, som är i 5 § för motsvarande
antal tjänstår bestämd; dock skall pension, hvarom i denna
§ är fråga, oberoende af antalet tjänstår, utgå med 70 procent af
aflöningen, därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,
omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning.
8 §•
Pension må ej i något fall utgå med högre belopp än 6,000 kronor.
Därest vid beräkning af pensions belopp detta slutar å bråktal af
kronor, skall det höjas till närmast högre krontal.
9 §-
Såsom bidrag till kostnaden för beredande af pension skall tjänsteman
erlägga pensionsafgift med årligt belopp, motsvarande viss procent
af honom tillkommande aflöning. Denna afgift utgör, då aflöningen
uppgår till
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
23
högst
2,800
kr..
3,2
°/
/o
däraf
mer
än
2,800
b
men
högst 3,200
3,3
))
B
b
b
3''200
»
)>
»
3,600
3,4
»
B
b
b
3,600
b
»
B
4,000
3,5
B
B
B
b
4,000
B
»
»
4,400
3,6
B
B
b
b
4,400
»
»
»
4,800
3,7
B
B
»
b
4,800
))
»
»
5,200
3,8
B
B
b
»
5,200
»
5,600
3,9
B
B
b
b
5,600
»
»
6,000
4,0
B
B
»
B
6,000
»
»
»
6,400
4,1
B
B
B
B
6,400
))
6,800
4,2
B
B
j)
B
6,800
»
»
»
7,200
4,3
B
B
B
b
7,200
»
»
»
7,600
4,4
B
B
»
B
7,600
»
»
))
8,000
4,5
B
B
dock att pensionsafgift beräknas å högst 8,000 kronor.
10 §.
Skulle i något fall pension, som med tillämpning af bestämmelserna
i denna lag vid afgång från tjänsten tillkommer tjänsteman, hvilken
vid denna lags trädande i kraft var delägare i statens järnvägstrafiks.
pensionsinrättning, understiga det belopp, som skolat vid afgången
i pension tillkomma honom, därest motsvarande föreskrifter i de öfvergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid
statens järnvägar, som kunna varda utfärdade, å honom tillämpats, vare
han berättigad åtnjuta fyllnadspension, motsvarande skillnaden. För
dylik fyllnadspension erlägges icke någon afgift.
11 §•
Pensionsafgift erlägges månadsvis från och med månaden näst efter
den, under hvilken vederbörande erhållit ordinarie anställning i statens
järnvägars tjänst, till och med den månad, hvarunder han erhåller afsked,
entledigas, afsättes eller dör.
12 §.
Pensionsafgift inbetalas medelst afdrag å tjänstemans aflöning.
Uppbörd af pensionsafgifter verkställes genom järnvägsstyrelsens försorg.
24
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
Åtnjuter tjänsteman icke själf den med tjänsten förenade aflöning
eller kan af annan anledning uppbörd icke äga rum på ofvan föreskrifna
sätt, vare tjänsteman skyldig att inom den femtonde dagen i
mars, juni, september och december månader inbetala pensionsafgiften
för löpande kvartal. Försummas detta, skall hela det förfallna beloppet
fråndragas den försumliges först utfallande aflönings- eller pensionsbelopp.
Kan sådant ej ske, må genom järnvägsstyrelsens försorg beloppet
utan föregående dom eller utslag utmätas.
13 §.
Förflyttas utan egen begäran tjänsteman från en till annan tjänst,
och skulle han i den tjänst, till hvilken han förflyttas, erhålla lägre
pension än i den förra tjänsten, vare berättigad att, för bibehållande
af sin rätt till den högre pensionen, erlägga pensionsafgifter såsom om
han kvarstått i den förut innehafda tjänsten.
Sker förflvttningen på egen begäran, äger den förflyttade för bibehållande
af rätt till pension, motsvarande den aflöning, som af honom
vid förflyttningen innehades, erlägga pensionsafgifter å samma aflöning.
14 §.
Pension enligt denna lag sökes hos järnvägsstyrelsen, som, därest
ansökningen beviljas, utfärdar pensionsbref å det belopp, den pensionsberättigade
äger utbekomma.
Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under hvilken
afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under
hvilken pensionstagaren dör eller förverkar sin pension.
15 §.
Pension utbetalas genom järnvägsstyrelsens försorg kvartalsvis i
början af mars, juni, september och december månader. Pensionsbelopp,
som icke uttagits inom tre år, sedan det till betalning förfallit, vare förverkadt
och tillfaller den i 19 § omnämnda pensionsfond; dock med rätt
för järnvägsstyrelsen att, efter pröfning af anledningen till försummelsen,
medgifva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
25
16 §.
Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende
eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §
strafflagen, skall han hafva förverkat sin pension vid den tid, nämnda
beslut vunnit laga kraft; dock med rätt för honom att i stället för den
sålunda förverkade pensionen från och med månaden näst efter den,
under hvilken pensionen förverkats, utbekomma pension med belopp,
som efter af järnvägsstyrelsen verkställd utredning befinnes motsvara
årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af de utaf honom erlagda pensionsafgifter
jämte ränta på ränta därå intill utgången af den tid, för
hvilken dessa afgifter blifvit erlagda.
U §■
Rätt att återbekomma erlagda pensionsafgifter medgifves allenast
vid öfvergång till annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst
är förenad skyldighet att för beredande af pension erlägga retroaktiv
afgift, dock ej till högre belopp än det, hvartill retroaktivafgiften uppgår.
18 §.
Uppbär tjänsteman, hvilken vid denna lags trädande i kraft icke
var delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, vid afgången
från tjänsten pension för annan statstjänst och skall icke på grund af
gällande bestämmelser beloppet af den pensionen minskas till följd däraf
att vederbörande jämväl kommer i åtnjutande af pension enligt denna
lag, då skall sistberörda pension allenast utgå med belopp, som efter
af järnvägsstyrelsen verkställd utredning befinnes motsvara årliga lifräntan
å sammanlagda kapitalet af de utaf tjänstemannen erlagda pensionsafgifter
jämte ränta på ränta därå intill utgången af den tid, för
hvilken dessa afgifter blifvit erlagda; dock att, därest härigenom de
båda pensionerna icke skidle tillsammans uppgå till det belopp, hvarmed
pensionen enligt denna lag eljest skolat utgå, pensionen må ökas med
hvad som motsvarar skillnaden.
Tjänstår, som beräknats för erhållande af den först uppburna pensionen,
må ej ånyo beräknas såsom tjänstår vid bestämmandet af pensionen
enligt denna lag.
Bill. till Eiksd. Prat. 1910. JO Sami. 1 Åfd. 27 Höft.
4
26
Riksdagens Skrifvelse Nr 145
19 §.
Pensionsafgifter, hvilka erläggas enligt denna lag, ingå till en
särskild fond, om hvars förvaltning erforderliga bestämmelser meddelas
af Konungen.
Till samma fond skall jämväl öfverföras statens järnvägstrafiks
pensionsinrättnings tillgångar vid tiden för denna lags trädande i kraft.
20 §.
Af statens järnvägstrafikmedel gäldas årligen så stor del af utgående
pensioner, som den i nästföregående paragraf omförmälda fond
enligt matematisk utredning ej är i stånd till att bestrida.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1911.
dels medgifvit,
att beträffande pensionering af sådan personal vid statens järnvägar,
hvilken jämlikt 1 § a) och b) i lagen är undantagen från densämmas
tillämpning, Eders Kungl. Maj:t må utfärda följande
Öfvergångsbestämmelser angående rätt till pension för vissa
tjänstemän vid statens järnvägar.
1 §•
Rätt till pension enligt dessa bestämmelser tillkommer dels sådana
tjänstemän vid statens järnvägar, som på grund af nådiga reglementet
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning den 6 september 1872
vunnit delägarrätt i densamma och icke behörigen anmält sig vilja
genom erläggande af de i förnyade nådiga reglementet den 3 november
1882 för samma pensionsinrättning bestämda högre afgifter bereda sig
föfbättrad pensionering, i dessa bestämmelser kallade »1872 års tjänstemän»,
dels ock öfriga i pensionsinrättningen delaktiga tjänstemän vid
statens järnvägar, hvilka antingen uppbära aflöning enligt äldre lönestat
än den från och med 1908 års ingång gällande eller ock, ehuru vid
tiden för dessa bestämmelsers trädande i kraft uppbärande aflöning enligt
1908 års stat, under den i 1 § af lagen angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar den stadgade förutsättning
inom den i samma paragraf bestämda tid behörigen anmäla, kitt bestäm
-
27
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
melsen i § 6 c) i ofvannämnda nådiga reglemente den 3 november 1882
må å dem vinna tillämpning.
För dem, Indika före dessa bestämmelsers trådande i kraft tillerkänts
pension från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, gälla dessa
bestämmelser rörande pensionstagare i tillämpliga delar.
2 §•
Pensionsrätt tillkommer:
a) den, som till följd af olycksfall i statens järnvägars tjänst eller
eljest till följd af sjukdom, hvilken han genom utöfning af sådan tjänst
ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller
af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning
samt fördenskull erhåller afsked eller entledigas;
b) den, som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid statens järnvägar antingen till följd af kroppsskada eller sjukdom
i andra fall än under a) sägs eller ock till följd af väsentligen minskad
arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej
heller af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan
befattning samt fördenskull erhåller afsked eller entledigas;
skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare
behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning affattadt
läkarbetyg, utfärdadt, hvad den till fri läkarvård berättigade personalen
angår, af vederbörande järn vägsläkare;
c) den, som efter minst trettio års tjänst i ordinarie anställning vid
statens järnvägar uppnått sådan ålder, att hans lefnads- och ordinarie
tjänstår vid statens järnvägar sammanräknade uppgå till talet 95.
3 §•
Mom. 1. Tjänsteman är förpliktad att afgå från tjänsten, under
förutsättning att vederbörande uppnått den enligt 2 § c) för erhållande
af pension bestämda tjänstålder,
a) kvinnlig tjänstinnehafvare samt lokomotivförare vid fyllda 60 år;
b) banmästare af l:a eller 2:a klass, bangårdsmästare, tågmästare,
konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och
stationskarl vid fyllda sextiotre år;
c) öfriga tjänstemän vid distrikten samt byrådirektör och byråingenjör
af l:a och 2:a klass vid fyllda 65 år; samt
d) manliga befattningshafvare i järnvägsstyrelsen med undantag af
de här ofvan nämnda vid fyllda 67 år.
28
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen, järnvägsstyrelsen
dock obetaget att låta anstå med afskedet, därest och så
länge vederbörande pröfvas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig kvarstå.
Mom. 2. Tjänsteman, för hvilken rätt till ålderspension inträder
före uppnåendet af den här ofvan i förekommande fall stadgade lefnadsålder,
må, sedan sådan rätt inträdt, kunna, därest så finnes för tjänsten
fördelaktigt, utan därom gjord begäran entledigas af Kungl. Maj:t eller,
där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen, af järnvägsstyrelsen.
Tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 2 § a) och b) är berättigad
till pension, må jämväl kunna utan därom gjord begäran
entledigas af Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
af järnvägsstyrelsen.
4 §•
Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt
eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.
Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten icke
är svensk medborgare.
5 §•
Årliga beloppet af pension, som utgår till »1872 års tjänstemän»,
bestämmes till viss procent af den medelaflöning, som uppkommer, då
medeltalet tages af de aflöningar, vederbörande under de sista fem åren
uppburit, sålunda att:
l:o) tjänsteman, som skall pensioneras på grund af stadgandet i
2 § c), erhåller 50 procent af medelaflöningen (ålderspension);
2:o) tjänsteman, som skall pensioneras på grund af stadgandet i
2 § a) (invalidpension) eller b) (sjukpension), erhåller:
för fulla 25 tjänstår 42,5 % af medelaflöningen
»
»
26
»
44
»
»
»
»
»
27
»
45,5
»
»
»
»
»
28
»
47
»
»
»
»
»
29
»
48,5
»
»
»
»
»
30
»
50
»
»
»
skolande dock, därest pensioneringen grundar sig på stadgandet i 2 § a)
och enligt läkares intyg de förhållanden, som grundat rätten till pen
-
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
29
sion, omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning,
pension oberoende af antalet tjänstår utgå med 50 procent af
medelaflöningen.
Därest vid beräkning af pensionsbelopp detta slutar å bråktal af
kronor, skall det böjas till närmast högre krontal. Med aflöning förstås
i dessa bestämmelser för »1872 års tjänstemän» det ordinarie arfvodet,
ökadt för distriktspersonal med 15 procent, då fråga är om aflöning
enligt äldre lönestat än den från 1908 års ingång gällande.
6 i
Årliga
beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i
2 § c) (ålderspension) till annan tjänsteman än i 5 § sägs, utgör med
de i 7 och 8 §§ stadgade undantag:
i styrelsen:
för öfverdirektör............................................................................
» byrådirektör .............................................................................
» arkitekt .....................................................................................
» matematiker ...........................................................................
» kamrerare och föreståndare för kammarkontoret .........
» förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret
» milkontrollör och föreståndare för milkontoret ............
» förste kontrollör....................................................................
» byråingenjör af lista klass (enligt gammal stat byråingenjör)
.............................................................................
» kassör (enligt gammal stat hufvudkassör) .....................
» ombudsman (enligt gammal stat notarie)........................
» revisor och föreståndare för revisionskontoret...... ......
» registrator ...........................................................................
» notarie.........................................................................................
» byråingenjör af 2:dra klass ................................................
» förrådsförvaltare.......................................................................
» kontrollör................................................................................
» förste bokhållare ...................................................................
» manlig bokhållare...................................................................
» urideringenjör .........................................................................
» ritare ........................................................................................
» manlig kontorsskrifvare...............................................
5,920 kronor
4,400 »
4,000 »
3,200 »
2,400 »
2,160 »
30
iRiksdagens Skrifvelse Nr 145.
fö.r Qvinnlig bokhållare................................................................ 1,92Q kronor
j> Qvinnlig kontprsskrifvare.................................................... 1,200 V
3> manligt kontorsbiträde ........................................................ 960 »
» förete vaktmästare (enligt gammal stat).......................... 912 »
3> vaktmästare ............................ 720 »
vid distrikten och centralverkstaden:
för distriktschef ............................................................................
» bandirektör................................................................................
)» maskindirektör..........................................................................
» trafikdirektör............................................................................
» baningenjör af l:sta klass ...................................................
» maskiningenjör af lista klass ............................................
» trafikinspektör af lista klass.............................................
» öfverinspektor..........................................................................
» distriktssekreterare ..................................................................
» baningenjör af 2alra klass ..................................................
3> maskiningenjör af 2:dra klass.............................................
» trafikinspektör af 2:dra klass .............................................
» statipnsinspektor å lista klass station.............................
» distriktskamrerare (enligt gammal stat verkstads
kamrerare)
...........................................................................
),> förrådsförvaltare.......................................................................
)) distriktskassör.........................................................................
» maskininspektor......................................................................
„3> telegrafingenjör .......................................................................
» telegrafinspektor .....................................................................
» verkmästare vid maskinafdelningen (enligt gammal stat)
» stationsinspektor å 2:dra klass station..............................
» byråassistent..............................................................................
3> expeditionsföreståndare ......................................................
» statipnsinspektor å 3:dje klass station..............................
3> underinspektör...........................................................................
» underingenjör ...........................................................................
» förste bokhållare .....................................................................
» förste telegrafist......................................................................
)) stationsinspektor å 4:de klass station A .......................
3) bokhållare...................................................................................
3) förste sfationsskrifvare.........................................................
3> telegrafist................................................................................
3) ritare .....................................................................................
5,280 kronor
3,840 3>
3,456 3>
3,3h0 »
2,880 ))
2,304 3)
31
Riksdagens Skrifvelse Oför 1^5.
för stationsinspektor å 4:de klass ötätion B...........................j
3> manlig kontorsskrifvare......................................................I
» stationsskrifvare å l:sta, 2:dra eller 3:djé klass station j
» statiöhsskrifvaré å annan station......................................
» kvinnlig kontorsskrifvare.....................................................
» lokomotivmästare.............................................................|
» vagnmästare ..............................................................................»
» öfverbanmästare.......................................................................J
» lokomotivförare ......................................................................1
» maskinist (enligt ny stat).....................................................I
» stationsmästare å 5:te klass station..................................
» tågmästare ................................................................................. ,
» konduktör .................................................................................
3> trädgårdsmästare ......... :
i> statioilsmästaité å 6: te klass station .................................
» maskin- och. pannskötare (enligt gammal stat maskinist)
» förrådsförman ) Sammal stat mat''enalvakt)......,
» banmästare af lista klass...................................................
)> banmästare af 2: dra klass ...................................................
33 vagnförman................................................................................
i> Bilförmån................................................................................
3> manligt kontorsbiträde...........................................................
3> lokomotiveldare ........................................................................1
» bangårdsmästare 1 (enligt gammal stat stätiönskarls-(
i) station sförman J förman) .............................................
)) portvakt å lista Idass station eller vid verkstad.........
t stationsmästare å 7ide klass station .................................''
)) kvinnligt kontorsbiträde.......................................................
)) vaktmästare................................................................................''
33 vagnskötare (enligt gammal stat vagnsmörjare)............
33 vagn- och stallkarlar (enligt gammal stat lokomötiv
putsare,
vagnpiitsare, pumpare, kolvakt och en del''
vagnsmörjare) ....................................................................
33 forrådsvakt................................................................................
33 portvakt (enligt gammal stat)...........................................
3) stationskarl ..............................................................................
33 banvakt...................................................................................
2,016 kronor
l-,728 3>
1(037 33
2,304 33
1^728 3>
1,440 33
1,152 i)
1,037 3>
922 33
807 3>
749 33
692 3)
634 3>
32
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
d ångfärja:
för befälhafvare ............................................................................. 3,840 kronor
» förste styrman och reservbefälhafvare.............................. 2,592 )>
)) öfvermaskinist (enligt gammal stat förste maskinist)... 2,880 »
» andre styrman...........................................................................I 2016 »
» andre maskinist ......................................................................./ ’
» tredje styrman..........................................................................I j y)
» tredje maskinist.......................................................................J ’
» förhandseldare..........................................................................t gg2 »
» rorgängare .............................................................................1
» timmerman..............................................................................I gg^. $
» eldare .......................................................................................J
» matros ......................................................................................... 807
Har tjänsteman under kortare tid än fem år innehaft den tjänst,
från hvilken afgång äger rum, skall pensionens belopp bestämmas till
en femtedel af summan af de pensionsbelopp, som under de senast
förflutna fem åren varit enligt denna § för honom gällande.
7 §•
Har tjänsteman, tillhörande någon af nedan i denna § angifna
tjänstegrupper, vid 1907 års slut uppburit aflöning för den befattning,
från hvilken afgång sker, enligt äldre bestämmelser än de i aflöningsreglementet
för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar den 15
oktober 1897 meddelade, och var det ordinarie arfvode, han uppbar,
högre eller lägre än det, som i aflöningsreglementet för nämnda personal
den 3 maj 1901 var för motsvarande befattning högst fastställdt, då
skall den pension, som på grund af stadgandet i 2 § c) tillkommer sådan
tjänsteman, utgöra 80 procent af det utaf honom vid 1907 års slut
uppburna arfvode, ökadt, hvad angår tjänstemän vid distrikten samt
vaktmästare i järnvägsstyrelsen, med 20 procent.
Ofvannämnda tjänstegnipper äro: registrator, kvinnlig kontorsskrifvare,
lokomotivmästare, öfverbanmästare, lokomotivförare, kvinnligt
kontorsbiträde, vaktmästare samt portvakt å annan station än l:a klass.
8 §•
För verkmästare vid banafdelningen och stationskarl, som vid
1907 års slut uppburo aflöning enligt äldre bestämmelser än de i af
-
33
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
löningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar
den 15 oktober 1897 meddelade, utgör pension på grund af stadgandet
1 2 § c), för verkmästare 2,880 kronor och för stationskarl 749 kronor.
9 §•
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i
2 § b) (sjukpension) till annan tjänsteman än i 5 § sägs, bestämmes
till viss procent af vederbörande, enligt 6, 7 eller 8 § utgående pensionsbelopp
sålunda, att:
för
fulla
10
tjänstår
erhålles .......
....... 25
°/
AO,
»
»
11
» ........
....... 27,5
))
»
»
12
))
» ........
....... 30
»
»
»
13
»
» ........
....... 32,5
»
»
»
14
»
» ........
....... 35
))
»
15
» ........
....... 37,5
))
»
»
16
»
» ........
....... 40
»
»
»
17
»
» ........
....... 42,5
))
»
»
18
»
» ........
...... 45
)>
»
»
19
y>
» ........
....... 47,5
»
»
»
20
»
)) ........
....... 50
))
»
21
»
» ........
....... 55
))
»
»
22
» ........
....... 60
))
»
»
23
» ........
....... 65
»
»
»
24
» ........
....... 70
»
»
»
25
»
» ........
....... 75
))
»
D
26
» ........
....... 80
))
»
»
27
)>
» ........
....... 85
))
»
D
28
»
» ........
....... 90
))
»
2>
29
» ........
....... 95
»
Har tjänsteman innehaft ordinarie tjänst vid statens järnvägar i
30 år eller därutöfver, utgår pensionen med samma belopp, som i 6, 7
respektive 8 § är bestämdt.
10 §.
Årliga beloppet af pension, som utgår på grund af stadgandet i
2 § a) (invalidpension) till annan tjänsteman än i 5 § sägs, utgör, om
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 27 lliift. 5
34
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
tjänstemannens tjänstår i ordinarie anställning vid statens järnvägar
icke uppgå till 23, 62,5 procent af vederbörande i 6 respektive 8 § till
siffran utsatta pensionsbelopp samt i det i 7 § omförmälda fall af där
bestämda högsta pensionsbelopp, om tjänstårens antal utgör minst 23
men icke 30, den procent af samma belopp, som är i 9 § för motsvarande
antal tjänstår bestämd, och, om hans berörda tjänstår uppgå
till SO eller däröfver, hela det i 6 respektive 8 § till siffran angifna belopp
Samt i det i 7 § omförmälda fall det där bestämda högsta pensionsbeloppet;
skolande dock pension, hvarom nu är fråga, oberoende af
antalet tjänstår, utgå med sistnämnda belopp, därest de förhållanden,
som grundat rätten till pension, omöjliggöra för tjänstemannnen att vidare
bidraga till sin försörjning.
11 §.
Därest vid beräkning af pension enligt 7, 9 eller 10 § beloppet slutar
på bråktal af kronor, skall det höjas till närmast högre krontal.
12 §.
Såsom bidrag till kostnaden för beredande af (''pension skall tjänsteman
erlägga dels årsafgift och dels aflöningsförhöjningsafgift, på sätt
i 13 och 14 §§ sägs.
13 §.
Årsafgift utgår med en viss, på grund af tjänstemans ålder vid
inträdet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning en gång för alla
bestämd procent, för »1872 års tjänsteman)) af honom tillkommande
aflöning och för öfriga tjänstemän af de i 6, 7 respektive 8 § för tjänsten
bestämda pensioner.
Denna procent utgör:
för »1872 års tjänstemän»:
om inträdet skett före fyllda 30 år 1,5 % af aflöningen
» » » efter » 30 men före fyllda 32 » 1,6 » » »
» » » i> i> 34 » » » 36 » 1,8 » » »
''Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
35
för öfrig a tjänstemän:
om
inträdet skett före fyllda .
80
o.
ar
4
o/
AO
af pensinonsbeloppet
»
»
»
etter
33
80:
men före fylld
a 32
33
4,i
33
D
»
»
33
»
33
33
32
33
»
33
34
»
4,3
33
33
33
»
33
33
33
33
34
33
33
33
36
33
4,4
33
33
33
»
33
33
33
33
36
33
33
33
38
33
4,5
»
»
33
»
33
33
»
33
38
33
33
33
40
33
4,6
33
33
33
»
»
33
33
33
40
33
3>
33
42
33
4,8
»
33
33
»
33
33
33
33
42
3)
33
33
44
33
4,9
»
»
33
3)
33
33
»
33
44
33
33
33
46
33
5
33
33
33
33
33
33
33
46
»
33
33
48
»
5,1
33
33
33
»
33
33
33
33
48
33
3)
33
50
33
5,3
33
»
33
3)
33
33
33
33
50
33
33
33
52
33
5,4
33
33
33
»
33
»
33
33
52
33
»
33
54
33
5,5
33
33
33
»
33
33
33
33
54
33
33
33
56
»
5,6
»
33
33
3>
3>
»
»
3)
56
33
33
33
58
33
5,8
33
33
33
3)
3>
33
»
33
58
33
33
33
60
33
5,9
33
33
»
3)
33
»
»
33
60
33
33
33
X>
6
33
33
»
14 §.
Aflöningsförhöjningsafgift, mots vädrande beloppet af en månads aflönings
förhöjning, erlägges af 3)1872 års tjänstemän» såväl å den förhöjning
i aflöning, som må vara en följd af öfvergång på den från
och med den 1 januari 1908 gällande lönestat, därvid afdrag dock skall
göras för aflöningsförhöjningsafgift, som kan vara under tiden från
nämnda dag till dess dessa bestämmelser träda i kraft af vederbörande
erlagd, som ock å härefter skeende aflöningsförhöjningar.
Annan tjänsteman skall hvarje gång han varder befordrad till
tjänst, med hvilken enligt dessa bestämmelser större pension är förenad
än . den för den förra tjänsten bestämda, såsom aflöningsförhöjningsafgift
erlägga Vio af skillnaden mellan de båda pensionsbeloppen.
15 §.
Årsafgift erlägges månadsvis till och med den månad, hvarunder
tjänsteman erhåller afsked, entledigas, afsättes eller dör.
36
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
16 §.
Såväl årsafgift som aflöningsförhöjningsafgift inbetalas medelst afdrag
å tjänstemans aflöning, sistnämnda afgift, då aflöningsförhöjningen
första gången utfaller. Uppbörd af pensionsafgifter verkställes genom
järnvägsstyrelsens försorg.
Åtnjuter tjänsteman icke själf den med tjänsten förenade aflöning
eller kan af annan anledning uppbörd icke äga rum på ofvan föreskrifna
sätt, vare tjänsteman skyldig att inom den femtonde dagen i
mars, juni, september och december månader inbetala pensionsafgiften
för löpande kvartal. Försummas detta, skall hela det förfallna beloppet
jämte sex procent ränta därå, efter år räknad, fråndragas den försumliges
först utfallande aflönings- eller pensionsbelopp. Kan sådant ej
ske, må genom järnvägsstyrelsens försorg beloppet utan föregående
dom eller utslag utmätas.
17 §.
Förflyttas tjänsteman från en till annan tjänst, och skulle han i
den tjänst, till hvilken han förflyttas, erhålla lägre pension än i den
förra tjänsten, vare berättigad att, för bibehållande af sin rätt till den
högre pensionen, erlägga pensionsafgifter så som om han kvarstad i
den förut innehafda tjänsten.
18 §.
Pension enligt dessa bestämmelser sökes hos järnvägsstyrelsen,
som, därest ansökningen beviljas, utfärdar pensionsbref å det belopp,
den pensionsberättigade äger uppbära.
Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under hvilken
afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under hvilken
pensionstagaren dör eller förverkar sin pension.
19 §.
Pension utbetalas genom järnvägsstyrelsens försorg kvartalsvis i
början af mars, juni, september och december månader.
Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning
förfallit, vare förverkadt och tillfälle den i 22 § omförmälda pensionsfond;
dock med rätt för järnvägsstyrelsen att, efter pröfning af
anledningen till försummelsen, medgifva beloppets utbetalning, om framställning
därom göres.
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
37
20 §.
Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende
eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §
strafflagen, skall han hafva förverkat sin pension vid den tid, nämnda
beslut vunnit laga kraft; dock med rätt för honom att i stället för den
sålunda förverkade pensionen från och med månaden näst efter den,
under hvilken pensionen förverkats, utbekomma pension med belopp,
som efter af järnvägsstyrelsen verkställd utredning befinnes motsvara
årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af de utaf honom erlagda pensions
afgifter jämte ränta på ränta därå intill utgången af den tid, för
hvilken dessa afgifter blifvit erlagda.
21 §.
Rätt att återbekomma erlagda pensionsafgifter medgifves endast vid
öfvergång till annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är
förenad skyldighet att för beredande af pension erlägga retroaktiv afgift,
dock ej till högre belopp än det, hvartill retroaktivafgiften uppgår.
22 §.
Pensionsafgifter, hvilka erläggas enligt dessa bestämmelser, ingå till
den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar omförmälda fond.
Enligt dessa bestämmelser utgående pensioner bestridas från nyssberörda
fond samt järnvägsmedel enligt de i 20 § af ofvannämnda lag
stadgade grunder.
Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1911.
dels ock beslutit:
l:o) att hvad som vid 1910 års slut återstår af de jämlikt beslut
vid 1906—1909 års riksdagar för hvart och ett af åren 1907, 1908, 1909
och 1910, såsom bidrag till bestridande af pensionering af statens järnvägars
personal, af trafikmedel afsätta belopp af tillhopa 1,400,000 kronor
jämte den afkastning, som därå kan hafva uppstått, må tillgodoföras
den i 19 § af lagen omförmälda fond;
2:o) att därjämte till samma fond må, utöfver hvad som enligt 20 § i
pensionslagen kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden
utgå af trafikmedel, för år 1911 af sådana medel öfverföras ett belopp
af 500,000 kronor; samt
Bill. Ull Riksd. Prat. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 27 Käft.
6
38
Riksdagens Skrifvelse Nr 145.
3:o) att § 1 mom. 2 i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens
järnvägar den 15 november 1907 må, räknadt från och med den 1
januari 1911, erhålla följande ändrade lydelse:
»Generaldirektör är berättigad att från och med månaden näst efter
den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående
lifstid af trafikmedel uppbära en årlig pension af 6,000 kronor. Generaldirektör,
som, innan han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af
sjukdom eller därigenom, att han efter utgången af den tid, för hvilken
han förordnats, icke erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan
egen begäran nödgas afgå från sin befattning utan att på grund åt
tjänstefel hafva förverkat densamma, är berättigad att i pension uppbära
ett årligt belopp af 6,000 kronor för tiden, intill dess han uppnått
65 års ålder. Skulle generaldirektör före utgången af den tid,
erhållet förordnande afser, befinnas vara af sjukdom oförmögen till
vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att
afgå mot åtnjutande af pension enligt nu angifna bestämmelser. Såsom
pensionsafgift skall å det för generaldirektör bestämda arfvodet eller
den honom under tiden, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande
pension afdragas ett årligt belopp af 360 kronor, som skall inbetalas
till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar omförmälda fond; skolande ofvannämnda pensionsbelopp
gäldas efter de i 20 § af samma lag angifna grunder.
Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör gäller jämväl om
öfverdirektör.»
Därjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa
utredning, i hvad mån åtgärder lämpligen böra vidtagas för åvägabringande
af jämnare fördelning af utgifterna dels för betäckande af
den del af pensioneringskostnaden, för hvilken den i 19 § af lagen omförmälda
fond enligt af Riksdagen angifna grunder bör anses svara, dels
eventuellt för bestridande af ifrågavarande pensionering i öfrigt, samt
till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill ifrågavarande utredning
kan föranleda.
Stockholm den 31 maj 1910.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.