Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sjukkassor samt fyra i ämnet väckta motioner. /
1910-06-02 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1910:156, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sjukkassor samt fyra i ämnet väckta motioner. /
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
1
Nr 156.
Uppläst och godkändt hos Första kammaren den 2 juni 1910.
— — — — Andra kammaren den 2 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om sjukkassor
samt fyra i ämnet väckta motioner.
/
(Särskilda utskottets nr 3 utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom proposition nr 204 af den 29 april 1910 bär Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förslag till
lag om sjukkassor.
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 10 Samt. 1 Afl. 1 Band. 36 Hiift. (N:r 156—159). 1
2
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Detta lagförslag är föranledt af Riksdagens skrifvelse den 20 maj
1903 i anledning af, bland annat, Eders Kungl. Maj:ts proposition till
samma års Riksdag med förslag till lag om försäkringsrörelse m. m.
I denna skrifvelse anhöll nämligen Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, om och i hvad mån den verksamhet, som utöfvades
af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor, pensionsanstalter och andra
understödsföreningar, innefattade försäkringsrörelse af beskaffenhet att
bestämmelserna i lagen därom helt eller delvis borde äga tillämpning
på dem, samt därefter framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet,
hvartill utredningen kunde föranleda.
Sedan med föranledande af Riksdagens nämnda skrifvelse olika utredningar
verkställts och lagförslag upprättats, hvilka dock icke föranledt
proposition till Riksdagen, blefvo jämlikt nådigt bemyndigande
den 29 november 1907 af chefen för civildepartementet särskilda sakkunniga
tillkallade för att inom departementet biträda vid fortsatt arbete
på området i fråga. Det uppdrag, som meddelades de sålunda
tillkallade, förklarades afse uppgörandet af förslag till den på frivillighetens
grund hvilande sjukkasseverksamhetens ordnande, så att densamma
måtte blifva reglerad och handhafd på ett såväl från det allmännas
som från sjukkassemedlemmarnas synpunkt rationellt sätt. Det
af de såsom sakkunniga tillkallade afgifna betänkande med förslag till
lag om registrerade sjukkassor har lagts till grund för nu ifrågavarande
lagförslag.
De skäl, hvilka föranledt bestämmandet af de sakkunnigas uppdrag
på sätt nyss angifvits och hvilka framgå af föredragande departementschefens
yttrande till det Eders Kungl Maj:ts proposition bilagda statsrådsprotokollet,
har Riksdagen funnit tillfyllestgörande.
Riksdagen vill emellertid för sin del än ytterligare betona, att inför
spörsmålet om lagstiftning för social sjukförsäkring i vårt land frågan
icke gäller, huruvida teoretiskt och i allmänhet tvångsförsäkring bör tillerkännas
företräde framför frivillig sjukkasseverksamhet. Utan frågan bör
rätteligen ställas sålunda: är det med afseende å våra förhållanden och
med hänsyn till dessa förhållandens gestaltning för närvarande riktigt,
att nu för obestämd tid afvisa tillgodoseendet af vår frivilliga sjukkasserörelses
erkändt starka behof af förbättrad lagstiftning, och att göra
det på den grund, att dessförinnan den för införande af sjukförsäkringstvång
nödiga utredning bör verkställas samt därur framgångna lagförslag
genomföras?
Riksdagen har icke tvekat att besvara denna fråga nekande. Invändning
mot riktigheten af en sådan Riksdagens uppfattning synes ej
''Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
3
kunna framställas af annan än den, som dels anser att vårt land nu
omedelbarligen bör skrida till införande af sjukförsäkringstvång, dels
ock tillika är öfvertygad därom, att hvarje förbättring af lagstiftningen
för det frivilliga sjukkasseväsendet är ett afgjordt hinder för hans
nämnda önskemål. Med afseende å en dylik ståndpunk får Riksdagen
anföra, att enligt dess mening icke något starkare, ännu mindre något
afgörande skäl blifvit förebragt för riktigheten af en öfvertygelse, sådan
som den sist refererade. Fasthellre håller Riksdagen före, att frågan om
obligatorisk sjukförsäkring skall af de föreliggande förhållandena i vårt
land på socialförsäkringens område tryggt i sin ordning bäras fram till
sitt slutliga afgörande. Ålderdoms- och invaliditets- samt moderskapsförsäkring
äro under utredning, och spörsmålet om gällande lags om
oly eks fallsersättning utbytande mot obligatorisk olycksfallsförsäkring är
föremål för myndigheters och statsmakternas ständiga uppmärksamhet.
I män som dessa socialförsäkringsuppgifter nalkas sin lösning skall
säkerligen också frågan om sjukförsäkringstvånget skrida framåt, och,
om ej förr, skall den, sedan en eller flere af berörda uppgifter ordnats,
stå inför sitt definitiva afgörande.
En annan fråga af allmän vikt för den ifrågasatta lagstiftningen,
hvilken också under förarbetena till densamma uppmärksammats, hänför
sig till det förhållande, att lagförslaget ej lämnar tillfälle för sjukkassa
att vinna fullständig rättsförmåga genom registrering utan att därmed
förbindes skyldighet att underkasta sig de i förslaget gifna reglerna
rörande verksamhetens materiella ordnande. Det torde nämligen
kunna förekomma att, särskilt inom mera gynsamt ställda lager af
befolkningen, sjukkassor bildas, för hvilka icke alla de nämnda reglerna
kunna anses behöflig^ och hvilka kassor icke göra anspråk på
understöd från det allmänna. Kassor af denna art torde emellertid på
sätt chefens för civildepartementet yttrande vid förevarande propositions
beslutande angifver och såvidt Riksdagen har sig bekant ej förekomma
i någon större omfattning. Vidare bör det ej heller förbises, att beredande
af sådant tillfälle till registrering, som ofvan angifvits, skulle
kunna åstadkomma en splittring af de rättspersonliga sjukkassorna i
tvänne grupper till skada för hela sjukkasserörelsens samhällsnyttighet
samt, hvad anginge den materiellt oreglerade gruppen, till fara för det
tillbörliga skyddandet af betydelsefulla intressen för medlemmarna. Med
hänsyn till hvad sålunda anförts har Riksdagen funnit att nu ifrågakomna
förhållande ej bör anses innefatta anledning till uppskof med ifrågavarande
betydelsefulla lagstiftnings genomförande.
4
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
I detta sammanhang vill Riksdagen hafva uttalat, att Riksdagen för
sin del funnit inrättandet af en utaf förtroendemän för sjukkassorna
sammansatt nämnd med uppgift, på sätt lagförslaget innehåller, att med
tillsynsmyndigheten samråda rörande sjukkasseverksamhetens angelägenheter
vara ägnadt att väsentligt främja denna verksamhet.
Vid granskningen af de särskilda bestämmelserna i lagförslaget
har Riksdagen icke kunnat till alla delar godkänna desamma. För de
ändringar, som Riksdagen funnit påkallade, redogöres härnedan.
2 §•
Förslagets förarbeten utvisa, att det varit allenast med tvekan, som
förslaget medgifvit sjukkassa att under namn af begrafningshjälp utfästa
så högt belopp som 500 kronor att utgå vid medlems frånfälle.
Den uppfattningen, att begrafningshjälp till högre belopp icke rätteligen
inginge i sjukkasseverksamhetens egentliga uppgift, kommer ock i själfva
lagförslaget till synes särskilt därutinnan, att i kassa med högre begrafningshjälp
än 200 kronor begrafningshjälpsverksamheten skall hållas
så vidt möjligt ekonomiskt fullständigt skild från sjukhjälps verksamheten
(§§ 20, 22, 23, 26). Genom denna ekonomiska tudelning hafva
visserligen de svårare olägenheterna vid en förening af sjukhjälpsverksamheten
med beredande af högre begrafningshjälp inom samma sjukkassa
blifvit aflägsnade. Men redan en sådan tudelning af en sjukkassa
torde i och för sig innebära vissa olägenheter. En verksamhet
för meddelande af sjukhjälp är otvifvelaktigt af annan karaktär än beredande
af begrafningshjälp; och jämväl de ekonomiska villkoren för
ett bestående utöfvande af den ena verksamheten äro skilda från dem,
som måste uppställas för den andra. Då nu sjukkassornas egentliga
uppgift faller inom sjukhjälpsverksamheten, bör dennas utöfvande icke
tyngas eller äfventyras genom förening därmed af en verksamhet för
meddelande af högre begrafningshjälp. Riksdagen har fördenskull funnit
önskvärdt, att det högsta medgifna beloppet för registrerad sjukkassas
begrafningshjälp sättes lägre än 500 kronor.
En undersökning af förekommande begrafningshjälpsbelopp visar,
att ej flere än ett 70-tal kassor gifva högre begrafningshjälp än 200
kronor, äfvensom att åtskilliga af dem upptaga bidrag till bestridande
af utgifterna för denna verksamhetsgren allenast medelst uttaxering.
Flera af dessa kassor äro ock jämförelsevis stora och starka kassor;
och man torde kunna hoppas, att ett särskiljande af de två verksamhetsgrenarna
på två särskilda kassor, en för sjukhjälp eller för sjuk
-
5
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
hjälp och lägre begrafningshjälp samt en allenast för begrafningshjälp,
skall kunna genomföras utan att föranleda hela deras betydelsefulla
verksamhets nedläggande.
På grund af det nu anförda har Riksdagen beslutat, att sjukkassa
ej skall tillåtas meddela högre begrafningshjälp än 200 kronor. Riksdagen
har emellertid funnit ett undantag från denna regel vara under
vissa förutsättningar påkalladt.
Skall nämligen en redan vid den föreslagna lagens ikraftträdande
befintlig och vid viss tidigare tidpunkt registrerad sjukkassa enligt sina
vid sistnämnda tid gällande stadgar bereda högre begrafningshjälp än
200 kronor — dock icke högre än 500 kronor —, så synes sådan kassa
otvifvelaktigt böra tillåtas att fullgöra hvad dess stadgar sålunda ålagt
eller medgifvit den gentemot dem af kassans medlemmar, åt hvilka
den högre begrafningshjälpen var vid ofvanberörda tidigare tidpunkt
utlefvad. Den tidpunkt, som nyss afsetts, bör af lätt insedda
skäl ej sammanfalla med tiden för lagens ikraftträdande, utan har Riksdagen
bestämt densamma till tiden för lagens utfärdande. Har sjukkassa,
hvarom nu är fråga, för afsikt att begagna sig af nyssberörda tillåtelse,
bör kassan tillkännagifva denna afsikt i ansökningen om registrering
enligt den nya lagen. Och har så skett, böra enligt Riksdagens
mening för kassan gälla flertalet af de i förslaget särskild^; beträffande
ekonomiskt delad kassa och dess begrafningshjälpsverksamhet upptagna
bestämmelser.
Af hvad Riksdagen sålunda beslutat hafva påkallats dels ändringar
af åtskilliga förslagets §§ och dels särskilda bestämmelser i en ny §.
Ändringarna afse förslagets §§ 2, 16, 19, 20, 22, 23, 25, 26, 84, 92,
94, 109 och 116. De särskilda bestämmelserna äro sammanförda i en
ny 117 §, hvilket medfört, att förslagets § med detta nummer af utskottet
gifvits paragrafnummer 118.
8 §•
Vid behandling af denna § har Riksdagen jämväl föreliaft en af
enskilda motionärer gjord framställning af innebörd, att arbetsanställning
ej borde få förknippas med skyldighet att tillhöra viss sjukkassa
för den, hvilken redan tillhörde annan sjukkassa, hvari honom vore
tillförsäkrad minst så stor sjukhjälp som den i lagförslaget föreskrifna.
Den af motionärerna i motiveringen för deras framställning uttalade
mening, att arbetsanställnings förknippande med skyldighet att
tillhöra viss sjukkassa utgör ett missförhållande, delar Riksdagen så till
6
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
vida, som det knappast lärer kunna tänkas något fall, där det vore att
anse såsom i allo befogadt att i fråga om den, som redan är medlem
af registrerad sjukkassa, uppställa det villkor för hans antagande i
anställning, att han skall inträda i viss sjukkassa.
Då ett förbud mot villkor, som nyss nämnts, icke bör äga plats i
den lagstiftning, hvarom fråga är, har Riksdagen måst söka någon
annan utväg till förhindrande däraf, att villkor af ifrågavarande beskaffenhet
uppställas. Riksdagen har därvid uppmärksammat, att i stadgarna
för åtskilliga kassor förekommer bestämmelse af innebörd, antingen,
helt kort, att innehafvande af anställning vid viss inrättning
eller hos viss arbetsgifvare medför plikt att ingå i kassan, eller ock
att enligt öfverenskommelse med an gifven arbetsgifvare antagande af
anställning hos honom är förbundet med sådan skyldighet. Ett införande
i den tillämnade lagen om sjukkassor af förbud mot upptagande
i kassas stadgar af bestämmelse, som nu angifvits, beträffande den,
hvilken redan är medlem af annan registrerad sjukkassa, kan väl icke,
såsom Riksdagen ingalunda förbisett, förhindra arbetsgifvare att vid
antagande i anställning fästa förutnämnda villkor. Men Riksdagen har
menat, att förefintligheten i sjukkasselagen af ett dylikt förbud skulle
visa sig verka därhän, att ifrågakomna villkor ej vidare uppställdes.
Hvad som anförts med tanke på förbindande af skyldighet att ingå
i viss sjukkassa med antagande af viss anställning äger tydligen lika
giltighet i fråga om samma skyldighets förknippande med inträde i viss
förening.
Riksdagen har efter nu angifna öfverväganden beslutat visst tilllägg
till förevarande §.
11 §•
Af skäl, som äga samband med den under 8 § härofvan omförmälda
framställning, hafva samma motionärer hemställt, att sådan förändring af
lagförslagets 11 § måtte af Riksdagen beslutas, att sjukkassemedlem,
som fyllt fyrtio år eller hvars medlemskap varat fem år, ej skulle kunna
uteslutas ur kassan allenast af den anledning, att han lämnat viss anställning.
Denna hemställan har vunnit beaktande hos Riksdagen i den mån,
som framgår af den ändrade lydelse af förevarande § Riksdagen
beslutat.
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
7
28, 30, 39, 45, 48, 49, 53, 60 och 79 §§.
Ändringarna uti dessa §§ i lagföreslaget äro antingen sådana, som
synts Riksdagen önskvärda med hänsyn till beskaffenheten af det slag
af föreningar, som sjukkassorna utgöra, eller ock allenast följder af
ändringar utaf förstnämnda art.
57 §.
Riksdagen har funnit sig böra i denna § föreslå den ändring, att
första stycket skall utgå och ersättas med en vid paragrafens tredje
stycke fogad bestämmelse af det innehåll, den af Riksdagen beslutade
lag utvisar.. Såväl innebörden af hvad sålunda beslutats som anledningen
därtill torde vara så nära liggande, att någon särskild utveckling
därutinnan ej synts erforderlig.
58 §.
De i denna § af Riksdagen vidtagna ändringarna äro följder af
hvad Riksdagen beslutat i fråga om 39 och 57 §§.
87 §.
Den beslutade ändringen af paragrafens första stycke har till
ändamål att bereda en enligt nu gällande lag om sjukkassor registrerad
sjukkassa enahanda skydd för dess firma under den tid, samma lag förblifver
gällande för kassan, som tillkommer en enligt den nya lagen
registrerad sjukkassas firma.
.Till förevarande paragraf har Riksdagen beslutat ett tillägg i syfte,
att icke saknaden af ett sådant stadgande af allmännare innehåll, som
det i 63 § af gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet meddelade, skall kunna, på sätt anmärkt blifvit, medföra
olägenhet. — Af detta tillägg har föranledts beslut om jämkning- af
ordalagen i 88 §.
89 §.
Riksdagen har här beslutat en förändring af paragrafens ordalydelse
till tydligare uttryckande af den mening, som lärer vara afsedd.
8
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt får Riksdagen
alltså för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen för sin del beslutat
lag om sjukkassor af den lydelse, härvid fogade bilaga utvisar.
Stockholm den 2 juni 1910.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
9
Bilaga.
Lag
om
sjukkassor.
1 kap. Om registrerade sjukkassor.
Inledande bestämmelser.
1 §■
Sjukkassa, eller sådan förening för inbördes understöd, som afser
att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse bereda antingen
enbart sjukhjälp eller ock såväl sjukhjälp som begrafningshjälp, må
kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad.
Sjukkassa, hvilken allenast meddelar sjukhjälp samt afser att bereda
sådant understöd endast åt medlemmar af andra sjukkassor och uteslutande
eller hufvudsakligen för tid, för hvilken dessa medlemmar på
grund af redan åtnjuten sjukhjälp icke äro berättigade att för inträffad
sjukdom bekomma dylikt understöd från de särskilda kassorna, benämnes
härnedan fortsättningskassa.
Hvad i denna lag stadgas om sjukkassa i allmänhet äger tillämpning
i afseende å fortsättningskassa i den mån, sådant finnes angifvet
i 3 kap.
2 §•
Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begrafningshjälp
än tvåhundra kronor, ej heller att utöfva verksamhet, som
uppenbarligen är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § har att
fullfölja.
3 §•
Registrerad sjukkassa äger förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och
svara.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 36 Ildft
2
10
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
För registrerad sjukkassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar,
förfallna men ej guldna afgifter inräknade.
Om sjukkassas bildande.
i §■
Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
etthundra medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit
stadgar och utsett styrelse. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre medlemsantal
än nyss nämnts, dock ej under tjugufem.
5 §.
Mom. 1. Ansökning om sjukkassas registrering skall göras af dess
styrelse.
I sådan ansökning skola uppgifvas:
dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,
dels ock, där befogenhet att teckna sjukkassans firma ej skall utöfvas
allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.
Mom. 2. Vid ansökningen skola fogas:
1) två exemplar af kassans stadgar;
2) afskrift af protokoll vid sammanträde med kassans medlemmar,
utvisande att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd;
3) enligt fastställda formulär aflattade uppgifter af styrelseledamöterna
rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter kön, åldersklasser
och yrkesgrupper äfvensom angående af samfund, inrättning
eller enskild gjord utfästelse af bidrag till kassan.
De vid 1) och 2) angifna handlingar skola vara till riktigheten
styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. Å de vid 3) nämnda uppgifterna
skola styrelseledamöternas namnunderskrifter vara styrkta af vittnen.
11
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
6 §•
Sjukkassas stadgar skola angifva:
1) kassans firma;
2) huruvida kassan skall meddela allenast sjukhjälp eller därjämte
begrafningshjälp;
3) hvilket område kassans verksamhet skall omfatta;
4) den ort inom riket, där kassans styrelse skall hafva sitt säte;
5) de villkor, som skola gälla för inträde i kassan;
6) sjukhjälpens beskaffenhet och storlek samt förekommande begrafningshjälps
belopp äfvensom tid och villkor för åtnjutande af nämnda
understöd;
7) de fasta afgifternas belopp eller erforderliga grunder för deras
beräknande;
8) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, äfvensom
i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka grunder
beslutad uttaxering skall verkställas;
9) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;
10)
huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;
11) huru de medel må användas, hvilka på grund af medgifvande
enligt 25 § icke skola afsättas till fond;
12) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;
13) huru ofta ordinarie sjukkassesammanträde skall hållas;
14) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast
skola vara vidtagna; samt
15) huru i händelse af kassans upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.
7 §•
Sjukkassas firma skall innehålla ordet »sjukkassa» samt, där sjukkassan
skall bereda jämväl begrafningshjälp, utmärka detta förhållande.
I sjukkassas firma må ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf kan
föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller
må sjukkassas finna innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».
12
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
sjukkassas firma.
Om medlems inträde i och afgång ur sjukkassa.
8 §•
I sjukkassas stadgar må icke föreskrifvas, att kassans medlemsantal
ej får öfverstiga visst tal.
Ej heller må i sjukkassas stadgar upptagas bestämmelse, som innebär,
att tillträde af viss anställning eller inträde i viss förening medför
skyldighet att inträda i kassan för den, hvilken redan är medlem af
annan registrerad sjukkassa.
9 §•
I sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för
beredande af begrafningshjälp. Dock äge sjukkassa i stadgarna bestämma,
att medlems make kan vinna inträde i kassan uteslutande för
nämnda ändamål, äfvensom att medlem, hvilken på grund af föreskrift
i stadgarna, som omförmäles i 15 § 8 inom., icke äger att för viss
eller vissa sjukdomar bekomma ytterligare sjukhjälp från kassan, må
kunna uteslutande för beredande af begrafningshjälp kvarstå i densamma.
10 §.
Medlem äge att efter skriftlig anmälan när som helst utträda ur
sjukkassan.
11 §•
Medlem af sjukkassa kan icke därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna eller denna lag bestämts.
Stadgarna må ej innehålla, att medlem kan uteslutas på den grund,
att han öfverskridit .viss ålder, eller att hans hälsotillstånd försämrats,
eller att han redan i någon viss utsträckning bekommit sjukhjälp.
Ej heller må i stadgarna upptagas bestämmelse, som innebär rätt att
utesluta medlem, hvilken tillhört kassan ett år, på grund däraf att
han afflyttat från kassans verksamhetsområde till annan ort inom riket,
eller medlem, hvilken tillhört kassan fem år eller, där lian uppnått
13
Rilcsdagens Skrifvelse Nr 156.
fyrtiofem års ålder, två år, på grund däraf att hans medlemsskap i viss
förening eller annat samfund upphört eller att han lämnat visst yrke
eller viss anställning.
12 §.
Å samma tid må icke någon vara medlem af mer än en sjukkassa.
Dock utgör medlemskap i sjukkassa, som är under likvidation eller i
konkurstillstånd, ej hinder för inträde i annan kassa.
Varder, efter det sjukkassas konkurs befunnits lämna öfverskott,
enligt 79 § beslutadt, att kassans verksamhet skall fortsättas, vare medlem
af kassan, hvilken på grund af konkursen inträdt i annan kassa,
skyldig att utan uppskof utträda ur endera af kassorna.
Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en sjukkassa, äge han
kvarstå allenast i den kassa, i hvilken han först inträdt, och varde förty
utesluten ur kassa, däri han senare vunnit inträde.
13 §.
Har medlem utträdt ur sjukkassa eller därur uteslutits eller aflidit,
äge kassan ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet,
rätt att utfå såväl afgift, hvilken enligt stadgarna skall erläggas för
den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, som ock hvad å den afgångne
belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före anmälan
om utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet. År ej i stadgarna
det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas af medlem,
begränsadt, och fattas beslut om uttaxering, vare dock medlem, som
ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej
pliktig att erlägga hvad enligt beslutet å honom belöper.
Då medlem utträdt eller uteslutits ur sjukkassa, må han ej utbekomma
något af kassans tillgångar.
14 §.
Har medlem afflytta! från sjukkassans verksamhetsområde till ort,
som ligger inom området för annan sjukkassas verksamhet, är sistnämnda
kassa pliktig att på anmodan af den kassa, medlemmen tillhör,
utan ersättning tillhandagå densamma med nödig sjukkontroll
öfver medlemmen. År den nya boningsorten belägen inom området
för mer än eu sjukkassas verksamhet, åligger nu stadgad skyldighet
den af kassorna, som med afseende å medlemmarnas personliga förhållanden
är närmast jämförlig med den kassa, den flyttande tillhör.
14
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Tvist, huruvida eller i hvilken omfattning kassa är pliktig att i
förut angifna hänseende tillhandagå annan sjukkassa, afgöres af tillsynsmyndigheten.
Där ej sjukkassas stadgar bestämma annorlunda, åligger det medlem,
som afflyttar från kassans verksamhetsområde eller utom samma
område ombyter boningsort eller återflyttar till ort inom nämnda område,
att om den nya boningsorten ofördröjligen göra skriftlig anmälan,
vid äfventyr att varda förlustig rätt till understöd från kassan för den
tid, som förflyter, intill dess sådan anmälan skett.
Om understöd.
15 §.
Mom. 1. Sjukkassa må icke meddela sjukhjälp åt annan än den,
som för erhållande af sådant understöd är medlem af kassan (sjukhjälpsförsäkrad
medlem).
Mom. 2. Sjukkassas förpliktelse att meddela sjukhjälp kan icke
med afseende å sjukdomens art inskränkas i vidare mån, än att medelst
föreskrift i stadgarna må bestämmas, att sjukhjälp ej skall utgå för
sjukdom, som den sjuke afsiktligt eller vid föröfvande af handling,
för hvilken straff ådömts honom, ådragit sig. Såsom sjukdom enligt
denna lag anses icke sjukdomsliknande tillstånd, som allenast beror af
hög ålder.
Mom. 3. Sjukhjälp skall minst omfatta vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel eller visst belopp i penningar för hvarje dag, för
själfför sörj ande medlem ej understigande nittio öre.
Mom. 4. Sjukhjälp i penningar skall vara bestämd till lika belopp
för kassans alla sjukhjälpsförsäkrade medlemmar eller, där kassan
är indelad i klasser på sätt i 19 § sägs, för alla dylika medlemmar af
samma klass. I stadgarna må dock bestämmas, att sådan sjukhjälp skall
utgå i visst förhållande till sjukhjälpsförsäkrad medlems inkomst; och
skola i ty fall i stadgarna angifvas grunder, efter hvilka inkomsten skall
beräknas.
Mom. 5. Sjukkassa är icke, så vidt ej annorlunda bestämts i
stadgarna, pliktig meddela sjukhjälp, med mindre sjukdomen medfört
väsentlig nedsättning af arbetsförmågan. Medlem, till hvilken sjukhjälp
börjat utgå, skall äga att utan afbrott bekomma sådant understöd,
så länge väsentlig nedsättning af arbetsförmågan fortvarar, intill dess
15
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
för den sjuke tiden för åtnjutande af sjukkjälp (sjukhjälpstiden) gått
till ända.
Mom. 6. Sjukhjälp, som består af vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel, skall meddelas så snart ske kan.
Mom. 7. Sjukhjälp, som utgår i penningar, får gifvas allenast
om sjukdomen varat, minst tre dagar, men må i sådan händelse meddelas
från sjukdomens början; och skall sådan sjukhjälp gifvas sist från och
med sjunde dagen, räknadt från och med den dag väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan inträdt, eller, därest enligt stadgarna anmälan
om sjukdomsfallet är villkor för erhållande af sjukhjälp i penningar och
sådan anmälan gjorts senare än nämnda sjunde dag, från och med den
dag anmälan skett.
Mom. 8. Sjukhjälpstiden skall utgöra minst nittio dagar för hvarje
tidsperiod af tolf månader. Dock må i stadgarna bestämmas, att, där
en. sjukdom ensam eller i förening med annan, som inträffat medan i
följd af den förra väsentlig nedsättning af arbetsförmågan ännu förefanns,
redan föranledt meddelande af sjukhjälp för tid, ej understigande
nittio dagar, ytterligare sjukhjälp ej skall utgå för nämnda sjukdomar.
Utan hinder af de begränsningar beträffande sjukhjälpstiden, som
stadgarna må innehålla,. skall medlem, hvilken träffats af olycksfall,
vara berättigad till sjukhjälp för olycksfallet för de första sextio dagarna
därefter, dock att jämväl härvid skall gälla hvad ofvan i mom. 7
stadgats.
Mom. 9. '' I hvad mån undantag från ofvan i denna § gifna bestämmelser
må äga rum stadgas i 18 §.
16 §.
Begrafningshjälp skall åt hvarje för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (begrafningskjälpsförsäkrad medlem) utfästas
att utgå med visst belopp.
Begrafningshjälpsbeloppet skall vara lika för kassans alla begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar eller, där kassan är indelad i klasser,
för alla dylika medlemmar af samma klass.
Begrafningshjälp må ej af sjukkassa utgifvas i anledning af annans
än begrafningshjälpsförsäkrad medlems frånfälle.
17 §.
Därest enligt sjukkassas stadgar läkarintyg angående inträdessökandes
hälsotillstånd icke fordras, må understöd ej utgå i anledning
16 Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
af sjukdom eller dödsfall, som inträffar under de första sextio dagarna
efter inträdet. Hvad nu stadgats gälle dock icke, om sjukdomen eller
dödsfallet orsakats af olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan,_
ock äge ej heller tillämpning beträffande medlem, hvilken på grund af
sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.
Upptages i sjukkassas stadgar bestämmelse, innebärande att sjukhjälp
ej skall utgå för sjukdom, som inträffar innan viss tid förflutit
från inträdet i kassan, må denna tid icke sättas längre än etthundratjugu
dagar. Sådan bestämmelse niå ej afse sjukdom till följd af olycksfall,
som inträffat efter inträdet i kassan.
18 §•
År sjukkassas sjukhjälpstid längre än den enligt denna lag kortaste
tillåtna, må genom föreskrift i stadgarna bestämmas, att rätten till sjukkjälp
för den Överskjutande tiden skall vara på visst sätt inskränkt.
Dylik föreskrift må dock ej leda till inskränkning af den rätt till sjukhjälp
för olycksfall, hvarom stadgas i andra stycket af 15 § 8 mom.
I sjukkassas stadgar må beträffande medlem, hvilken i anledning
af uppkommen sjukdom jämlikt lag eller utfästelse är berättigad att af
annan erhålla ersättning eller sjukvård, som ej utgör fattigvård, föreskrifvas,
att han icke skall äga rätt till sjukhjälp för den sjukdom eller
att han skall vara underkastad viss inskränkning i sin rätt därtill.
Har större sjuklighet eller dödlighet i viss sjukdom yppats inom
sjukkassas verksamhetsområde, må genom beslut å sammanträde för
bestämd tid föreskrifvas, att för den sjukdom sjukhjälp ej skall
meddelas eller skall på visst sätt inskränkas, eller att på grund af
dödsfall i den sjukdom begrafningshjälp ej skall utgå eller skall utgå
allenast med belopp, som i förhållande till den utfästa begrafnmgshjälpens
storlek blifvit i lika mån afkortade. Beslut, som nu nämnts,
vare ej giltigt, med mindre det blifvit godkändt af tillsynsmyndigheten.
19 §.
Skola inom sjukkassa finnas särskilda klasser med ändamål att
meddela till art eller omfattning olika sjukhjälp eller begrafningshjälp
till olika belopp, varde i stadgarna för enhvar af de särskilda
klasserna upptagna bestämmelser rörande de ämnen, som angifvas i 6
§ vid 5), 6) och 7).
Riksdagens Skrivelse Nr 156.
17
I klass, däri sjukhjälp skall beredas, må sådant understöd icke
meddelas, med mindre antalet sjukhjälpsförsäkrade medlemmar i klassen
uppgår till tjugufem; dock må, äfven efter det antalet dylika medlemmar
nedgått under hvad nu nämnts, sjukhjälp fortfarande tilldelas dem,
som voro sjukhjälpsförsäkrade i klassen, medan dess sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar ännu utgjorde minst tjugufem.
Beträffande klass, i hvilken begrafningshjälp skall beredas, har
tillsynsmyndigheten att på framställning bestämma det minsta för utfästande
af sådant understöd tillåtna antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar i klassen.
Vidare skall gälla:
att medlem ej kan utan sitt medgifvande flyttas från en klass
till annan;
att medlem icke må för erhållande af sjukhjälp tillhöra mer än en
af de klasser, i hvilka dylikt understöd, enbart eller till en del, meddelas
i penningar;
att medlem icke må för beredande af begrafningshjälp tillhöra mer
än en af de klasser, i hvilka dylikt understöd meddelas;
att vid medlems öfvergång från klass med lägre sjukhjälp i penningar
eller lägre begrafningshjälp till klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningshjälp hvad i 17 § stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om rätt till sjukhjälp i penningar eller begrafningshjälp
i den klass, till hvilken öfvergången skett; skolande intill dess sådan
rätt inträda sjukhjälp i penningar och begrafningshjälp utgå med belopp,
som meddelas i den klass, från hvilken öfvergången skett.
Om afgifter och uttaxering samt om räkenskapers förande och fondbildning.
20 §.
Mom. 1. De fasta afgifterna må icke göras olika för olika grupper
af sjukkassans medlemmar i vidare mån än som skäligen föranledes
af olikhet medlemmarna emellan i afseende å understödsrätt eller
sjukdoms- eller dödsfallsrisk eller ock betingas af sådan bestämmelse
i stadgarna, som angifves i 21 §. De afgifter, som äro afsedda för
sjukhjälpsverksainheten och förekommande begrafningshjälpsverksamhet,
skola vara så afvägda, att de i förening med andra kassans inkomster,
hvilka kunna vara bestämda för enahanda ändamål som dessa afgifter,
Bih. till Rilcsd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 36 Häjt. 3
18
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
må antagas förslå till täckande af kassans löpande utgifter för sjuklijälp,
begrafningshjelp och förvaltning samt till nödig fondbildning.
Mom. 2. De inkomster, hvilka äro bestämda för sjukhjälpsverksamheten
och begrafningshjälpsverksamhet må ej i vidare mån än som kan
föranledas af stadgarnas bestämmelser i ämne, som angifves i 6 § vid
11), användas för annat ändamål än nämnda verksamhetsgrenar samt
afsättning till den i 23 § omförmälda fond.
Mom. 3. Skall enligt sjukkassas stadgar uttaxering å medlemmarna
kunna äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att kassans
för dess sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet bestämda inkomster
finnas otillräckliga för ändamål, hvartill de skola användas. Genom
uttaxering erhållna medel må användas allenast för samma ändamål
som de inkomster, hvilkas otillräcklighet föranledt uttaxeringen.
21 §.
Skall enligt sjukkassas stadgar inträde i kassan vara medgifvet
allenast för personer, som innehafva anställning hos viss arbetsgivare,
och har arbetsgifvaren till kassan öfverlämnat gåfva eller iklädt sig
förpliktelse, hvilken gåfva eller förpliktelse är af större betydelse för
de fasta afgifternas eller af kassan meddeladt understöds storlek, må i
stadgarna föreskrifvas, att för medlem, hvilken efter afgång från anställningen
kvarstår i kassan, de fasta afgifterna skola höjas med angifvet
belopp, skäligen motsvarande den medlemmen tillgodokommande
förmån af nämnda gåfva eller förpliktelse.
22 §.
I afseende å förandet af sjukkassas räkenskaper skola särskilda
föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem,
som kassan jämlikt förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855 har att iakttaga. Räkenskapsafslutning
skall ske för kalenderår.
Räkenskaperna skola föras så, ätt af desamma framgår, hvilka kassans
tillgångar utgöra fond.
23 §.
Då bokslut är uppgjordt för sjukkassa, skall hvad af de för
kassans sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet bestämda inkomster
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
19
och genom uttaxering erhållna medel ej åtgått för det år, bokslutet
rörer, afsättas till fond, hvars kapital och afkastning må tagas i anspråk
allenast'' i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande af utgifterna
för nyssnämnda ändamål.
24 §.
Finnes sjukkassas för dess sjukhjälps- eller begrafningshjälpsverksamhet
bestämda tillgångar icke förslå för ändamål, hvartill de skola
användas, skall styrelsen utan uppskof hos tillsynsmyndigheten göra
anmälan om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning
däraf viss åtgärd vidtagits eller kommer att inom angifven tid vidtagas.
I anledning af dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten
att efter omständigheterna anvisa, hvilka åtgärder böra af kassan vidtagas.
25 §.
På ansökan af sjukkassas styrelse äger tillsynsmyndigheten medgifva,
att i denna lag föreskrifven afsättning till fond må tills vidare
upphöra, där tillsynsmyndigheten finner sådan afsättning kunna undvaras
utan äfventyrande af kassans förmåga att fullgöra sina förbindelser.
Har dylikt medgifvande lämnats, äge tillsynsmyndigheten, när
helst den därtill finner skäl, återkalla detsamma.
26 §. .
Hvad i 20 § 2 och 3 mom. samt 23 § stadgas i fråga om användning
af vissa sjukkassas tillgångar må icke åberopas mot tredje
man, med mindre han insett eller bort inse, att stadgandet ägt tilllämpning.
Om styrelse och firmateckning.
27 §.
För sjukkassa skall finnas en styrelse, bestående af minst tre ledamöter.
Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
sjukkassans angelägenheter.
20
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
28 8.
Styrelsen väljes å sjukkassesammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att styrelsen eller ledamot däraf skall på annat sätt utses.
Styrelseledamot skall vara bär i riket bosatt svensk medborgare.
29 §.
Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.
Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej gått
till ända, må ban skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.
30 §.
Afgår af sjukkassan vald styrelseledamot, innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det
öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af ny ledamot.
Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där sjukkassans stadgar
sådant medgifva, med valet kunna anstå, till dess den tid, för hvilken
den afgångne blifvit vald, gått till ända, såframt styrelsen är beslutför
med kvarstående ledamöter.
31 §.
Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som bemyndigats
teckna sjukkassans firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla a sjukkassans vägnai
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda sjukkassan.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen ellei
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande sådan
inskränkning, må ej registreras.
32 §.
I förhållande till sjukkassan vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 31 § är sagdt, äga företräda kassan, pliktiga
att i sin förvaltning af kassans angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af sjukkassesammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.
21
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma sjukkassesammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller sjukkassans
stadgar.
33 §.
Bemyndigande för styrelseledamot att teckna sjukkassans firma må,
där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af sjukkassesammanträde,
meddelas af styrelsen.
Ej må sådant bemyndigande meddelas af sjukkassesammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.
34 §.
År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att deltaga
i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man, som
är i god tro, sjukkassan i hvarje fall bunden af åtgärd som af beslutfört
antal vidtages.
35 §.
Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan sjukkassan och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot sjukkassans.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.
36 §.
I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna sjukkassans firma; och äge jämväl sjukkassesammanträde
tillåta styreisen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna sjukkassans firma,
22 Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
skall tillämpas hvad som enligt 31 och 32 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.
37 §.
Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.
38 §.
Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna sjukkassans firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen
göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall logas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.
39 §.
Utan sjukkassesammanträdes bemyndigande må den, som äger företräda
sjukkassan, ej föryttra sjukkassans fasta egendom.
40 §.
Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa, bör undertecknas
med kassans firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,
äfven underskrifva sina namn.
Har handlingen ej undertecknats med sjukkassans firma och framhår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å kassans vägnar, vare de,
som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara för kassan
bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen må hafva slutits,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
41 §.
Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för. den, som
eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna sjukkassans
firma, att för kassan mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken^,
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då
annat meddelande skall delgifvas sjukkassan.
Vill styrelsen kära till sjukkassan, utlyse styrelsen sjukkassesammanträde
för val af ombud att i den tvist föra kassans talan. Stämning
skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.
PdJcsdagens Skrifvelse Nr 156.
23
42 §.
Minst en månad före det sjukkassesammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af
styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.
43 §.
Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller sjukkassans
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
sjukkassan skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.
Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 101 §.
44 §.
Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.
Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan
verkan mot enhvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.
Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.
Om revision.
45 §.
Styrelsens förvaltning och sjukkassans räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.
Revisorerna väljas å sjukkassesammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.
dill revisor må ej utses den, som är i sjukkassans eller styrelseledamots
tjänst.
Den tid, för hvilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie
sjukkassesammanträde och ej omfatta längre tid än två år. Revisor
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända,
skiljas från uppdraget genom beslut af den, som utsett honom.
Afgår af sjukkassan vald revisor, innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.
24
''Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
46 §.
Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
sjukkassans alla tillgångar samt granska alla dess böcker räkenskaper
och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras. .
Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att stalla sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af sjukkassan meddelas och
ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida
mot lag eller författning eller mot kassans stadgar.
Revisorerna skola å sjukkassesammanträde afgifva en åt dem underskrifven
berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens förvaltningsberättelse.
„ , . ,
Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande åt extra sju
kassesammanträde stadgas i 51 §.
47 §.
Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägo-es
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppo''ift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgi t
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, sjukkassan
ansvariga för all däraf uppkommande skada, en for alla och alla
för en.
Om sjukkassesammanträde.
48 §.
Sjukkassemedlems rätt att deltaga i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkassesammanträde; dock må i stadgarna
bestämmas, att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas
å sjukkassesammanträde, må i annan ordning afgöras.
Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal mellan sjukkassan
och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjukkassans. Hvad sålunda stadgats age
motsvarande tillämpning beträffande gåfva från sjukkassans sida, sa ock
25
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.
Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,
för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.
Å sjukkassesammanträde må ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej företagas till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras.
Öfver beslut, som å sjukkassesammanträde fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll. Senast fyra veckor efter sammanträdet
skall protokollet vara tillgängligt för sjukkassemedlemmarna.
49 §.
Jämte hvad i 48, 57 och 58 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut galle, där ej annorlunda linnes bestämdt i
stadgarna:
att hvarje medlem äger deltaga i handhafvande! af sjukkassans
angelägenheter;
att hvarje medlem äger en röst;
att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan medlem;
att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än en
medlem;
att såsom sjukkassans beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och
att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden.
50 §.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla sjukkassans medlemmar
till extra sjukkassesammanträde.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra sjukkassesammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen
gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka revisorernas påfordran, ägo de själfva
utlysa sjukkassesammanträde. Åro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets
utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena sig,
eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde ej
böra hållas.
Bill. till Riksd, Prat. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. :t<i Haft.
4
26
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Extra sjukkassesammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
sjukkassans samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.
Öl §.
Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla sjukkassans
medlemmar till ordinarie sjukkassesammanträde, eller bar styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 50 § sista stycket är sagdt,
utlyst sammanträde att bållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan af
sjukkassemedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.
Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda
styrelsen att utlysa sjukkassesammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf utlysa
sammanträdet.
52 §.
Å det sjukkassesammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
berättelsen omfattar företagas till afgörande.
Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.
53 §.
I sjukkassas stadgar må bestämmas, att sjukkassesammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utöfvas af därtill utsedda personer
Sammanträde, som af dessa personer hålles, vare såsom sjukkassesammanträde
ansedt; dock att dylik person ej äger öfverlåta sin rösträtt
å sammanträde på annan.
Om talan mot styrelse eller revisorer.
54 §.
Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å sjukkassesammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsén beviljad.
27
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna af sjukkassan mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten
uttryckligen förklarats afse äfven den handling.
55 §.
Talan mot revisorer enligt 48 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas bei’ättelse framlades å sammanträde, utan så
är, att talan grandas därpå, att brottslig handling blifvit begången.
56 §.
Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, som börjar inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde, äge
konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot
revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 48 §.
Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom
en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af sjukkassan då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid.
Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Om ändring af sjukkassas stadgar och Yissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å sjukkasscsammanträde erfordras.
57 §.
Beslut om stadgeändring, som innebär upptagande af någon förut
icke i stadgarna angifven grund för medlems uteslutande ur sjukkassan,
vare, där ändringen skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar af kassan, ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom.
Beslut om sådan ändring af stadgarna, att medlem tillkommande
rätt till medel, livilka på grund af medgilvande enligt 25 § ej skola
afsättas till fond, eller till behållna tillgångar vid sjukkassans upplösning
inskränkes, äge ej giltighet, med mindre beslutet fattats å två på
hvarandra följande sjukkassesammanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.
28
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Beslut om annan ändring af stadgarna än förut i denna § angifvits
vare ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande sjukkassesammanträden,
däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande. Innefattar
beslutet nedsättning af förekommande begrafningshjälps belopp, vare, där
nedsättningen skall afse jämväl dem, åt hvilka vid frågans afgörande
begrafningshjälp redan var utfäst, och de ej alla därtill samtyckt, för
beslutets giltighet ytterligare erforderligt, att beslutet afser nedsättning
af all utfäst begrafningshjälp i lika mån efter beloppens storlek samt
att tillsynsmyndigheten pröfvat nedsättningen nödig för bevarande af
kassans förmåga att fullgöra sina förbindelser.
År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.
58 §.
I fråga om giltighet af beslut om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs eller om sjukkassas anslutning till
fortsättningskassa vare lag, som i 57 § tredje och fjärde styckena sägs.
Beslut, att sjukkassas anslutning till fortsättningskassa skall upphöra,
vare ej giltigt, med mindre det biträdts af samtliga de röstande,
hvilka till följd af anslutningens upphörande skulle förlora rätt till
sjukhjälp från fortsättningskassan.
59 §.
Beslut om ändring af sjukkassas stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två
exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.
Beslut om sådan ändring af sjukkassas stadgar, att medlems förpliktelse
att erlägga bidrag till kassan ökas, må ej tillämpas mot
medlem, som icke biträdt beslutet och som anmäler sig till utträde ur
kassan inom fyra veckor från det beslutet fattades.
Beslut om stadgeändring, som innebär inskränkning af sjukkassans
skyldighet att meddela sjukhjälp, äge icke tillämpning i fråga om sjukhjälp
för sjukdom, på grund af hvilken rätt till erhållande af sådant
understöd redan inträd t.
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
29
Om klander af sjukkassas beslut.
60 §.
Menar styrelsen eller ledamot däraf eller sjukkassemedlem, att sjukkassas
beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot
denna lag eller sjukkassans stadgar, äge därå tala genom stämning å
sjukkassan inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare
rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.
Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 41 § andra
stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om det
där omförmälda sjukkassesammanträde blifvit inom ofvan i denna § stadgad
tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.
Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där klandrade
beslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
Domstols utslag, hvarigenom sjukkassas beslut upphäfts eller ändrats,
gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.
Om likvidation och upplösning.
61 §.
Saknar sjukkassa till registret anmäld behörig styrelse, vare medlem
af kassan eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara
beroende däraf, att någon linnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
att sjukkassan må förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökniugen med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas
och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge ock, där så
äskas, förordna eu eller flera sysslomän att emellertid taga sjukkassans
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta
tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att kassan
30 Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att
verkställa densamma.
Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
62 §.
Sjukkassa skall ock träda i likvidation,
1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde etthundra
eller mera, nedgått under etthundra och tillsynsmyndigheten enligt meddeladt
beslut funnit det icke kunna medgifvas sjukkassan att med mindre
medlemsantal än etthundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;
2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än etthundra, nedgått under tjugufem och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;
3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.
63 §.
Har sjukkassa beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest, af
anledning som i 62 § sägs, likvidation verkställas, varde å sjukkassesammanträde
en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.
I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å sjukkassesammanträde valda deltaga i
likvidationen.
64 §.
Utser sjukkassan ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelserna i 62 § vid 1) och 2) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af kassans verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
65 §.
Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 62 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
31
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att sjukkassan trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten
och efter kassans hörande, att kassan skall träda i
likvidation; och förelägge rätten kassan att inom viss tid, ej understigande
en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid äfventyr att förordnande
i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.
66 §.
Finnes sjukkassa, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
medlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara beroende
däraf, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 61 § är
stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
67 §.
Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.
Uppdraget att vara likvidator anses gälla, intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.
Afgår å sjukkassesammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att
ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.
68 §.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att sjukkassan
trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas
dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,
dels ock, där befogenhet att teckna kassans firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller livilkå, hvar för sig
eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift himnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.
Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna kassans firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.
32
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas styrkt
afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.
69 §.
Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit grauskad.
Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfver1
ämnas till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas
berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan, å
sjukkassesammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt
att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 52, 54 och 56 §§ finnes
stadgadt motsvarande tillämpning.
70 §.
Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å sjukkassans
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.
I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och så
snart det utan uppenbar skada kan ske, skall sjukkassans egendom förvandlas
i penningar.
71 §•
Likvidatorerna äge ej utan särskild!., af sjukkassan erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 93 §, må ej
heller lös egendom utan sjukkassans särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om förordnandet
vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan sjukkassans samtycke
vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga sjukkassans egendom
under vård och bevaka dess angelägenheter.
I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda sjukkassa
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är
stadgadt; dock att hvad i 32 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å
likvidatorer, som förordnats enligt 93 §.
Pahsdagens Skrifvelse Nr 156.
33
72 §.
Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa i likvidation, bör
undertecknas med kassans firma med tillägg af orden »i likvidation)).
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, äfven underskrifva
sina namn.
Har under handlingen ej sjukkassans firma tecknats på sätt härofvan
är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å sjukkassans vägnar som ock att sjukkassan är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för sjukkassan bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
73 §.
Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skall stadgarnas bestämmelse angående förfarandet
med sjukkassans behållna tillgångar vid dess upplösning gå i
verkställighet. År någon del af gälden tvistig eller icke förfallen och
kan förty eller af annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds
betalning erforderliga medel innehållas och beträffande återstoden verkställighet,
som nyss nämnts, äga rum.
Ej må annorledes än nu är sagdt ifrågavarande bestämmelse i
stadgarna gå i verkställighet. Sker det eller befinnas innehållna medel
ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse af sjukkassans
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något uppburit, skyldig
att återbära hvad han bekommit.
74 §.
Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å sjukkassesammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.
75 §.
Åtnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall han genom
stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den
dag, då redovisningen framlades å sjukkassesammanträde. Försummas
det, hafve han förlorat sin talan.
Bih. till Rikscl. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 36 Häft.
5
34
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
76 §.
Då likvidatorerna å sjukkassesammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses sjukkassan upplöst; ock skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.
Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.
77 §.
Så snart beslut, att sjukkassa skall träda i likvidation, blifvit slutligen
gällande, upphör såväl skyldigheten att till kassan erlägga afgift
eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan erhålla understöd,
utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd, som förfallit
till betalning, innan beslutet blef slutligen gällande.
78 §.
o
Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
Var ej sjukkassan jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation, då
dess egendom afträddes till konkurs, upphör med den offentliga stämningens
utfärdande för tiden, intill dess konkursen afslutats eller, där
konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 79 § om verksamhetens
fortsättande må hafva fattats, såväl skyldigheten att till kassan erlägga
afgift eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan
erhålla understöd, utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd,
som förfallit till betalning, innan den offentliga stämningen utfärdades.
Under konkursen företrädes kassan såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där vid konkursens början sysslomän enligt 61 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän,
som förordnats enligt sistnämnda §, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.
79 §.
Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses kassan upplöst,
då konkursen afslutats. Det åligger den, som under konkursen
sist företrädt kassan såsom konkursgäldenär, att om kassans sålunda
skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.
35
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
"Var sjukkassan ej i likvidation, då dess egendom afträddes till konkurs,
och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å sjukkassesammanträde,
hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen, beslutas,
huruvida kassan skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation.
Om registrering och om tillsyn å sjukkassor.
SO §.
I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å sjukkassor handhafves
af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.
81 §.
Hos tillsynsmyndigheten skall föras sjukkasseregister för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för registrering
eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.
82 §.
Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.
Då sjukkassas registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så ock i öfrigt enhvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, är berättigad att teckna sjukkassans firma, på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt bihang
till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.
83 §.
Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller finnes medlemsantalet
icke tillräckligt för registrerings beviljande eller stadgarnas föreskrifter
om, huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras, ej vara betryggande,
eller pröfvas sjukkassas stadgar eller beslut, som anmäles för
registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i
36
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras.
84 §.
Beviljas sjukkassas registrering, läte tillsynsmyndigheten i sjukkasseregistret
införa:
1) dagen för stadgarnas antagande;
2) kassans firma;
3) den ort, där styrelsen har sitt säte;
4) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;
5) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af styrelsen,
hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer;
6) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum;
7) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den
tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara
vidtagna.
Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om
registreringen och återställas till sökanden.
SÖ §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.
Registreras ändring i sjukkassas stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.
Sker ändring i sjukkassas firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.
88 §.
En samling af hvad i sjukkasseregistret införes med undantag af
underrättelse om konkurs, hvarom förmäles i 78 §, skall genom det
allmännas försorg efter bana befordras till trycket och förses med register
för hvarje år.
I den män nämnda samling tryekes skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.
Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt
för hvarje sjukkassa, förvaras såsom bilagor till sjukkasseregistret.
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
37
87 §.
Företer sjukkassas registrerade firma likhet med en i förenings-,
sjukkasse- eller försäkringsregister tidigare införd firma, och lider därigenom
innehafvaren af sistnämnda firma förfång, äge domstol på talan
af denne förbjuda sjukkassan att efter viss tid begagna förstnämnda
firma äfvensom ålägga sjukkassan det skadestånd, som pröfvas skäligt.
Menar någon eljest, att en i sjukkasseregister verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan om registeringens upphäfvande
samt om skadestånd föras vid domstol.
88 §.
Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i sjukkasseregister
gjord inskrifning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom inskrifning skett,
ej föreligger, skall på begäran af någondera parten anteckning därom
göras i registret.
Varder, sedan i sjukkasseregistret gjorts anteckning om sjukkassas
konkurs, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas
skall anteckningen på därom gjord ansökning alföras ur registret.
89 §.
Mot den, som inhämtat kännedom om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den tid, hvarom fråga är, kan ändring i
samma förhållande icke med laga verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om ändringen.
90 §.
Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder sjukkassa, bevis hvaraf framgår, att han
den dag, beviset utfärdades, enligt sjukkasseregistret var behörig att
företräda sjukkassan, och är det bevis ej äldre än ett år, åligger det
myndigheten att ur den i 86 § omförmälda tryckta samling inhämta
upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Hvad
i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den kommit myndigheten
tillhanda utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej
annat förhållande visas vara för handen.
38
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
91 §.
Det åligger sjukkassas styrelse att för hvarje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde
till tillsynsmyndigheten ingifva:
1) styrelsens och revisorernas berättelser samt styrkt afskrift af
protokoll, upptagande de å sjukkassesammanträde i anledning af nämnda
handlingar fattade beslut;
2) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande kassan och dess verksamhet
under året.
Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.
Sjukkassas styrelse vare pliktig ej mindre att när som helst bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera kassans
medel samt att granska kassans räkenskaper och öfriga handlingar än
äfven att lämna dem tillträde till sjukkassesammanträde.
92 §.
Nedgår antalet medlemmar af sjukkassa under etthundra eller, där
kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tjugufem,
åligger det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.
I anledning af anmälan, som afser förstnämnda fall,
har tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida
det må vara sjukkassan medgifvet att med mindre medlemsantal än
etthundra fortsätta sin verksamhet. Har sådant medgifvande lämnats
och nedgår sedermera medlemsantalet under tjugufem, skall anmälan
därom af styrelsen ofördröjligen göras af tillsynsmyndigheten.
Har i klassindelad sjukkassa antalet medlemmar af en klass nedgått
under hvad, på sätt i 19 § sägs, är för meddelande af sjukhjälp
eller utfästande af begrafningshjälp från klassen bestämdt, åligger
det likaledes styrelsen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan
hos tillsynsmyndigheten.
93 §.
Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka, att sjukkassas
verksamhet står i öfverensstämmelse med denna lag och kassans stadgar
äfvensom i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt; och har tillsynsmyndigheten
jämväl att ej mindre i fråga om sjukkassas bildande och af
-
39
Påles dagens Skrifvelse Nr 156.
fattande af dess stadgar än äfven beträffande det lämpliga inrättandet
af dess verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar.
Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller kassans
stadgar förekommer eller att eljest anledning till anmärkning mot
kassans verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan
anvisning^ att vidtaga den åtgärd eller förändring af kassans verksamhet,
som pröfvas erforderlig; och må tillsynsmyndigheten jämväl i anvisningen
bestämma viss tid, inom hvilken anvisad åtgärd skall hafva
vidtagits.
Har anvisning enligt denna § eller 24 § meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
göra ansökning om åläggande för kassan att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelsö om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 61 § är föreskrifvet. Styrker
ej kassan a den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen efterkommits,
föiklare rätten, att kassan skall träda i likvidation, och förordne
en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.
94 §.
Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke afser registrering,
så ock om beslut, hvarigenom registrering vägrats, skall skriftlig
underrättelse ofördröjligen öfverlämnas eller med allmänna posten försändas
till någon, hvilken äger företräda sjukkassan. Innefattar beslutet
afgörande af tvist, hvarom i 14 § sägs, eller anvisning enligt
24 eller 93 §§, eller har genom beslutet af sjukkassa gjord ansökning
afslagits, eller med stöd af 25 § lämnadt medgifvande återkallats
eller registrering af anmäldt förhållande vägrats, skola i underrättelsen
om beslutet skälen därför angifvas.
År sjukkassa eller annan, som enligt denna lag i ärende angående
kassan gjort framställning hos tillsynsmyndigheten, missnöjd med tillsynsmyndighetens
beslut, må, vid talans förlust, besvär öfver beslutet
hos Konungen anföras, där kassans styrelse har sitt säte å ort, inom
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, före
klockan tolf å fyrtiofemte dagen och, där styrelsen har sitt säte å ort
inom annan del af riket, före klockan tolf å trettionde dagen från beslutets
dag.
40
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
95 §.
Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt
om sjukkasseregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i
öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den i 86 § omförmälda
samling och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas
af Konungen.
96 §.
I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
eu sjukkassenämnd, bestående af medlemmar af sjukkassor eller ledamöter
af deras eller fortsättningskassors styrelser, hvilken nämnd äger
att årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten för samråd med denna
myndighet i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter.
Straffbestämmelser.
97 §.
Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes
1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;
2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å sjukkassesammanträde, rörande sjukkassans
angelägenheter meddelar oriktig uppgift;
3) styrelseledamot, hvilken använder någon sjukkassans tillgång
för ändamål, som, efter hvad han inser, är ett annat än det, för
hvilket samma tillgång är af sedd;
4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig ° uppgift
rörande sjukkassans angelägenheter eller . uppsåtligen underlåter att
göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom granskats.
Ej må straff, som ofvan är stadgadt, ådömas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
98 §.
Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 24 § första stycket, 38 §,
46 § första stycket, 48 § sista stycket, 59 § första stycket, 79 § första
41
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
stycket eller 91 § eller försummas anmälan, som är föreskrifven i 92 §,
straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.
Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
£8 §, 69 § andra stycket eller 76 § åligger.
Förseelse mot 46 § första stycket, 48 § sista stycket eller 69 §
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl sjukkassan som hvarje medlem däraf.
99 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.
Särskilda bestämmelser.
100 §.
Rätt till understöd från sjukkassa kan icke öfverlåtas och må förty
•ej tagas i mät för gäld.
101 §.
Sjukkassemedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
kassans stadgar tillskynda kassan skada, svare för skadan, en för alla
och alla för en.
Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna
lag eller kassans stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en
för alla och alla för en.
102 §.
Sjukkassa vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.
103 §.
_ Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där sjukkassans
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
Bih. Ull RiJcsd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 36 Raft.
6
42
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
104 §.
Innehålla sjukkassas stadgar förbehåll, att tvister mellan kassan och
styrelsen eller ledamot däraf eller medlem af kassan skola hänskjutas
till afgörande af en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma
verkan, som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande af förbehållets
tillämpning hvad om stämning i 41 § finnes stadgadt.
2 kap. Om oregistrerade sjukkassor.
105 §.
Sjukkassa, hvilken ej blifvit registrerad enligt denna lag, kan ej
förvärfva fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet
göra fordran eller annan rättighet gällande.
106 §.
Handla ledamöter af styrelsen för sjukkassa, som icke blifvit registrerad
enligt denna lag, eller medlemmar af kassan eller andra å
kassans vägnar, svare de, som i åtgärden eller beslut därom deltagit,
för uppkommande förbindelser såsom för annan sin gäld, en för alla
och alla för en.
3 kap. Om fortsättningskassor.
107 §.
Medlemskap i fortsättningskassa kan, där icke kassans stadgar
bestämma annorlunda, förvärfvas såväl af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar
af sjukkassa, som anslutit sig till fortsättningskassan, som äfven
af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar af annan sjukkassa.
Sjukkassa, som är ansluten till fortsättningskassa, är på grund
däraf pliktig att utöfva nödig sjukkontroll och uppbära medlemsbidragför
fortsättningskassans räkning äfvensom att i öfrigt på sätt, som i
43
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
fortsättningskassans stadgar må vara föreskrifvet, tillhandagå fortsättningskassan
vid åtgärder i dess förvaltning.
Ej vare sjukkassa förment att samtidigt vara ansluten till mer än
en fortsättningskassa.
108 §.
Fortsättningskassa må ej registreras, med mindre dess medlemsantal
uppgår till femhundra. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl fortsättningskassa med lägre
antal medlemmar än nyss nämnts, dock ej under tvåhundra.
109 §.
Sjukkassa må ej åtaga sig att ansvara för gäldandet af bidrag,
som skola erläggas till fortsättningskassan af de sjukkassans medlemmar,
hvilka äro medlemmar af fortsättningskassan.
Af anslutning till fortsättningskassa föranledda kostnader för sjukkassa
skola anses såsom förvaltningskostnader.
no §.
Firma, som fortsättningskassa antager, skall utmärka, att kassan är
fortsättningskassa.
in §.
Fortsättningskassa må ej meddela sjukhjälp åt annan än medlem.
Fortsättningskassa är pliktig att bereda enhvar medlem sjukhjälp
för den tid, som erfordras, för att han skall äga att för hvarje tidsperiod
af tolf månader bekomma sjukhjälp från sjukkassa, som han
tillhör, och fortsättningskassan för tillhopa etthundraåttio dagar. Dock
må i stadgarna bestämmas, att, där en sjukdom ensam eller i förening
med annan, som inträffat medan i följd af den förra väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan ännu förefanns, redan föranledt meddelande af
sjukhjälp från sjukkassa och fortsättningskassan för tid, ej understigande
etthundraåttio dagar, ytterligare sjukhjälp från fortsättningskassan
ej skall utgå för nämnda sjukdomar.
112 §.
Särskild klass inom fortsättningskassa må icke meddela sjukhjälp,
med mindre antalet medlemmar i klassen uppgår till etthundra; dock
44
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
må, äfven efter det medlemsantalet nedgått under hvad nu nämnts, sjukkjälp
fortfarande tilldelas dem, som voro medlemmar i klassen, medan
dess medlemsantal ännu utgjorde minst etthundra.
113 §.
Nedgår antalet medlemmar i fortsättningskassa under femhundra
eller, om kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tvåhundra,
eller nedgår medlemsantalet i klass inom fortsättningskassa
under etthundra, åligger det styrelsen att ofördröjligen om förhållandet
göra anmälan hos tillsynsmyndigheten. I anledning af anmälan, som
afser förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan,
meddela beslut, huruvida det må vara fortsättningskassan medgifvet
att med mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet.
Har sådant medgifvande lämnats och nedgår sedermera medlemsantalet
under tvåhundra, skall anmälan därom af styrelsen ofördröjligen göras
hos tillsynsmyndigheten.
Åsidosättes i denna § stadgad skyldighet att göra anmälan, straffes
den försumlige med böter från och med fem till och med trehundra
kronor.
114 §.
Fortsättningskassa skall träda i likvidation,
1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde femhundra
eller mera, nedgått under femhundra och tillsynsmyndigheten
enligt meddeladt beslut funnit det icke kunna medgifvas kassan att med
mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;
2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än femhundra, nedgått under tvåhundra och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;
3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.
115 §.
Så vidt ej annat framgår af hvad ofvan i detta kapitel är stadgadt,
skola de med afseende å sjukkassa gifna bestämmelser i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande fortsättningskassa.
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
45
4 kap. Öfvergångsbestämmelser.
116 §.
Mom. 1. Sökes registrering af sjukkassa eller fortsättningskassa,
som utöfvat verksamhet innan denna lag trädt i kraft, skall vid ansökningen
fogas dels, därest kassan ej är registrerad enligt lagen om sjukkassor
den 30 oktober 1891, de i o § 2 mom. angifna handlingar
eller, där kassan är registrerad enligt nämnda lag, de i sagda mom.
vid 1) och 2) omförmälda handlingar, dels ock redogörelse för kassans
tillgångar och skulder. Anser tillsynsmyndigheten ytterligare upplysningar
angående kassans verksamhet eller dess medlemmar erforderliga,
skola sådana på anmodan ofördröjligen meddelas af kassans
styrelse.
År kassan registrerad enligt lagen den 30 oktober 1891, skall i ansökningen
uppgifvas, utöfver hvad i 5 § 1 mom. stadgas, jämväl hos
hvilken myndighet kassans registrering skett.
Åsidosättes i denna § stadgad skyldighet att meddela upplysningar,
straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.
Mom. 2. Varder sjukkassa eller fortsättningskassa, som är registrerad
enligt lagen den 30 oktober 1891, registrerad enligt denna lag,
skall underrättelse om den nya registreringen af tillsynsmyndigheten
ofördröjligen meddelas den myndighet, hos hvilken den förra registreringen
skett; och varde kassan afförd ur det hos sistnämnda myndighet
förda register öfver sjukkassor.
Mom. 3. År någon vid den tid, då en enligt lagen den 30 oktober
1891 registrerad sjukkassa varder registrerad enligt denna lag, medlem
af kassan allenast för beredande af begrafningshjälp, och har han,
där han inträdt i kassan uteslutande för nämnda ändamål, vunnit inträde
före denna lags utfärdande, eller har han, där inträdet skett såväl
för erhållande af sjukhjälp som för beredande af begrafningshjälp, på
grund af åtnjuten sjukhjälp förlorat rätt att från kassan bekomma ytterligare
sådant understöd, vare han, utan hinder af hvad i 9 § första
punkten stadgas, berättigad att allenast för beredande af begrafningshjälp
kvarstå i kassan, jämväl sedan densamma blifvit registrerad enligt
denna lag.
År någon vid tiden för denna lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han utan hinder af bestämmelsen i första
46
Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
punkten af 12 § första stycket kvarstå i dessa kassor, jämväl sedan desamma
blifvit registrerade enligt denna lag. Afflyttar den, hvilken
sålunda kvarstår i skilda kassor, från verksamhetsområdet för någon
af kassorna till ort, som ligger inom området såväl för kassa, hvilken
den flyttande tillhör, som för annan kassa, vare den förra af sistnämnda
kassor pliktig utöfva den i 14 § omförmälda sjukkontroll.
117 §.
Mom. 1. Bereder en vid tiden för denna lags utfärdande enligt
lagen den SO oktober 1891 registrerad sjukkassa jämlikt sina vid
nämnda tid gällande stadgar begrafningshjälp till belopp öfverstigande
tvåhundra men ej femhundra kronor, vare den kassa, utan hinder af det
i 2 § först gifna förbud, berättigad att, jämväl sedan densamma registrerats
enligt denna lag, meddela begrafningshjälp till belopp, som nyss
nämnts, i anledning af sådan medlems frånfälle, som var tillförsäkrad
dylik begrafningshjälp redan vid tiden för denna lags utfärdande.
Mom. 2. Afser sjukkassa, som omförmäles i 11 mom., att begagna
sig af där nämnda rättighet, varde sådant tillkännagifvet i ansökningen
om kassans registrering enligt denna lag; och skola i ty fall för kassan
gälla, utöfver hvad i denna lag om sjukkassa i allmänhet stadgas, följande
särskilda bestämmelser:
l:o. Vid ansökningen om kassans registrering skall fogas dels redogörelse
för hvilka tillgångar, enligt beslut å sjukkassesammanträde
eller annorledes gifven bestämmelse, äro afsedda för kassans sjukhjälpsverksamhet
och hvilka för dess begrafningshjälpsverksamhet, så ock
hvilka skulder skola räknas belasta hvardera af nämnda verksamhetsgrenar,
dels äfven uppgift angående hvilka kassans medlemmar vid tiden
för denna lags utfärdande voro tillförsäkrade högre begrafningshjälp
än två hundra kronor.
Nu nämnda handlingar skola vara till riktigheten styrkta med
styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.
2:o. Af kassan skola fasta afgifter upptagas särskildt för sjukhjälpsverksamheten
och särskilt för begrafningshjälpsverksamheten.
Kassans för endera af nämnda verksamhetsgrenar bestämda inkomster
må icke användas för den andra.
För hvardera verksamhetsgrenen skola hållas särskilda räkenskaper
så förda, att utaf dem framgår, af hvilka tillgångar hvardera af de vid
3:o här nedan omförmälda fonder består.
-Riksdagens Skrifvelse Nr 156.
47
3:o. Hvad utaf de för kassans sjukhjälpsverksamhet bestämda inkomster
och genom uttaxering erhållna medel enligt upprättadt bokslut
återstår från det år, bokslutet afser, skall ingå till en sjukhjälpsfond.
Motsvarande återstod utaf de för begrafningshjälpsverksamheten bestämda
inkomster och uttaxerade medel skall afsättas till en begrafningshjälpsfond.
Sjukhjälpsfondens kapital och afkastning må tagas i
anspråk allenast för sjukhjälpsverksamheten samt begrafningshjälpsfondens
kapital och afkastning allenast för begrafningshjälpsverksamheten.
4:o. Den, som mot kassan har fordran å sjukhjälp, äge ej rätt
till betalning för denna fordran ur de för begrafningshjälpsverksamheten
bestämda tillgångar, och den, som har fordran å begrafningshjälp, ej
rätt till betalning ur de för sjukhjälpsverksamheten bestämda tillgångar.
5:o. Af anslutning till fortsättningskassa föranledda kostnader för
kassan skola anseB såsom förvaltningskostnader för kassans sjukhjälpsverksamhet.
118 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1911, och upphör
lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 vid samma tidpunkt att gälla;
dock att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är
registrerad enligt sistnämnda lag, densamma skall fortfara att gälla
för kassan, intill dess kassan blifvit registrerad enligt denna lag, likväl
ej längre än till utgången af femte året från det denna trädt i kraft.
Rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit innan denna lag
blifvit gällande för kassa, skola bedömas efter äldre lag, hvarvid dock
skall gälla, att kassa, som ej registrerats enligt denna lag, icke må hos
domstol eller annan myndighet göra rättighet, som ofvan nämnts, gällande,
sedan denna lag vunnit tillämplighet å kassan.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.