Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts proposition, nr 85, med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m. dels ock väckta motioner i ämnet.

1910-06-01 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:147, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts proposition, nr 85, med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m. dels ock väckta motioner i ämnet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

Nr 147.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 1 juni 1910.

— — — — Andra kammaren den 1 juni 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi.

Maj:ts proposition, nr 85, med förslag till lag om reglering

af prästerskapets aflöning m. m. dels ock väckta

motioner i ämnet.

(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 1 och memorial nr 6).

Till Konungen.

Genom en den 4 mars 1910 aflåten proposition, nr 85, har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster;

4) lag om kyrkofond; samt

5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

I sammanhang med nämnda proposition har Biksdagen till behandling

förehaft särskilda med anledning af propositionen väckta motioner, hvarförutom

Biksdagen vid propositionens behandling tagit i öfvervägande ett

af enskild motionär väckt yrkande därom att propositionen med de ändringar,

som tilläfventyrs kunde befinnas nödiga, måtte af Biksdagen antagas

allenast under förutsättning att ett i motionen framlagdt förslag till

lag angående tillsättning af prästerliga tjänster samtidigt blefve antaget.

Behofvet af en reformering af det ecklesiastika beskattnings- och

aflöningssystemet på rättvisa och praktiska grunder samt i öfverensstämmelse

med moderna fordringar torde numera vara så allmänt erkändt, att

Biksdagen anser sig kunna, utan att i detta hänseende närmare motivera

sitt omdöme, uttala sin anslutning till de hufvudgrunder, hvarpå de i

ämnet nu framlagda förslagen hvila.

Detaljerna i Eders Kungl. Maj:ts förslag hafva emellertid gifvit Biksdagen

anledning att framställa vissa ändringsförslag.

Innan Biksdagen går att redogöra för nyssberörda ändringsförslag,

torde Biksdagen få anföra följande.

I en inom Biksdagen väckt motion hade på anförda skäl hemställts

att Biksdagen måtte, vid antagandet af Eders Kungl. Maj:ts förslag

till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför, vidtaga den ändring, att afskrifningen

af nämnda tionde må äga rum för hvarje pastorat året näst efter det,

med hvars utgång den på grund af förordningen den 11 juli 1862 eller

förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering för prästerskapet

i pastoratet upphör att gälla, och att statsverket till kyrkofonden

inbetalar motsvarande belopp.

Statsverkets kostnad för tiondeafgifternas afskrifning och den därmed

förbundna skyldigheten att ersätta förlusten af samma afgifter skulle, i

händelse af bifall till berörda motion, belöpa sig till 35,081,575 kronor

mer än om förfarandet med en tjuguårig afskrifningsperiod iakttoges utan

några jämkningar; och ehuru genom ett bifall till motionen den eftersträfvade

likställigheten i afseende å jordbeskattningen uppenbarligen skulle i

hög grad främjas, och dessutom besväret med uppbörd och redovisning af

de, efter indragningen, till afskrifning successivt förfallande tiondeafgifterna

kunde undvikas, har Biksdagen likväl med hänsyn till statens

finanser funnit sig nödsakad att vägra motionen sitt understöd. Om

emellertid förhållandena framdeles skulle så utveckla sig, att ett förkor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

tande af afskrifningsperioden kan ske utan större svårighet ur finansiell

synpunkt, lärer Riksdagen då vara oförhindrad att därom besluta.

Då den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta s. k. prästlöneregleringskommittén

— på hvilkens förslag de nu föreliggande författningsförslagen ytterst

hvila — yttrade sig i hithörande ämnen, förbisåg kommittén icke,

att hvarje omreglering af de prästerliga aflönings- och beskattningsförhållandena

tillika kräfde en ingående granskning och reglering af

den kyrkliga indelningen och organisationen. Sammanhanget mellan

dessa frågor hade för öfrigt redan betonats i Riksdagens skrifvelse af den

5 maj 1897, hvaruti hemställdes, bland annat, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes vid utredandet af de grunder, som ansåges böra blifva bestämmande

vid reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande

lönekonventioner utlupit, taga särskild hänsyn därtill, huruvida icke vissa

komministraturer borde och kunde indragas och andra förvandlas till pastorsbeställningar,

samt huruvida en sammanslagning af smärre pastorat måtte

kunna äga rum.

I sitt betänkande III har kommittén, beträffande detta ämne, uppställt

den allmänna grundsats, att den kyrkliga ämbetsverksamheten

borde vara så ordnad, att hvarje ämbete kunde gifva sin innehafvare

tillräcklig sysselsättning och tillräcklig lön, så mycket hellre som det

kyrkliga ämbetet svårligen läte med sig förena för detsamma främmande

sysselsättningar och vinstgifvande arbete. Församlingsvården borde ock

vara så anordnad, att gudstjänstens förrättande i öfverensstämmelse med

ortens sed samt religionsundervisning, skoluppsikt, enskild själavård,

kyrklig bokföring och kommunala ämbetsplikter kunde af prästerskapet

nöjaktigt fullgöras. I öfverensstämmelse härmed har kommittén uppgjort

ett fullständigt och detalj eradt förslag beträffande de ändringar i den kyrkliga

indelningen och organisationen, som af kommittén ansetts erforderliga.

Sålunda har det synts kommittén obestridligt, att komministerstjänsterna

böra såsom obehöfliga indragas i 69 pastorat, hvilka bestå af allenast en

församling med en kyrka. Men äfven i fråga om sådana pastorat, som bestå

af två församlingar och hvilkas sammanlagda folkmängd och areal ej äro

större, än att de väl kunna skötas af en präst, har kommittén ansett sig

böra föreslå indragning af komministerstjänst, såvida afståndet mellan församlingarnas

kyrkor ej är större, än att en präst kan medhinna att

äfven under den mörkaste årstiden i båda kyrkorna upprätthålla söndaglig

gudstjänst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

milis dag ens Slcrifvelse Nr 147.

I de trakter af riket, där församlingslifvet sedan lång tid tillbaka

vant sig vid gudstjänstens alternering mellan två eller flera mer eller

mindre närbelägna kyrkor, där således vanligen en kyrka af två hvar annan

söndag eller en kyrka af tre hvar tredje söndag är utan gudstjänst, är

det, efter kommitténs tanke, icke nödvändigt att behålla flera prästerliga

tjänster, än som högst erfordras för gudstjänstens förrättande i denna

häfdvunna ordning. Där sålunda i smärre pastorat med tre eller fyra kyrkor

förefinnes komministerstjänst, hvars innehafvare icke är erforderlig för annan

tjänstgöring än förrättande af en gudstjänst hvarje söndag, har sådan

tjänst föreslagits till indragning, allt under förutsättning, att prästerna

böra genom duplikation upprätthålla gudstjänsten i samma ordning mellan

kyrkorna som hittills varit stadgad. Under sådan förutsättning har föreslagits

indragning af tillhopa 158 komministerstjänster.

Med tillämpning af anförda principer har kommittén alltså föreslagit

indragning af sammanlagdt 227 komministraturer, hvilka kommittén betecknar

såsom för gudstjänst och församlingsvård mer eller mindre öfverflödiga

och i vissa fall rent af såsom skadliga utväxter på den kyrkliga

organisationen.

De oegentligheter, som vidlåda den kyrkliga organisationen, ansåg

kommittén dock icke kunna undanröjas allenast genom indragning af

öfverflödiga komministerstjänster, enär isynnerhet i södra och mellersta

Sveriges landsbygd förefinnes ett mycket stort antal pastorat af så ringa

omfattning, att de svårligen kunna bereda ens sina kyrkoherdar tillräcklig

sysselsättning.

I anseende till det motstånd, som från församlingarnas sida kan väntas

beträffande pastorats sammanslagning, förklarade sig kommittén hafva förfarit

med synnerlig varsamhet särskildt beträffande sådana förändringar och

nybildningar, som förutsätta indragning af kyrkoherdetjänsten och sammanförande

af hittills själfständiga pastorat. Af de pastorat, som kommittén

föreslagit till förening med andra pastorat, har flertalet endast 1,000 invånare

eller därunder.

Ur synpunkten af kyrkans samfällda intresse yttrade kommittén härom

bland annat följande:

»Det är naturligtvis synnerligen svårt att angifva några bestämda mått

å den folkmängd och den areal, som böra beräknas för hvarje prästerlig

tjänst, enär härutinnan så mycket beror å skiftande ortsförhållanden. Men

liksom man torde kunna säga att, där arealen icke är större än en kvadratmil,

den prästerlige tjänstemannen i regel knappt har tillräcklig sysselsätt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

ning med mindre folkmängd än omkring 2,000 invånare, så kan det å

andra sidan sägas, att där i en landsförsamling folkmängden öfverstiger

3,000 invånare, begynner behof inträda af den prästerliga tjänstebördans

fördelning vare sig genom anställande af biträdande prästman eller genom

pastoratsdelning. Om denna sats är riktig, så inses det lätt, att den nuvarande

kyrkliga indelningen i vårt land i detta hänseende kräfver ganska

betydande förändringar, och att det i landet norr om Dalälfven gifves godt

utrymme för de tillgängliga prästerliga krafter, som i landets mellersta

och södra delar ofta finna alltför otillräckliga verksamhetsområden.»

Ehuru frågorna om den kyrkliga indelningen och organisationen, såsom

ankommande på Eders Ivungl. Maj :ts beslutanderätt, uti de vid Riksdagarna

1908 och 1909 framlagda förslagen till ordnande af prästerskapets

aflöningsförhållanden endast medelbart berördes, fingo dock de särskilda utskott,

dit dessa förslag för förberedande behandling hänvisades, tillfälle att

i vissa hänseenden uttala sig i ämnet. Sålunda ansåg sig särskilda utskottet

vid 1908 års Riksdag böra framhålla vikten af att, i sammanhang

med uppgörande af de blifvande löneregleringarna, allvarlig uppmärksamhet

ägnades åt de organisatoriska spörsmålen, i syfte att en rättvisare och

jämnare fördelning af kyrkans såväl andliga krafter som materiella tillgångar

måtte åstadkommas, samt att tjänster, hvilka icke kunde antagas

vara till gagn för det kyrkliga lifvet, indroges. Och särskilda utskottet

vid 1909 års Riksdag yttrade: »Med prästlöneregleringskommittén instämmer

utskottet till fullo däri, att betydande förändringar kräfvas i det sätt,

hvarpå det prästerliga arbetet i vårt land är fördeladt, samt att den nuvarande

anordningen härutinnan innebär en misshushållning med de för

kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedlen. Äfven finner utskottet

de af kommittén uppställda grundsatserna för reglering af den kyrkliga

indelningen och organisationen vara i det hela beaktansvärda. I hvilken

mån kommittén lyckats att i sina specialförslag med konsekvens och utan

alltför stort hänsynstagande till bestående ordning omsätta dessa grundsatser,

har dock utskottet ej haft tillfälle att göra till föremål för någon

ingående undersökning. Men det vill synas som om icke ens ett genomförande

af dessa kommitténs förslag skulle hafva till följd indragning af

alla sådana befattningar, som kunna anses »för gudstjänst och församlingsvård

mer eller mindre öfverflödiga». Emellertid finner utskottet det vara

af högsta vikt, att, i sammanhang med uppgörande af de blifvande löneregleringarna,

allvarlig uppmärksamhet ägnas åt de organisatoriska spörsmålen,

i syfte att en rättvisare och jämnare fördelning af kyrkans såväl

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skri/velse Nr 147.

andliga krafter som materiella tillgångar må åstadkommas, samt att tjänster,

hvilka icke kunna antagas vara oundgängligen nödiga för församlingsvården,

indragas.»

Jämväl de för granskning af de af Eders Ivungl. Maj:t nu uppgjorda

förslagen senast tillkallade sakkunniga hafva i den af dem undertecknade

promemorian yttrat sig i enahanda riktning.

I nu berörda fråga har departementschefen anfört följande (sid. 48

i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet):

»Eiktigheten af dessa uttalanden synes mig obestridlig. Yäl lärer en

viss och icke ringa hänsyn böra tagas till bestående, kanske månghundraåriga

förhållanden och församlingarnas lättförstådda önskningar att bibehållas

vid det, som af ålder varit, men detta hänsynstagande får gifvetvis

icke drifvas för långt. Den kyrkliga organisationens förmåga att med användning

af befintliga tillgångar verka i afsedd riktning är naturligtvis

ett kyrkligt intresse af så dominerande beskaffenhet, att detsamma icke

genom obehörig eftergifvenhet i enskilda stycken får äfventyras. Jag anser

därför, att med fasthållande af denna synpunkt en effektiv och grundlig

omreglering af den kyrkliga indelningen och organisationen bör äga rum

i samband med fastställandet af de nya löneregleringarna för prästerskapet,

och det är under en sådan förutsättning de nu utarbetade förslagen till

ordnande af de prästerliga aflönings- och beskattningsförhållandena blifvit

uppgjorda.»

Nödvändigheten af en genomgripande omreglering af den kyrkliga

indelningen och organisationen i samband med ordnandet af prästerskapets

aflöningsförhållanden enligt de nya grunderna har från alla håll så kraftigt

betonats, ej minst från departementschefens sida, att Riksdagen icke funnit

något att tillägga till de i det föregående återgifna uttalandena i ämnet,

hvilkas innebörd Riksdagen tillfullo gillar och velat ytterligare understryka.

Härefter torde Riksdagen få öfvergå till en redogörelse beträffande

de ändringsförslag, hvartill Riksdagen, på sätt ofvan anförts, funnit anledning

Förslag till lag om reglering af präster skåpets aflöning.

1 §, 11 § 3 mom. samt 14 § 1 och 4 mom.

Onekligen är frågan om skjutsens ordnande på ett tillfredsställande

sätt af den allra största vikt icke blott för den prästerlige tjänstinneBih.

till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

hafvaren utan äfven för den församling han är satt att tjäna. Men frågan

är ock med hänsyn till båda parterna af ganska ömtålig natur och följaktligen

svårlöst. Det måste nämligen å ena sidan tillses, att prästens

löneförmåner ej tillmätas efter sådana grunder, att han med fog kan känna

sig frestad att undandraga sig en del tjänsteresor, och å den andra undvikas

att flytta öfver bördan af skjutsarna från prästen till församlingarna.

Genom de bestämmelser, som föreslagits i afseende å sättet för beräknandet

af prästerskapets löner, har prästens behof af bidrag till bestridande

af kostnaden för skjuts i tjänsteärenden så till vida beaktats, att

han i det fyllnadsbelopp, som beräknas efter pastoratets areal (3 §), kan

anses erhålla någon godtgörelse för en af större areal föranledd ökning

i resekostnad. Likaledes kan, i de fall att skjutsarna för en tjänstinnehafvare

i mera afsevärd grad öfverstiga det normala, hänsyn härtill tagas

vid bestämmandet af den förhöjning i lönen, som på grund af särskilda

förhållanden kan äga rum enligt 4 §. Utom det att nämnda bestämmelser

endast afse att allenast till någon del bereda den särskilda tjänstinnehafvaren

någon godtgörelse för ifrågavarande onus, så är det ett stort

antal präster, som på dessa grunder icke undfå någon som helst skjutsersättning.

Lika med Eders Kungl. Maj:t finner därför Riksdagen utväg böra

beredas prästerskapet att utöfver hvad nu sagts komma i åtnjutande af

dylik ersättning.

Denna angelägenhet har Riksdagen ansett kunna på det för såväl

prästen som församlingen fördelaktigaste sätt ordnas sålunda, att ersättning

för skjuts för resor i tjänsteärenden skall, i den mån sådant pröfvas

erforderligt, till vederbörande tjänstinnehafvare utgå ur kyrkofonden, och

lärer ersättningens belopp böra, i enlighet med de i orten gällande förhållandena,

bestämmas af Eders Kungl. Maj:t vid löneregleringens fastställande.

En begränsning till ett visst maximum af denna ersättning synes Riksdagen

nödig; och har Riksdagen ansett detta maximum lämpligen kunna sättas

till 250 kronor.

Vid öfvervägandet af denna fråga har Riksdagen gifvetvis haft att

taga i betraktande det ökade kraf, som genom den sålunda ifrågasatta

anordningen ställes på kyrkofonden. Riksdagen har funnit, att fonden i

och för fullgörandet af de förpliktelser, som i händelse af denna anordnings

genomförande läggas på fonden, icke torde komma att i någon särskildt

betydande mån ansträngas utöfver hvad som blefve förhållandet, om

den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna vägen anlitades. Ty i regeln skulle det

äfven i detta senare fall blifva kyrkofonden, som ytterst svarade för skjut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

sen. Något tvifvel torde icke förefinnas om kyrkofondens förmåga att bära

de säkerligen jämförelsevis obetydliga belopp, som erfordras för genomförande

af den af Eiksdagen föreslagna anordningen.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har Eiksdagen dels i

1 § utbytt bestämmelsen om kyrkoherdes och komministers rätt till fri

skjuts mot en föreskrift att vederbörande tjänstinnehafvare skall erhålla

ersättning för skjuts i tjänsteärenden enligt hvad i 11 § sägs, dels omredigerat

sistnämnda paragrafs tredje moment och 14 § 1 mom., dels ock

uteslutit 14 § 4 mom.

I detta sammanhang har Eiksdagen velat framhålla lämpligheten däraf

att, till underlättande af den nödiga ämbetsskjutsens anskaffande, i de särskilda

föreskrifter Eders Kungl. Maj:t kommer att utfärda rörande löneboställenas

utarrenderande varder inrymd en bestämmelse af hufvudsakligt innehåll

att man vid arrendeaftalets uppgörande skall söka ernå öfverenskommelse

därom att arrendatorn skall tillhandahålla vederbörande tjänstinnehafvare

skjuts i tjänsteärenden i nödig utsträckning och till viss måttlig taxa.

3 och 4 §§.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skall det i prästlönerna ingående

fyllnadsbeloppet beräknas bland annat efter den kyrkoherden och komministern

åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor för duplikation

hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan predikodag

och med 200 kronor i öfriga fall.

Eiksdagen har ansett det föga tilltalande att, på sätt som sålunda skett,

prästens skyldighet i ifrågavarande hänseende skall upptaxeras till och likasom

betalas med visst penningbelopp efter en på förhand gifven och för alla lika

grund. Eiksdagen, som medgifver att nämnda skyldighet ofta och särskildt i

pastorat, där afståndet mellan kyrkorna är mera betydande, medför en stundom

afsevärd besvärlighet vid tjänstens skötande, men anser att den åter i

andra fall icke alls eller endast i ringa mån verkar betungande, har det

däremot förefallit lämpligare att dupliceringsskyldigheten likställes med sådana

i 4 § omförmälda omständigheter, på grund af hvilka förhöjning i lönen

må kunna äga rum, där Eders Kungl. Maj:t så pröfvar skäligt.

I enlighet med denna uppfattning har Eiksdagen ur 3 § uteslutit bestämmelsen

om fyllnadsbelopps beräknande efter prästen åliggande skyldighet

att duplicera och i stället i 4 § intagit ett tillägg i nyss angifna syfte.

Därvid har Eiksdagen, som ansett att vid lönens förhöjning bör tagas hänsyn

allenast till sådan skyldighet, då duplikation äger rum hvarje eller hvarannan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

predikodag, upptagit bestämmelse därom att denna ersättning ej må utgå med

högre belopp än 600 kronor för det förra och 300 kronor för det senare fallet.

Beträffande duplikationsskyldighetens ordnande har Riksdagen velat hänvisa

till prästlöneregleringskommitténs här ofvan sid. 4 återgifna yttrande,

däri Riksdagen för sin del instämmer.

Då ersättning för skyldighet att duplicera kan uppgå till 600 kronor,

har Riksdagen med anledning af det i 4 § nu gjorda tillägget funnit nödigt,

att det belopp af 500 kronor, hvartill enligt Eders Ivungl. Maj:ts förslag

löneförhöjningen för komministersbeställning skall kunna högst bestämmas,

ökas till 750 kronor, för att den på grund af duplikationsskyldigheten påkallade

löneförhöjningen skall kunna anvisas till fulla beloppet och dessutom

utrymme finnas för beviljande af den löneförbättring, hvartill annan

i sistnämnda paragraf omförmäld särskild omständighet må kunna föranleda.

5 §•

I första stycket af denna paragraf stadgas att lön ej må, utom i de

fall, som i 8 och 9 §§ omförmälas, fastställas till lägre belopp än 4,000

kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor för komminister.

Då 4 paragrafens andra stycke omtalar ytterligare ett fall, då en

minskning af lönen kan äga rum, har Riksdagen ansett en hänvisning jämväl

till detta stycke böra här intagas.

Med anledning vidare af den ändrade lydelse Riksdagen gifvit åt

7 §, och hvilken ändring kan hafva till följd att sådan tjänstinnehafvare,

som där afses. kommer att få sin lön — den i nämnda 7 § åsyftade

donationen oberäknad — fastställd till lägre belopp än som enligt de allmänna

bestämmelserna skulle tillfalla honom, har det synts nödigt att i förevarande

5 § göra en erinran jämväl om detta fall.

Slutligen har Riksdagen ansett maximibeloppen för prästlönerna böra

sättas till lägre belopp än Eders Kungl. Maj:t föreslagit och fördenskull

vidtagit den ändring i paragrafen att högsta lönebeloppet bestämts för

domprost till 10,000 kronor, för kyrkoherde, utom i fall som i paragrafens

andra stycke nämnts, till 8,000 kronor samt för komminister till 5,000

kronor.

6 §•

Riksdagen har ansett nödigt att förorda ett tillägg till paragrafen

i syfte att i viss mån begränsa dess tillämplighet. Riksdagen har näm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bilcsdagens Slcrifvelse Nr 147.

ligen funnit, att de i 4 § 2 stycket samt 8 och 9 §§ meddelade bestämmelserna

om en minskning i lönen, hvilka man ansett påkallade i fråga

om vissa tjänstinnekafvare, skulle kunna till sina verkningar undanröjas

genom utdelande af ålderstillägg. Paragrafens nuvarande lydelse medger

nämligen att en kyrkoherde, hvars lön på grund af det med tjänsten förenade

ringa arbetet fastställts till 3,500 kronor, genom ett ålderstillägg å

1,000 kronor gynnas med samma lön, som med tillagdt ålderstillägg af

endast 500 kronor kan nås af en kyrkoherde, hvilkens lön på grund af

det större arbetet ansetts böra utgöra 4,000 kronor. För att äfven mellan

dem, som komma i åtnjutande af ålderstillägg, uppehålla den skillnad i

löneförmåner, som med hänsyn till de i nyssnämnda lagrum angifna förhållanden

ansetts böra föreskrifvas, har Riksdagen för sin del antagit det

tillägg till 6 §, att ålderstillägget icke i något fall må öfverstiga 500 kronor.

7 §•

I det fall att enskild person gjort donation i uttryckligt syfte att

bereda innehafvare af viss prästerlig tjänst särskild förmån utöfver lönen

har Riksdagen ansett hänsyn till befintligheten af sådan donation böra tagas,

icke blott, såsom lagförslaget stadgar, vid bestämmande af lönetillägg enligt

4 § utan äfven vid bestämmande af lönens belopp enligt 3 §; och har

Riksdagen fördenskull vidtagit häraf påkallad ändring i paragrafens innehåll.

14 §.

Yid behandlingen af förevarande paragraf har Riksdagen haft anledning

att ingå på den af prästlöneregleringskommittén på sin tid föreslagna

anordningen med s. k. ständig adjunkt, i hvilken fråga kommittén närmare

yttrat sig i sitt betänkande rörande den kyrkliga indelningen och

organisationen sid. XXXIX o. f., hvartill torde få hänvisas.

Emot den sålunda ifrågasatta anordningen kunna visserligen framställas

icke oviktiga invändningar — särskildt saknas icke fog för den

ofta hörda erinringen att befattningshafvare, som finnes erforderlig för

fullgörande af arbete af konstant natur, bör hafva ordinarie anställning

— men å andra sidan kunna onekligen förhållandena inom ett pastorat

vara sådana, att det faller sig ur alla synpunkter fördelaktigare att för

fullgörande af viss prästerlig tjänst hafva en extraordinarie befattningshafvare.

Detta gäller särskildt större pastorat med mera sammanträngd

befolkning, helst om där redan finnas två eller flera på samma ort boende

ordinarie präster. Förhållandet är ock, att i flertalet af hufvudstadens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

församlingar vid sidan af kyrkoherde och komminister eller komministrar

finnas anställda en eller flera pastoratsadjunkter.

I motsats mot prästlöneregleringskommittén, som uttalat sig för att

en dylik ständig adjunkt skulle af kyrkoherden förses med bostad och

underhåll, för hvilket ändamål kyrkoherdens lön då borde lämpligen afpassas,

anser Riksdagen sådan adjunkt, hvarom här är fråga, böra af pastoratet

erhålla sin aflöning, däri bör inbegripas ersättning för vivre och

bostad. Gifvetvis bör någon skyldighet för pastoratet att bygga åt adjunkten

icke ifrågakomma. Skjuts bör tillhandahållas äfven sådan adjunkt af

den ordinarie tjänstinnehafvaren.

Riksdagen, som alltså förutsätter att Eders Kungl. Maj:t, vid meddelande

af beslut, jämlikt 23 § i denna lag, i fråga om den kyrkliga indelningen

och organisationen, skall kunna, om ock med den varsamhet, som saken

uppenbarligen klöfver, komma att förordna om anställande under löneregleringsperioden

af ständigt ämbetsbiträde åt ordinarie tjänstinnehafvare,

bär på grund af det anförda till förevarande 14 § föreslagit ett tillägg af

innehåll, att om Eders Kungl. Maj:t, vid fastställandet af lönereglering, finner

att bibehållande eller inrättande af komministerstjänst inom pastoratet icke

erfordras, men att arbetet därstädes dock kräfver att ordinarie tjänstinnehafvare

erhåller stadigvarande biträde af adjunkt, skall ersättning för bostad

och vivre äfvensom arfvode åt sådan adjunkt af pastoratet med de i

11 § 1 mom. omförmälda aflöningsmedel gäldas i enahanda ordning som

om lön till kyrkoherde och komminister är stadgadt.

Denna bestämmelse har intagits i paragrafen såsom ett särskildt

moment 3, i sammanhang hvarmed momentet 3 i Eders Kungl. Maj:ts förslag

erhållit nummer 4. Efter bortfallandet af fjärde momentet i Eders

Kungl. Maj:ts förslag kan nummerbeteckningen för samma förslags femte

moment bibehållas i Riksdagens förslag.

19 §.

Såsom en följd af det af Riksdagen föreslagna nya tredje momentet

till 14 §, hvari stadgas skyldighet för pastoratet att aflöna sådant stadigvarande

ämbetsbiträde, som där säges, bör i ingressen till förevarande 19

§ ersättning och arfvode åt dylik adjunkt upptagas bland de utgifter,

hvartill de i paragrafen omförmälda tillgångarna må användas, och har

Riksdagen fördenskull vidtagit den ändring i ingressens lydelse, som häraf

föranledes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

21 §.

Eiksdagen har ansett ett bibehållande af den i Eders Kung! Maj:ts

förslag för begränsningen af pastoratets skyldighet att bidraga till sitt

prästerskaps aflönande ifrågasatta särskilda beräkningsgrunden af 10 öre

för hvarje person vara nr flera synpunkter olämpligt. För denna uppfattning

må bland annat framhållas dels att tillämpningen af en sådan beräkningsgrund

vid sidan af beräkningen efter inkomst skulle motverka

skatteutjämningen de särskilda pastoraten emellan, då i olika pastorat med

ungefär samma skattekraft men med olika stor folkmängd det ena pastoratet

kunde komma att betungas med afsevärdt större utskylder för prästerskapets

aflöning än det andra, och dels att betydande praktiska olägenheter

skulle följa af ett dubbelt beräkningssätt för utdebiteringen af det

till aflöningarnas bestridande erforderliga beloppet församlingsafgifter.

Borttagandet af ifrågavarande särskilda beräkningsgrund skulle väl

enligt den i statsrådsprotokollet intagna, på nuvarande förhållanden grundade

finansplanen medföra en ej ringa brist för kyrkofonden; men med

hänsyn dels därtill att förväntningarna på en framtida ökad skattekraft hos.

församlingarna vinna stöd af statistikens siffror angående bevillningsbeloppens

hittills nästan oafbrutet fortgående stegring och dels till möjligheten

af en ökning i kyrkofondens inkomster, särskilt genom förhöjd afkastning

af de ecklesiastika boställsskogarna, och med tanken fästad på att åtskilliga

år komma att förflyta, innan de nu föreslagna bestämmelserna i mera

afsevärd utsträckning träda i verket — det är först efter 1917 som de

nu gällande löneregleringsresolutionema till större antal börja att förfalla

— hyser Eiksdagen den öfvertygelsen att, då tiden är inne för den nya

organisationens genomförande, det skall visa sig, att såväl de för församlingarna

disponibla aflöningsmedlen som ock kyrkofondens inkomster är o

icke oväsentligt större än hvad nu beräknats.

På grund af det sålunda anförda anser sig Eiksdagen hafva grundad

anledning att föreslå det bestämmelsen om ifrågavarande särskilda beräkningsgrund

skall ur paragrafen uteslutas, i följd hvaraf alltså församlingarnas

bidragsskyldighet till sitt prästerskaps aflöning kommer att begränsas

till 6 öre för hvarje tiotal kronor af inkomstbeloppet.

22 §.

Med anledning af Eiksdagens vid 14 § fattade beslut rörande anordningen

med ständig adjunkt har i förevarande paragraf införts ett häraf

påkalladt tillägg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse Nr li7.

Förslag till lag om emeritilöner, för präster.

2 §•

Riksdagen bär ansett, att maximum för emeritilön utan olägenhet kan

nedsättas till 4,500 kronor, hvarigenom afsetts att i någon mån vinna det

ur församlingsvårdens synpunkt betydelsefulla ändamålet att öka antalet

emeritilöner. I enlighet härmed har paragrafen omredigerats.

Förslag Ull lag om kyrkofond.

1 §•

Den i Eders Kungl. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen därom att

de aflöningsmedel, om hvilka i lagförslaget förmäles, skola utgöra en

svenska kyrkans tillhörighet, kan lätteligen förstås såsom innebärande

från lagstiftarens sida ett uttalande om hvar äganderätten till fondens

medel ligger, och bestämmelsen har också sålunda förståtts. Det har synts

Riksdagen böra undvikas att i lagförslaget bibehålla en bestämmelse, som

kan gifva anledning till en sådan tolkning som nyss sagts. Riksdagen

har därför, med bifall därutinnan till eu inom Riksdagen väckt motion,

ansett de citerade orden »skola utgöra en svenska kyrkans tillhörighet»

böra ur paragrafen utgå.

Däremot har det synts förefinnas anledning att i lagen mera uttryckligt

än som blir fallet, sedan de nu ifrågavarande orden borttagits,

framhålla det syfte, kyrkofonden är afsedd att tjäna, på grund hvaraf Riksdagen

tillagt en bestämmelse af innehåll att fonden skall användas för kyrkliga

ändamål. Det är gifvetvis en själfklar sak att dessa medel, af hvilken

natur de än må vara och hos hvilken än äganderätten till dem må ligga,

ej må användas för annat ändamål än det, hvartill de ursprungligen afsetts,

det vill säga kyrkliga ändamål, men det har dock ansetts icke vara

ur vägen att hafva detta med klara ord utsagdt redan i lagens första

paragraf.

I bestämmelsen därom att kyrkofonden skall förvaltas af statskontoret

utan sammanblandning med statsmedel har sistnämnda ord ansetts rätteligen

böra utbytas mot orden »andra medel».

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Biksdagens Skrifvelse Nr 147.

Paragrafen har blifvit omredigerad i öfverensstämmelse med det sålunda

anförda.

3 § 4 mom.

Med hänsyn till den nu föreslagna anordningen, att alla skogsförsäljningsmedel

skola ingå till kyrkofonden samt att ur denna fond skall till

vederbörande pastorat, i den mån det erfordras till gäldande af prästerskapets

löner, utbetalas högst det af Eders Kungl. Maj:t beträffande hvarje

boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara

skogens behållna årliga afkastning, lära de i detta mom. förekommande

orden »efter afdrag af kostnaderna för försäljning» böra utgå.

6 och 7 §§.

Af innehållet i dessa paragrafer synes vara afsedt att utskylder och

besvär, som belöpa å ecklesiastika boställsskogar, skola gäldas af vederbörande

arrendator, hvilken dock kan af fonden undfå skäligt bidrag för

ändamålet, i den händelse någon del af skogens afkastning skall ingå till

fonden. Det har emellertid synts Riksdagen angeläget att, till förekommande

af osäkerhet härutinnan, vid affattandet af de särskilda föreskrifter,

som med anledning af de nya lagarna komma att af Eders Kungl. Maj:t

utfärdas, denna fråga uppmärksammas. Möjligen erfordras äfven någon

ändring i bevillningsförordningen.

8 §.

Riksdagen har ansett anledning saknas för bibehållande af bestämmelsen

därom att präster, som genom ny lönereglering komma att få lönen

bestämd till afsevärdt lägre belopp än för närvarande utgår, skulle

i vissa fall kunna från kyrkofonden utfå personlig löneförbättring, och

har förty uteslutit första momentet af förevarande paragraf.

Förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

Af samma skäl, som åberopats för en af Riksdagen vidtagen redaktionsändring

i 3 § 4 mom. i lag om kyrkofond, har Riksdagen i tredje

momentet andra stycket i förevarande förslag uteslutit de ord, som afse

kostnaden för försäljning af boställes skogsafkastning.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

Såsom en gemensam anmärkning vid samtliga här ofvan behandlade

lagförslag har Riksdagen velat tillkännagifva, att uttrycket »Kungl. Maj:t»

öfverallt där det förekommit i Eders Kungl. Maj:ts förslag utbytts mot

»Konungen». Denna förändring har Riksdagen ansett sig böra företaga

i ändamål att bringa dessa lagars uttryckssätt i öfverensstämmelse med

det som tillämpats i förslaget till ecklesiastik boställsordning, hvarest Eders

Kungl. Maj:t vidtagit en motsvarande förändring, sedan lagrådet yttrat

sig öfver förslaget.

Riksdagen, som med hänsyn till det inbördes sammanhang, frågorna

om reglering af prästerskapets aflöning och om tillsättning af prästerliga

tjänster äga, ansett dessa båda frågors lösning böra göras beroende af

hvarandra samt fördenskull för sitt antagande af förslagen till lag om

indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets tionde samt

om ersättning därför, till lag om reglering af prästerskapets aflöning

och till lag om kyrkofond såsom förutsättning uppställt, att Riksdagen

för sin del jämväl antoge det förslag till lag angående tillsättning af prästerliga

tjänster, hvarom förmäles i särskild denna dag af Riksdagen aflåten

skrifvelse, får alltså, under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt,

och med förklaring att Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om reglering

af prästerskapets aflöning, till lag om emeritilöner för präster, till

lag om kyrkofond samt till grunder för ändringar i lagstiftningen om

ecklesiastika boställsskogar icke kunnat oförändrade bifallas, för Eders

Kungl. Maj:t anmäla att Riksdagen för sin del under nämnda förutsättning

antagit här nedan införda förslag till lag om indragning till statsverket

och afskrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför, till lag

om reglering af prästerskapets aflöning, till lag om emeritilöner för präster,

till lag om kyrkofond samt till grunder för ändringar i lagstiftningen om

ecklesiastika boställsskogar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

19

LAG

om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför.

1 §•

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde,

vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, äfvensom alla andra afgifter

af fast egendom skola, på sätt denna lag stadgar, indragas till statsverket

mot godtgörelse i penningar under titel »Ersättning för prästerskapets

tionde».

2 §•

Indragningen skall för hvarje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen

den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda

lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Går tiden för dylik lönereglerings giltighet till ända efter den 30

april 1923, äger Konungen, på framställning af pastoratet och dess

ordinarie prästerskap, medgifva, att löneregleringen må tidigare än i sådant

afseende är stadgadt, likväl ej före den 30 april 1924, upphöra att gälla,

i hvilken händelse indragningen skall försiggå från och med ecklesiastikåret

näst efter det, då löneregleringen skall enligt Konungens beslut

anses hafva förfallit. Är kyrkoherdebeställningen ledig eller äro, där flera

ordinarie prästerliga tjänster finnas i pastoratet, samtliga dessa på en gång

lediga, må Konungen, på ansökan af pastoratet ensamt, sålunda förkorta

den tid, hvarunder löneregleringen eljest skolat vara gällande.

3 §•

För hvarje församling skall uträknas, dels huru mycket för ecklesiastikåret

näst före det, efter hvars utgång indragningen skall äga rum, bort

i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras af hvarje

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

fastighet i församlingen, dels ock hvilka belopp i penningar persedlarna

motsvara efter medeltalen af medelmarkegångsprisen under de femtio åren

1864—1913, därvid iakttages, att, med undvikande af brutna öretal, det,

som öfverstiger ett hälft öre, uppföres till ett öre och det, som är under

eller till och med ett hälft öre, uteslutes.

Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa

den summa i penningar, till hvilken samtliga i 1 § omförmälda afgifter

skola för hvarje församling vid indragningen beräknas.

4 §•

Ersättning för de till statsverket indragna afgifter skall för hvarje

församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum,

för all framtid utgå med den af kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda

summa, och skall denna summa för hvarje ecklesiastikår vid dess början

inlevereras från statsverket till kyrkofonden.

5 §•

De till statsverket indragna afgifter skola under loppet af tjugu ecklesiastikår,

räknade för hvarje pastorat från och med det år, då indragningen

där vidtager, afskrifvas i sådan ordning, att af den summa, kammarkollegium

enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till statsverket

årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande

fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent,

hvarefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergifves.

Hvad af den för en församling fastställda afgiftssumma enligt sålunda

stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall

omedelbart afskrifvas.

6 §•

I den mån de till statsverket indragna afgifter icke afskrifvits, skola

de af kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband

med kronouppbörden.

Vid debiteringen iakttages, att hvad i den på grund af förordningen

den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 meddelade

löneregleringsresolution angående afgifterna stadgas skall lända till efterrättelse,

dock att i lön ingående persedlar skola lösas med penningar efter

de i 3 § af denna lag angifna medelvärden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

Öfverstiger vid uppbörden influtet belopp hvad jämlikt 5 § bör till

statsverket gäldas, skall öfverskottet ofördröjligen tillställas församlingens

kyrkoråd; och må de af giftsskyldiga själfva om användningen af sådant

öfverskott besluta.

7 §•

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

LAG

om reglering af prästerskapets aflöning.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes’ stridande

mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

De präster, som i denna lag afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar

och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af Karlsborgs

församling, dels ock kontraktsprostarne i riket.

Hvarje tjänstgörande kyrkoherde och komminister skall erhålla, jämte

fri bostad och ersättning för skjuts i tjänsteärenden enligt hvad i 11 §

sägs, lön i penningar så beräknad, att honom därigenom beredes en efter

tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller

andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att särskild

ersättning för honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar må

äga rum.

2 §•

Efter det nödig utredning skett angående behofvet af sådan ändring

i den kyrkliga indelningen och organisationen, hvarom i 23 § sägs, fastställer

Konungen, i enlighet med de i denna lag stadgade grunder,

särskildt beträffande hvarje pastorat, aflöning för kyrkoherden samt för

komminister, där sådan skall vara anställd.

Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår,

räknade från det, då förut fastställd lönereglering upphör att gälla.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

Är tillämpning af meddeladt beslut om indragning eller inrättande af

prästerlig tjänst beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där så erfordras,

särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren

vid sin beställning kvarstår.

3 §•

Lön för kyrkoherde och komminister delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.

Grundbelopp skall utgöra:

för kyrkoherde 4,000 kronor och för komminister 2,500 kronor.

Fyllnadsbelopp beräknas:

för kyrkoherde

efter pastoratets folkmängd med 30 kronor för hvarje fullt 100-tal

personer öfver 1,000 till och med 3,000 och med 40 kronor för hvarje

öfverskjutande fullt 100-tal personer, dock att härvid folkmängd i församling,

där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkbokföringen,

icke medräknas; samt

efter pastoratets areal i land med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal

kvadratkilometer till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande

fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa

10,000 kvadratkilometer;

för komminister

efter folkmängd i den eller de församlingar, för hvilka komministern

är anställd, med 15 kronor för hvarje fullt 100-tal personer öfver 1,000; samt

efter pastoratets areal i land — med iakttagande att, där flera

komministrar finnas, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika

fördelning mellan dem — med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer

till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande

fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa 10,000

kvadratkilometer.

Vid lönebeloppens fastställande skola senast tillgängliga officiella uppgifter

angående folkmängd och areal följas.

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen

höga lefnadskostnader i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att

duplicera eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

för prästerskapet eljest ökade utgifter — lönebelopp, som blifvit med

tillämpning af förut omförmälda grunder beräknadt, finnas allt för ringa,

må vid löneregleringens fastställande, där Konungen så pröfvar skäligt,

sådant lönebelopp förhöjas för kyrkoherdebeställning med högst 1,000 kronor

och för komministersbeställning med högst 750 kronor; dock att ersättning

för skyldighet att duplicera ej må utgå med högre belopp än 600

kronor för cluplikation hvarje predikodag och 300 kronor för duplikation

hvarannan predikodag.

Därest åter på grund af särskilda omständigheter det efter nämnda

grunder beräknade lönebeloppet skulle finnas i förhållande till det med

tjänsten förenade arbete allt för högt, må detsamma vid löneregleringens

fastställande minskas, dock ej med mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning

och 250 kronor för komministersbeställning.

5 §•

Lön må ej, utom i de fall, som i 4 § andra stycket samt 7, 8 och

9 §§ omförmälas, fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde

och 2,500 kronor för komminister.

För domprost vare lägsta lön 8,000 kronor. För domprost i Uppsala,

Lund och Göteborg äfvensom för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i

Stockholm skall lönen utgöra 10,000 kronor.

Högsta lönebelopp vare för domprost 10,000 kronor, för kyrkoherde,

utom i fall, som i andra stycket här ofvan nämnts, 8,000 kronor samt

för komminister 5,000 kronor.

6 §•

Präst, som under minst tio år innehaft och med godt vitsord bestridt

ordinarie befattning inom sin grad, äge att, där lönen, utom i de fall, som

i 8 och 9 §§ omförmälas, blifvit enligt denna lag fastställd till lägre belopp

än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister,

ur kyrkofonden, jämlikt därom af Konungen meddelade föreskrifter, utfå

ålderstillägg, så afpassadt, att lönen jämte ålderstillägget uppgår till nämnda

belopp, dock med iakttagande, att ålderstillägget icke i något fall må

öfverstiga 500 kronor.

7 §•

Hvad genom donation af enskild tillförsäkrats innehafvare af viss prästerlig

tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöfver lönen skall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

oafkortad komma samme tjänstinnehafvare till godo; dock må vid lönens

bestämmande, i den mån skäligt pröfvas, hänsyn tagas till befintligheten

af sådan donation.

8 §■

Yid fastställandet af särskild lönereglering, enligt 2 § tredje stycket,

må, där så skäligt pröfvas, det i lönen ingående grundbelopp minskas för

kyrkoherde med 500 kronor och för komminister med 250 kronor.

9 §•

Finner Konungen prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande

framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga

handhafvande nödig, må Konungen likväl medgifva, att sådan tjänst

bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar af

dess hela rösttal efter röstvärdet beslutat utgöra, hvad utöfver de i 19 §

2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande af den

lön, Konungen enligt denna lag bestämmer.

I fall, hvarom nu är sagdt, må, där så skäligt pröfvas, det i lönen

för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500 kronor.

10 §.

Beslutar församling med den röstöfvervikt, som i 9 § för där angifvet

fall stadgas, att höja lön, som Konungen enligt denna lag för viss tjänst

bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas Konungens

pröfning och fastställelse.

11 §•

1. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet

i pastoratet anslagna aflöningstillgångar äfvensom församlingsafgifter, på sätt

i 19 § sägs, af pastoratet gäldas och af vederbörande kyrkoråd kvartalsvis

utbetalas.

2. Fri bostad skall beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse

till honom af prästgård, hvarom i ecklesiastik boställsordning sägs.

Finner Konungen på grund af särskilda omständigheter hinder möta

mot dylik upplåtelse, åligger det pastoratet att till vederbörande tjänstinnehafvare,

där icke bostad, hvarmed tjänstinnehafvaren åtnöjes, eljest af

pastoratet beredes honom, gälda hyresersättning med belopp, som af Konungen

med hänsyn till de i orten rådande förhållanden pröfvas skäligt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

B. Ersättning för skjuts för resor i tjänsteärenden skall, i den mån

sådant pröfvas erforderligt, till vederbörande tjänstinnehafvare utgå ur

kyrkofonden med belopp, som af Konungen, i enlighet med de i orten

rådande förhållanden, vid löneregleringens fastställande bestämmes. Berörda

ersättning må icke i något fall öfverstiga 250 kronor årligen.

4. Yed och bränntorf till husbehof äger vederbörande tjänstinnehafvare

efter Konungens bestämmande, afgiftsfritt, men på egen bekostnad,

bekomma å löneboställe, när tillgång därtill finnes.

12 §.

Hvarje tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad,

vivre, skjuts i tjänsteärenden, efter ty i 14 § stadgas, årligt adjunktsarfvode,

ej understigande 1,000 kronor, samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort

enligt de närmare föreskrifter, Konungen därom meddelar.

Yrkas af adjunkten eller af den, som har att tillhandahålla bostad

och vivre, att i stället för dessa förmåner må lämnas godtgörelse i penningar,

skall sådan godtgörelse till adjunkten utgifvas i enlighet med de

af Konungen därom meddelade föreskrifter.

Tjänstgör extraordinarie präst vid två ordinarie befattningar, skall

adjunktsarfvodet ökas med hälften af det såsom adjunktsarfvode i allmänhet

utgående belopp.

13 §.

Då extraordinarie präst på grund af förordnande uppehåller kyrkoherde-

eller komministersbefattning, skall den extraordinarie prästen, utöfver

hvad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearfvode med

belopp, som beräknas i enlighet med de af Konungen därom meddelade

föreskrifter.

Uppehåller den extraordinarie prästen två ordinarie tjänstebefattningar,

tillkommer honom med afseende å hvardera befattningen den rätt till

vikariearfvode, som nu stadgats.

14 §.

1. Bostad och vivre skola tillhandahållas adjunkt af den präst, till

hvilkens biträde han är anställd eller hvilkens tjänst han uppehåller, eller,

då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter de med densamma förenade

inkomster.

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdag ms Skrifvelse Nr 147.

Lag samma vare i fråga om skjuts i tjänsteärenden; dock beträffande

adjunkt, som är anställd såsom biträde bos annan präst, endast i afseende

å tjänsteresor, som tjänstinnehafvaren åt honom anförtror.

2. Adjunktsarfvode för extraordinarie präst, hvilken är anställd såsom

biträde åt allenast en ordinarie tjänstinnehafvare, skall godtgöras af

kyrkofonden.

Det belopp, hvarmed adjunktsarfvodet skall förhöjas i det uti 12 §

förutsatta fall, att extraordinarie präst tjänstgör vid två ordinarie befattningar,

skall af dem, som uppbära de med samma befattningar förenade

inkomster, gäldas med hälften af hvardera. Hvad sålunda stadgats skall

under enahanda förutsättning tillämpas jämväl med afseende å bestridandet

af kostnaderna för bostad och vivre åt den extraordinarie prästen.

3. Finner Konungen, vid fastställandet af lönereglering, att bibehållande

eller inrättande af komministerstjänst inom pastoratet icke erfordras,

men att arbetet därstädes dock kräfver, att ordinarie tjänstinnehafvare

erhåller stadigvarande biträde af adjunkt, skall ersättning för bostad och

vivre äfvensom adjunktsarfvode åt sådan adjunkt af pastoratet med de i

11 § 1 mom. omförmälda aflöningsmedel gäldas i enahanda ordning, som

om lön till kyrkoherde och komminister är stadgadt.

4. Vikariearfvode skall gäldas af den, som uppbär de med den ordinarie

tjänsten förenade inkomster.

5. Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort skall

bestridas af kyrkofonden.

15 §.

Från kyrkofonden utgående adjunktsarf voden skola kvartalsvis utbetalas

till vederbörande adjunkter.

Andra arfvoden liksom ersättning för bostad och vivre, där dessa

senare förmåner böra godtgöras med penningar, skola likaledes kvartalsvis

utbetalas, dock att, om före utgången af sålunda angifven betalningstid

förordnande upphör, samtidigt skall till adjunkten erläggas hvad honom

tillkommer.

16 §.

Ordinarie präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla

annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, äger att af den,

som uppbär med den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta godt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 147. 27

görelse enligt de af Konungen meddelade föreskrifter angående beräkning

af sådan godtgörelse.

17 §.

För en hvar af kontraktsprostarne fastställer Konungen arfvode, fördeladt

i grundbelopp och fyllnadsbelopp.

Grundbeloppet skall utgöra 150 kronor.

Fyllnadsbeloppet skall utgå

med 15 kronor för hvarje pastorat, som kontraktet omfattar; samt

med 5 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer af kontraktets

areal i land till och med 1,000, och därutöfver med 10 kronor för hvarje

öfverskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock att fyllnadsbelopp icke

utgår för mer än tillhopa 30,000 kvadratkilometer.

Prostarfvode gäldas från kyrkofonden.

18 §.

Präst, som är förordnad att i stället för kontraktsprost utöfva dennes

prostämbete, äger att af den, hvilken eljest är till prostarfvodet berättigad,

för den tid, förordnandet omfattar, uppbära hälften af det belopp, som

för samma tid skall såsom prostarfvode utgå, eller hvad dem eljest åsämjer.

19 §.

Till bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda löner

jämte ersättning och arfvode åt adjunkt, hvarom i 14 § 3 mom. sägs,

skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:

l:o) församlingsafgifter till belopp ej öfverstigande tre öre för hvarje

helt eller påbörjadt tiotal kronor af hela inkomstbeloppet inom pastoratet;

skolande inkomsten beräknas för jordbruksfastighet till sex kronor och

för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af

taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd samt i fråga om

inkomst af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket

bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas;

2ro) arrende af de inom pastoratet belägna löneboställen, med undantag

af sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 §, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare

utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående

bostället, tillfalla änka, eller ock, enligt 3 § i lagen om kyrkofond, ingå

till nämnda fond;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

3:o) afgälder af lägenheter, afsöndrade eller upplåtna från boställe,

som afses i nästföregående moment, ränta å medel, som vid försäljning

eller afstående för allmänt behof erhållits för sådant boställe eller del däraf,

äfvensom öfriga till aflöning af prästerskapet i pastoratet afsedda medel,

med undantag af sådana, hvilka skola, enligt 7 §, tillgodokomma viss

tjänstinnehafvare utöfver lönen eller, enligt 2 och 3 §§ i lagen om kyrkofond,

ingå till nämnda fond;

4:o) skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. afsedda boställen, årligen

utgående ur kyrkofonden med högst det af Konungen beträffande hvarje

boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara

skogens behållna årliga afkastning;

5:o) församlingsafgifter, utöfver hvad i 1 mom. sägs, till erforderligt

belopp.

20 §.

I gäldandet af de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsafgifter

skola alla de, hvilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder,

deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade

grunder; och skola dessa utgifter inom hvarje till pastoratet hörande församling

debiteras och uppbäras i samma ordning som utgifter till kyrka

och skola.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkans prästerskap,

som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är särskilt stadgadt.

21 §.

Har för bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda

löner jämte ersättning och arfvode åt adjunkt, hvarom i 14 §

3 mom. sägs, såsom församlingsafgifter utdebiterats sammanlagdt större belopp,

än som motsvarar sex öre för hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor

af pastoratets hela iukomstbelopp, beräknadt som i 19 § 1 mom. sägs,

skall ersättning af kyrkofondens medel beredas pastoratet för det Överskjutande

beloppet, utom beträffande lönebelopp, som församling, enligt 9

eller 10 §, särskildt förbundit sig att utgöra.

22 §.

De i denna lag omförmälda aflöningsmedel för kyrkoherdar och komministrar

äfvensom adjunkter, om hvilka i 14 § 3 mom. sägs, skola, i den

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

mån de ej omedelbart till tjänstinnehafvare utbetalas, särskildt för sig af

vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande.

För medlens bibehållande till afsedt ändamål är pastoratet ansvarigt;

och äger domkapitlet däröfver hålla hand.

23 §.

Erfordras å ena sidan för åstadkommande af tillfredsställande församlingsvård

delning af pastorat eller inrättande af ny prästerlig tjänst och

å andra sidan för beredande af full sysselsättning för tjänstinnehafvare

sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af befintlig tjänst,

meddelar Konungen, efter vederbörande myndigheters hörande och sedan

yttranden från pastoratet samt dess prästerskap och, i händelse någon prästerlig

befattning i pastoratet är ledig, från kontraktsprosten infordrats, beslut

därom i sammanhang med fastställandet af lönereglering för pastoratet.

24 g.

Har Konungen under den tid, för hvilken lönereglering är fastställd,

bifallit gjord framställning om sådan ändring i den kyrkliga organisationen,

som i 23 § omförmäles, skall vid däraf föranledt bestämmande

af lön för prästerlig tjänst och beredande af tillgångar därtill denna lag

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

25 §.

Föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ skola för prästerskapet inom

visst stift lända till efterrättelse, så snart på grund af denna lag fastställd

lönereglering beträffande något till samma stift hörande pastorat vunnit

tillämpning, därvid likväl iakttages, dels att ordinarie präst, hvars lön utgår

enligt äldre lönereglering, skall ej mindre till kyrkofonden inbetala, hvad

honom enligt gällande prästmötesbeslut åligger att för aflöning af extraordinarie

präster utgifva utöfver förmånerna af bostad och vivre samt skjuts

i tjänsteärenden, än äfven godtgöra hos honom anställd extraordinarie präst

för resa till tjänstgöringsorten, dels ock att adjunkt hos eller vikarie för

sådan tjänstinnehafvare skall ur kyrkofonden bekomma jämväl arfvode,

hvarom i 12 § tredje stycket och 13 § sägs.

Bestämmelserna i 17 och 18 §§ skola tillämpas från och med den

1 maj 1914, redan utnämnd kontraktsprost förbehållet att under hans

tjänstetid från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande grunder.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

26 §.

Aflöningsmedel, hvarom i 19 § 2 och 3 mom. sägs, skola af vederbörande

kyrkoråd uppbäras från och med ecklesiastikåret näst efter det,

med hvars utgång den på grund af förordningen den 11 juli 1862 eller

förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering beträffande

pastoratet upphör att gälla, eller, om hinder därför möter, när det utan

förnärmande af annans rätt kan ske.

27 §.

Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms

stads konsistorium.

28 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

L. /V G

om emeritilöner för präster.

1 §•

Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan

stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extraordinarie präster,

hvilka tjänstgöra i territoriell församling, dock icke till prästerskapet i

Karlsborgs församling, ej heller till kyrkoherde i prebendepastorat.

2 §•

För ordinarie tjänstinnehafvare skall emeritilön motsvara åttio procent

af hans lön, beräknad till det belopp, hvartill densamma bestämts

vid lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning, eller, om sådan lönereglering med afseende å tjänstinnehafvaren

icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter hvilket afgift till

prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens Skrifvelse Nr 14 7.

understiga tretusen tvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor

för komminister, ej heller öfverstiga fyratusen femhundra kronor; och skall,

där vid uträkning efter ofvan angifna grund emeritilönen ej uppgår till

jämnt tiotal kronor, densamma höjas till närmast högre tiotal.

För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra ettusen femhundra

kronor.

3 §•

Med iakttagande däraf att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola

i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundratusen

kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru

tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser af tjänstinnehafvare,

uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.

4 §•

Ordinarie präst vare pliktig att, mot åtnjutande af emeritilön, från

tjänsten afgå:

när han fyllt sjuttiofem år; eller

när han fyllt sextiofem år samt under mer än tre af de senast förflutna

fem åren varit i följd af obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet

urståndsatt att själf fullgöra sina tjänsteåligganden och af sådan anledning

åtnjutit tjänstledighet.

Extraordinarie präst må erhålla emeritilön, när han uppnått sextio

års ålder.

5 §.

Konungen utser innehafvare af emeritilön.

• För sådant ändamål har domkapitlet att hos Konungen anmäla, då

stiftet tillhörande präst fyllt sjuttiofyra år eller eljest enligt bestämmelserna

i 4 § finnes böra komma i åtnjutande af emeritilön; och skall dylik anmälan

göras före slutet af december månad.

6 §•

Ordinarie präst, åt hvilken emeritilön tilldelats, skall från och med

utgången af näst därpå följande ecklesiastikår frånträda sin tjänstebefattning

och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta emeritilönen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

Extraordinarie präst äger åtnjuta emeritilön från och med början af

ecklesiastikåret näst efter det, då dylik lön blifvit honom tilldelad.

Emeritilön skall kvartalsvis utbetalas och utgår intill slutet af den

månad, hvarunder innehafvaren aflidit. Efterlämnar han änka eller barn,

som, därest emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänsteller

nådår, äge änkan eller barnen uppbära emeritilönen intill utgången af

den tid, under hvilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas.

7 §•

Har den, som åtnjuter emeritilön, blifvit dömd prästämbetet förlustig,

vare vid den tid, beslutet härom vunnit laga kraft, hans rätt till dylik

lön förverkad.

8 §•

Ej må emeritilön i mät tagas eller med kvarstad beläggas.

9 §•

Konungen bestämmer, hvilket år emeritilöner skola första gången

utdelas, och underrättar domkapitlen härom å sådan tid, att dessa kunna

före slutet af december månad året näst förut till Konungen inkomma

med anmälan, hvarom i 5 § förmäles.

10 §.

Redan utnämnd tjänstinnehafvare vare ej mot sitt bestridande skyldig

att, mot åtnjutande af emeritilön, afgå från sin befattning.

11 §.

Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms

stads konsistorium.

12 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

33

LAG

om kyrkofond.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande

mot här nedan meddelade föreskrifter för ordnas som följer:

1 §•

De prästerskapet i territoriella församlingar anslagna aflöningsmedel,

om hvilka här nedan förmäles, skola, under benämning kyrkofonden, användas

för kyrkliga ändamål, på sätt i denna lag bestämmes, och af statskontoret,

utan sammanblandning med andra medel, förvaltas.

2 §.

Till kyrkofonden skola öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och

de ecklesiastika boställenas skogsfond.

I öfrigt skola, enligt Konungens bestämmande i hvarje särskildt

fall, till kyrkofonden öfverlämnas dels till aflöning för prästerlig tjänst

afsedda fonder och andra kapitaltillgångar, i den mån de ej äro att hänföra

till lönemedel, som omförmälas i 7 § af lagen om reglering af

prästerskapets aflöning eller enligt grunderna för bestämmelserna i 19 och

22 §§ af samma lag böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas, och dels för

såldt eller utbytt boställe erhållna ersättningsmedel, hvarom i 62 § af

ecklesiastik boställsordning sägs.

3 §•

Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:

1. hvad enligt lagen om indragning till statsverket och afskrifning

af prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen skall af statsverket

gäldas såsom ersättning för tionde och andra afgifter af fast egendom,

hvilka på grund af förut gifna författningar tillkommit prästerskapet;

2. årlig ersättning af statsverket ej mindre för de anslag i kronooch

kyrkotionde samt oindelt spannmål äfvensom hemmansräntor, för hvilka

godtgörelse af statsmedel lämnas prästerskapet det eklesiastikår, som till
Rih.

till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bilisdagens Skrifvelse Nr 147.

ändagår näst före den 1 maj 1914, än äfven för de statsanslag i penningar,

som för samma ecklesiastikår af prästerskapet åtnjutas;

3. arrende af boställen, hvilkas afkomst vid 1913 års slut antingen

ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är af Konungen anvisad

till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehafvare i annat pastorat än det,

inom hvilket bostället är beläget;

4. medel, som inflyta för försåld skog från prästerskapet anslagna

löneboställen, med undantag af sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 §

i lagen om reglering af prästerskapets aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare

utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående

bostället, tillfalla änka;

5. öfverskott, som å de i 19 § 2 och 3 mom. i lagen om reglering

af prästerskapets aflöning afsedda, årligen inflytande aflöningsmedel kan i

ett pastorat uppkomma, sedan hvad däraf för året erfordras till gäldande

af de för prästerskapet därstädes fastställda löner tagits i anspråk;

6. ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.

4 §•

Den årliga ersättning för krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål

äfvensom hemmansräntor, hvarom i 3 § 2 mom. förmäles, skall utgöras

med belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen för vederbörande

persedlar under de femtio åren 1864—1913, med tillägg af forsellön.

5 §•

Öfverföring till kyrkofonden af de i 2 § och 3 § 2 mom. omförmälda

tillgångar skall äga rum från och med den 1 januari 1914, hvarefter det

åligger kyrkofonden att svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän

författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade bestämmelser vid

tiden för öfverförin gen redan blifvit anvisade till utgående från dessa tillgångar.

Inleverering till kyrkofonden af den ersättning, som angifves i 3 §

I mom., vidtager med afseende å hvarje pastorat från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen den

II juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering

för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Hvad i öfrigt är afsedt såsom inkomst för kyrkofonden skall tillföras

densamma, när sådant utan förnärmande af annans rätt kan ske.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

35

6 §•

Af kyrkofonden skola utgöras:-

1. ersättning för församlingsafgifter enligt stadgandet i 21 § af lagen

om reglering af prästerskapets aflöning;

2. hvad af skogsförsäljningsmedel, enligt 19 § 4 mom. i sagda lag,

skall utgå till prästerskapets aflöning;

3. kostnad för skogsindelning å löneboställen, med undantag af sådana,

hvilkas afkomst skall, enligt 7 § i omförmälda lag, tillgodokomma viss

tjänstinnehafvare utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref

angående bostället, tillfalla änka;

4. ersättning för skogsstatens öfriga bestyr med skog å de i 3 mom.

afsedda boställen med belopp, som Konungen enligt gällande grunder

för beräkning af dylik ersättning årligen i afseende å näst föregående års

verksamhet fastställer till gäldande;

5. annan än i 4 mom. afsedd kostnad för bevakning samt skogsodlings-

och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 mom.

afsedda boställen, intill belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag

hvarje år för det följande bestämmer;

6. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskildt

meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande af virkesafkastning eller

motverkande af uppkommen skada å skog till boställe, som afses i 3 mom.;

7. ålderstillägg, arfvoden och kostnadsersättningar, som jämlikt lagen om

reglering af prästerskapets aflöning skola af kyrkofonden gäldas, så ock emeritilöner,

hvilka i enlighet med lagen om sådana löner blifvit präster tilldelade;

8. i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Konungen

till främjande af den kyrkliga organisationens utveckling må finna skäligt

bevilja extraordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

7 §.

Där från boställe skogsförsäljningsmedel skola ingå till kyrkofonden,

må Konungen på ansökning af boställskafvare eller arrendator, som utgör

jämväl å boställets skogsmark belöpande utskylder och besvär, bevilja honom

skäligt bidrag från kyrkofonden till fullgörande af denna skattskyldighet.

8 §•

1. Så snart inom visst stift lönereglering, fastställd enligt lagen om

reglering af prästerskapets aflöning, vunnit tillämpning beträffande något

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

till samma stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie

präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala

hvad honom åligger att för aflöning af extraordinarie präster utgifva utöfver

förmånerna af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden.

2. Sedan utnämnd kontraktsprost, hvilken icke åtnöjes med arfvode,

som i enlighet med omförmälda lag varder för hans prostämbete fastställdt,

är berättigad att från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills

gällande grunder.

9 §>

Jämväl efter det prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika

boställenas skogsfond och andra liknande fonder öfverförts till kyrkofonden,

må Konungen, intill dess på grund af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning fastställd lönereglering vunnit tillämpning inom vederbörande

pastorat, till förhöjande af aflöningen för prästerskapet i pastoratet

eller till utveckling af den kyrkliga organisationen därstädes, bevilja nödigt

anslag från kyrkofonden.

10 §■

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

1. Skogs- och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar

anslagna löneboställen skola ställas under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning.

2. Skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets

husbehof.

Därutöfver må från boställets skog erhållas dels af vederbörande

tjänstinnehafvare ved till husbehof, på sätt i 11 § 4 mom. i lagen om

reglering af prästerskapets aflöning sägs, dels ock, i ordningen därefter,

virke af pastoratet till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader

å prästgård samt, om tillgång jämväl därtill finnes, af församling till

kyrkobyggnad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens Skrifvelse Nr 147.

3. Hvad af boställes skogsafkastning icke erfordras för de i nästföregående

mom. angifna behof skall försäljas.

Medel, som influtit vid försäljningen, skela ingå till kyrkofonden,

hvarifrån, enligt hvad särskild! är stadgadt, erforderliga belopp af skogsförsäljningsmedel

till prästerskapets aflöning gäldas.

4. För skogsindelning å löneboställe skall kostnaden, därtill förskott

såsom hittills lämnas af allmänna medel, gäldas af kyrkofonden.

Kostnaderna ej mindre för bevakning samt skogsodlings- och andra

arbeten för skogsskötsel^ främjande å löneboställe än äfven för åtgärd

eller anstalt, som afser tillgodogörande af virkesafkastning eller motverkande

af uppkommen skada å löneboställes skog, så ock ersättning för skogsstatens

bestyr med dylik skog skola likaledes gäldas af kyrkofonden, på

sätt därom är särskild! stadgadt.

5. Följande undantagsbestämmelser äro att iakttaga:

Hvad i 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket stadgas äger

ej tillämpning å löneboställe, hvars afkomst skall, enligt 7 § i lagen om

reglering af prästerskapets aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare

utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående bostället,

tillfalla änka.

När löneboställe, hvarom nu är sagdt, icke lämnar så stort virkesöfverskott,

att däraf kunna bestridas kostnader, som omförmälas i 4 mom.,

samt nödiga medel icke genom vederbörandes försorg tillhandahållas, har

skogsstaten icke att taga någon befattning med de arbeten, åtgärder eller

anstalter, som i afseende å dylikt boställes skog må finnas erforderliga.

Icke heller må kostnaderna för dem gäldas af kyrkofonden.

Stockholm den 1 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.