Skrifvelse till Konungen angående åtgärder mot användande af denatureradt brännvin såsom berusningsmedel.
1910-06-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1910:159, Skrifvelse till Konungen angående åtgärder mot användande af denatureradt brännvin såsom berusningsmedel.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse Nr 159.
53
Nr 159.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 juni 1910.
— — — — Andra Kammaren den 2 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående åtgärder mot
användande af denatureradt brännvin såsom berusningsmedel.
(Fösta Kammarens tillfälliga utskotts [Nr 1] utlåtande Nr 21).
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts [Nr 2] utlåtande Nr 47).
Till Konungen.
Inom Riksdagen har gjorts framställning i syfte att åtgärder måtte
vidtagas till bekämpande af den växande användningen af denatureradt
brännvin som berusningsmedel.
Såsom stöd för behofvet af lagstiftning i det angifna syftet anför
motionären, dels att föreskrifterna i kungl. förordningen den 10 oktober
1890 angående denaturering af brännvin blott innehålla allmänna
bestämmelser rörande kontroll öfver sjkifva denatureringsförfarandet
med hänsyn till varans beskattning, men icke beröra minutförsäljningen
af den denaturerade varan, dels ock vissa erfarenheter
från Göteborg om missbruk af denatureradt brännvin som berusningsmedel.
För att en dylik kontroll skulle bli i någon mån effektiv,
54
Riksdagens Skrifvelse Nr 159.
syntes andra bestämmelser än de nu gällande erforderliga såväl för
utöfvande af minutförsäljning med som äfven för köp och bruk af
denaturerad sprit.
Enligt hvad Riksdagen inhämtat, bekräftas det från olika landsdelar,
särskildt städer och industriorter, att det nu för alla lätt tillgängliga
och billiga denaturerade brännvinet, hur vidrigt och onaturligt
att förtära det än må vara, faktiskt börjat att allt mer och mer
användas som berusningsmedel. Erfarenheten har också visat, att icke
blott redan djupt sjunkna alkoholister utan äfven andra däraf förgiftat
sig och med förfärande hastighet fått sin hälsa fullständigt undergräfd,
och att sålunda denna form af spritkonsumtion hotar att bli en allvarlig
fara.
De åtgärder, som enligt Riksdagens mening böra vidtagas till förhindrande
af missbruk af den denaturerade spriten, synas hufvudsakligen
böra inriktas på kontroll öfver dess försäljning i minut. Såsom lämpliga
kontrollföreskrifter i sådant afseende vill Riksdagen framhålla, att
minska antalet försäljningsställen till ett fåtal i städerna och högst ett
i hvarje landtkommun; att köpare af denna vara skall afkunna skriftig
rekvisition; att säljare skall vara skyldig föra en liggare med uppgift
angående såväl köpare som hvarje gång försåld kvantitet; att för försäljningen
en viss minimimängd bestämmes; att innehafvare af större
kvantitet skall vid vitesansvar vara skyldig att förvara spriten under lås;
samt att förvaringskärl allid skall vara försedt med tydlig etikett om
varans natur och skadlighet o. s. v.
Härjämte torde kunna ifrågasättas att införa en kontrollbestämmelse
af enahanda art, som den nu i Tyskland gällande, nämligen att hvarje
köpare af denaturerad sprit skall från myndighet, motsvarande hos oss
för stad magistrat och för landet kommunalnämnd, förete intyg om sin
behörighet för viss tid att köpa och handhafva en viss myckenhet af
varan, hvilken bestämmelse i så fall borde få efter kommuns eget bestämmande
inom densamma tillämpas.
Emellertid bör tillses, att de åtgärder, som kunna anses påkallade
till kontroll mot missbruk af denaturerd sprit, icke få försvåra åtkomsten
af den för industri-, handtverks- och hushållsbruk allt mer erforderliga
varan eller fördyra densamma. I händelse att försäljningens
monopolisering hos spritbolagen, apoteksinnehafvare eller ett fåtal andra
försäljare skulle befinnas lämplig, torde sålunda särskilda föreskrifter i
detta hänseende böra i en ny förordning införas.
55
Riksdagens Skrifvelse Nr 159.
På grund af hvad i ärendet anförts, får Riksdagen anhålla, att
Riders Kungi. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka åtgärder, som böra vidtagas
till bekämpande af den växande användningen af denatureradt
brännvin som berusningsmedel samt härefter vidtaga de åtgärder, som
med ledning af utredningen befinnas lämpliga.
Stockholm den 2 Juni 1910.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.