Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.

1910-06-09 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:198, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 55 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

55

Nr 198.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 9 juni 1910.

— — — — Andra kammaren den 9 juni 1910.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i

ämnet väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 30 och memorial nr 36.)

Till Konungen.

Genom proposition nr 89 af den 11 mars 1910 har Eders Kungl.

Maj :t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen

bilagdt förslag till förordning angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst.

Det förslag till bevillningsförordning, som nu af Eders Kungl. Maj:t

förelagts Riksdagen, företer vid jämförelse med gällande bevillningsförordning

den skillnaden, att alla i den sistnämnda förekommande bestämmelser

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering utgallrats för

att jämte de i inkomstskatteförordningen gifna stadgandena i samma ämne

efter omarbetning i vissa delar sammanföras i en särskild förordning.

I öfriga delar hafva de i bevillningsförordningen nu förekommande

föreskrifterna icke undergått någon mera genomgripande omgestaltning,

utan hafva ändringarna hufvudsakligen haft till syfte att på sådana punkter,

där bristande öfverensstämmelse mellan förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

samt bevillningsförordningen ansetts kunna medföra olägenheter,

i den sistnämnda förordningen vidtaga erforderliga jämkningar.

Angående de särskilda paragraferna i förslaget får Eiksdagen anföra

följande.

8 §•

Yid uppräkningen af de intäkter, hvilka icke skola taxeras såsom

inkomst, har Eiksdagen ansett böra tilläggas ett nytt stycke af hufvudsakligen

samma innehåll som 10 § 2 mom. 2:o) e) i gällande bevillningsförordning.

Med afseende å skälen såväl för det nya styckets införande

som för de vidtagna ändringarna i motsvarande nu gällande föreskrifter

får Eiksdagen hänvisa till hvad Eiksdagen i sin skrifvelse till Eders Kungl.

Maj:t i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

inkomst- och förmögenhetsskatt yttrat angående 8 § i nämnda förslag.

9 §•

I denna paragraf hafva vidtagits vissa redaktionsförändringar i enlighet

med dem, som företagits med afseende å 7 § 3: o) i förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt samt momentet 2:o) af de till samma förordning

hörande särskilda anvisningarna.

12 §.

I öfverensstämmelse med hvad af Eiksdagen beslutits beträffande 5 § 2

mom. f) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt har Eiksdagen ansett

äfven i denna paragraf 2 mom. b) böra vidtagas sådan ändring, att frihet

från utgörande af inkomstbevillning icke skall tillkomma andra sparbanker

än dem, hvilkas reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af

insättarnas fordran, och ej heller vidare få åtnjutas af de i förevarande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 198. 57

moment af Eders Kungl. Majrts förslag upptagna ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna.

13 §.

Enskild motionär har inom Riksdagen påyrkat sådan ändring i de

nu gällande och äfven i Eders Kungl. Maj.ts förslag bibehållna stadgandena

rörande beskattningsort, att särskilda bestämmelser i detta afseende skulle meddelas

med afseende å beskattning af inkomst, som härflutit af »bergsbruk,

kalk- och stenbrott, kvarn, sågverk, fabrik, mekanisk verkstad eller annan

industriell näring eller handtverk eller sådan binäring till jordbruket, för

hvilken bevillning såsom för inkomst af arbete skall utgå», allt under förutsättning

att rörelsen drifves med eu arbetsstyrka af minst tjugo man; och

skulle enligt motionärens förslag inkomst af dessa rörelsegrenar taxeras

vid hufvudkontoret samt å de orter, där arbetsplatserna äro belägna och

där arbetarne under anställningstiden äro bosatta med den fördelning mellan

de särskilda orterna, som i motionen närmare angifves.

Till stöd för sina yrkanden har motionären anfört följande:

»Ku gällande bevillningsförordning innehåller beträffande fördelningen

af det beskattningsbara beloppet af inkomst å sådana företag, som drifvas

inom olika kommuner, fasta bestämmelser endast beträffande inkomst af

bankrörelse, järnvägsdrift, kanaldrift och vatten- och kraftledningsföretag.

För öfriga företag däremot, som till största delen ägas af aktiebolag, finnas

inga bestämda regler att gå efter. Inkomsten skall taxeras å den

eller de orter, där rörelsen eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera

själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men i fall sådana

bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af kapital, där bolaget

har sin styrelse. Denna bestämmelse är ju mycket sväfvande, och

det ligger faktiskt i vederbörande bolagsstyrelses händer att efter godtfinnande

reglera fördelningen af inkomsten mellan olika kommuner, å hvilken

den skattskyldige äfven jämlikt 17 § skall afgifva förslag.

De flesta större arbetsgifvareföretagen i vårt land hafva formen af

aktiebolag, och mycket vanligt är att dessa hafva sina styrelser och hufvudkontor

belägna i andra kommuner än deras respektive grufvor, fabriker

med flera arbetsplatser äro belägna. Den mer och mer tilltagande trustbildningen

medverkar ytterligare till arbetsgifvarevinstens koncentrering

på ett fåtal platser i landet, förnämligast Stockholm. Då nu den reformerade

kommunala rösträtten på många ställen, särdeles vid större arbetsBih.

till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

centra, torde i väsentlig mån öfverflytta bestämmanderätten i kommunens

angelägenheter från arbetsgifvarna och deras anhängare på arbetarne, ligger

det nära till hands, att de förra skola söka undandraga arbetarsamhällena

beskattningsrätten på mesta möjliga af arbetsgifvarnes inkomster

och i stället öfverföra dem på sina hufvudkontor, hvilka kanske kunde

komma att sammanföras till något »miljonärssamhälle», där den kommunala

beskattningen skulle blifva »blot til Lyst». Detta skulle kolossalt

öka kommunalskatterna i de landskommuner, där större arbetscentra äro

belägna, icke blott för arbetarne utan äfven för alla andra, som ej hafva

sin hufvudsakliga utkomst af aktier i de ifrågavarande företagen. Detta

vore så mycket orättvisare, som de dominerande utgiftsposterna för en kommun,

fattigvården och skolstaten, undergå så stark ökning just på grund

af folkkoncentreringen vid de större arbetsplatserna, hvilka ytterligare

poster ökas genom det starka ombyte af arbetare, som praktiseras af många

större arbetsgifvare. Som exempel på den ökning i kommunala utgifter,

som ett större arbetsföretag kan åstadkomma, må anföras några siffror från

Jukkasjärvi socken, som 1903 fick till beskattningsföremål de första större

arbetsföretagen inom kommunen Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och

Tuolluvaara grufaktiebolag. Nedanstående siffror rörande fattigvården

grunda sig på utdrag ur kommunens kasg ajournaler och äro icke fullt

exakta, då fattigkassans behållning ingå i su mmorna för vissa år. Siffrorna

angående utdebitering äro hämtade från respektive års debiterings- och

uppbördslängder.

Fattigvården.

Å r

inom ursprungliga

socknar

inom Kiruna och

järnvägslin.

8 u m m

a

1903 ............

300

1904 ............

5,500

—

4,600

—

10,100

—

1905 ............

8,730

—

7,000

—

15,700

—

1906 ............

9,734

67

9,001

86

18,736

53

1907 ............

10,943

30

15,420

46

26,363

76

1908 ............

12,439

34

27,441

34

39,880

34

1909 ............

60,000

—

lungefärl.

1910 ............

60,000

—

Jberäknadt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bilisdagens Skrifvelse Nr 198.

59

Utdebitering af kommunal utskylder.

Fyrktal

Å r

Kommun

Kyrka och skola

Vägskatt

Summa

öre pr

fyrk

64,860

1901

5,721

55

8,293

07

CD

O <D

05 d

14,014

62

21

85,217

1902

12,552

50

19,061

88

1—1 w .

1 0

31,614

38

31

146,950

1903

10,290

22

30,148

96

© c3 £

40,439

18

243/i

175,820

1904

47,756

60

41,536

14

>1 5 M

l>h n

89,292

74

44

368,138

1905

57,641

70

60,523

48

® g

d © o

118,165

18

31

443,162

1906

63,505

33

81,332

21

& 3 ja

144,837

54

32

846,605

1907

103,286

54

70,079

06

44,134

20

217,499

80

20 *

774,663

1908

102,317

83

101,148

97

54,184

40

257,651

10

26 *

836,989

1909

108,808

63

120,526

49

74,958

—

304,293

12

27,4*

* oberäknad! vägskatt som uppgått 1907 till 15 öre pr fyrk

» > » > 1908 > 20 » » >

> > » » 1909 » 25 » » >

En del af ökningen beror på att, sedan fyrktalet inom kommunen

mångdubblats, såväl fattigvård som skolväsen inom den äldre delen af

socknen kunnat bättre tillgodoses, men den ojämförligt största delen

kommer likväl på Kiruna och ökningen särskildt i fattigvård för detta

samhälle är störst under de två sista åren, beroende därpå, att det utslitande

malmlastningsarbetet först då hunnit börja gorå sin verkan, men

hittills mest dock därpå, att en hel del arbetare antingen ej fått behålla

sitt arbete hos bolaget eller ock själfmant slutat, rest sin väg och lämnat

sina familjer kvar där.

De häda grufbolagens, och socknens i öfrigt, fyrktal ha under åren

1901—1909 tillväxt sålunda.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

År.

L. K.

A.-B.

Tuolluv.

Gruf-A.-B.

Öfriga be- skattnings- f öremål.

Summa.

1901

3,675

fast fyrk

61,185

64,860

1902

7,128

»

11

78,078

85,217

1903

49,370

»

11

97,569

146,950

1904

46,045

»

109

129,666

175,820

1905

223,346

329

144,463

368,138

1906

237,191

»

6,957

244,148

443,162

1907

561,886

»

21,868

262,851

846,605

1908

482,838

»

29,236

262,589

774,663

1909

516,187

»

22,703

298,099

836,989

Sista tabellens siffror visa, hvilken stor betydelse de båda stora

arbetsgifvarnes inkomster ha som skatteobjekt för kommunen. Så länge

de båda bolagen skatta som hittills L—K A.-B med 90 och Tuolluvaarabolaget

med 85 °/o af hela den beskattningsbara inkomsten, kan man därför

säga, att de någorlunda i riktig proportion bidraga till de genom

arbetsföretagen tillkomna kolossala ökningarne i fattigvård och skolväsen.

Men någon säkerhet för att detta skall fortfara har kommunen icke. Sedan

det af bolagen godkända köpingsförslaget, som omfattade både dessa och

andra närliggande gruffält, af regeringen slopats och ersatts med ett mindre

municipalsamhälle, i hvilket visserligen större delen af arbetarbefolkningen

intogs, men däremot inga gruffält, har L—K A.-B. (oaktadt afgifna försäkringar

att det icke alls var meningen undandraga något af den inkomst,

för hvilken skatt erlägges till Jukkasjärvi socken att betala municipalskatt

till Kiruna grufsamhälle), har bolaget några månader efteråt, så snart det

blef fråga om att uppgöra den första fyrktalslängden, haft mod att bjuda

— 10 °/o af denna inkomst till beskattning inom municipalsamhället, som

innesluter mera än 80 °/o af deras arbetare. Och då municipalstämman

icke ville gå in härpå, uttalade bolagets representant, att sannolikt skulle

Stockholm i framtiden komma att få mera och Jukkasjärvi kommun mindre

af inkomsten. Kändt är, att bolaget sträfvar att få municipalsamhället

till köping, och skulle bolaget då kunna draga sig från att betala större

delen af kommunalutskylder till den nya köpingskommunen, hvilken dock

får vidkännas de kommunala utgifter för skolor och fattigvård m. m., som

äro en följd af bolagets verksamhet.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Rikdagens Skrifvelse Nr 198.

Bristen af en tydlig föreskrift i bevillningsförordningen om huru

fördelningen mellan olika kommuner af uppskattad inkomst af industrirörelse

skall ske, och de grunder, som därvid skola följas, föranleder

också i många fall inom olika delar af landet till tvister och stridigheter

mellan de olika kommunerna, som äro berättigade till andel af dylik beskattning.

Då den skattskyldige i sin själfdeklaration enligt § 17 afgifver

förslag till sådan fördelning och därvid af en eller annan anledning särskilt

vill gynna någon viss af respektive kommuner med större andel än

densamma rätteligen borde tillkomma, så är det ytterst svårt för den eller

de kommuner, som anser sig däraf förnärmade, att vinna rättelse, enär

då vederbörande taxerings- eller pröfningsnämnd gör ändring i hvad den

skattskyldige i sådant fall föreslagit, så anföres af den sistnämnde oftast

besvär till högsta instanserna, hvilket drager en tid vanligen af flera år

innan ett dylikt beskattningsmål blir i högsta instans slutligen afgjordt.

Då det omtvistade kan uppgå till stora belopp och i afsevärd mån inverka

på vederbörande kommuners ekonomi, så verkar det osäkerhetstillstånd,

som gör sig gällande under tiden ett dylikt tvistemål ligger under pröfning,

särdeles besvärligt och förryckande, ty den kommun, som utdebiterat afgift

för det omtvistade beloppet, löper ju risken att blifva ådömd återbetalning,

och får i så fall det ifrågavarande beloppet, som redan användts för

kommunens allmänna behof, utdebiteras några år efteråt på dem, som då

äro skattskyldiga, och därvid ofta med sin anpart drabbar sådana personer,

som under senare tid inflyttat i kommunen, hvilket ej kan anses rättvist.

Såsom ett exempel på sådana fall kan anföras, att den kommun, där jag

är bosatt, nämligen Gellivare, för några år sedan till Aktiebolaget Gellivare

Malmfält dömdes att återbära cirka 13,000 kronor, hvilket belopp måste

uttaxeras på de personer, som voro skattskyldiga inom kommunen 3 år

efter, sedan det kommunen fråndömda beloppet utdebiterades första gången.

Af det ofvan anförda torde framgå såväl nyttan som nödvändigheten

af, att förtydligande tilläggsbestämmelser införas i kungl. förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst §§12 och 17 samt

i instruktion för taxeringsmyndigheterna § 3.»

Med afseende å bankrörelse, järnvägs- och kanaldrift samt vattenverk

och elektriska kraftstationer innehåller nuvarande bevillningsförordning

specificerade bestämmelser i fråga om de orter, där rörelsen skall taxeras

till bevillning, och grunderna för den totala inkomstens fördelning mellan

dessa orter. I likhet med motionären anser Riksdagen önskvärdt, att dylika

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

bestämmelser måtte kunna lämnas äfven för andra rörelsegrenar, i den mån

dessa hvar för sig äro till verksamhetssätt och organisation så likartade,

att orättvisor i enskilda fall icke äro att befara just därigenom att taxeringsmyndigheterna

hindras att taga hänsyn till hvarje skattskyldigs särskilda

förhållanden. Något beslut att i anledning af motionärens förslag redan nu

i bevillningsförordningen införa bestämmelser i det af honom antydda syftet

har Riksdagen emellertid icke ansett böra ifrågakomma, utan synes härför

erfordras en särskild utredning, hvilken lämpligen synes kunna åvägabringas

i sammanhang med öfriga för den kommunala skattskyldighetens ordnande

erforderliga förarbeten. Vid denna utredning synes äfven böra tagas under

öfvervägande det af motionären framhållna önskemålet, att i sådana fall,

där rörelse bedrifves inom en kommun, men de i rörelsen sysselsatta arbetare

till väsentlig del äro boende i en annan kommun, denna senare

må kunna erhålla del i den på rörelsen belöpande kommunalskatten.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen ansett sig

böra hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om sådan utredning, som af Riksdagen

här ofvan angifvits.

* 14 §.

Med afseende å första punkten i denna paragraf, hvilken till sitt innehåll

motsvaras af 27 § i förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,

har Riksdagen af skäl, som vid behandlingen af sistnämnda lagrum

åberopats, ansett sig böra afslå Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande andra punkten i paragrafen har Riksdagen inhämtat, att

behof af sådan öfverenskommelse med främmande land, hvarom där förmärs,

yppat sig med afseende å beskattningen af vissa större affärsföretag,

som utöfva sin rörelse dels inom och dels utom Sverige; och då

åstadkommandet af tillfredsställande överenskommelser torde underlättas,

därest bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att utan Riksdagens vidare

hörande ingå överenskommelser af ifrågavarande slag, samt det här endast

gäller fördelningen af inkomstbeloppet mellan Sverige och annat land, har

Riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Riksdagen får sålunda dels för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva, att

Riksdagen, som icke kunnat oförändradt bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag

till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, antagit

samma förslag med de ändringar och tillägg härvid fogade bilaga utvisar,

dels ock hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

måtte i sammanhang med öfriga för den kommunala skattskyldighetens

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

ordnande erforderliga förarbeten låta utreda, huruvida noggrannare bestämmelser

i fråga om ej mindre de orter, där rörelse skall taxeras till bevillning,

än äfven grunderna för den totala inkomstens fördelning till beskattning

mellan dessa, må kunna meddelas med afseende å andra rörelsegrenar

än bankrörelse, järnvägs- och kanaldrift, vattenverk och elektricitetsverk,

rörande hvilka dylika föreskrifter redan äro gällande.

Stockholm den 9 juni 1910.

Med undersåtlig vördnad.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens Skrifvelse Nr 198

Bilaga.

Förordning angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst.

1 Kap.

1 §''

Till staten erlägges bevillning af fast egendom samt af inkomst enligt

bestämmelserna i denna förordning. Denna skatt utgår på grund af taxering,

som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter,

hvarom särskildt är stadgadt.

2 Kap.

Bevillning af fast egendom.

2 §.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i 5 § upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex tiondedels öre för hvarje fulla etthundra

kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem tiondedels öre för

hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.

3 §•

Bevillning för fast egendom erlägges af den, som för nästföregående

året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas såsom

ägare eller innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren

utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af

allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,

för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej

må skiljas så länge han er lägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen

gifves, för område, som är upplåtet med tomträtt, samt för skogsområde,

som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller

kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe

eller eljes på lön anslagen, såvida ägaren enligt 5 § a) eller b) är från

fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från

annan egendom afsöndrad.

Har efter mantalsskrifningen för nästföregående år skattskyldig ägare

eller innehafvare af fastigheten aflidit, påföres bevillningen hans stärbhus.

4 §•

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen haft

nästföregående år. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje

särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar

samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrendeeller

hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning

eller försäkrande mot brandskada.

2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det

belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,

såframt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11 maj

1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör

läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att

frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen

öfver skjutande belopp icke beräknas.

3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall

utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest icke

under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar

sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af de till ledning vid taxeringen

utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas, påkalla förändrad

värdering.

4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförm

äles i 5 § c), äger icke rum.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 1 Rand. 46 Haft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

5 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och

barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och

byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras

eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande

under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras

verksamhet; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;

allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,

byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon

inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del

af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i de särskilda anvisningarna

till ledning vid taxeringen bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;

c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:

för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanaloch

vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens begagnande

erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och

d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då

lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger

500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift, den

andra maken ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst

eller innehafvarens eller makarnas inkomster, däri inbegripet det hyresvärde,

åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i

denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger

byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.

I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflidit,

stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet

kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i

boet ej öfverstiger 10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda

barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för

sin försörjning. Sådan förmån må dock tillgodokomma allenast stärbhus

efter här i riket mantalsskrifven svensk medborgare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

6 §•

Yid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å

fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten

består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord

därifrån ägt rum, för hvarje sådan hrukningsdel (arrendegård, torp m. m.)

eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som omförmäles i 3 § a),

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga

värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det

därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt

för frälseränta.

7 §•

Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.

3 Kap.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag

och efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs

årsintäkter i penningar eller penningars värde af kapital och

arbete.

Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs

räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes af förnödenheter

och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen

äfven räknas såsom inkomst.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

Såsom inkomst taxeras icke:

hvad som förvärfvats genom giftorätt, arf eller testamente eller i hemföljd,

morgongåfva eller fördel af oskiftad! bo eller genom gåfva eller

ock erhållits i form af sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom bidrag

till undervisning eller uppfostran eller eljest utgifvits på grund af

lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familj

emedlemmar,

vinst å icke yrkesmässig afyttring af fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock af honom

förvärfvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast

egendom, tio år eller härutöfver och eljes fem år eller därutöfver;

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, så ock hvad som

eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund af lif- eller kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus;

hvad som af staten anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster

eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

resekostnadsersättning,

å stat uppförd häst- och båtlega,

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning,

anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser,

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i förrättningen

deltagande persons vanliga boningsort,

arfvode eller traktamente för kommendering utom station,

fältaflöning under krigstid,

samt arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arfvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser

den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då

räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning inbegripas

jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft inkomst,

som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun

skall taxeras därför.

3 mom. För inkomst af kapital eller arbete skall, med iakttagande

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

af bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels

procent af inkomstbeloppet.

9 §•

1 mom. Till inkomst af kapital räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller

hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af

patronus ecclesias; samt

c) utdelning af aktier i utländska aktiebolag.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,

inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,

brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling

anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar

till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget

jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,

handtverk eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled

samt flottled; och

3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller

handaslöjd;

b) inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension, såsom:

inkomst och bostads- eller annan förmån af allmän eller enskild tjänst,

därunder inbegripet särskildt tjänsteuppdrag, såsom aflöning, arfvode, traktamente,

sportler m. in., så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande

föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas

vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;

inkomst och förmån af arbetsanställning eller stadigvarande uppdrag;

pension, lifränta och undantagsförmån;

periodiskt understöd, såframt det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens

undervisning eller uppfostran eller eljes utgifves på grund af

lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande

familjemedlemmar;

c) vinster af tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig

afyttring af fast eller lös egendom, som förvärfvats genom köp

eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

än tio år och eljest under mindre än fem år, dock efter afdrag af möjligen

liden förlust å andra likartade affärer;

d) inkomst af arrende af kronoegendom, så beräknad som i 6 § af

särskilda anvisningarna sägs;

e) all annan i denna § ej särskildt omförmäld skattepliktig inkomst,

som icke är genom fastighetsbevillning beskattad.

10 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:

för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven:

för den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utlänning:

för inkomst af näring, som här bedrifvits, och för härifrån uppburen

lön eller pension;

skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat

ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,

erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats

eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som utifrån införd, af honom

här användts.

Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar

om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar, föreningar för

ekonomisk verksamhet samt andra juridiska personer, i den mån de icke

äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om

oskiftadt stärbhus och bolag, därunder jämväl inbegripna sådana, som enligt

särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst. Vanliga handelsbolag,

kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras

icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med

belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af bolagets inkomst.

4 Kap.

Grunder för inkomsternas beräknande.

11 §-

1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år

må afdrag icke ske:

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Bilcsdagens Skrifvelse Nr 198.

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader

samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skattskyldige

till annan utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller

uppfostran eller eljes på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller

hvad han till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan

farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 5 § är fri

från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda

kapital;

d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af

inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnes krets,

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar,

må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen

skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen

grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas

krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs, för såvidt

den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.

2 mom. Däremot må afdrag ske:

l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

ägande, därest hustru är enligt 8 § 2 mom. särskildt skattskyldig,

den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag äfven

för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas af dennes

egen inkomst af kapital; samt

2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande

belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som

af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 9 § 2

mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital; och

c) med skäligt belopp för värdeminskning å grufvor, inventarier och

annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs rörelse eller yrke.

Afdrag må jämväl ske:

för öfriga utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande såsom

arrende- eller hyresafgift;

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

utgifter för underhåll af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet

använda biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller

annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst

att vara delägare.

I det fall, att ersättning för särskilda med tjänst eller uppdrag förenade

kostnader, hvarom i 8 § 1 mom. förmäles, blifvit af staten särskildt

anvisad, får likväl afdrag för kostnaderna icke äga rum.

12 §.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,

när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade

årsinkomster understigit 500 kronor.

Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,

hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300

kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som

får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall ökas, där

den skattskyldige hufvudsakligen försörjer, jämte sig själf, sammanlagdt

mer än tre personer eller å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen

höga i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom där

skattskyldigs skatteförmåga eljes på grund af särskilda förhållanden (långvarig

sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsentligen

nedsatt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig eller,

i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt öfverstiga 200 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får

dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas inom

annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller,

om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst, där

han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.

Hafva enligt 8 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall bevillning

ändock beräknas efter de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade

och påföras makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.

För inkomst, som afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgare

i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgifva be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

frielse från bevillning, därest behållningen i boet ej öfverstigit 10,000

kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,

som varit beroende af honom för sin försörjning.

För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i

lifstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen

å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.

2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för

sådan inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;

kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 9 § 2 mom. b)

omförmälda inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor;

allmänna hypoteksbanken, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

allmänna hypotekskassan för Sveriges städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892 och h vilkas reservfond

vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af insättarnas

fordran;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för

inkomst af kapital;

d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån

åtnjutit;

e) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande

person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den,

som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller

erhållits genom här idkad rörelse;

om han är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit af sin

tjänst hos den främmande makten;

f) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit

eller medverkat vid offentlig föreställning, som afses i förordningen angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober

1908: för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts

Bih. till Riksd. Frot. 1910. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 46 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

eller befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits;

samt

g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

5 Kap.

Beskattningsort m. m.

13 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:

a) patronus eecleske: för inkomst af tionde eller ersättning därför: där

inkomsten utgått;

b) den, som drifver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom

hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor utöfvats;

den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där kufvudkontor

och stationer varit belägna;

den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: vid hufvudkontoret

samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;

den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk

energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,

där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;

c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:

å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren

däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men

i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af

kapital: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för

inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke

eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd

omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta

flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes idkat, äfvensom

de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men

endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro

mantalsskrifna;

é) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:

där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan

ej finnes: där fartyget har sin hemort;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 198. <•}

f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning

ställda kassor: för inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, där

densamma eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, bär i riket icke mantalsskrifven löntagare: för lön

från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling; samt

li) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket

eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras

skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskrifven; eller då sådan

ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.

Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående

stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit eller bort vara mantalsskrifven;

eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.

14 §.

Konungen äger att med annat lands regering ingå öfverenskommelse

om särskilda grunder för fördelningen i skatteafseende mellan Sverige och

det andra landet af inkomst af näring, som idkats under sådana förhållammen,

att näringsidkaren är för inkomst af näringen skattskyldig inom

bägge länderna; skolande i fråga om det inkomstbelopp, som efter sålunda

bestämda grunder skall tagas till beskattning i Sverige, gälla hvad här

ofvan i denna förordning om beskattningsort är stadgadt.

Öfverenskommelse, som här sägs, skall upphöra att gälla högst sex

månader efter därförut skedd uppsägning.

Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1911

till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt

af inkomst varder af Riksdagen fastställd.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning af fast egendoms värde.

1 §•

Värdet af fast egendom bestämmes med ledning af:

l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark

jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,

fiske, som ej är i jordebok särskilt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och

kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende

fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet

samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med undantag

af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälseränta

förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills

utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett

belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från

hypoteksinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under näst

föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera icke

blifvit i väsentlig mån förändradt;

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år försåld

egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits

godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan

nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsförmåner,

eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen

anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under

egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde afseende

icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egen
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

domens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom värdet

af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet

icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad

egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder

inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från

annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet att

uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den

arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller såvida

icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna egendomar af

lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit

bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden mellan

ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;

5:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i

köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å

bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda

hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess

binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen

och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga

värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,

som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade

husens och byggnadernas verkliga värde;

6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed

jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.

Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upptagna

grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som motsvarar

uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga egendomar,

på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbörande

taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan

angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning

till dess verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförfluten fem år blifvit såld eller

undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högro eller lägre än den

senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så

ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra de

särskilda skäl, hvilka därtill föranledt, i taxeringshandlingarna eller nämndens

protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga i femte

punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på ena
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

hända sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde

än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning

emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som

motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet

och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas

för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela

det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskildt utsättes värdet af

själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket

och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt

värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning

anses böra utgöras.

2 §.

De år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola gälla

under åren 1911 och 1912, hvarefter allmän uppskattning af fast egendom

enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskrifna

grunder skall verkställas år 1913 och sedermera hvart femte år, från

nämnda år räknadt.

Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan två

på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet

å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af

dessa anvisningar uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt,

eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,

nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån

förhöj dt eller genom skogsafverkning, nedrifning af byggnader, inträffad

eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen förminskats i

förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter

de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under åren 1911 och

1912 eller under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar,

bör vid först därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma

införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller

byggnad, för hvilken, jämlikt 5 § dj bevillningsförordningen, fastighetsbevillning

icke erlägges.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

79

Uppskattning af inkomst af rörelse m. m.

3 §•

Med afseende å hvad i 13 § b) af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af

bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid flera

kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,

att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i

dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,

som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt. De

belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats

å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan

delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses

utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det

förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda sätt

bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas

den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort,

där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar inräknas icke i inoch

utlåningsrörelsen.

Vidkommande inkomst af järnvägsdrift iakttages först, att därunder

ej inräknas skattskyldigs inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sammanhör

med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller sådan

inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom arrenden,

hyror och dylikt.

Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.

Fem procent af inkomsten taxeras i den ort, där nästföregående år

hufvudkontoret var beläget. Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer

efter deras trafikvärde. En stations trafikvärde skall beräknas lika

med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och

anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens

bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som

i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas

såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana utgående

gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens station

räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig

station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

som enligt denna beräkning belöper på en station, taxeras i den kommun,

där stationen är belägen. Tillhör stationsområdet flera kommuner, taxeras

den beskattningsbara inkomsten af stationen till lika delar i dessa kommuner.

Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, för egen räkning trafikerat

främmande bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera

banan för sig fastställas. För detta ändamål beräknas först den behållna

inkomsten af rörelsen i dess helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter,

för hvilka afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock

utan afdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som i någon

form skolat utbetalas för nyttjande af den främmande järnvägen. Het på

detta sätt bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade

banorna efter det sammanlagda trafik värdet af hvardera banans

stationer; stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde

en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna,

stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som

stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den

del af driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den

främmande järnvägen, af dragés den ersättning, som skolat utbetalas för

nyttjandet af den främmande järnvägen, jämta ränta, som kan anses belasta

driften å densamma; återstoden, som utgör den skattskyldiges beskattningsbara

inkomst af den främmande banan, skall, sedan fem procent tillgodoräknats

den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning

mellan den främmande banans stationer i förhållande till deras förut bestämda

trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller på den

skattskyldiges egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar

denna järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent tillgodoförts

den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning

mellan samma järnvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara

inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma,

skall likaledes, sedan fem procent af inkomsten tillgodoräknats den ort,

där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna

järnväg efter deras trafikvärden.

På liknande sätt förfares, om den skattskyldige trafikerat flera främmande

banor.

I fråga om skattskyldigs inkomst af kanaldrift iakttages, att därunder

ej inräknas inkomst af fastighet, för hvilken skattskyldig erlagt fastighetsbevillning,

ej heller inkomst af rörelse, som icke direkt sammanhör med

kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

fördelas till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år hufvudkontoret

var beläget och som tillgodoräknas fem procent af inkomsten,

samt de kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till

vissa för dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som

efter den skattskyldiges hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas

genom att till kilometertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga

antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras

sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer

och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel

bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två

kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera

kommunen.

Vid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla

vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara inkomsten

upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energien

förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, fördelas

dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje

särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk

eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk

eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning

emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.

4 §•

Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt

reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till

försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga

varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—13 §§ af bevillningsförordningen

bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet

stadgadt äga tillämpning äfven i det fall, att utlänning medför utländska

varor, som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.

5 §•

Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk

eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga

belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den

skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen

för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest

saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så

äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröfva behörigheten

till detsammas idkande.

6 §•

Såsom inkomst af arrende af kronoegendom taxeras ett belopp, motsvarande

sex procent af det egendomens taxeringsvärde, som fastställes

under det löpande året.

Uppskattning af inkomst utaf arbetsanställning, tjänst eller pension.

7 §•

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages

med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.

Yärdet af bostadsförmån beräknas med ledning af i orten gällande

hyrespris eller i saknad af tillfälle till sådan jämförelse efter annan grund,

som taxeringsmännen finna tillämplig. I de fall, då ämbets- och tjänsteman,

såsom boställshafvare, erlagt fastighetsbevillning för boställe, skall

han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad på

samma ställe.

I afseende å inkomstberäkningen är särskildt att iakttaga, att, medan

å ena sidan allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder inbegripet

äfven hvad som anvisats till bestridande af med tjänsten eller uppdraget

förenade särskilda kostnader, upptages till taxering, afdrag å andra

sidan får göras för samtliga utgifter, hvilka äro att anse såsom kostnader

för fullgörande af tjänsten eller uppdraget. Sålunda komma, bland annat,

i betraktande afdrag för resekostnader och ökning i lefnadskostnader, då

skattskyldig för ändamålet måste vistas utom den vanliga boningsorten.

Afdrag får göras för kostnadens fulla belopp allenast med den inskränkning,

att afdraget för sådan kostnad, för hvilken ersättning blifvit särskildt anvisad,

icke må öfverstiga det anvisade beloppet.

Då för bestridande af med tjänst eller uppdrag förenade kostnader,

hvarom i 8 § 1 mom. förmäles, ersättning anvisats af staten, får afdrag

för kostnaderna ej äga rum.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Riksdagms Skrifvelse Nr 198.

83

Allmänna föreskrifter.

8 §•

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,

skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom

minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna

efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

9 §•

Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning

både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för

den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne

icke taxeras för inkomst från samma bolag. Ej heller taxeras medlem i

förening för ekonomisk verksamhet för hvad han erhållit såsom vinstutdelning

å insats i föreningen.

10 §.

Vid tillämpning af 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,

skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna afkomst

nästföregående år såväl af vederbörande då tillhörig fast egendom

som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag eller

idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas

i beräkning vid bestämmandet af de sammanräknade årsinkomsterna,

hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet

beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent

af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort

hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete

samt tillika ägt stadsfastighet taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså

bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst

uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket

af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan

skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor

och kommer således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning

för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som jämte 450 kronors in
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens Skrifvelse Nr 198.

komst af kapital tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier,

skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har gift man käft

1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete och därjämte ägt jordbruksfastighet

till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf

beräknad afkomst, samt har hans hustru tillika haft 400 kronors inkomst

af aktier, hvilken inkomst varit från mannens förvaltning rättsligen undantagen,

i följd hvaraf makarna i sammanräknade årsinkomster åtnjutit tillhopa

1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag,

mannen påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor. Har

mannen haft 1,500 kronors inkomst af kapital eller arbete och hustrun

400 kronors inkomst af tjänst, så att deras sammanlagda inkomst utgjort

1,900 kronor, skall hvardera taxeras för hela sin inkomst och därför

erlägga bevillning utan afdrag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.