Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 1,9 och 20 kap. strafflagen.

1910-06-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:184, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 1,9 och 20 kap. strafflagen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse Nr 184.

Nr 184.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 5 juni 1910.

Uppläst och godkänd hos Andra kammaren den 5 juni 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i 1,9 och 20

kap. strafflagen.

(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

Genom eu den 11 sistlidna mars aflåten proposition, nr 95, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt

förslag till lag om ändring i 19 och 20 kap. strafflagen.

I anledning af de i 19 kap. strafflagen föreslagna ändringar, som gå

ut på att bestämmelserna om särskild! straffskydd för järnvägar skola utsträckas

till att gälla äfven spårvägar, vill Riksdagen erinra om, att stadgande^

i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd

af järnvägs drift samt lagen den 22 juni 1904 angående den förra lagens

tillämpning med afseende å elektrisk järnväg hittills torde hafva ansetts

gälla äfven spårvägar, som befaras med användande af ångkraft eller

elektrisk kraft, ehuru spårvägar icke finnas omförmälda i nämnda båda

lagar. Möjligen skulle en jämförelse med strafflagsbestämmelserna i deras

nu föreslagna lydelse på något håll kunna föranleda tvekan angående riktigheten

af denna tillämpning. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida

icke motsvarande förändringar borde vidtagas i 1886 och 1904 års

lagar. Utan att uttala någon bestämd mening härom har Riksdagen endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse Nr 184.

velat påpeka förhållandet. Skulle vid närmare undersökning en lagstiftningsåtgärd

i sistberörda syfte finnas erforderlig, torde förslag därtill vara

att emotse från Eders Kungl. Maj:t.

Någon saklig förändring i det nu föreliggande förslaget, i hvad detsamma

afser 19 kap. strafflagen, har Riksdagen icke funnit sig böra vidtaga.

Däremot har Riksdagen ansett eu jämkning böra vidtagas i den föreslagna

punkten 10 i 20 kap. 4 § strafflagen. Under uttrycket »användas

till brottsliga företag» kunna hänföras äfven handlingar, som visserligen

innebära lagöfverträdelse men dock knappast utgöra tillräcklig anledning

att bestraffa tillgreppsbrottet så strängt, som i regel blir fallet enligt denna

paragraf. Såsom ett exempel skulle kunna nämnas, att någon stjäl sprängämne

för att använda detsamma för olofligt fiske. Ändamålet med den

föreslagna lagändringen i förevarande paragraf torde för öfrigt vara att

träffa syften af den art, som angifves i den föreslagna 21 § i 19 kapitlet,

och jämväl ur denna synpunkt förefaller det lämpligt, att dessa båda stadganden

i fråga om uttryckssättet bringas till öfverensstämmelse med hvarandra.

Riksdagen har därför utbytt orden »för att användas till brottsliga

företag» mot orden »i uppsåt att därmed skada annan till lif eller hälsa

eller förstöra eller skada annans egendom.

Till följd däraf att det i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 96

innefattade förslaget till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 22 § samt 25

kap. 15 och 22 §§ strafflagen genom kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit,

böra 23 och 24 §§ i 19 kap. strafflagen enligt nu ifrågavarande proposition

erhålla paragrafnumren 22 och 23.

Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändradt skick godkänna det

af Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget, har för sin de! antagit följande

förslag till

Lag

om ändring i 19 och 20 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda delar af 19 och 20 kap.

strafflagen skola erhålla följande lydelse:

19 KAP.

11 §•

Hvar som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller

annan sådan vattenbyggnad, eller järnvägs- eller spårvägsanläggning, eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse Nr 184.

å desamma, därtill körande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för

framfarten å järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel

gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara

eller olycka vid kanal-, järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande eller

allmänt farlig öfversvämning däraf uppkomma kan; dömes till straffarbete

från och med två till och med sex år. Kom däraf ej olycka, och var

sådan ej heller åsyftad; då må straffet nedsättas till straffarbete i sex månader,

eller, om faran var ringa, till sådant arbete i två månader eller till

fängelse eller böter, dock ej under etthundra riksdaler.

Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling

af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka däraf var

att befara; dömes gärningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och

med sex till och med tio år eller på lifstid, och, i senare fallet, till straffarbete

på lifstid eller miste lifvet. Var gärningen ej af sådan beskaffenhet,

som nämnd är, men fick annan däraf svår kroppsskada eller död, eller

åstadkoms allmänt farlig öfversvämning; varde gärningsmannen dömd till

straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

14 §.

Hvad i 11, 12 och 13 §§ om statens kanal- eller slussverk, annan

sådan vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning,

för uppvärmning eller för öfverföring af drifkraft, telegraf- eller télefoninrättning

är stadgadt, må ock å dylik, af enskilda personer, menigheter

eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att

sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.

21 §.

Har någon, i uppsåt att annan till lif eller hälsa skada eller att förstöra

eller skada annans egendom eller med vetskap om annans uppsåt

till sådant brott för att honom därvid tillhandagå, tillverkat, anskaffat

eller förvarat sprängämne, varde dömd till straffarbete i högst två år eller

fängelse. Varder medelst sprängämnet brott, som därmed åsyftadt var,

begånget, eller göres försök till sådant brott i fall, där försöket är i lagen

med straff belagdt, och skall ej gärningen straffas efter ty i 6 § stadgas,

gånge vid straffets bestämmande, som i 4 kap. 3 § sägs.

Har den, som tillverkat, anskaffat eller förvarat sprängämne för

ändamål, som nu är sagdt, af egen drift förstört sprängämnet eller eljest

gjort det obrukbart, vare från straff fri.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 184.

9

22 §.

Den, som uppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,

är vållande till eldskada å annans egendom eller till förödelse

därå efter ty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller

öfversvämning, som i 11 § nämnd är, eller därtill att fara uppstått för

begagnande af verk, byggnad eller anläggning, som i sist sagda § omförmäles,

straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.

År någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr- eller känningsbåk

eller annat sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes med

böter. För dylikt vållande till skada, hinder, uppehåll eller fara, som i

12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs, vare bot högst

tvåhundra riksdaler.

Hvad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan

vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning

eller för öfverföring af drifkraft, telegraf- eller telefoninrättning

är stadgadt, må ock å dylik, af enskilda personer, menigheter eller bolag

inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordna!, att sådan anläggning

skall lika skydd, som statens, njuta.

23 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10

§, 17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig

till dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9

eller 21 § till straffarbete i minst sex månader.

20 KAP.

4 §•

Till straffarbete i högst fyra år dömes:

1. om man stjäl i kyrka något, som kyrkan tillhörer eller af andra

där i förvar satt är;

2. om man stjäl penningar eller annat, som åt allmänna posten förtrodt

är, ehvad det sker i posthus eller under forslingen;

3. om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt

är, eller ur kläder, som någon bär på sig;

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse Nr 184.

4. om man stjäl medelst inbrott, som i 5 § sägs, eller, för brottets

föröfvande, bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller

annan förvaringspersedel, som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel

tillsluten är;

5. om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gärningsmannen

olofligen, dock utan inbrott, dit inkommit eller där sig undangömt;

6. om gärningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen inställt

eller användt ringare skräckmedel eller hot, än att gärningen till

rån hänföras kan;

7. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;

8. om man stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är

eller utan folk i sjö drifver eller, under bärgning, hvad till dylikt fartyg

hörer eller därå för dt var;

9. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd,

skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller

fara är satt ur stånd att sin egendom värja; eller

10. om man stjäl gift eller sprängämne i uppsåt att därmed skada

annan till lif eller hälsa eller förstöra eller skada annans egendom;

Går i fall, hvarom i denna § förinäles, värdet af det tillgripna ej

öfver femton riksdaler; skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagdt är;

dock må, i sådant fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

till fängelse i högst sex månader dömas.

Stockholm den 5 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.

101455

Stockholm 1910. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.