Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf.

1910-06-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:151, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 151.

1

Nr 151.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 1 juni 1910.

— — — — Andra kammaren den 1 juni 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation

vid Porjusf''allen i Stora Lule älf.

(Statsutskottets utlåtande nr 75.)

Till Konungen.

I eu till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten proposition

(nr 119) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag

åt statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att för uppförande af eu elektrisk kraftstation vid Porjustallen

i Störa Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg

mellan Gellivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och

lör införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja

ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldsBih.

till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 33 Höft. (Nr 151.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse Nr 151.

kontoret anvisa för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000

kronor.

De stora fördelar i nationalekonomiskt hänseende, som skulle

vinnas, därest ångdriften å statens järnvägar kunde i vidsträckt omfattning

ersättas med drift genom elektrisk kraft från våra vattenfall,

lära vara till fullo erkända. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hafva

också dessa fördelar beaktats af Riksdagen, som dels år 1904 anvisat

medel till anställande af försök med elektrisk drift å statsbanorna, dels

år 1906 medgifvit Kungl. Maj:t rätt att besluta om inköp för ett belopp

af intill 5,000,000 kronor af sådana helt eller delvis i enskild ägo befintliga

vattenfall, som i den närmaste framtiden ansåges komma att

erfordras för drift af statens järnvägar och hvilkas inköp ej ansåges

kunna utan men för staten uppskjutas, och är sålunda, elektrifiering åt

statsbanorna af Riksdagen i princip beslutad. Då vidare fragan om

elektrisk järnvägsdrift numera lärer kunna betraktas såsom i hufvudsak

tekniskt löst, har Riksdagen velat ansluta sig till hvad i. statsrådsprotokollet

anförts angående angelägenheten af att sådan drift snarast

möjligt anordnas å någon större banst.räcka, där man under regelbunden

trafik kunde få erfarenhet rörande systemets detaljer.

I sådant afseende har Eders Kungl. Maj:t ansett lämpligt att i

främsta rummet välja bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och har såsom

skäl härför anförts att denna handel till följd af dess ensartade trafik

torde vara särskildt ägnad att gifva ett godt ekonomiskt resultat af dylik

drift äfvensom vara mindre beroende af de tågrubbningar in. in., som

under den första tiden ej torde kunna undvikas. Och har vidare såsom

ett skäl för att nu omlägga bansträckan ifråga till elektrisk drift framhållits,

att man genom den på detta sätt ernådda förhöjningen af banans

trafikförmåga skulle kunna undvika en del kostnader förutom för förbättring

af banans tracé m. in. för anläggning af dubbelspår mellan

Torne träsk och Stordalen, hvilka arbeten eljest måste snarast utföras

för att kunna uppfylla statens åtagna förbindelser, i fråga om transport

af malm. Enligt kontrakt med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag

har nämligen statsverket åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000

ton järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, hvartill kommer enligt särskilt

åtagande 100,000 ton malm för Tuoleovaara aktiebolag. Enligt

verkställda utredningar kunna på det nuvarande enkelspåret, med ångdrift

högst 3,000,000 ton malm per år framforslas. Emellertid beräknas

transportmängden komma att år 1913 uppgå till 3,200,000 ton. För att

under sådana omständigheter kunna tillgodose trafikbehofvet skulle man

enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat nödgas bygga förenämnda dubbel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse Nr 151.

spår, hvilket beräknats kosta 3,000,000 kronor, och hvars årliga underhållskostnad

torde uppgå till 60,000 kronor.

Vidare skulle vid fortsatt ångdrift nödvändiggöras en ventileringsanordning

i Nuoljatunneln, beräknad till en kostnad af 120,000 kronor

jämte 8,000 kronors årlig driftkostnad. Hvad i detta afseende anförts

har synts Riksdagen vara af vikt för frågans bedömande.

Hvad beträffar utförbarheten af den ifrågasatta elektrifieringen bär

Riksdagen funnit en afsevärd trygghet därför i den omständigheten, att

de på detta område synnerligen framstående och ansedda firmor, med

hvilka man aftalat om densamma, ansett sig kunna lämna så starka

garantier som de erbjudna.

När Riksdagen sålunda kommit till den meningen, att en omläggning

till elektrisk drift af ifrågavarande handel bör ske, har det

gällt för Riksdagen att bilda sig en uppfattning angående hvilket af de

angifna förslagen härtill må vara med statens intresse mest förenligt.

I sådant afseende har Riksdagen till en början uppmärksammat

hurusom det af järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, afseende en

kraftstation förlagd vid Vakkokoski är uppgjordt och beräknadt att i

främsta hand kunna tillhandahålla för järnvägens drift erforderlig kraft.

Vid uppgörandet däremot af det andra föreliggande förslaget, med en

kraftstations anläggning i Porjus, har man åsyftat ej endast att kunna

leverera kraft för järnvägens drift utan jämväl att kunna i afsevärd

utsträckning tillgodose industriella kraftbehof.

Kostnaden skulle enligt Porjusförslaget uppgå till 21,500,000 kronor

och enligt Vakkokoskiförslaget till 13,855,000 kronor, hvilket således

utvisar en afsevärd skillnad till förmån för det senare förslaget. Härförutom

skulle jämväl såsom skäl för detta förslag kunna åberopas, att

det medför större vinst å järnvägsdriften, detta beroende därpå, att,

ehuru jämväl genom den föreslagna kraftstationsanordningen vid Porjusfallen

vinst skulle uppstå å järnvägsdriften, denna vinst dock i viss män

kornrne att reduceras genom den förlust som man beträffande den för

uthyrning af kraft afsedda trefas anläggningen måste beräkna under den

första tiden, innan ännu full afsättning af kraft vunnits. Emellertid

kommer jämväl Porjusförslaget att allt ifrån början lämna vinst. Till

förmån för Vakkokoskiförslaget skulle äfven kunna anföras det förhållandet,

att detta kräfver kortare anläggningstid än Porjusförslaget,

enligt hvilket kraftanläggningen beräknas vara färdig tidigast hösten

1914, under det Vakkokoskiverket anses kunna sättas i drift i början af

år 1913. Detta förhållande har Riksdagen dock icke ansett böra tillmätas

alltför stor betydelse, då Luossavaara-Kirunavaarabolaget på af järnvägs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse Nr 151.

styrelsen framställd förfrågan förklarat sig icke hafva någon erinran

att göra däremot, att, därest den ifrågaställa elektrofieringen beslutades

innevarande år, den malmkvantitet, som öfverskjuter 3,000,000

ton, eller bandelens Kiruna—Riksgränsen transportförmåga vid ångdrift,

under högst två år fraktas öfver Luleå i stället för öfver Narvik. Visserligen

skulle denna omlastning af malmtrafiken betinga en del anläggningar

å linjen Kiruna—Svartön, men härvidlag bör man bemärka den

afsevärda fördel, som ligger däri, att möjlighet därigenom beredes för

malmens befraktning i svensk hamn. Mot förslaget om kraftstationens

förläggande till Porjusfallen skulle vidare kunna åberopas den omständigheten,

att afståndet från Kiruna, därifrån järnvägens motorledningar

skulle utgå, till Porjus är väsentligt större än från förstnämnda

ort till Vakkokoski. Till följd af detta längre afstånd måste nämligen

ledningarna gifvas en högre spänning, hvilket å sin sida också onekligen

medför större risk. I detta afseende har emellertid i statsrådsprotokollet

framhållits, att Porjusfallen ligga närmare Gellivara, där sannolikt stor

efterfrågan på kraft kommer att uppstå och närmare järnvägslinjen

Gellivara—Luleå, hvilken väl också torde komma att i framtiden elektrifieras,

samt närmare den svenska kusten med dess industrier.

Äfven om sålunda, såsom af det nu anförda framgår, vissa skäl

tala för kraftstationens förläggande till Vakkokoski, af hvilka skäl det

mest tungt vägande torde vara fotadt på skillnaden i kostnaden till

Vakkokoskiförslagets förmån, har dock Riksdagen vid denna frågas pröfning

vunnit öfvertygelse därom, att beslut i enlighet med Porjusförslaget

är att föredraga. Därvid har Riksdagen till en början fäst sin uppmärksamhet

vid det förhållande, att en reglering af vatteneffuseringen

från Torne träsk skulle gifva anledning till erinringar från strandägarna,

vid Torneälf, hvilka i hvarje fall skulle kunna afsevärdt fördröja anläggningens

utförande. Men i främsta rummet har för Riksdagen i detta

afseende varit afgörande de utomordentligt stora utvecklingsmöjligheter,

som Porjusförslaget innebär i jämförelse med det andra förslaget.

En kraftanläggning vid Vakkokoski skulle väl vara tillräcklig för

nu ifrågavarande handels kraftbehof och torde väl också — om ock ej

med säkerhet — kunna beräknas i allmänhet få något kraftöfverskott att

leverera för industriella behof. Men några ytterligare möjligheter äro

ej där till finnandes. Vid Porjusfallen åter äro förhållandena väsentligt

olika. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, skulle den därstädes föreslagna

kraftstationen icke endast kunna leverera erforderlig kraft för

järnvägens trafikbehof utan äfven tillgodose malmbolagens behof af

sådan kraft. Tager man därtill i betraktande de oerhörda utvecklings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse Nr 151.

möjligheter, som Porjusförslaget dessutom erbjuder, i det att statsverket

disponerar, så godt som hela vattenkraften i Luie älf, synes det Riksdagen

att man vid ett bedömande af frågan ur nationalekonomisk synpunkt ej

kan underlåta att gifva detta förslag företrädet. Enligt hvad af framstående

fackmän inom järnvägsindustriens område uttalats, kan frågan

om elektrisk malmsmältning numera anses vara nära sin lösning ej

blott i tekniskt utan äfven i ekonomiskt hänseende. De afsättningsmöjligheter,

som under förutsättning af frågans lyckliga lösning skulle

uppstå. och den mäktiga häfstång för uppkomsten och tillväxten af

industri i dessa trakter, som skulle innebäras af en kraftstationsanläggning

i enlighet med Eders Kungl. Maj/ts förslag, synas Riksdagen ej få

lämnas obeaktade, utan finner sig Riksdagen med stöd af hvad sålunda

anförts böra bifalla hvad Eders Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Hvad af Eders Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagits har ej heller

gifvit Riksdagen anledning till någon erinran.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat erinra om, att i den

emellan svenska staten samt Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

träffade överenskommelser angående viss grufdrift in. m. är föreskrifvet,

att därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag

har att erlägga för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något

ar ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda

järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å dåvarande eller blifvande

anläggningskostnad för samma järnväg, bolaget skall i allt fall för

sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp;

och är gilvetvis denna bestämmelse gällande äfven vid det förhållande

att järnvägen omlägges för elektrisk drift.

Med anledning af en inom Riksdagen gjord framställning i fråga

om förräntande och amortering af de medel, som anvisas för ifrågavarande

ändamål, har Riksdagen velat uttala såsom sin uppfattning,

att det för bedömande af företagets bärighet vore lämpligt, att de belopp,

som å detsamma blifva nedlagda, betraktas såsom lån till företaget att

af detsamma så snart förhållandena sådant tillåta förräntas och amorteras

samt att det enligt Riksdagens mening vore önskvärdt, att eu plan

härför redan nu blefve uppgjord.

Riksdagen har alltså för uppförande af en elektrisk kraftstation

vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning

al järnväg mellan Gellivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder

i och lör införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—RiksBih.

till Riksd. Prof. 1910. K) Sami. 1 Afd. 1 Band. 33 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse Nr 151.

gränsen beviljat ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående

från riksgäldskontoret anvisat för år 1910 4,915,000 kronor samt för

år 1911 2,650,000 kronor.

Stockholm den 1 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.