Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf.
1910-06-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1910:151, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse Nr 151.
1
Nr 151.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 1 juni 1910.
— — — — Andra kammaren den 1 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation
vid Porjusf''allen i Stora Lule älf.
(Statsutskottets utlåtande nr 75.)
Till Konungen.
I eu till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten proposition
(nr 119) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag
åt statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att för uppförande af eu elektrisk kraftstation vid Porjustallen
i Störa Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg
mellan Gellivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och
lör införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja
ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldsBih.
till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 33 Höft. (Nr 151.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse Nr 151.
kontoret anvisa för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000
kronor.
De stora fördelar i nationalekonomiskt hänseende, som skulle
vinnas, därest ångdriften å statens järnvägar kunde i vidsträckt omfattning
ersättas med drift genom elektrisk kraft från våra vattenfall,
lära vara till fullo erkända. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hafva
också dessa fördelar beaktats af Riksdagen, som dels år 1904 anvisat
medel till anställande af försök med elektrisk drift å statsbanorna, dels
år 1906 medgifvit Kungl. Maj:t rätt att besluta om inköp för ett belopp
af intill 5,000,000 kronor af sådana helt eller delvis i enskild ägo befintliga
vattenfall, som i den närmaste framtiden ansåges komma att
erfordras för drift af statens järnvägar och hvilkas inköp ej ansåges
kunna utan men för staten uppskjutas, och är sålunda, elektrifiering åt
statsbanorna af Riksdagen i princip beslutad. Då vidare fragan om
elektrisk järnvägsdrift numera lärer kunna betraktas såsom i hufvudsak
tekniskt löst, har Riksdagen velat ansluta sig till hvad i. statsrådsprotokollet
anförts angående angelägenheten af att sådan drift snarast
möjligt anordnas å någon större banst.räcka, där man under regelbunden
trafik kunde få erfarenhet rörande systemets detaljer.
I sådant afseende har Eders Kungl. Maj:t ansett lämpligt att i
främsta rummet välja bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och har såsom
skäl härför anförts att denna handel till följd af dess ensartade trafik
torde vara särskildt ägnad att gifva ett godt ekonomiskt resultat af dylik
drift äfvensom vara mindre beroende af de tågrubbningar in. in., som
under den första tiden ej torde kunna undvikas. Och har vidare såsom
ett skäl för att nu omlägga bansträckan ifråga till elektrisk drift framhållits,
att man genom den på detta sätt ernådda förhöjningen af banans
trafikförmåga skulle kunna undvika en del kostnader förutom för förbättring
af banans tracé m. in. för anläggning af dubbelspår mellan
Torne träsk och Stordalen, hvilka arbeten eljest måste snarast utföras
för att kunna uppfylla statens åtagna förbindelser, i fråga om transport
af malm. Enligt kontrakt med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag
har nämligen statsverket åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000
ton järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, hvartill kommer enligt särskilt
åtagande 100,000 ton malm för Tuoleovaara aktiebolag. Enligt
verkställda utredningar kunna på det nuvarande enkelspåret, med ångdrift
högst 3,000,000 ton malm per år framforslas. Emellertid beräknas
transportmängden komma att år 1913 uppgå till 3,200,000 ton. För att
under sådana omständigheter kunna tillgodose trafikbehofvet skulle man
enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat nödgas bygga förenämnda dubbel
-
3
Riksdagens Skrifvelse Nr 151.
spår, hvilket beräknats kosta 3,000,000 kronor, och hvars årliga underhållskostnad
torde uppgå till 60,000 kronor.
Vidare skulle vid fortsatt ångdrift nödvändiggöras en ventileringsanordning
i Nuoljatunneln, beräknad till en kostnad af 120,000 kronor
jämte 8,000 kronors årlig driftkostnad. Hvad i detta afseende anförts
har synts Riksdagen vara af vikt för frågans bedömande.
Hvad beträffar utförbarheten af den ifrågasatta elektrifieringen bär
Riksdagen funnit en afsevärd trygghet därför i den omständigheten, att
de på detta område synnerligen framstående och ansedda firmor, med
hvilka man aftalat om densamma, ansett sig kunna lämna så starka
garantier som de erbjudna.
När Riksdagen sålunda kommit till den meningen, att en omläggning
till elektrisk drift af ifrågavarande handel bör ske, har det
gällt för Riksdagen att bilda sig en uppfattning angående hvilket af de
angifna förslagen härtill må vara med statens intresse mest förenligt.
I sådant afseende har Riksdagen till en början uppmärksammat
hurusom det af järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, afseende en
kraftstation förlagd vid Vakkokoski är uppgjordt och beräknadt att i
främsta hand kunna tillhandahålla för järnvägens drift erforderlig kraft.
Vid uppgörandet däremot af det andra föreliggande förslaget, med en
kraftstations anläggning i Porjus, har man åsyftat ej endast att kunna
leverera kraft för järnvägens drift utan jämväl att kunna i afsevärd
utsträckning tillgodose industriella kraftbehof.
Kostnaden skulle enligt Porjusförslaget uppgå till 21,500,000 kronor
och enligt Vakkokoskiförslaget till 13,855,000 kronor, hvilket således
utvisar en afsevärd skillnad till förmån för det senare förslaget. Härförutom
skulle jämväl såsom skäl för detta förslag kunna åberopas, att
det medför större vinst å järnvägsdriften, detta beroende därpå, att,
ehuru jämväl genom den föreslagna kraftstationsanordningen vid Porjusfallen
vinst skulle uppstå å järnvägsdriften, denna vinst dock i viss män
kornrne att reduceras genom den förlust som man beträffande den för
uthyrning af kraft afsedda trefas anläggningen måste beräkna under den
första tiden, innan ännu full afsättning af kraft vunnits. Emellertid
kommer jämväl Porjusförslaget att allt ifrån början lämna vinst. Till
förmån för Vakkokoskiförslaget skulle äfven kunna anföras det förhållandet,
att detta kräfver kortare anläggningstid än Porjusförslaget,
enligt hvilket kraftanläggningen beräknas vara färdig tidigast hösten
1914, under det Vakkokoskiverket anses kunna sättas i drift i början af
år 1913. Detta förhållande har Riksdagen dock icke ansett böra tillmätas
alltför stor betydelse, då Luossavaara-Kirunavaarabolaget på af järnvägs
-
4
Riksdagens Skrifvelse Nr 151.
styrelsen framställd förfrågan förklarat sig icke hafva någon erinran
att göra däremot, att, därest den ifrågaställa elektrofieringen beslutades
innevarande år, den malmkvantitet, som öfverskjuter 3,000,000
ton, eller bandelens Kiruna—Riksgränsen transportförmåga vid ångdrift,
under högst två år fraktas öfver Luleå i stället för öfver Narvik. Visserligen
skulle denna omlastning af malmtrafiken betinga en del anläggningar
å linjen Kiruna—Svartön, men härvidlag bör man bemärka den
afsevärda fördel, som ligger däri, att möjlighet därigenom beredes för
malmens befraktning i svensk hamn. Mot förslaget om kraftstationens
förläggande till Porjusfallen skulle vidare kunna åberopas den omständigheten,
att afståndet från Kiruna, därifrån järnvägens motorledningar
skulle utgå, till Porjus är väsentligt större än från förstnämnda
ort till Vakkokoski. Till följd af detta längre afstånd måste nämligen
ledningarna gifvas en högre spänning, hvilket å sin sida också onekligen
medför större risk. I detta afseende har emellertid i statsrådsprotokollet
framhållits, att Porjusfallen ligga närmare Gellivara, där sannolikt stor
efterfrågan på kraft kommer att uppstå och närmare järnvägslinjen
Gellivara—Luleå, hvilken väl också torde komma att i framtiden elektrifieras,
samt närmare den svenska kusten med dess industrier.
Äfven om sålunda, såsom af det nu anförda framgår, vissa skäl
tala för kraftstationens förläggande till Vakkokoski, af hvilka skäl det
mest tungt vägande torde vara fotadt på skillnaden i kostnaden till
Vakkokoskiförslagets förmån, har dock Riksdagen vid denna frågas pröfning
vunnit öfvertygelse därom, att beslut i enlighet med Porjusförslaget
är att föredraga. Därvid har Riksdagen till en början fäst sin uppmärksamhet
vid det förhållande, att en reglering af vatteneffuseringen
från Torne träsk skulle gifva anledning till erinringar från strandägarna,
vid Torneälf, hvilka i hvarje fall skulle kunna afsevärdt fördröja anläggningens
utförande. Men i främsta rummet har för Riksdagen i detta
afseende varit afgörande de utomordentligt stora utvecklingsmöjligheter,
som Porjusförslaget innebär i jämförelse med det andra förslaget.
En kraftanläggning vid Vakkokoski skulle väl vara tillräcklig för
nu ifrågavarande handels kraftbehof och torde väl också — om ock ej
med säkerhet — kunna beräknas i allmänhet få något kraftöfverskott att
leverera för industriella behof. Men några ytterligare möjligheter äro
ej där till finnandes. Vid Porjusfallen åter äro förhållandena väsentligt
olika. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, skulle den därstädes föreslagna
kraftstationen icke endast kunna leverera erforderlig kraft för
järnvägens trafikbehof utan äfven tillgodose malmbolagens behof af
sådan kraft. Tager man därtill i betraktande de oerhörda utvecklings
-
5
Riksdagens Skrifvelse Nr 151.
möjligheter, som Porjusförslaget dessutom erbjuder, i det att statsverket
disponerar, så godt som hela vattenkraften i Luie älf, synes det Riksdagen
att man vid ett bedömande af frågan ur nationalekonomisk synpunkt ej
kan underlåta att gifva detta förslag företrädet. Enligt hvad af framstående
fackmän inom järnvägsindustriens område uttalats, kan frågan
om elektrisk malmsmältning numera anses vara nära sin lösning ej
blott i tekniskt utan äfven i ekonomiskt hänseende. De afsättningsmöjligheter,
som under förutsättning af frågans lyckliga lösning skulle
uppstå. och den mäktiga häfstång för uppkomsten och tillväxten af
industri i dessa trakter, som skulle innebäras af en kraftstationsanläggning
i enlighet med Eders Kungl. Maj/ts förslag, synas Riksdagen ej få
lämnas obeaktade, utan finner sig Riksdagen med stöd af hvad sålunda
anförts böra bifalla hvad Eders Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit.
Hvad af Eders Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagits har ej heller
gifvit Riksdagen anledning till någon erinran.
I sammanhang härmed har Riksdagen velat erinra om, att i den
emellan svenska staten samt Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag, aktiebolaget
Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
träffade överenskommelser angående viss grufdrift in. m. är föreskrifvet,
att därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag
har att erlägga för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något
ar ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda
järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å dåvarande eller blifvande
anläggningskostnad för samma järnväg, bolaget skall i allt fall för
sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp;
och är gilvetvis denna bestämmelse gällande äfven vid det förhållande
att järnvägen omlägges för elektrisk drift.
Med anledning af en inom Riksdagen gjord framställning i fråga
om förräntande och amortering af de medel, som anvisas för ifrågavarande
ändamål, har Riksdagen velat uttala såsom sin uppfattning,
att det för bedömande af företagets bärighet vore lämpligt, att de belopp,
som å detsamma blifva nedlagda, betraktas såsom lån till företaget att
af detsamma så snart förhållandena sådant tillåta förräntas och amorteras
samt att det enligt Riksdagens mening vore önskvärdt, att eu plan
härför redan nu blefve uppgjord.
Riksdagen har alltså för uppförande af en elektrisk kraftstation
vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning
al järnväg mellan Gellivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder
i och lör införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—RiksBih.
till Riksd. Prof. 1910. K) Sami. 1 Afd. 1 Band. 33 Häft. 2
6 Riksdagens Skrifvelse Nr 151.
gränsen beviljat ett anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående
från riksgäldskontoret anvisat för år 1910 4,915,000 kronor samt för
år 1911 2,650,000 kronor.
Stockholm den 1 juni 1910.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.