Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner. [Bevillningsutskottets betänkande nr 29 och memorial nr 34 och 36].

1910-06-09 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:197, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner. [Bevillningsutskottets betänkande nr 29 och memorial nr 34 och 36].

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

1

Nr 197.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 9 juni 1910.

— — —• — Andra kammaren den 9 juni 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

[Bevillningsutskottets betänkande nr 29 och memorial nr 34 och 36].

Till Konungen.

Genom proposition nr 88 af den 11 mars 1910 har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande af bifoga dt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen

bilagdt förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Med skrifvelse nr 192 af den 15 april 1910 har Eders Kungl. Maj:t

vidare till Riksdagen öfverlämnat, bland annat, tabeller att tjäna till ledning

vid uträknande af skatt enligt berörda förslag.

Bill. till Riksd. Prat. 1910 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Höft. (Nr 197—199) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Förslagets sträfyan att genomföra en verklig och ren inkomstskatt har

kommit till uttryck i den i förordningens 6 § innefattade bestämmelsen,

att såsom inkomst skola, med undantag och efter afdrag, som i förordningen

särskildt angifvas, taxeras skattskyldigs samfällda årsintäkter i

penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit af fast egendom,

af kapital eller af arbete, äfvensom i 9 §, enligt hvilken vid uppskattning

af inkomst ur viss inkomstkälla afdrag må ske för alla utgifter för inkomstens

förvärfvande och bibehållande, och i 10 §, som medgifver afdrag

från den samfällda inkomsten för gäldräntor och vissa andra utgifter af

sådan beskaffenhet, att de ansetts böra frånräknas, då man vill komma

till eu nettoinkomst, hvilken kan tjäna såsom den hufvudsakliga mätaren

af skatteförmågan.

Den mest genomgripande af de förändringar i nu gällande normer för

inkomstskattens beräkning, som genom omförmälda bestämmelser i förslaget

genomförts, har bestått däri, att inkomst af fast egendom skall, i likhet

med annan inkomst, taxeras till sitt verkliga belopp och icke till något

till viss procent af egendomens taxeringsvärde beräknadt belopp. Att,

därest tanken på inkomstskattens konsekventa utveckling i vårt land skulle

fullföljas, en sådan förändring af fastighetsbeskattningen måste genomföras,

har af Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 14 maj 1902 blifvit

antydt och därefter vid upprepade tillfällen såväl inom Riksdagen som i

kommittéutredningar och ämbetsutlåtanden med styrka framhållits. Att förändringen

icke redan blifvit genomförd, torde hafva varit beroende på yppade

farhågor för de svårigheter, som befarats skola uppkomma dels för de skattskyldiga

vid afgifvande af deklaration rörande den verkliga inkomsten af

fast egendom, särskildt jordbruksfastighet, dels ock för taxeringsmyndigheterna

vid deklarationernas granskning och, där dessa icke ansåges kunna

läggas till grund för taxeringen, vid det själfständiga bedömandet af jordägarens

eller jordbrukarens inkomstförhållanden.

Till dessa svårigheter, hvilka enligt Riksdagens förmenande ingalunda

böra underskattas, har emellertid i Eders Kungl. Maj:ts förslag tagits sådan

hänsyn, att betänkligheterna mot förslaget i nu förevarande del fått

förfalla.

Sålunda har till en början i de till förordningen hörande »särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen» lämnats utförliga föreskrifter om

sättet för beräkningen af inkomst af jordbruk med dess binäringar. Och

vidare har till lättnad för de mindre jordbrukare, hvilka för närvarande i

allmänhet icke torde hafva ordnad bokföring, i Eders Kungl. Maj:ts förslag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,

4 §, medgifvits rättighet för brukare af jordbruksfastighet med taxeringsvärde

ej öfverstigande 25,000 kronor att, i stället för uppgift i enlighet

med det vanliga deklarationsformuläret rörande den faktiska inkomsten af den

fasta egendomen under nästföregående år, afgifva deklaration enligt särskildt

formulär angående fastighetens areal, arbetspersonal, kreatursbesättning,

utsäde och skörd m. m. Och enligt det af Eders Kungl. Maj:t

föreslagna öfvergångsstadgandet till taxeringsförordningen skulle denna

rättighet under år 1911 tillkomma enhvar ägare af jordbruksfastighet, oafsedt

dennas värde. Riksdagen, som godkänt berörda, af Eders Kungl.

Maj:t föreslagna lättnader för de deklarationsskyldiga, har dessutom medgifvit,

att vid deklaration år 1911 enligt nyssberörda särskilda formulär

finge utelämnas upplysningar angående kvantiteten af utsäde och skörd.

De större jordbrukarna torde kunna förutsättas i allmänhet redan nu

föra ordentliga böcker öfver jordbruksrörelsen och hafva i allt fall möjlighet

att före år 1912, då uppgift om inkomstens verkliga belopp första

gången måste af dem afgifvas, så inrätta sin bokföring, att berörda upp

gift då kan af dem lämnas; och de uppgifter, som enligt förslaget skulle

afgifvas af de mindre jordbrukare, hvilka anse sig icke kunna till visst

belopp i penningar beräkna sin inkomst af jordbruket, synas å ena sidan

vara af så enkel beskaffenhet, att någon afsevärd svårighet för deras afgifvande

icke bör möta, och å andra sidan vara ägnade att gifva taxeringsmyndigheterna

en så pass god föreställning om jordbruksrörelsens omfång

och sannolika afkastning, att en rättvis uppskattning af inkomstens storlek

blir för dessa myndigheter möjliggjord.

Mot de principer med afseende å inkomstens beräkning, på hvilka

Eders Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt hvilar, har Riksdagen funnit anledning

till erinringar endast i de afseenden, hvarom under 9 och 10 §§ här nedan

förmäles.

På sätt redan af rubriken till den föreslagna förordningen angifves,

har med förslaget åsyftats att i vår skattelagstiftning införa skatt å förmögenhet

och att låta denna skatt sammansmälta med inkomstskatten på

sådant sätt, att de båda skatteformerna komme att för den skattskyldige te

sig såsom en enda skatt, en »inkomst- och förmögenhetsskatt». Reträffande

förmögenhetsbeskattningens principiella berättigande inskränker sig Riksdagen

till att åberopa hvad Riksdagen förut i detta ämne anfört jämte den i

statsrådsprotokollet därom lämnade utredningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Hvad angår den föreslagna kombinationen af inkomstskatten och förmögenhetsskatten

vill Riksdagen erinra, att den personliga skatteförmågan,

sådan densamma kan anses komma till uttryck genom vissa i detta afseende

normerande faktiska förhållanden, för närvarande utgör grunden för bestämmandet

af inkomstskattens belopp. Denna grund, hvars berättigande torde

få anses vara allmänt erkändt, är i förslaget bibehållen och där tillämpad

äfven med afseende å förmögenhetsskatten på sådant sätt, att inkomsten

och förmögenheten tillsammantagna ansetts utgöra den viktigaste exponenten

för skatteförmågan.

Riksdagen har funnit den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna kombinationen

af inkomstskatten och förmögenhetsskatten innefatta en konsekvent

utveckling af den nuvarande inkomstskatten. Det har inom Riksdagen

framhållits, att enligt förslaget beskattningen af en förmögenhet af

viss storlek kan blifva olika stor, beroende på storleken af de inkomster,

som af förmögenhetens ägare åtnjutas. Denna konsekvens af förslaget äger

emellertid enligt Riksdagens mening sitt berättigande, då ägarens af förmögenheten

skatteförmåga uppenbarligen ökas i samma mån som hans inkomst

tilltager i storlek; och Riksdagen kan sålunda instämma i det af kammarrätten

uttalade omdömet, att förmögenhetsskattens beroende af ägarens

inkomstförhållanden kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen

anpassning af förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.

Verkningarna af de båda skatteskalor för beskattning af enskilda personer,

_ som innefattas i 18 §, utvisas af den i statsrådsprotokollet (sid.

163) intagna tabell, hvari angifves skattens belopp dels vid rena inkomster

af arbete dels ock vid inkomster, som till en tredjedel, till hälften

eller helt och hållet härflyta ur förmögenhet.

Förhållandet mellan skattesatserna för rena inkomster af arbete torde

ytterligare åskådliggöras genom här nedan intagna tabell. Ehuru inkomstei

af mera afsevärd storlek i allmänhet icke torde i deras helhet härflyta

allenast af arbete, har det likväl ansetts lämpligt att ända till ett inkomstbelopp

af 200,000 kronor i tabellen fullfölja jämförelsen mellan å ena sidan

den nya skatten och å andra sidan nuvarande inkomstskatt och bevillning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

5

N u v

a r a n d e

Enligt förslaget.

Procent af

Procent af

Bevillning

Summa

inkomst-

beloppet

Skatt

inkomst-

beloppet

1

50

1: 60

0,260

0,000

3

50

3

50

0,437

3

20

0,400

4

60

4

60

0,500

3

60

0,400

6

50

9

60

0,863

6

60

0,600

11

—

17

—

1,214

11

20

0,800

14

—

23

—

1,352

17

—

1,000

20

—

34

—

1,700

24

—

1,200

25

—

44

—

1,760

35

—

1,400

30

—

56

—

1,866

48

—

1,600

36

—

68

—

1,888

64

80

1,800

45

—

90

—

2,000

90

—

2,000

60

—

120

—

2,000

135

—

2,250

80

—

170

—

2,125

195

—

2,438

120

—

280

—

2,333

335

—

2,792

200

—

545

—

2,726

656

—

3,275

300

—

945

—

3,150

1,105

—

3,683

600

—

1,845

—

3,690

2,105

—

4,210

800

—

3,345

—

4,181

3,755

—

4,694

1,260

—

6,046

—

4,836

6,250

—

6,000

2,000

—

10,000

—

6,000

10,000

—

6,000

Inkomst
belopp
-

Inkomstskatt

600

800

900

1,100

1,400

1,700

2,000

2.500

3.000

3,600

4.500

6.000

8,000

12,000

20,000

30.000

50.000

80.000

125.000

200.000

3

6

9

14

19

26

32

45

60

90

160

346

646

1,345

2,645

4,796

8,000

Enligt förslaget skulle för personer med inkomst under 800 kronor

inträda fullständig skattefrihet. För skattskyldiga med inkomst från och

med 800 till och med 3,600 kronor skulle minskning i utskylderna erhållas.

För inkomstbelopp från och med 4,600 till och med 145,400 kronor

skulle uppkomma ökning i utskylder, hvaremot för inkomstbelopp,

uppgående till eller öfverstigande 145,500 kronor, skatten skulle uppgå till

samma belopp, som summan åt nuvarande inkomstskatt och bevillning. Högsta

skatteprocenten, fem procent, uppnås enligt förslaget vid ett taxeradt belopp

af 104,500 kronor men enligt nuvarande skatteförordningar först vid

en inkomst af 145,500 kronor.

Emot den uppgjorda progressionsskalan har Riksdagen icke funnit anledning

framställa någon erinran.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

I anledning af den olikartade anordningen af de båda i 18 § intagna

skatteskalorna anser sig Riksdagen böra anföra följande:

De i Eders Kungl. Maj:ts förslag medgifna afdragen hafva till ändamål

dels att i beskattningsafseende nedbringa inkomsterna till likvärdiga tal

eller att, så att säga, renodla själfva inkomsterna, dels ock att utjämna den

bristande likställighet i skatteförmåga, som på grund af orts- eller personliga

förhållanden gör sig gällande mellan inkomster af samma storlek.

Renodlingen af inkomsten äger rum genom de afdrag, som medgifvas

enligt 9 och 10 §§. Efter det dessa afdrag verkställts, kan skatteprocenten

bestämmas; och detta äger rum genom tillämpning af de två skatteskalor,

som återfinnas i 18 §.

Skatteprocenten är alltså en och samma vid inkomster, som efter

gjorda afdrag enligt 9 och 10 §§ äro lika stora. En hvar person, som

har en sålunda beräknad inkomst om exempelvis 1,700 kronor, betalar

följaktligen å det beskattningsbara beloppet i skatt en procent, oafsedt om

den skattskyldige lefver å ort med dyra eller billiga lefnadsomkostnader,

oafsedt antalet familjemedlemmar, som skola försörjas af inkomsten, och

oafsedt om inkomsttagarens skatteförmåga nedsatts på grund af särskilda

förhållanden, såsom sjukdom m. m.

Då förslaget tager hänsyn till sistnämnda förhållanden först efter det

att skatteprocenten fastställts, har lindringen i skatt kunnat åstadkommas

på det sätt, att af den renodlade inkomsten allenast en del tages till beskattning

i de fall, där mer eller mindre ömmande ekonomiska omständigheter

föreligga.

Till exempel härpå må anföras följande:

Af två gifta män, som hvar för sig hafva 1,700 kronors inkomst,

bor den ene i en landtkommun, där de allmänna lefnadskostnaderna förutsättas

vara normala. Han har ingen annan att försörja än sig själf och

hustrun och beträffande honom förefinnas inga ömmande omständigheter,

som kunna föranleda till skattelindring.

Den andre af nu nämnda inkomsttagare bor i Stockholm, där lefnadsomkostnaderna

äro synnerligen höga. Denne, som en längre tid varit

sängliggande sjuk, har, utom åldriga föräldrar, två minderåriga barn att

försörja. Den bristande likställigheten mellan dessa båda inkomsttagare

skulle enligt förslaget utjämnas, därigenom att den i Stockholm bosatte

skulle erhålla:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

i ortsafdrag................................. kr. 300: —

i afdrag för de två barnen............... » 200: —

i afdrag enligt 19 § 3 mom. t. ex. ... » 500: —•

Summa afdrag kr. 1,000: —

Efter dessa afdrag skulle den beskattning skar a inkomsten uppgå

för den på landsbygden bosatte familjeförsörjaren till kr. 1,700: —

för stockholmaren till ....................................... » 700: —

Skatteprocenten är emellertid fastställd till en, hvadan skatten skulle

komma att utgöra i förra fallet 17 kronor och i senare fallet 7 kronor.

Stockholmaren har alltså erhållit en skattelindring af 10 kronor och

skatteprocenten, räknad på hela hans inkomst, 1,700 kronor, har i verkligheten

sjunkit ned till ungefär 0,4 procent eller samma skatteprocent, som

gäller för en inkomst af 800 kronor.

Därest icke skatteprocenten varit på förhand bestämd, utan skolat fastställas

efter det beskattningsbara beloppet, skulle uppenbarligen i förenämnda

fall stockholmaren hafva gått fri från skatt, då ju ett inkomstbelopp

af 700 kronor understiger det beskattningsbara minimum.

Skattebefrielser af sådan räckvidd torde emellertid i allmänhet icke

vara af omständigheterna påkallade. Stockholmaren skulle nämligen, trots

den störa skillnaden i lefnadskostnader mellan honom och den på landsbygden

bosatte, icke vara i saknad af skattekraft, och då han genom de

medgifna af dragen enligt 19 § befrias från skatt för ett belopp, motsvarande

de för honom ökade lefnadskostnaderna m. m., synes skälig hänsyn

till hans särskilda lefnadsförhållanden hafva tagits.

För alla inkomster, som kunna komma i åtnjutande af afdrag på

grund af orts- eller personliga förhållanden, det vill säga för inkomster

upp till 6,000 kronor, har af nu nämnda anledningar anordnats en

skatteskala med fasta procentsatser. Det slag af skatteskala, som i nu

gällande inkomstskatteförordning användes med afseende å inkomster öfver

6,000 kronor, torde emellertid erbjuda jämnare öfvergångar; och lärer

detta utgöra anledningen till att samma system i förslaget kommit till

tillämpning för bestämmandet af skatt för taxerade belopp, hvilka på

grund af sin storlek icke kunna berättiga till afdrag enligt 19 §.

Denna anordning med två skilda skatteskalor medför naturligen ingen

svårighet för en tillfällig ökning eller minskning af inkomst- och förmögenhetsskatten

allt från minimum till maximum, för den händelse anledning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

till sådan förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen

kunna vidtagas genom procentisk höjning eller sänkning af själfva skatten.

Inkomstens belopp likasom procentsatsen kunde lämnas åsido.

I fråga om beskattning af aktiebolag, hvilar Eders Kungl. Maj:ts

förslag på grunder, som väsentligen skilja sig såväl från de nu gällande som

från dem, kvilka föreslagits att gälla för enskilda personers beskattning.

De ifrågavarande bolagen skola sålunda icke vara underkastade någon

förmögenhetsbeskattning; deras förmögenhet beskattas i vederbörande delägares

händer, i den mån dessa blifva skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt.

Beträffande beräkningen af inkomstskattens belopp har förslaget helt

och hållet frångått den form af progression, som nu gäller och som enligt

förslaget skulle, ehuru med ej oväsentliga ändringar i progressionsskalan,

förblifva gällande med afseende å enskilda personer. I stället har föreslagits

för beräkningen af bolagens inkomstskatt en grundtaxa af 2,5 procent af den

taxerade inkomsten. Om bolagets vinst öfverstiger 5 procent af dess kapital,

lägges på det öfver skjutande beloppet eu tilläggsbeskattning af en

procent, hvilken extra beskattning fördubblas för den del af vinsten, som

öfverstiger 10 procent, och tredubblas för den del af vinsten, som öfverstiger

15 procent. Å sistnämnda del af vinsten lägges sålunda en beskattning

af tillhopa 5,5 procent. För vinsten i dess helhet kommer inkomstskatten,

hvilken, då vinsten uppgår till 15 procent af bolagets kapital,

skulle utgöra 3,5 procent af vinsten, att i händelse af ännu högre vinstprocent

småningom stiga utöfver sistnämnda procenttal, utan att någonsin

fullt uppgå till 5,5 procent af vinsten.

I sammanhang med lämnad redogörelse för dessa förhållanden har kammarrätten

till deras belysande anfört åtskilliga exempel, hvilka jämte en

uppgjord tabell för åskådliggörande af de föreslagna bestämmelserna i jämförelse

med de nuvarande äfvensom vissa af kammarrätten gjorda uttalanden

i ämnet finnas intagna i statsrådsprotokollet å sid. 179—183.

I likhet med kammarrätten anser Riksdagen progressionsbestämmelser

enligt det i Eders Kungl. Maj:ts förslag tillämpade systemet vara från principiell

synpunkt att föredraga framför de nu gällande, hvilka tillämpade å

aktiebolag synas vara synnerligen olämpliga.

Att, såsom inom Riksdagen föreslagits, helt och hållet afstå från all

progression vid beskattning af aktiebolag och solidariska bankbolag, har

Riksdagen icke ansett lämpligt, då goda grunder synas förefinnas att i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197. 9

någon mån höja skatteprocenten efterhand som bolagets vinst, i procenttal

räknadt, stiger.

De i sista stycket af 20 § meddelade bestämmelserna, enligt hvilka

annat kapital än aktie- eller lottkapital under inga omständigheter skulle

få vid beräkningen af vinstens procenttal räknas till bolagets kapital, hafva

varit föremål för anmärkning af kammarrätten, som funnit det icke vara

med billighet öfverensstämmande, att då exempelvis nya aktier i ett bolag

utbjudas till teckning till pris, öfverstigande nominella beloppet, samt därvid

jämlikt föreskriften i 29 § lagen om aktiebolag den 28 juni 1895

det belopp, som inflyter utöfver de tecknade aktiernas nominella värde,

lägges till bolagets reservfond, detta belopp icke skulle få inberäknas i

bolagets kapital. Kammarrätten har därför ansett, att allt af delägame

verkligen inbetaldt kapital, oberoende däraf huruvida det nedlagts i aktieeller

lottkapitalet eller i reservfonden, bör få i nu förevarande afseende

räknas till bolagets kapital.

I anledning af denna kammarrättens erinran har chefen för finansdepartementet

enligt statsrådsprotokollet yttrat följande:

»Kammarrättens erinran därom att vid skattläggning borde få till inbetaldt

aktiekapital räknas jämväl de till reservfond lagda medel, som

motsvara öfverkursen å nytecknade aktier, kan ju icke frånkännas fog. Ja,

man skulle, synes det mig, icke utan skäl kunna ifrågasätta, huruvida icke

progression vid aktiebolags beskattning borde göras beroende på inkomstens

förhållande till sammanlagda beloppet af bolagets alla fonder. Den statsfmansiella

betydelsen af en sådan omläggning skulle emellertid icke kunna

med den nu föreliggande utredningen öfverskådas. Härtill kommer, att

den officiella kontroll öfver lämnade uppgifter, som ligger i anmälningar

till aktiebolagsregistret, skulle i såväl ena som andra hänseendet saknas.»

Frågan om hvad i förevarande afseende skall förstås med bolags kapital

har upptagits i en inom Riksdagen väckt motion, däri yrkats, att Riksdagen

måtte besluta, att 20 § i Eders Kungl. Maj:ts förslag till förevarande

förordning måtte ändras så, att till inländskt aktiebolags eller solidariskt

bankbolags kapital i paragrafens mening skall räknas jämväl sådant

bolags reservfond.

Till stöd för yrkandet anfördes i motionen följande:

»Att förslagets bestämmelse om hvad som i förevarande fall skall förstås

med kapital icke kan anses öfverensstämma med billighet och de

principer, som i öfrigt legat till grund för förslaget, synes mig uppenbart.

Detta förhållande springer väl starkast i ögonen i fråga om den del

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

af bolagets fonder, som uppstått därigenom att till reservfonden enligt

lag förts det belopp, som motsvarar öfverkurs vid teckning af aktier. Men

belopp, som bolag intjänat på sin verksamhet och icke utdelat till delägarna

utan öfverfört till reservfonden, har ju i själfva verket äfven det

blifvit inbetaldt af aktieägarna och ingår ju i det kapital, som bolaget på

ett stadigvarande sätt använder i sin rörelse.

Det torde redan i gällande skattelag kunna betecknas såsom mindre

konsekvent, att det medgifna afdraget å det belopp, hvarför inkomstskatt

bör utgå, eller 6 °/o å aktiekapital, icke får beräknas å bolagets hela

kapital — aktiekapital och reservfond. Men reservfondens särskiljande

från bolagskapitalet blir ännu mindre försvarbart, då det nu medgifna afdraget

borttages och skatten i dess ställe förklaras skola utgå progressivt

efter inkomstens förhållande till kapitalet.»

Det i motionen framställda förslaget har synts Eiksdagen beaktansvärdt.

Därest förefintligheten af en reservfond och dennas tillväxt

för vederbörande bolag skulle komma att medföra lindring i skattskyldigheten,

torde detta kunna förväntas i sin mån bidraga till uppläggandet af

reservfonder i större utsträckning än till det lagstadgade minimibeloppet.

Ehuru en sådan utveckling, hvarigenom ökad soliditet för bolagen skulle

vinnas, måste anses önskvärd, har likväl Eiksdagen med hänsyn till den af

departementschefen anmärkta svårigheten att beräkna verkningarna i statsfinansiellt

afseende af en omläggning i den i motionen angifna riktningen

af bestämmelserna om beräkningen af bolagets kapital, funnit sig

icke kunna bifalla motionen.

Då det emellertid synts Eiksdagen angeläget, att undersökning anställes

rörande möjligheterna för det ifrågavarande önskemålets förverkligande,

har Eiksdagen, som förutsätter, att någon minskning af den skattesumma,

som enligt förslaget är afsedd att uttagas från samtliga bolag inom landet,

icke bör ifrågakomma, och att fördelningen af skattskyldigheten mellan

bolagen sinsemellan afväges enligt rättvisa grunder, ansett sig böra hos

Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på hvad sätt den i motionen

föreslagna ändringen i fråga om beräkningen af bolags kapital lämpligen

må kunna genomföras, samt om framläggande för Eiksdagen af det förslag

i ämnet, hvartill utredningen må kunna föranleda.

Eiksdagen öfvergår nu till att yttra sig angående de särskilda bestäm

melserna i förslaget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

3 8.

11

I 2 mom. a) har Riksdagen ansett sig böra göra ett tillägg i

syfte att ställa utom tvifvel, att inkomstskatt för inkomst af s. k. besparingsskogar

och andra likartade samfälligheter, som förvaltas själfständigt

för delägarnes gemensamma räkning, skall utgöras af vederbörande delägare,

hvilka i detta afseende synas böra anses tillsammans utgöra eu

juridisk person. Denna bestämmelse är tydligen ej afsedd att gälla sådana

samfälligheter, hvilkas afkastning utdelas mellan delägarne, på sätt i 11 §

förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

den 26 januari 1894 är stadgadt med afseende å häradsallmänningar. I

dessa fall äro nämligen delägarna skattskyldiga för utdelningen.

5 §•

Riksdagen har funnit sig föranlåten taga under särskildt öfvervägande

befogenheten af den skattefrihet, som i 5 § 2 mom. f) i Eders Kungl. Maj:ts förslag

tillerkänts sparbanker, hvilka afses i lagen den 29 juli 1892, och sådana

inländska ränte- och kapitalförsäkringsanstalter, hvilka afse att bereda vinst

endast åt insättare. Skattefriheten för dessa penningeinrättningar torde hafva

tillkommit därför att inrättningarna, hvilkas verksamhet ansetts vara af

allmännyttig beskaffenhet, förmenats vara för sitt fortbestånd och sin

utveckling i behof af skattefriheten. Numera torde det nämnda behofvet

icke vidare förefinnas, utom möjligen för de sparbanker, hvilka ännu ej nått

sådan stadga, som vinnes genom en mera betydande reservfond. På grund

häraf och med hänsyn till de synnerligen afsevärda kapitaltillgångar, som af

dessa inrättningar förvaltas, samt arten af den rörelse, de medelst dessa

tillgångar utöfva, har Riksdagen funnit anledning saknas att för framtiden

medgifva skattefrihet för andra fall än beträffande sparbanker, hvilkas

reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af

insättarnas behållning. Med afseende å försäkringsinrättningarna tillkommer

såsom en ytterligare anledning att ej vidare undantaga dem från beskattning

den synnerligen gynnade ställning försäkringstagarne skulle

komma att i beskattningsafseende intaga med afseende å det kapital, som

af dessa insatts hos försäkringsinrättningen.

7 §•

Det har synts Riksdagen önskvärdt, att i någon af afdelningarna under

mom. 3 i denna paragraf införes en rubrik, som tydligt utmärker, att där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

under böra hänföras de inkomster, som förvärfvas af den stora massan af

landets kroppsarbetande befolkning, hvilka inkomster hittills lära ansetts

hänförliga än under »inkomst af tjänst» och än, då arbetsanställning af

mera stadigvarande art ej innehafts, under »inkomst af rörelse eller yrke».

Någon anledning att efter sådan grund uppdela arbetarnes inkomst har

icke synts förefinnas, och har [Riksdagen därför beslutit, att momentet 3

a) skall erhålla lydelsen: »inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension.

» Yissa redaktionsförändringar i punkten 2:o) af »särskilda anvisningarne»

hafva häraf blifvit en följd.

8 §•

I Eders Ivungl. Maj:ts författningsförslag hafva uteslutits de i gällande

inkomstskatteförordning 7 § d) innefattade bestämmelserna angående rätt

till afdrag vid inkomsttaxeringen för hvad som anvisats till bestridande

af de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader. I

anledning häraf uttalade kammarrätten i sitt utlåtande öfver förslaget den

åsikten, att den nu gällande skattefriheten för ifrågavarande ersättningar

borde bibehållas med afseende å allmänna tjänster och uppdrag, då ju det

sätt, hvarpå ersättningen för dessa bestämdes, lämnade nödig garanti för

att densamma ej tilltoges högre än behofvet i allmänhet kräfde.

Chefen för finansdepartementet har däremot i sitt anförande till statsrådsprotokollet

— med framhållande att skattskyldighet för öfverskott å

arfvode, hvarom här vore fråga, kunde ur statsfinansiell synpunkt anses

vara utan betydelse —- förklarat sig anse den af kammarrätten framställda

anmärkningen icke böra föranleda ändring i förslaget i denna del. Frågan

syntes honom i stället gälla, om några särskilda skäl kunde föranleda till

att i förevarande afseende göra skillnad mellan dem, som i enskildas

tjänst uppbära ifrågavarande slag af ersättningar och arfvoden, samt dem,

hvilkas ersättningar och arfvoden utgå efter ett officiellt utfärdadt resereglemente

eller andra af lagstiftare eller offentlig myndighet fastställda

grunder. Inkomsterna vore i bägge fallen fullt likartade, och uträkningen

af behållningen af t. ex. reseersättning ställde sig naturligen lika svår

eller lika lätt i ena som andra fallet. Under sådana förhållanden och då

förslaget äfven i öfrigt sökt bättre än hittills genomföra full likställighet

mellan ifrågavande kategorier löntagare, syntes det departementschefen icke

lämpligt att i förevarande afseende vidare upprätthålla en åtskillnad mellan

de olika slagen tjänsteuppdrag.

Riksdagen har ansett sig i detta afseende böra biträda den mening kam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

marrätten uttalat. Då staten genom bestämmelserna i resereglementet eller

annorledes i vederbörlig ordning bestämt det belopp, hvartill kostnaderna

exempelvis för resor eller för uppehälle utom den vanliga boningsorten

böra beräknas, har detta synts innebära giltig anledning att vid taxeringarna

utgå från det antagandet, att det beräknade beloppet också verkligen i

hvarje särskild! fall åtgått, hvaremot, då reseersättningens belopp bestämts

af enskild arbetsgifvare, det icke synts utan vidare kunna antagas, att

ersättningens belopp icke öfverstigit de verkliga af resorna föranledda

kostnaderna. A andra sidan har det synts, att i de fall, då ersättning för

bestridande af utgifter af nu ifrågavarande slag blifvit af staten anvisad,

afdrag för utgifterna ej bör medgifvas, äfven om dessa i särskilda fall till

beloppet öfverstigit den uppburna ersättningen.

De ifrågavarande bestämmelserna hafva synts Eiksdagen böra inpassas

såsom ett sista stycke i 8 §, därvid emellertid omredigering af de

nu gällande bestämmelserna i vissa afseenden företagits. Det på två ställen

förekommande ordet »dagaflöning», hvilket utgör benämning på en del af

den officerare vid armén och flottan tillkommande ordinarie aflöning, som

ej bör undantagas från beskattning, har sålunda synts böra uteslutas, hvaremot

arfvode eller traktamente för deltagande i kyrkomöte eller sammanträde

med af Kungl. Maj:t eller enligt Kung! Maj:ts bemyndigande tillsatt

kommitté utom vederbörande kyrkomötes- eller kommittéledamots vanliga

boningsort synts böra omnämnas såsom i förevarande afseende likställda

med arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag eller statsrevision.

9 §.

I anledning af en inom Eiksdagen väckt motion har Eiksdagen vidtagit

sådan ändring i denna paragraf, att bland där upptagna utgifter,

för hvilka vid uppskattning af inkomst ur en viss inkomstkälla afdrag får

göras, upptagits äfven aflöning, kost och öfriga utgifter för i skattskyldigs

verksamhet använda hemmavarande barn öfver 15 år, dock ej till högre

belopp än 200 kronor för hvarje barn. Härigenom har ändring nödvändiggjorts

äfven i punkterna l:o) och 5:o) af särskilda anvisningarna, enligt

hvilka punkter, sådana de i Eders Kungl. Maj:ts förslag affattats, afdrag

ej skulle få äga rum för lön och underhåll åt hemmavarande barn, som

deltaga i arbetet med fast egendoms skötsel eller i husfaderns rörelse eller

yrke, såframt de icke särskildt taxeras för inkomst däraf.

I nuvarande inkomstskatteförordning 7 § e) medgifves afdrag för vissa

därstädes särskildt angifna, med ämbete och tjänst förenade utgifter, däri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

bland dels för den afgift, tjänsteman såsom sådan ålegat utgöra till pensions-,

Enke- och pupill- eller annan understödskassa, dels ock för ränta

och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prästgårdarna

i Skåne. Då tvifvel lärer yppats, huruvida berörda räntor och amorteringsbidrag

enligt det nu föreliggande förslaget skulle få afdragas, hår Riksdagen,

som anser sådant afdrag böra fortfarande medgifvas, velat uttala,

att med afseende å dels lydelsen af ingressen till 9 § och den förändrade

redigeringen af bestämmelsen om afdrag för afgifter till vissa

kassor dels ock bestämmelserna i § 27 reglementet för skånska prästerskapets

byggnadskassa den 14 juni 1888 det synts Riksdagen uppenbart, att

afdrag för räntor och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden

för prästgårdarne i Skåne måste komma att alltjämt medgifvas.

I ändamål att förekomma den tolkning, att afdrag för värdeminskning

å byggnader skulle medgifvas endast under förutsättning att byggnaden

användts i skattskyldigs näring, har Riksdagen ansett en omredigering

böra ske i sista stycket af förevarande paragraf.

10 §.

I anledning af ett uttalande af kammarrätten därom, att skattskyldigs

å krono- och kommunaldebetsedlar upptagna utskylder borde undantagas

från beskattning, har chefen för finansdepartementet, under medgifvande

af befogenheten af denna erinran, tillika framhållit den statsfinansiella

betydelsen af ett dylikt afdrag. Utskylder, därför afdrag skulle ifrågakomma,

öfverstege nog, enligt departementschefens antagande, sammanlagdt

100,000,000 kronor. Afginge detta belopp från sammanlagda beskattningsbara

inkomsterna i riket, måste man antagligen räkna med en nedgång

i den nya skattens afkastning med icke så litet öfver 2,000,000

kronor. För att kunna erhålla fyllnad härför, skulle man åter nödgas

höja skatteprogressionen. I valet mellan en sådan åtgärd eller status quo

i fråga om utskylder hade departementschefen vält den senare vägen.

Denna fråga har äfven berörts i två inom Riksdagen väckta motioner,

hvari yrkats sådan ändring i 10 och 11 §§, att skattskyldig berättigades

till afdrag för utskylder.

Enligt Riksdagens förmenande hade det varit i hög grad önskvärdt,

att vid den nu föreslagna omläggningen af inkomstbeskattningen den ifrågavarande

afdragsrätten, hvars principiella befogenhet torde vara oomstridd,

kunnat genomföras, utan att behofvet af statsinkomster under den närmaste

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

framtiden därvid tillmätts afgörande betydelse. Under nuvarande förhållanden

har Eiksdagen icke tilltrott sig att bifalla det i motionerna framställda

yrkandet i hela dess vidd, men för att i största möjliga omfattning

undanröja de orättvisor i förevarande afseende, som, därest intet

afdrag för er lagda utskylder medgåfves, skulle föranledas af de stora ojämnheterna

i den kommunala beskattningen, har Eiksdagen ansett sig böra

nu vidtaga den ändring i 10 §, att afdrag medgifves för alla utskylder

utom kronoutskylder, däribland äfven inberäknade utskylder in natura eller

i arbetsprestationer. Enligt Eiksdagen tillhandakomna beräkningar skulle

härigenom uppkomma en minskning i inkomstskatten af omkring 2,000,000

kronor, hvilken minskning i statsinkomster emellertid synes kunna förväntas

blifva täckt dels därigenom att enligt numera gjorda beräkningar angående

den skattepliktiga totalförmögenheten inom landet denna visat sig med

omkring 750,000,000 kronor öfverstiga det belopp, hvartill densamma af

departementschefen beräknats uppgå, och att till följd häraf afkastningen af

förmögenhetsskatten torde blifva större än i Eders Ivungl. Maj:ts proposition

antagits, dels ock därigenom att äfven inkomstskatten på goda grunder

kan antagas gifva ej oväsentligt större utbyte än hvad i afseende härå

beräknats.

Med hänsyn till statsregleringen för år 1911 har Eiksdagen likväl

icke ansett sig kunna medgifva, att fullt afdrag för ifrågavarande utskylder

då beviljas, utan har i öfvergångsbestämmelsen till denna förordning

stadgats, att vid taxering år 1911 afdrag för utskylder enligt 10 § medgifves

allenast med afseende å halfva beloppet af de år 1910 erlagda utskylder

af ifrågavarande slag.

11 §•

I anledning af de under 10 § här ofvan omförmälda motionerna, har

Eiksdagen, i öfverensstämmelse med hvad som med afseende å nämnda

paragraf beslutits, vidtagit den ändring i 11 §, att orden »för den skattskyldiges

utskylder» ändrats till »för den skattskyldiges kronoutskylder».

12 §.

I mom. b) af denna paragraf har Eiksdagen ansett sig böra göra ett

tillägg motsvarande det vid 3 § 2 mom. a) beslutade rörande skattskyldighet

för ägare af så kallade besparingsskogar och andra likartade samfälligheter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

13 §.

Eiksdagen har med afseende å denna paragraf beslutit, att till gruppen

lefvande och döda inventarier skola hänföras äfven sådana till yttre

lösören hänförliga föremål, som exempelvis lyxekipage, automobiler, lustjakter

och dylikt, äfvensom att smycken skola öfverföras till gruppen för

penningar och värdepapper.

I sammanhang med dessa förändringar har en omredigering företagits

af det stycke, som börjar med ordet »möbler».

17 §.

Med afseende å här meddelade bestämmelser angående inkomsttaxeringens

och förinögenhetstaxeringens sammanförande till ett »taxeradt belopp»

hänvisar Eiksdagen till hvad här ofvan i detta ämne yttrats.

Då den i tredje stycket innefattade redogörelsen för den beräkningsgrund,

som föranledt bestämmelsen att en sextiondedel af den uppskattade

förmögenheten skall upptagas i det »taxerade beloppet», icke synts behöfva

intagas i författningens text och dessutom kan befaras föranleda

missförstånd vid tillämpningen, har Eiksdagen ansett orden »en tredjedel af

förmögenhetens till fem procent beräknade afkastning eller således» böra utgå.

Den affattning af paragrafen, som Eiksdagen antagit, är hämtad ur

Eders Kungl. Maj:ts skrifvelse till Eiksdagen nr 192.

27 §.

Motiveringen till Eders Kungl. Maj:ts under denna paragraf gjorda

förslag återfinnes i det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som bifogats

Eders Kungl. Maj:ts proposition (nr 89) med förslag till bevillningsförordning,

däri med afseende å bevillningen föreslås en bestämmelse af delvis

samma innehåll som den nu ifrågavarande. Af hvad där anförts har

Eiksdagen väl funnit, att sådana fall kunna inträffa, då det för förekommande

af taxering inom två länder af samma inkomst kan vara önskvärdt,

att öfverenskommelse af sådant innehåll, som i paragrafen angifves, ingås

med annat lands regering; men då Eiksdagen anser sig endast i utomordentliga

fall eller då tvingande skäl äro för handen, böra till Kungl.

Maj:t delegera sin bestämmanderätt i bevillningsfrågor, och sådant förhållande

icke ansetts föreligga med afseende å behofvet af det ifrågavarande

stadgandet, har Eiksdagen funnit sig böra afslå denna paragraf.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

17

Öfvergångsbestämmelse.

Emot de i Eders Kungl. Maj:ts förslag till särskilda anvisningar innefattade

bestämmelserna rörande beräkningen af inkomst af skogsbruk har

den anmärkningen synts kunna med fog framställas, att den skatt, som

uttages på grund af skogsrealisationer under de närmaste åren efter det

förordningen trädt i kraft, måste anses träffa oskäligt bårdt i sådana

fall, där skogen vid fastighetstaxeringarna under en följd af år tillbaka

verkligen tagits i beräkning och där fastighetsbevillning och inkomstskatt

sålunda under längre tid utgått i förhållande till skogens fulla värde.

För att minska denna obillighet, har Riksdagen ansett inkomst af skogsbruk

bär i riket böra vid taxeringarna åren 1911—1913 upptagas med

reduceradt och successivt stigande belopp, så att år 1911 beskattas

allenast en fjärdedel, år 1912 hälften och år 1913 tre fjärdedelar af det

belopp, hvartill inkomsten enligt särskilda anvisningarna beräknats uppgå.

Föreskrift i detta syfte har därför af Riksdagen införts i sammanhang med

bestämmelsen om den tid, då förordningen skall träda i tillämpning.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o).

Inkomst af fast egendom.

I. I andra stycket har Riksdagen ansett sista punkten böra utgå, då

ett särskiidt framhållande af den inverkan, som planteringar och parkanläggningar

kunna utöfva vid uppskattningen af bostadsförmåns värde, möjligen

kunde befaras i tillämpningen medföra, att befintligheten af dessa förmåner

komme att i alltför hög grad verka höjning i uppskattningen.

Då afdrag för den värdeminskning, som byggnader årligen undergå

genom slitning, enligt förordningen medgifves ej allenast vid beräkning af

inkomst af jordbruk och dess binäringar utan äfven med afseende å inkomst

af annan fastighet än jordbruksfastighet med därå uppförda byggnader, har

Bih. till Eiksd. Prat. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 46 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Riksdagen ansett andra stycket från slutet i afdelningen II böra uppflyttas

och placeras såsom sista stycke i afdelningen I.

I sammanhang härmed har Riksdagen företagit en omformulering i

syfte att tydliggöra, att rätten till afdrag enligt ifrågavarande bestämmelser

icke är ovillkorlig utan beroende på pröfning i hvarje särskildt fall af

frågan, huruvida byggnad är underkastad värdeminskning genom slitning

och till hvilken procent af byggnadens värde denna skäligen bör beräknas

hafva under näst föregående år uppgått.

II. Riksdagen har ansett svårigheter vid tillämpningen kunna befaras

genom bestämmelserna dels därom, att om tjänare sysselsättes både för den

skattskyldiges eller hans familjs personliga uppassning och i hans näring,

såsom inkomst skall upptagas endast skälig andel af hvad som för tjänaren

tillgodogöres, dels ock därom, att såsom kostnader för jordbruksfastighets

brukande och skötsel skola komma i betraktande utgifter för lön och

underhåll åt arbetspersonal, i den mån den användes för jordbruket och

dess binäringar. För att utmärka, att exempelvis kostnad för tjänare,

som äro anställda för biträde i skattskyldigs näring men dessutom i någon

ringa omfattning användas för personlig uppassning, icke skall behöfva

uppdelas utan få i sin helhet afdragas vid beräkningen af den inkomst

näringen lämnat, har en ändring i redigeringen af hithörande bestämmelser

företagits af Riksdagen.

III. Yid granskning af de föreslagna bestämmelserna om hvad som

till inkomst af skogsbruk skall hänföras har Riksdagen funnit, att därest

den, som under mer än tio år ägt skogsfastighet och under tiden sparat

skogen, sedermera säljer fastigheten jämte skogsbeståndet, någon beskattningsbar

inkomst af skogsbruk icke skulle anses hafva tillfallit säljaren,

samt att köparen, därest han omedelbart afverkar skogen, skulle blifva

berättigad till afdrag vid inkomstberäkningen för den minskning i värde

skogen genom afverkningen lidit, till följd hvaraf skatteplikten äfven för

köparen skulle bortfalla eller reduceras till ett obetydligt belopp. För den

afverkade skogen skulle i detta fall ingen eller ringa skatt komma att

utgöras, under det att, om säljaren sålt endast afverkningsrätten eller själf

afverkat, full skatt kommit att utgå. För att förebygga de missbruk,

hvartill en sådan olikhet i beskattningen lätt kunde gifva anledning, och

genomföra önskvärd jämnhet i beskattningen för angifna och andra likartade

fall, har Riksdagen ansett sig böra fullständiga första stycket i afdelningen

in.

De föreslagna bestämmelserna angående rättighet till afdrag för möj
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

ligen uppkommen minskning i visst för skogen gällande s. k. ingångsvärde

hafva visserligen förefallit Riksdagen tämligen svårtillämpliga; men

då särskilda normer för skogsinkomstens beräkning icke kunna i skatteförordningen

undvaras, samt emot rättvisan i de föreslagna beskattningsgrunderna

icke förekommit annan anmärkning än den, som föranledt det

här ofvan omförmälda tillägget till öfvergångsbestämmelsen, har Riksdagen

ansett sig böra godkänna dessa bestämmelser, dock med anmärkning att

de böra komma till tillämpning allenast därest afverkning eller försäljning

af skog ägt rum i så stor omfattning, att skogens värde nedgått under dess

för ägaren gällande ingångsvärde.

Y. I denna afdelning har Riksdagen ansett sig böra vidtaga en

redaktionsförändring, till hvilken någon motivering icke ansetts vara erforderlig.

2: o).

Inkomst af tjänst eller pension.

De redaktionsförändringar, Riksdagen vidtagit såväl i rubriken till

detta moment som i dess text, äro beroende af ändringen i 7 § 3:o a) af

förordningen.

4:o).

Inkomst från bolag m. m.

Vid granskning af förslaget i denna del har kammarrätten anmärkt,

att då utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag här förklaras

vara beskattningsbar »utan hänsyn till hvillca bolagets tillgångar som användts

till utdelningen», detta skulle kunna tolkas på det sätt, att äfven

en vid bolags upphörande eller inskränkning af dess verksamhet företagen

utdelning af aktiekapital eller eljest af kapital, som inbetalts af bolagets

delägare, skulle blifva föremål för beskattning.

Chefen för finansdepartementet har förklarat sig anse, att den af

kammarrätten gjorda erinran icke syntes påkalla omformulering af ifrågavarande

punkt. Frågan har emellertid upptagits i en inom Riksdagen väckt

opaginerad Kontrollera mot PDF

r

20 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

motion, däri påyrkats omformulering i det af kammarrätten angifna hänseendet.

Riksdagen, som delar den i motionen uttalade uppfattningen, att sådan

utbetalning till aktieägare, som sker med anlitande af aktiekapitalet, icke

bör anses utgöra beskattningsbar inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett

det kunna befaras, att, därest i anvisningarna infördes särskildt stadgande af

det i motionen angifna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då vid

bolags upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna, den

del af de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och ej heller

utgöres af vinstmedel, borde i likhet med dessa senare blifva föremål för

inkomstbeskattning; och har Riksdagen på grund häraf och med afseende

å hvad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkandet om ändring i

förevarande del af anvisningarna icke böra bifallas.

*5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

De ändringar, som i detta moment företagits af Riksdagen, äro beroende

af ändringarna r 7 § 3:o a) samt 10 och 11 §§ af förordningen.

6: o).

Uppskattning af förmögenhet.

Den i första stycket å sid. 26 i Eders Kungl. Maj:ts proposition

förekommande punkt, som inledes med orden »Denna grund för uppskattningen»,

har synts, såsom icke öfverensstämmande med förordningens

föreskrifter, böra utgå.

Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen sålunda

dels för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen, som icke

kunnat oförändradt bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag till förordning om

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

inkomst- och förmögenhetsskatt, antagit samma förslag med de ändringar

och tillägg härvid fogade bilaga utvisar, dels ock hos Eders Kungl Maj:t

anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt sådan

ändring i fråga om beräkningen af bolags kapital, som i ofvan omförmälda i

detta ämne väckta motion blifvit ifrågasatt, lämpligen må, med beaktande

af de synpunkter Riksdagen i detta afseende här ofvan framhållit, kunna

genomföras, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,

hvartill utredningen må kunna föranleda.

Stockholm den 9 juni 1910,

Med undersåtlig vördnad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Bilaga.

Förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

i kap:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till staten erläggas inkomstskatt och förmögenhetsskatt enligt bestämmelserna

i denna förordning. Dessa skatter utgå på grund af taxering,

som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter, hvarom

särskildt är stadgadt.

2 §•

1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser

den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då

räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

2 mom. Skattskyldigheten för förmögenhet afser likaledes nästföregående

år, och skall för taxeringen fastställas värdet af förmögenheten

den 31 december nästföregående år eller för fall, som i 1 mom. senast

omförmäles, vid utgången af det räkenskapsår, som där är sagdt.

2 KAP.

Om skyldighet att erlägga inkomstskatt.

3 §•

1 mom. Skyldig att erlägga inkomstskatt är:

a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för

den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utlänning:

för inkomst af här belägen fast egendom eller af näring, som här

bedrifvits, för härifrån uppburen lön eller pension samt för utdelning å

aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;

skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat

ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,

erlägga inkomstskatt jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats

eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som, utifrån införd,

af honom här användts.

2 mom. Inkomstskatt erlägges vidare af:

aj inländska aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som

enligt särskild författning äro skyldiga att afstå sin vinst, samfund, stiftelser,

verk och inrättningar, föreningar för ekonomisk verksamhet och andra

inländska juridiska personer, därunder inbegripna ägare af för gemensamt

behof afsätta s. k. besparingsskogar och andra likartade samfälligheter, som

förvaltas själfständigt för delägarnas gemensamma räkning:

för all inkomst, vare sig den förvärfvats här eller utom riket; äfvensom

bj utländska aktiebolag och andra utländska bolag:

för inkomst af här belägen fast egendom eller af näring, som bolaget

här bedrifvit, samt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter

i solidariska bankbolag.

4 §.

Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som

ej äro aktiebolag, taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda

delägarnas inkomst med belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af

bolagets inkomst.

5 §•

1 mom. Från inkomstskatt frikallas, i den mån här nedan sägs:

a) medlem af konungaätten:

för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

b) olönad svensk konsul:

för annan inkomst än den, lian härifrån åtnjutit;

c) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande

person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst af här belägen fast egendom eller af

näring, som han här bedrifvit, samt härifrån uppburen lön eller pension;

dock att person tillhörande olönadt konsulat icke är frikallad från utgörande

af inkomstskatt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å

lotter i solidariska bankbolag;

om han år svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit af sin tjänst hos den främmande

makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit

eller medverkat vid offentlig föreställning, som afses i förordningen angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober

1908:

för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts eller

befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits; samt

e) lappallmogen:

för inkomst af renskötsel.

2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke inkomstskatt:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter;

c) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser;

d) allmänna hypoteksbanken, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

allmänna hypotekskassan för Sveriges städer och hypoteksföreningar;

e) järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

f) sparbanker, som afses i lagen den 29 juli 1892 och hvilkas reservfond

vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af insättarnas

fordran.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

25

3 KAP.

Om grunderna för taxering af inkomst.

6 §•

Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag och

efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs

samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit

af fast egendom, af kapital eller af arbete.

Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs

rökning direkt tillgodogjort sig från egen jordbruks- eller annan näring eller

eljes af förnödenheter och varor, som han fört i handel eller tillverkat,

skola följaktligen äfven räknas såsom inkomst.

7 §•

Yid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:

l:o) till inkomst af fast egendom:

a) inkomst, som af ägare, med ägare likställd innehafvare eller brukare

åtnjutits under form af hyresfri bostad eller arrende eller hyra;

b) inkomst af å fast egendom här i riket bedrifvet jordbruk med

dess binäringar;

c) inkomst af skogsbruk här i riket;

d) inkomst, som förvärfvats genom upplåtelse åt någon af rätt att i visst

afseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del däraf eller genom

försäljning af vissa egendomens beståndsdelar, såsom torf, sten, grus, lera o. d.;

e) frälseränta och annan afgäld af fast egendom, därunder inbegripet

krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af patronus

ecclesiae; samt

f) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

2:o) till inkomst af kapital:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller

hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

b) utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska

bankbolag; samt

c) utdelning å aktier i utländska aktiebolag;

3: o) till inkomst af arbete:

aj inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension;

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Bäft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

BiJcsdagens Skrifvelse Nr 197.

bj inkomst af rörelse eller yrke, så vidt den icke enligt hvad här ofvan

är sagdt skall upptagas såsom inkomst af fast egendom;

cj vinster af tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig

afyttring af fast eller lös egendom, som förvärfvats genom köp eller

byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre än

tio år och eljes under mindre än fem år, dock efter afdrag af möjligen liden

förlust å andra likartade affärer;

d) all annan skattepliktig intäkt, som ej är att hänföra till inkomst af

fast egendom eller af kapital.

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

hvad som förvärfvats genom giftorätt, arf eller testamente eller i hemföljd,

morgongåfva eller fördel af oskiftadt bo eller ock genom gåfva;

dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför gifvaren enligt

bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till afdrag;

vinst å icke yrkesmässig afyttring af fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock af honom

förvärfvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom,

tio år eller därutöfver och eljes fem år eller därutöfver;

hvad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för

ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, så ock hvad

som eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund af lif- eller kapitalförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

hvad som af staten anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster

eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

r esekostnadsersättning;

å stat uppförd häst- och båtlega;

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;

anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser;

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i förrättningen

deltagande persons vanliga boningsort;

arfvode eller traktamente för kommendering utom station;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

fältaflöning under krigstid;

samt arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arfvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.

9 §•

Vid uppskattning af inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,

må, utom i det fall, att ersättning för bestridande af särskilda med tjänst

eller uppdrag förenade kostnader, hvarom i 8 § förmäles, blifvit af staten

särskilt anvisad, afdrag ske för alla utgifter för inkomstens förvärfvande

och bibehållande, såsom

arrende- eller hyresafgift;

frälseränta och annan afgäld, som det ålegat någon att utgöra såsom

ägare af fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande och skötsel samt för underhåll

af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet använda

biträden och arbetare samt hemmavarande barn öfver 15 år, för de

sistnämnda dock ej till högre belopp än 200 kronor för hvarje barn;

kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller

annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst

att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader äfvensom å grufvor, inventarier och

annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs näring, må afdrag

ske i den ordning, som angifves i de vid denna förordning fogade särskilda

anvisningarna.

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt till afdrag för:

alla utskylder utom kronoutskylder;

ränta å gäld;

undantagsförmåner och hvad som eljes utgifvits på grund af åtagande

eller annan förpliktelse att tid efter annan utgifva visst belopp i penningar

eller varor;

sådan förlust å skattskyldigs verksamhet, som ej är att hänföra

till kapitalförlust; samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

försäkringspremier och andra afgifter, som utbetalats för den skattskyldiges

eller hans hustrus lif-, kapital-, lifränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring

äfvensom för pupillförsäkring, dock högst 200 kronor.

Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom utlänning

är ej berättigad till afdrag för försäkringspremier samt äge åtnjuta

annat afdrag, hvarom här är fråga, endast för så vidt af dr aget

hänför sig till inkomst, för hvilken skatt skall här erläggas, eller verksamhet,

som här utöfvats.

11 §•

Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske:

för den skattskyldiges kronoutskylder samt hans lefnadskostnader och

därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skattskyldige till annan

utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller uppfostran eller eljes

på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller hvad han till understöd

åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;

för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller näring

nedlagda kapital;

för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning af

inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets,

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar,

må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen

skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen

grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas

krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs,

för såvidt den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen

bestämda.

4 KAP.

Om skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt.

12 §.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt äro:

a) svenska medborgare, som äro eller böra vara i riket mantalsskrifna,

samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

b) föreningar och samfund, hvilkas medlemmar icke på grund af medlemskapet

äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare af för

gemensamt behof afsätta så kallade besparingsskogar och andra likartade

samfälligheter, som förvaltas själfständigt för delägarnas gemensamma räkning,

äfvensom stiftelser, samtliga dock endast för så vidt de jämlikt 2 kap.

äro skyldiga att erlägga inkomstskatt:

för all den förmögenhet, de äga, vare sig här eller å utrikes ort;

c) svenska medborgare, som icke äro eller böra vara i riket mantalsskrifna,

samt utlänningar och utländska bolag:

för förmögenhet, som är här i riket nedlagd.

Medlem af konungaätten är frikallad från utgörande af förmögenhetsskatt.

Olönad svensk konsul är skattskyldig allenast för förmögenhet, som

är här i riket nedlagd.

5 KAP.

Om grunderna för taxering af förmögenhet.

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras skattskyldigs tillgångar, i den mån de

öfverstiga hans skulder.

Yid taxeringen skola såsom tillgångar upptagas:

l:o) fast egendom;

2:o) lös egendom, såsom

a) lefvande och döda inventarier;

b) grufvor, fartyg;

c) råämnen, varor och dylik lös egendom;

d) penningar, aktier, lotter i solidariska bankbolag, andelar i bolag,

föreningar för ekonomisk verksamhet och rederier, som ej äro aktiebolag,

fordringar, obligationer och andra värdepapper äfvensom smycken;

e) patent- och förlagsrätter;

/) rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till stenbrott

eller därmed jämförlig rätt att i visst afseende tillgodogöra sig annans fasta

egendom;

g) tomträtt äfvensom besittningsrätt till fast egendom, där innehafvaren

ej enligt 15 § skall anses såsom ägare, så vida rättigheten är utan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

vederlag eller mot visst belopp en gång för alla upplåten för innehafvarens

lifstid eller för tid, hvaraf vid nästföregående års utgång återstodo minst

fem år;

h) rätt till ränta, afkomst af fast egendom eller annan stadigvarande

förmån, som icke afses i 2:o) g), så vida rättigheten är förhandenvarande

och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades lifstid eller för tid,

hvaraf vid nästföregående års utgång återstodo minst fem år.

Såsom tillgångar skola icke upptagas:

möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro afsedda för skattskyldigs

och hans familjs personliga bruk;

konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, så framt ej

ägaren med dem drifver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten

tillgängliga;

kapitalvärdet af undantagsförmåner och pension äfvensom af annan

förmån, hvilken åtnjutes på grund af ett förutvarande tjänsteförhållande;

rätt till ränta, afkomst eller förmån, som är bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid, där värdet af hvad han årligen må i sådant

afseende åtnjuta understiger 1,000 kronor;

rätt till förmögenhet, hvaraf en annan för närvarande åtnjuter afkastningen.

14 §.

Till skuld hänföres kapitalvärdet af förpliktelse, hvilken innefattar

skyldighet att för tid, som är beroende af varaktigheten af en eller flera

personers lif, eller för tid, som icke understiger fem år, utgifva visst

belopp i penningar eller varor. Enahanda gäller, där förpliktelsen afser

upplåtelse för tid, som nu är sagd, af annan förmån, hvilken kan i penningar

uppskattas.

Skattskyldig, som i 12 § c) sägs, har rätt till afdrag allenast för

sådan skuld, som häftar vid hans här i riket nedlagda förmögenhet.

15 §.

I afseende på skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt skall såsom

ägare anses:

a) innehafvare af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken

besittes med stadgad åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse

till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, och af sådan ofri tomt, hvar
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

ifrån innehafvaren ej må skiljas, så länge lian erlägger tomtören eller

utan att vederbörlig lösen gifves;

b) efterlefvande make, som på grund af inbördes testamente besitter

förmögenhet, så ock den, som på grund af testamente eller annorledes är

för sin lifstid berättigad åtnjuta afkastningen af förmögenhet, hvartill

äganderätten tillagts hans bröstarfvinge eller bröstarfvinges afkomling.

16 §.

Till grund för uppskattningen af förmögenhet lägges, med iakttagande

af här nedan meddelade närmare bestämmelser, saluvärdet af de

i förmögenheten ingående tillgångar, som utgöra föremål för taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen, som nästföregående år varit

åsatt taxeringsvärde, upptages till detta värde; dock att, om sådant värde

då icke varit åsatt eller omständighet inträffat, som enligt bevillningsförordningen

kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, fastigheten

upptages till det taxeringsvärde, som under löpande året bestämmes.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden

före förfallodagen, uppskattas till det belopp, som efter en räntefot af fem

för hundra om året utgör fordringens närvarande värde. Detta värde beräknas

enligt den vid denna förordning fogade tabellen I. Annan fordran

upptages till det belopp, hvarå den lyder. Osäker fordran upptages icke.

Annan för evärldlig tid utgående ränta, afkomst eller förmån än

frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, hvartill den uppgått

nästföregående år.

Kapitalvärdet af på lifstid eller viss tid utgående ränta, afkomst eller

förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat nästföregående

år, och en räntefot af fem för hundra om året enligt de vid denna förordning

fogade tabellerna II, III och IY.

Kapitalvärdet af förpliktelse, därför afdrag enligt 14 § äger rum, bestämmes

efter den grund, som gäller för uppskattningen af kapitalvärdet

af motsvarande fordran eller rättighet. Är förpliktelsen beroende af varaktigheten

af flere personers lif sålunda, att förpliktelsen upphör vid den

först aflidnes frånfälle, bestämmes kapitalvärdet efter den äldstes lefnadsålder.

Fortfar däremot förpliktelsen oförändrad till den sist aflidnes frånfälle,

beräknas värdet efter den yngstes ålder.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

6 KAP.

Om beräkning af inkomst- och förmögenhetsskatt.

17 §.

Inkomstskatt och förmögenhetsskatt utgå i en summa efter ett med

afseende på inkomstens och förmögenhetens storlek taxeradt belopp.

Inkomsten ingår däri med sitt enligt de i 3 kap. angifna grunderna

uppskattade belopp.

För beskattning af förmögenheten upptages i det taxerade beloppet en

sextiondedel af den uppskattade förmögenheten.

Inkomsten och en sextiondedel af förmögenheten utgöra följaktligen

tillsammans det taxerade beloppet. Detta utföres i fulla hundratal kronor,

så att öfverskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

18 §.

Skyldighet att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt inträder för

svensk medborgare, som är här i riket mantalsskrifven, när det enligt

17 § taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda

taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor; dock att

skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt inträder vid ett taxeradt belopp

af 100 kronor, när detta grundar sig på sådan för beskattning af förmögenhet

verkställd beräkning, som i 17 § omförmäles.

Om det taxerade beloppet understiger 6,000 kronor, utgår för skattskyldig,

som nu är nämnd, inkomst- och förmögenhetsskatten med följande

procent af det taxerade beloppet, nämligen:

för ett taxeradt belopp, ej öfverstigande 900

kronor

med 0,4 %

J>

■»

öfverstigande 900

»

men ej 1,100 kronor

» 0,6 %

»

» 1,100

»

»

» 1,400

» 0,8 %

»

»

>>

» 1,400

»

» 1.700

* 1 %

»

»

j>

» 1,700

»

» 2,000

» 1,2 %

>

>

» 2.000

>

* 2,500

J>

» 1,4 %

*

»

» 2,500

» 3,000

» 1,6 %

* 3,000

T>

» 3,600

7>

» 1,8 %

7>

» 3,600

»

» 4,500

» 2 %

■»

■»

» 4,500

» 2,2 %

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

För annan enskild skattskyldig än svensk medborgare, som är bär i

riket mantalsskrifven, samt för andra juridiska personer än inländska aktiebolag

och solidariska bankbolag inträder skatteplikten, så snart det taxerade

beloppet uppgår till 100 kronor. Inkomst- och förmögenhetsskatten utgår

för dessa skattskyldiga med 2,25 procent af det taxerade beloppet, såvidt

detta understiger 6,000 kronor.

Om det taxerade beloppet uppgår till eller öfverstiger 6,000 kronor,

utgår för skattskyldiga, som i denna paragraf afses, inkomst- och förmögenhetsskatten

med en krona för hvarje fullt hundratal af ett belopp, som

beräknas efter följande grunder:

6,000 kronor af det taxerade beloppet ökas med 125 °/o,

den del af det taxerade beloppet, som öfverstiger

6,000

kronor

men

icke

8,000

kronor,

ökas med

200

°/o

8,000

»

3»

12,000

2>

»

250

%

12,000

»

20,000

7>

»

7>

300

°/«

20,000

»

1>

2>

30,000

7>

2>

»

350

°/o

30,000

2>

»

50,000

y>

400

%

50,000

1>

80,000

»

2>

»

450

°/o

80,000

2>

»

500

°/o

dock att det beräknade belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må

i något fall öfverstiga fem gånger det taxerade beloppet.

19 §.

1 mom. Å ort, där lefnadskostnaderna är o synnerligen höga i jämförelse

med hvad de äro inom riket i allmänhet, må det taxerade beloppet

minskas, för skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 1,800

kronor, med högst 300 kronor, och för den, hvilkens taxerade belopp öfverstiger

1,800 kronor men icke 3,000 kronor, med högst 200 kronor. Afdrag,

som nu är nämndt, skall gälla för orten i dess helhet.

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 6,000

kronor, äger vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100

kronor för hvarje af honom på grund af försörjningsplikt underhållet barn,

hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker, understiger femton år.

För barn, som själf åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta

afdrag, allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.

3 mom. I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund

af särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll af närstående eller

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

olyckshändelse) väsentligen nedsatt, må skattskyldig, kvilkens taxerade

belopp icke öfverstiger 3,000 kronor, erhålla nedsättning i detta belopp

med högst hälften. Om det taxerade beloppet icke öfverstiger 1,500 kronor,

må undantagsvis i fall, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,

fullständig befrielse från skatt medgifvas. Dock må den omständigheten,

att skattskyldig har barn under femton år att försörja, ej gälla såsom grund

för afdrag eller befrielse enligt detta moment.

4 mom. Det belopp, som återstår, sedan de i denna paragraf medgifna

af dragen ägt rum, utför es i fulla tiotal kronor, så att öfver skjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller. Inkomst- och förmögenhetsskatt

för det sålunda utförda beloppet utgår efter den procent, som

enligt 18 § gäller för det taxerade beloppet i dess helhet.

5 mom. Afdrag, hvarom i denna paragraf är fråga, må tillgodonjutas

allenast af svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven.

20 §.

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag utgår,

om den taxerade inkomsten icke öfverstiger fem procent af bolagets kapital,

med två kronor femtio öre för hvarje hundratal kronor af det taxerade

beloppet.

Om den taxerade inkomsten öfverstiger fem procent af bolagets kapital,

utgår, för hvarje fullt hundratal kronor af det taxerade beloppet,

inkomstskatten med följande belopp nämligen:

när

den

taxerade

inkomsten

öfverstiger

5

men

icke

67,

%

af kapitalet, med kronor 2: 65

»

>

)

67,

>

»

6

>

>

3>

>

>

2: 60

»

>

)

>

6

i>

7>

67,

»

2: 65

Tf

T>

»

67,

T>

»

7

T>

»

2: 70

*

>

»

7

>

77»

»

X>

2: 76

»

»

>

»

77,

»

8

>

2: 80

»

>

»

»

8

T>

87,

»

>

2: 85

}

»

>

>

)

87,

1)

»

9

)

2: 90

>

>

J>

>

9

T>

)

97,

>

»

>

2: 96

»

>

»

97,

Tf

)

10

»

»

3: 00

J

»

»

>

10

D

107,

>

>

>

3: 05

>

>

>

*

107,

»

>

n

>

T>

*

>

3: 10

>

>

»

»

Tf

ii

7>

117,

»

3: 16

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197. 35

när

den

taxerade

inkomsten öfverstiger 117, men

icke

12

% af kapitalet, med kronor 3: 20

Tf

>

»

»

» 12 »

Tf

127,

»

Tf

Tf

3: 25

I

Tf

i

>

» 12l/j »

Tf

13

Tf

Tf

»

Tf

»

3: 30

Tf

Tf

>

»

t 13 »

Tf

137,

Tf

Tf

»

Tf

3: 36

Tf

Tf

»

>

» 13''/, »

Tf

14

Tf

*

»

Tf

Tf

3: 40

»

»

Tf

> 14 »

Tf

H7,

»

Tf

Tf

Tf

Tf

3: 45

)

>

»

)

» 147, »

»

15

Tf

Tf

Tf

Tf

»

3: 50

>

)

>

» 16 »

Tf

157,

>

»

i

»

>

3: 65

>

»

»

>

» 167, »

Tf

16

Tf

Tf

Tf

»

»

3: 60

>

Tf

> 16 »

»

167,

Tf

Tf

>

Tf

3>

3: 65

>

»

»

» 167* 1

Tf

17

Tf

Tf

Tf

Tf

»

3: 70

»

>

)

>

» 17 »

Tf

177,

Tf

Tf

Tf

»

»

3: 76

»

T>

»

)

» 177, »

Tf

18

Tf

Tf

Tf

Tf

3: 80

Tf

T)

>

» 18 »

Tf

187,

Tf

»

»

Tf

Tf

3:85

Tf

Tf

>

» 187, »

»

19

Tf

Tf

Tf

Tf

3: 90

>

)

)

»

» 19 »

Tf

197,

Tf

Tf

»

3: 95

1

Tf

»

>

» 197, »

Tf

20

Tf

»

»

Tf

4: 00

Tf

>

>

>

» 20 »

Tf

21

»

Tf

Tf

Tf

4: 06

>

>

>

2>

. 21 »

Tf

22

Tf

»

>

Tf

Tf

4: 10

}

»

>

Tf

> 22 »

Tf

23

)

Tf

*

»

Tf

4: 16

*

>

>

, 23 »

Tf

24

Tf

Tf

Tf

Tf

4: 20

Tf

»

»

» 24 »

Tf

25

Tf

Tf

Tf

Tf

»

4: 26

>

)

> 25 »

Tf

26

Tf

Tf

Tf

»

4: 30

»

>

}

>

» 26 »

»

27

Tf

>

Tf

Tf

4: 36

>

)

>

> 27 >

Tf

28

Tf

»

Tf

»

»

4: 40

»

Tf

» 28 »

Tf

29

Tf

Tf

Tf

Tf

4: 45

1

>

»

» 29 »

»

30

)

»

»

Tf

4: 60

»

»

>

>

, 30 »

Tf

32

Tf

*

Tf

4: 66

>

»

. 32 »

Tf

34

J>

Tf

Tf

»

4: 60

>

»

Tf

»

» 34 >

Tf

36

Tf

»

Tf

Tf

»

4: 65

>

»

»

»

» 36 >

»

38

»

Tf

Tf

»

4: 70

Tf

»

>

»

5 38 »

Tf

40

Tf

»

Tf

>

4: 76

>

>

> 40 »

)>

45

T>

Tf

Tf

)

4: 80

»

>

»

>

» 46 »

Tf

60

Tf

Tf

»

Tf

4: 86

»

»

Tf

Tf

» 60 >

Tf

66

»

>

Tf

)

Tf

4: 90

>

»

Tf

»

> 65 »

»

60

Tf

Tf

»

Tf

Tf

4: 96

»

>

Tf

»

» 60 »

Tf

70

Tf

Tf

»

»

Tf

6: 00

)

>

Tf

>

» 70 »

»

80

Tf

»

»

Tf

6. 06

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

när den taxerade inkomsten öfverstiger 80 men icke 90 % af kapitalet, med kronor 6:10

» » » t > 90 > » 100 > > > » » 6:16

> > > > > 100 » s > » > 6:20

Med kapital förstås det bolagets aktie- eller lottkapital, som varit

inbetaldt vid början af nästföregående år eller, om kapitalet nästföregående

år undergått förändring, medelstorleken däraf under samma år; och skall

såsom inbetaldt kapital anses bolagets inregistrerade eller anmälda aktieeller

lottkapital, i den mån detsamma motsvarar verkligt af delägarna

gjordt tillskott; skolande dock i hvarje fall aktie- eller lottkapital, som

intill den 1 juli 1897 hos vederbörande myndighet inregistrerats eller anmälts

såsom inbetaldt, såsom sådant tillskott anses.

21 §.

Till ledning vid uträknande af inkomst- och förmögenhetsskatt utfärdar

Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

7 KAP.

Om efterbeskattning.

22 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som afgifvits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit

aflämna uppgift eller infordrad upplysning, och har däraf föranledts, att

inkomst eller förmögenhet icke blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad,

skall, då sådant kommer till vederbörandes kännedom, särskild inkomstoch

förmögenhetsskatt genom taxering påföras den skattskyldige till belopp,

som genom berörda förfarande undandragits.

Efterbeskattning på grund af denna paragraf må icke ske senare än

fem år efter det år, då inkomsten eller förmögenheten rätteligen bort

taxeras. Har den skattskyldige aflidit, påföres skatten hans dödsbo; dock

att sådan påföring icke må ske senare än ett år efter utgången af det

kalenderår, under hvilket bouppteckning blifvit ingifven för registrering

eller förrättad af vederbörande domstol eller magistrat. Stärbhuset svare icke

för skatten med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, påföres bodelägare

icke mera än hvad af skatten belöper å hans lott och i intet fall mera

än hans lott i boet utgör.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

37

8 KAP.

Om beskattningsort m. m.

23 §.

1 mom. Enskild skattskyldig taxeras enligt denna förordning:

å den ort, där lian författningsenligt är eller bör vara mantalsskrifven.

Afliden persons inkomst och förmögenhet taxeras:

å den ort, där den aflidne senast författningsenligt varit eller bort

vara mantalsskrifven.

2 mom. Skattskyldig, som afses i 3 § 2 mom., taxeras enligt denna

förordning:

å den ort, där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte

eller där syssloman eller ombud är bosatt.

3 mom. I fall, då de här ofvan gifna reglerna icke äga tillämpning,

sker taxeringen:

å den ort, där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats eller, om taxeringen

uteslutande afser förmögenhet, å den ort, där förmögenheten hufvudsakligen

varit nedlagd;

dock att utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven skattskyldig,

som åtnjutit lön från svenska statsverket, taxeras i Stockholms stad och

Nikolai församling.

24J.

1 mom. För afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgares

inkomst och förmögenhet må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse

från inkomst- och förmögenhetsskatt, därest behållningen i boet ej öfverstigit

10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn

eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.

2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres för afliden

persons inkomst och förmögenhet, svare stärbhuset icke med mera än

tillgångarna i boet. År boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än

hvad af skatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans

lott i boet utgör.

25 §.

1 mom. Är skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning

inbegripas jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock att i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen varit från

mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras därför.

Skulle i senare fallet afdrag, hvartill endera maken enligt 10 § är

berättigad, öfverstiga dennes inkomst, må öfverskj utande beloppet afräkna a

från den andra makens behållna inkomst.

Afdrag enligt 19 § skall i fall, hvarom här sägs, bestämmas efter de

för bägge makarna taxerade beloppen sammanräknade och fördelas på hvardera

maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp och summan

af de för båda makarna taxerade beloppen.

Hafva makar blifvit särskildt taxerade, skall skatt ändock beräknas

efter de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade och påföras

makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.

2 mom. Skattskyldig taxeras för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,

så framt icke barnet själf skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

26 §.

Hvad i afseende å skatteplikt är i denna förordning stadgadt om

enskild skattskyldig galle ock beträffande oskiftadt dödsbo efter honom. Beskattningsort

är i sådant fall den ort, där enligt 23 § den aflidnes inkomst

och förmögenhet skolat taxeras.

Såsom utländska bolag skola i denna förordning anses jämväl utländska

försäkringsanstalter och föreningar äfvensom andra här i riket icke hemmahörande

juridiska personer.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1911 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny förordning

i ämnet varder af Riksdagen fastställd, skolande likväl dels vid taxering

åren 1911—1913 för sådan inkomst af här i riket bedrifvet skogsbruk,

som härflyter från upplåtelse af afverkningsrätt till skog eller från afyttring

af växande skog i samband med afyttring af fastigheten, inkomsten

tagas till beskattning år 1911 med allenast en fjärdedel af det belopp,

hvartill densamma enligt punkten l:o) III af särskilda anvisningarna skolat

beräknas, år 1912 med hälften och år 1913 med tre fjärdedelar af det

på enahanda sätt beräknade beloppet; allt förså vidt skogen varit i den

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

skattskyldiges ägo före ingången af år 1900, dels oek vid taxering år

1911 afdrag för utskylder enligt 10 § medgifvas allenast med afseende

å halfva beloppet af de år 1910 erlagda utskylder af ifrågavarande slag.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o).

Inkomst af fast egendom.

I. Yärdet af bostadsförmån, som ägare, med ägare likställd innehafvare

eller brukare af fast egendom åtnjuter å fastigheten, beräknas

med ledning af i orten gällande hyrespris eller i saknad af tillfälle till

sådan jämförelse efter annan grund, som taxeringsmännen finna tillämplig.

Uppskattningen hänför sig till den del af fastigheten, som faktiskt

tages i anspråk såsom bostad för den skattskyldige och hans familj jämte

betjäning eller eljes af den skattskyldige användes för ändamål, som närmast

afse hans bekvämlighet och trefnad, såsom gästrum, lusthus, stall för

lyxhästar, sommarvilla, jaktstuga o. d.

I skattskyldigs inkomst inberäknas icke hyresvärdet af lägenheter,

som begagnas såsom bostad af den i hans näring anställda tjänste- och

arbetspersonalen, likasom å andra sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet

såsom omkostnad. I den mån sådan personal är anställd för den

skattskyldiges och hans familjs egen uppassning och bekvämlighet, tages

däremot, såsom ofvan är angifvet, vid uppskattningen af hans inkomst

hänsyn till hyresvärdet å ifrågavarande lägenheter.

Om och i den mån den skattskyldige använder egen fastighet för

rörelse e. d., upptages hyresvärdet däraf icke vid beräkningen af inkomsten

af den fasta egendomen.

Därest byggnader kunna anses äfven med noggrannt underhåll och

aktsam vård vara underkastade värdeminskning genom slitning, må för

den värdeminskning, som af dylik anledning ägt rum under näst föregående

år, afdrag äga rum, motsvarande en efter hvarje byggnads beskaffenhet

och användning lämpad andel af dess värde.

II. Till inkomst af jordbruk med dess binäringar räknas den inkomst,

som förvärfvas:

genom försäljning (ej realisation) af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens

produkter äfvensom af kreatur;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

genom mejerihandtering och annan handtering, som är att anse såsom

binäring till jordbruket samt uteslutande eller hufvudsakligen af ser förädling

af det egna jordbrukets produkter eller den egna egendomens produkter

eller beståndsdelar;

genom körslor samt uthyrning af dragare, maskiner och annan arbetskraft;

äfvensom

genom direkt tillgodogörande för den skattskyldiges och hans familjs

räkning af egendomens afkastning, härunder inbegripet hvad som åtgår

för sådan tjänstepersonal, som uteslutande eller hufvudsakligen användes

till personlig uppassning; skolande värdet häraf beräknas med ledning af

ortens gällande försäljningspris.

Såsom kostnader för jordbruksfastighets brukande och skötsel komma

särskild! i betraktande utgifter för:

lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller hufvudsakligen

användes för jordbruket och dess binäringar, därvid dock afdrag ej får

ske för underhåll, som bestrides med fastighetens produkter; skolande i

fråga om lön och underhåll åt den skattskyldiges hemmavarande barn, som

deltaga i arbetet med egendomens skötsel, nedan angifna regler komma

till tillämpning;

^anskaffning (ej nyuppsättning) af dels lefvande inventarier och dels

döda inventarier, hvad dessa sistnämnda beträffar dock endast i den mån

nyanskaffningen icke ersatts med köpeskillingen för försålda eller värdet

af i byte erhållna persedlar; ägande i följd häraf skattskyldig icke att

under form af afskrifning göra afdrag för den värdeminskning å jordbruksinventarier,

som förorsakas af slitning eller nötning;

underhåll af byggnader och andra anläggningar samt inventarier;

inköp af utsäde, foder och gödningsämnen o. d.; samt

försäkring af arbetspersonalen, byggnader, förråd och andra för jordbruket

och dess binäringar (ej för personligt behof) afsedda inventarier.

För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i arbetet

med egendomens skötsel, äger skattskyldig göra afdrag med fulla värdet

af omförmälda förmåner, därest barnet särskild! taxeras för sin inkomst.

År sådant hemmavarande barn öfver 15 år, må, ändock att detsamma icke

särskildt taxeras för inkomst, afdrag ske för värdet af förmåner af nyssnämnda

slag till belopp af högst 200 kronor.

Kostnad för sådana arbeten, som afse grundförbättring af egendom

genom nybyggnad, nyodling, torrläggning o. d., får icke afdragas vid

taxering af inkomst af jordbruk.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

III. Till inkomst af skogsbruk hänföres den inkomst, som någon

förvärfvar dels genom tillgodogörande för egen räkning af skogseffekter från

fastighet, som af honom äges, arrenderas eller innehafves med sådan rätt,

att han enligt Yl här nedan anses såsom likställd med ägare, eller genom

försäljning af sådana skogselfekter (inkomst af skogsafverkning),

dels genom upplåtelse af afyerkningsrätt till skog, dels ock genom afyttring

af växande skog i samband med afyttring af fastigheten, där icke vinst

å afyttring af fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt bestämmelserna

i 7 § 3:o) b) eller c).

Till de utgifter, därför vid beräkning af inkomst af skogsbruk afdrag

må äga rum, räknas kostnader för skogsodling, hyggesrensning, markberedning,

afdikning af produktiv skogsmark samt annan sådan utgift

för skogens bevarande och återväxt, äfvensom i fråga om skogsafverkning

dessutom kostnader för virkets fällning och tillredning, utdrifning, flottning

o. d. Däremot må, i enlighet med hvad under II här ofvan sagts,

kostnad för grundförbättring, såsom torrläggning af å skogen varande mossar

och andra sankmarker, som icke äro att hänföra till produktiv skogsmark,

sänkning af vatten o. d., icke afdragas.

Vid uppskattning af inkomst af skogsbruk må fastighetens ägare vidare,

därest utverkning eller försäljning af skog ägt rum i så stor omfattning,

att skogens värde nedgått under dess för ägaren gällande ingångsvärde,

åtnjuta afdrag för den sålunda uppkomna värdeminskningen.

Med ingångsvärde förstås, då ägaren förvärfvat fastigheten genom köp,

den del af köpeskillingen för fastigheten, som kan anses hafva vid köpet

belöpt på därå växande skog, eller, då fastigheten af den skattskyldige

förvärfvats genom annat fång än köp, det belopp, hvarmed den växande

skogen kan anses hafva ingått i det fastighetsvärde, efter hvilket enligt

gällande stämpelförfattningar stämpelplikten med afseende å fastighetsförvärfvet

beräknats. För åtnjutande af afdrag, som nu är nämndt, skall

den skattskyldige i sin deklaration angifva hela sin behållna intäkt af

afverkningen eller upplåtelsen utan dylikt afdrag samt särskildt uppgifva

det afdrag, han i ifrågavarande afseende påyrkar.

Afdrag för minskning i skogens ingångsvärde äger dock icke rum i

fråga om skog, som tillgodogjorts för husbehof.

Exempel. A försäljer år 1912 från sin fastighet skog på rot för en

köpeskilling af 15,000 kronor. Vid taxeringen år 1913 gör han genom

köpehandling om fastigheten eller på annat sätt trovärdigt, att af köpeskillingen

för fastigheten, som inköpts för 100,000 kronor, ett belopp

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

af 40,000 kronor belöpt å den växande skogen och alltså utgör dennas

ingångsvärde, samt visar därjämte, att skogen efter upplåtelsen af afverkningsrätt

har ett värde af allenast 30,000 kronor. Vid inkomstberäkningen

är A således berättigad att göra afdrag för skillnaden mellan

sistnämnda två belopp eller 10,000 kronor, och skall följaktligen hans

inkomst af skogsbruk upptagas till 5,000 kronor.

I nu nämnda fall har alltså skogens ingångsvärde amorterats med

10,000 kronor, i följd hvaraf vid nästkommande afverkning eller upplåtelse

A äger tillgodonjuta afdrag i förevarande afseende, allenast om och

i den mån skogens värde genom afverkningen eller upplåtelsen sjunkit

under 30,000 kronor. Ilar genom skogseld, naturhändelse eller dylikt

växande skog å fastigheten dessförinnan förstörts eller skadats, skall

skogens ingångsvärde anses amorteradt jämväl med det belopp, hvarmed

skogen i dess helhet genom förstörelsen eller skadan nedgått i värde.

Om skogsägaren använder afverkadt virke i egen förädlingsrörélse,

taxeras skogsinkomsten i samband med inkomsten af rörelsen. Beräkningen

af skogsinkomsten sker äfven i sådant fall med tillämpning af här

ofvan gifna regler.

IT. Såsom inkomst af fast egendom upptages jämväl hvad som

eljes tillfaller ägaren såsom ersättning för upplåtelse åt någon af rätt

att i visst afseende tillgodogöra sig eller nyttja egendomen eller del däraf,

såsom sten-, torf-, grus- och lertäkt o. d., jakt, fiske, rätt att begagna

vattenkraft, rätt att framdraga ledningar öfver egendomen, rätt att begagna

upplags- eller lastageplats o. s. v., så ock hvad som förvärfvas genom

omedelbar afyttring af vissa egendomens beståndsdelar, såsom sten, torf,

grus, lera o. d., samt genom jakt eller fiske, som af ägaren eller för hans

räkning bedrifves.

V. I fråga om rätt till afdrag vid taxering af inkomst af annan

fastighet än jordbruksfastighet komma särskildt i betraktande kostnader för

reparation, brandförsäkring, aflöning till vice värd (portvakt, gårdskarl),

äfvensom afgifter för vattenförbrukning, renhållning, belysning in. m.,

i den mån dessa kostnader åligga husägaren såsom sådan.

Yl. I fall, som i 7 § ko) a) sägs, anses såsom likställd med ägare innehafvare

af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken besittes med stadgad

åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja

upplåten, af jordegendom, som är anslagen till boställe eller eljes på

lön, af skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd,

till sågverk eller kanalbolag, af sådan ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen

gifves, af område, som är upplåtet med tomträtt, samt af lägenhet, som är

afsöndrad från annan egendom till besittning på viss tid eller på lifstid.

2:o)

Inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension.

Till inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension hänföras:

inkomst och förmån af allmän eller enskild tjänst, därunder inbegripet

särskilt tjänsteuppdrag, såsom aflöning, arfvode, traktamente,

sportler m. m.;

inkomst och förmån af arbetsanställning eller stadigvarande uppdrag;

pension, lifränta och undantagsförmån;

periodiskt understöd, så framt det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens

undervisning eller uppfostran eller eljes utgifves på grund af lagligen

åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familj

emedlemmar.

Yärdet af bostadsförmån, som tjänstinnehafvare åtnjuter å jordegendom,

hvilken är honom anslagen till boställe eller eljes på lön, upptages,

på sätt i l:o) här ofvan är angifvet, under inkomst af fast egendom. I

andra fall räknas tjänstinnehafvares bostadsförmån under inkomst af tjänst

eller pension. Har tjänstinnehafvare utgifvit ersättning för bostadsförmån,

upptages såsom inkomst allenast det belopp, hvarmed hyresvärdet kan anses

öfverstiga nämnda ersättning.

För uppskattning af bostadsförmåns värde gälla de under l:o) bestämda

beräkningsgrunderna.

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages

med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.

3:o).

Öfriga inkomster af arbete.

[7 § 3:o) b, c och rf)]

Härunder upptagas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk och inrättningar;

skogsafverkning å annans mark på grund af särskild upplåtelse och

handel med rätt till sådan afverkning;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

fabriker, mekaniska verkstäder;

kvarnar, sågverk och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda

inrättningar, hvilka ej drifvas såsom binäring till jordbruk;

handtverk;

handels-, penning- och försäkringsrörelse;

järnvägs- och kanaldrift, skeppsrederi och sjöfart samt all annan

transport- eller kommunikationsverksamhet;

gasverk, företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla

vatten eller elektrisk energi;

vetenskaplig, konstnärlig och litterär verksamhet samt lärare-, läkare- och

sakförareverksamhet, för så vidt den ej utöfvas på grund af tjänstebefattning;

äfvensom annan yrkesmässig verksamhet;

b) inkomst af tillfälligt uppdrag, som ej är att hänföra till tjänsteuppdrag

eller yrkesmässig verksamhet, såsom:

uppdrag att ombesörja försäljning af annans egendom, att verkställa

utredning af dödsbo eller att förrätta bouppteckning eller arfskifte, samt

alla andra inkomstbringande uppdrag af mindre stadigvarande natur;

c) sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra hänföras under annan

rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst af patent- och därmed

jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst af rörelse eller yrke räknas ock värdet af hvad skattskyldig

för sin egen, sin familjs och betjänings räkning direkt tillgodogör

sig af förnödenheter och varor, som han för i handel eller tillverkar, eller

eljes från afkastningen af den näring, som af honom drifves.

Yid taxering af inkomst af rörelse eller yrke sker icke särskild uppskattning

af hyresvärdet af egen fastighet, som användes för rörelsen eller yrket,

likasom å andra sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet såsom omkostnad.

Där i rörelse eller yrke förädlas produkter från eget jordbruk eller

skogsbruk, får vid beräkning af ^inkomsten af rörelsen eller yrket afdrag

ej ske för produkternas värde. A andra sidan tages ej hänsyn till nämnda

värde vid beräkningen af inkomsten af jordbruk eller skogsbruk.

4:o).

Inkomst från bolag m. m.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag

upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit eller

ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till hvilka bolagets

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

tillgångar som användts till utdelningen. Har aktie eller banklott under

nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst för den,

som varit ägare af den till aktien eller banklotten hörande kupongen vid

den tidpunkt, då utdelningen blef tillgänglig för lyftning. Under inkomst,

hvarom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare i

solidariskt bankbolag.

Delägare i hadelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och rederi, som

ej är aktiebolag, beskattas för den del af bolagets vinst nästföregående år,

som på honom belöper, huru denna än må hafva af bolaget användts och

oberoende af hvad han må hafva lyftat af bolagets under nämnda år eller

tidigare förvärfvade vinst.

5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

Afdrag är medgifvet:

1) för alla omkostnader för inkomstens förvärfvande och bibehållande

äfvensom för utskylder med undantag af kronoutskylder.

Afdrag får således ej göras för omkostnader, som hänföra sig till den

skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader i allmänhet, hyra för egen

bostad o. d.

Däremot är afdrag medgifvet för allt, som kan inrymmas under begreppet

driftkostnader eller i fråga om inkomst af arbetsanställning, tjänst

eller pension är att anse såsom kostnader för fullgörande af arbetsanställning,

tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit höra t. es. kostnader för hyra och

underhåll af arbetslokaler, för lön och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,

accis, ränta å lånt rörelsekapital, resekostnader och ökning

i lefnadskostnader, då skattskyldig för sin verksamhet måste vistas

utom den vanliga boningsorten o. s. v. I sistnämnda fall får dock icke

afdragas högre belopp än därför utgående ersättning, såvidt sådan blifvit

anvisad. Då för dessa kostnaders bestridande särskild ersättning anvisats

af staten, får, vid det förhållande, att denna ersättning enligt 8 § icke

taxeras såsom inkomst, afdrag för kostnaderna ej äga rum. Såsom driftkostnad

räknas icke den skattskyldiges eget arbete eller ränta å hans eget

kapital, äfven om han i sina räkenskaper belastar sin affär med utgifter

härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i

rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra afdrag med fulla värdet af om
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

förmälda förmåner, därest barnet särskilt taxeras för sin inkomst.'' Är

sådant hemmavarande barn öfver 15 år, må, ändock att detsamma icke

särskildt taxeras för inkomst, afdrag ske för värdet af förmåner af nyssnämnda

slag till belopp af högst 200 kronor.

Äfven indirekta kostnader, som hänföra sig till den skattskyldiges

verksamhet, få afdragas. Hit hör värdeminskning, som äfven med noggrant

underhåll och aktsam vård drabbar byggnader och inventarier,

hvilka användas i den skattskyldiges verksamhet, likasom ock den värdeminskning

å grufvor, stenbrott o. d., som uppkommer genom utnyttjandet

däraf. Afdrag härför får vid taxering ske under form af viss efter värdeminskningen

anpassad årlig afskrifning; dock att i fråga om inventarier,

som användas i jordbruksnäring, gäller hvad under 1 :o) här ofvan är stadgadt.

Yidare må afdrag ske

2) för vissa utgifter, som icke stå i direkt sammanhang med den

skattskyldiges verksamhet, men som han gjort för att trygga sig och sin

familj i händelse af olycksfall, sjukdom eller dödsfall. Härunder falla

pensionsafgifter, premier för lifförsäkring o. d. Eätten till afdrag för försäkringspremier

är emellertid begränsad till 200 kronor, hvilket belopp

afser den utgift, som den skattskyldige verkligen fått vidkännas för försäkringen,

d. v. s. hvad som återstår efter afdrag af den återbetalning af

premier, hvilken under året till äfventyrs ägt rum under form af vinstutdelning

e. d. Om vinstutdelningens belopp skulle öfverstiga hvad såsom

premie för ifrågavarande slags försäkring under året utbetalats, anses öfverskottet

vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger afdrag rum

3) _ för vissa utgifter, som minska den skattskyldiges skatteförmåga

och hvilka få afdragas från den sammanräknade inkomsten, nämligen ränta

å allt slags gäld, om räntan ej afdragits såsom driftkostnad, sådan förlust

å den skattskyldiges verksamhet, som ej är att anse såsom kapitalförlust,

undantagsförmåner och årligt understöd eller andra sådana utbetalningar,

som grunda sig på en rättslig eller frivilligt åtagen förpliktelse utöfver

den genom lag ålagda försörjningsplikten. Hvad som utgifvits till hemmavarande

familjemedlemmar får icke afdragas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

47

6:o).

Uppskattning af förmögenhet.

Såsom förmögenhet taxeras öfverskottet af tillgångar utöfver skulder (13 §).

Skattskyldigheten afser för svenska medborgare, som äro här i riket

mantalsskrifna, äfvensom för föreningar, samfund och stiftelser, hvilka äro

skattskyldiga enligt 12 § ö), all deras förmögenhet. För annan skattskyldig

omfattar skatteplikten endast sådan förmögenhet, som är här i riket nedlagd

(12 §). Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås sådan förmögenhet, som

består af fast egendom här i riket eller utgör beståndsdel af anläggnings- eller

driftskapital för företag, som här i riket bedrifves, äfvensom aktier eller andelar

i sådant företag. Den omständigheten, att här i riket icke mantalsskrifven

svensk medborgare, utlänning eller utländskt bolag placerar förmögenhet

i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fast egendom

eller har medel innestående på depositionsräkning i bankinrättning här i

riket eller eljes här har fordringar, som icke grunda sig på affärsverksamhet,

hvilken af honom ensam eller jämte annan här drifves, medför icke skattskyldighet;

ej heller den omständigheten, att han under vistelse här i riket

medför värdepapper eller annan lös egendom eller att han här i annans vård

anförtrott sådan egendom.

Huruvida egendom, fast eller lös, lämnar afkastning eller icke, är i

och för sig ej afgörande för frågan, om egendomen skall räknas såsom

tillgång. Sålunda skall vid taxering af förmögenhet medräknas jämväl

obebyggda tomter äfvensom aktier och dylika värdepapper, utan hinder

däraf att de för tillfället icke lämna afkastning. Lösören som äro afsedda

för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk, undantagas vid förmögenhetens

uppskattning endast i den mån de äro att hänföra till inre

lösören: och skola följaktligen yttre lösören, såsom t. ex. lyxekipage,

automobiler, lustjakter och dylikt, medräknas vid taxeringen till förmögenhetsskatt

.

Fordran skall för att anses såsom tillgång vara säker och därjämte

förhandenvarande. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende af ett villkor,

som är ovisst, vare sig i den meningen, att det är osäkert, om den

såsom villkor bestämda tilldragelsen skall komma att inträffa, eller i den

meningen, att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men

ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständig
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

heten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning,

betydelse endast för beräkningen af dess närvarande värde (16 §).

I tillämpliga delar gäller hvad nu är sagdt äfven om skuld. Sålunda

skall t. ex. utfästelse att såsom för egen skuld ansvara för annans förbindelse

icke räknas såsom skuld, förrän betalningsskyldighet faktiskt inträdt.

De under 13 § 2:o) é) och f) upptagna rättigheterna skola, i motsats

till de under 2: o) g) och li) omförmälda, räknas såsom tillgångar oberoende

af deras större eller mindre varaktighet. Rättigheterna under 2:o) /),

hvarunder jämväl inbegripas jakt- och fiskerättigheter, skola vara upplåtna

såsom själfständiga rättigheter. Sålunda afses icke t. ex. rätt, som i förevarande

hänseende kan tillkomma arrendator af fast egendom.

Patent- och förlagsrätter taxeras såsom förmögenhet i utöfvarens hand.

Tillkommer utöfningen flera personer, skall rätten till den utsträckning, hvari

den af en hvar af dem får utöfvas, räknas såsom tillgång för honom. Årlig

eller på annat sätt bestämd stadigvarande afgift (royalty o. d.), som någon

vid öfverlåtelse af patent- eller förlagsrätt betingat sig, utgör förmån,

hvarom förmäles i 13 § 2:o) li) och taxeras under där gifna förutsättningar.

Detsamma gäller om afgift, som utgår till innehafvare af viss yrkesrätt

såsom ersättning för det han själf afstår från utöfningen af sin rätt.

Såsom förmögenhet räknas icke rätt till firmanamn (rätten till en

upparbetad affär), varumärke, mönsterskydd, tidnings titel o. d.

Bestämmelsen under 13 § 2:o) g), att besittningsrätt till fast egendom,

som upplåtits mot visst belopp eu gång för alla, skall räknas såsom tillgång,

afser att täcka jämväl det fallet, att därjämte årligen erlägges en viss

mindre afgift.

Föreskriften i 13 § 2:o) li), att rätten till ränta, afkomst af fast egendom

eller annan stadigvarande förmån skall, där den ej är bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid, vara upplåten för tid, hvaraf vid

nästföregående års utgång återstodo minst fem år, för att kunna taxeras

såsom förmögenhet, skall anses uppfylld, äfven då viss tid icke blifvit bestämd,

men det med visshet kan antagas, att rättigheten faktiskt kommer

att hafva en varaktighet af minst fem år.

Fast egendom, som nästföregående år varit åsatt taxeringsvärde,

upptages till detta värde, dock att, om sådant värde då icke varit åsatt

eller omständighet inträffat, som enligt bevillningsförordningen kan under

en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, fastigheten upptages till

det taxeringsvärde, som under löpande året bestämmes. Eljest gäller såsom

allmän grund för uppskattning af egendom saluvärdet, hvarmed förstås

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

det pris, som kan antagas hafva vid utgången af nästföregående kalenderår

eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, vid utgången

af det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars det

år, taxeringen sker, varit påräkneligt för egendomen vid en försäljning

af densamma under normala förhållanden. Till ledning för beräkningen

af detta värde lämpar sig i främsta rummet det pris, som vid skedd

försäljning af egendomen eller därmed jämförlig egendom uppnåtts, eller,

där egendomen varit föremål för anbud om köp, bindande anbud, som i

sådant afseende af vederhäftig köpare afgifvits; dock att, där tillfälliga

omständigheter, såsom tvångsförsäljning eller plötslig realisation, försäljning

till nära anhörig, högre värdesättning på grund af rent privata hänsyn

o. d., kunna antagas hafva inverkat på köpeskillingen eller köpeanbudet,

vederbörlig hänsyn skall tagas till graden af denna inverkan.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages

till det noterade värdet, så framt omständigheterna föranleda till att detta

verkligen motsvarar pris, som under normala förhållanden kan antagas

hafva varit påräkneligt vid försäljning.

Lager af råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till

påräknelig vinst vid försäljning i detalj.

Jämväl beträffande rättigheter i allmänhet gäller såsom regel, att de

skola taxeras till sitt saluvärde. För de under 13 § 2:o) h) upptagna

rättigheterna är enligt 16 § detta värde deras kapitalvärde, beräknadt på

där angifvet sätt. Föreligga i fråga om andra rättigheter ej under form

af erlagd köpeskilling, afgifvet anbud om köp eller eljes sådana omständigheter,

på grund hvaraf säker vägledning kan vinnas för en direkt uppskattning

af rättighets saluvärde, utrönes dess årliga värde, därvid afdrag göres för

afgift, som kan ifrågakomma för rättighetens utöfvande. Därefter sker kapitalisering,

på sätt som gäller i fråga om de i 13 § 2:o) h) omförmälda rättigheterna.

Kontant hushållskassa vid årsskiftet upptages icke, likasom å andra sidan

vid samma tid oreglerade hushållsskulder för året ej få såsom skuld afdragas.

7:o).

Om efterbeskattning.

Genom efterbeskattning enligt 22 § skall inkomst- och förmögenhetsskatt

påföras till det belopp, hvarmed den förut erlagda skatten understiger

det skattebelopp, som bort påföras, därest inkomsten eller förmögenheten

i rätt tid taxerats till riktigt belopp.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Exempel. En enskild skattskyldig har år 1911 uppgifvit sin inkomst till

10,000 kronor och sin förmögenhet till 120,000 kronor. Med anledning häraf

har inkomst-och förmögenhetsskatt påförts honom efter ett till 12,000 kronor

taxeradt belopp med 335 kronor. År 1913 upptäckes, att uppgiften yarit oriktig,

i det att inkomsten utgjort 15,000 kronor och förmögenheten 150,000

kronor. Det taxerade beloppet hade således bort år 1911 upptagas till 17*500

kronor samt inkomst- och förmögenhetsskatt utgå med 555 kronor. Följaktligen

skall år 1913 utan sammanblandning med den taxering, som då må

varda den skattskyldige åsatt för inkomst och förmögenhet år 1912, genom

efter!)eskattning påföras honom inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande

mot skillnaden emellan hvad han i verkligheten för år 1911 erlagt och

hvad han bort erlägga, eller med 220 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

51

Tabell I

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af 5 %, af en efter förloppet af nedanstående

antal år till betalning förfallen fordran å 100 kronor, därå ränta ej skall

beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

1

95,24

26

28,12

51

8,31

76

2,46

2

90,70

27

26,78

52

7,91

77

2,34

3

86,38

28

25,51

53

7,63

78

2,22

4

82,27

29

24,29

54

7,17

79

2,12

5

78,35

30

23,14

55

6,83

80

2,02

6

74,62

31

22,04

56

6,61

81

1,92

7

71,07

32

20,99

57

6,20

82

1,83

8

67,68

33

19,99

58

5,90

83

1,74

9

64,46

34

19,04

59

5,62

84

1,66

10

61,39

35

18,13

60

5,35

85

1,58

11

58,47

36

17,27

61

5,10

86

1,51

12

55,68

37

16,44

62

4,86

87

1,43

13

53,03

38

15,66

63

4,62

88

1,37

14

50,51

39

14,91

64

4,40

89

1,30

15

48,10

40

14,20

65

4,19

90

1,24

16

45,81

41

13,63

66

3,99

91

1,18

17

43,63

42

12,88

67

3,80

92

1,12

18

41,65

43

12,27

68

3,62

93

1,07

19

39,57

44

11,69

69

3,45

94

1,02

20

37,69

45

11,13

70

3,29

95

0,97

21

35,89

46

10,60

71

3,13

96

0,92

22

34,18

47

10,09

72

2,98

97

0,88

23

32,56

48

9,61

73

2,84

98

0,84

24

31,01

49

9,16

74

2,70

99

0,80

25

29,63

50

8,72

75

2,68

100

0,76

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Tabell IT

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en under nedanstående antal

år utgående, vid slutet af hvarje år till betalning förfallen ränta (afkomst, förmån)

å 1 krona.

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

1

0,95

26

14,38

51

18,34

76

19,51

2

1,86

27

14,64

52

18,42

77

19,53

3

2,72

28

14,90

53

18,49

78

19,66

4

3,55

29

15,14

54

18,57

79

19,68

5

4,33

30

15,37

55

18,63

80

19,60

6

5,08

31

15,59

56

18,70

81

19,62

7

5,79

32

15,80

57

18,76

82

19,63

8

6,46

33

16,00

58

18.82

83

19,65

9

7,11

34

16,19

59

18,88

84

19,67

10

7,72

35

16,37

60

18,93

85

19,68

11

8,31

36

16,55

61

18,98

86

19,70

12

8,86

37

16,71

62

19,03

87

19,71

13

9,39

38

16,87

63

19,08

88

19,73

14

9,90

39

17,02

64

19,12

89

19,74

15

10,38

40

17,16

65

19,16

90

19,75

16

10,84

41

17,29

66

19,20

91

19,76

17

11,27

42

17,42

67

19,24

92

19,78

18

11,69

43

17,55

68

19,28

93

19,79

19

12,09

44

17,66

69

19,31

94

19,80

20

12,46

45

17,77

70

19,34

95

19,81

21

12,82

46

17,88

71

19,37

96

19,82

22

13,16

47

17,98

72

19,40

97

19,82

23

13,49

48

18,08

73

19,43

98

19,83

24

13,80

49

18,17

74

19,46

99

19,84

25

14,09

50

18,26

75

19,48

100

19,85

Utgår beloppet i stället vid början af hvarje år, erhålles kapitalvärdet genom

att öka närmast föregående tal med 1.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,

som vid slutet af hvarje år under en persons af mankön lifstid utgår med belopp

eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

14,99

30

15,54

60

9,68

90

1,70

1

16,70

31

15,43

61

9,29

91

1,68

2

17,07

32

15,31

62

8,99

92

1,43

3

17,23

33

15,19

63

8,68

93

1,34

4

17,32

34

15,05

64

8,38

94

1,27

5

17,37

35

14,91

65

8,07

95

1,23

6

17,38

36

14,77

66

7,77

96

1,19

7

17,37

37

14,62

67

7,45

97

1,14

8

17,34

38

14,48

68

7,14

98

1,06

9

17,30

39

14,32

69

6,83

99

1,01

10

17,24

40

14,15

70

6,52

100

1,00

11

17,18

41

13,98

71

6,21

101

0,93

12

17,10

42

13,81

72

5,89

102

0,72

13

17,01

43

13,62

73

5,69

103

0,36

14

16,92

44

13,44

74

5,29

15

16,82

45

13,24

75

4,98

16

16,72

46

13,04

76

4,69

17

16,63

47

12,83

77

4,40

18

16,55

48

12,62

78

4,13

19

16,46

49

12,40

79

3,87

20

16,39

50

12,18

80

3,61

21

16,32

51

11,95

81

3,36

22

16,26

52

11,71

82

3,12

23

16,19

53

11,46

83

2,91

24

16,11

54

11,30

84

2,71

25

16,03

55

10,96

85

2,63

26

15,94

56

10,69

86

2,34

27

15,85

57

10,42

87

2,16

28

15,76

58

10,15

88

1,96

29

15,65

59

9,87

89

1,81

Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med

0,25. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,375. Utgår den vid

början af hvarje år, ökas det med 1.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens Skrifvelse Nr 197.

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,

som vid slutet af hvarje år under en persons af kvinnknn lifstid utgår med belopp

eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15,41

30

15,84

60

10,09

90

1,96

1

16,82

31

15,74

61

9,79

91

1,82

2

17,17

32

15,64

62

9,49

92

1,69

8

17,32

33

15,53

63

9,17

93

1,68

4

17,40

34

15,41

64

8,85

94

1,47

5

17,46

35

15,29

65

8,63

95

1,38

6

17,48

36

15.17

66

8,21

96

1,29

7

17,47

37

15,04

67

7,89

97

1,21

8

17,45

38

14,90

68

7,59

98

1,17

9

17,42

39

14,76

69

7,24

99

1,16

10

17,37

40

14,62

70

6,92

100

1.14

11

17,31

41

14,47

71

6,61

101

1,09

12

17,24

42

14,31

72

6.28

102

0,94

13

17,17

43

14,15

73

5,98

103

0,68

14

17,11

44

13,97

74

5,66

104

0,33

15

17,02

45

13,79

75

5,36

16

16,95

46

13,60

76

5,07

17

16,88

47

13,40

77

4,78

18

16,80

48

13,19

78

4,50

19

16,73

49

12,97

79

4,23

20

16,66

50

12,76

80

3,97

21

16,59

51

12,52

81

3,73

22

16,52

52

12,28

82

3.48

23

16,44

53

12,04

83

3,25

24

16,37

54

11,79

84

3,03

25

16,29

55

11,62

85

2,82

26

16,21

56

11,26

86

2,62

27

16,13

57

10,97

87

2,43

28

16,04

58

10,68

88

2,27

29

15,94

59

10.39

89

2,12

Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med

0,26. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,376. Utgår den vid

början af hvarje år, ökas det med 1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.