Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af eller tilllägg till 154 § utsökning slag en.

1910-03-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:30, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af eller tilllägg till 154 § utsökning slag en.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse Nr 30.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelse,

att kvinna äger rätt att lika med man söka och innehafva

klockarbefattning.

Stockholm den 11 mars 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 mars 1910.

— _ — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af eller tilllägg

till 154 § utsökning slag en.

(Lagutskottets utlåtande nr 10.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär gjort framställning

om ändring af eller tillägg till 154 § utsökningslagen.

På sätt motionären erinrat, har den, som vunnit kvarstad, skingringsförbud

eller reseförbud, som i 154 § utsökningslagen afse6, att

inom viss tid genom stämning eller lagsökning anhängiggöra sin talan

eller, om den redan är anhängig, fullfölja densamma. Den, som genom

ingånget skiljeaftal eller eljest är bunden att öfverlämna tvistens afgörande

åt skiljemän, är följaktligen, ehuru befogad att under gifua

förutsättningar erhålla handräckning af ifrågavarande art, utesluten från

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 30. 11

möjligheten att genom påkallande af skiljedom vidmakthålla det preliminära

skydd, som handräckningsåtgärden afsett att bereda.

Rent principiellt sedt behöfver väl ej detta förhållande betecknas

såsom i och för sig oegentligt. Själfva skiljeaftalet, där ett sådant

föreligger, är ju eu fri viljeakt, därvid parterna få anses hafva med

full insikt om dess konsekvenser mot vinsten af högre skattade fördelar

underkastat sig eu eller annan med förfarandet förknippad olägenhet.

Erinras må därjämte, att domaren i utöfningen af sin funktion är strängt

bunden af statens lagar, medan skiljemannen i sitt uppdrag har att

mera följa sitt eget omdöme om hvad rätt och billighet kräfver, eu

olikhet mellan dessa båda former för realisation af ett rättsanspråk

hänskjutande af en tvist till domstol eller till skiljemän som skulle

kunna tänkas göra lagstiftaren mindre benägen att låta .eu provisorisk

säkerhetsåtgärd äga fortfarande bestånd i afbidan på skiljedomens meddelande.

De invändningar, som sålunda ur principiell synpunkt möjligen

skulle kunna framställas mot motionärens förslag, synas dock vara af

underordnad betydelse i jämförelse med frågans stora praktiska räckvidd.

På affärslifvets område gör sig i våra dagar i fråga om sättet

för lösning af uppkommande tvister gällande en af många omständigheter

beroende, allt större tendens att anlita skiljedomsförfarandet i

stället för den offentliga rättsskipningen. Såsom motionären antydt,

förekommer till och med understundom, att för den, som ingått ett aftal

eller inlåtit sig i en affär, skiljemannaförfarandet därmed faktiskt är,

i händelse af tvist, obligatoriskt. Härvid blir den af motionären framhållna

bristen i det ifrågavarande hänseendet synnerligen framträdande.

Så synes i än högre grad vara förhållandet, där redan enligt lagens

stadgande skiljemannaförfarande och ej domstol skall anlitas för föregående

pröfning eller slitande af en rättstvist. Detta är händelsen, i

ett flertal sjörättsfrågor, i vissa fall enligt lagen om nyttjanderätt till

fäst egendom, enligt kungl. kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande

af kronans jordägareandel i grufva med flera fall.

Huruvida, på sätt motionären förutsatt, äfven annan åtgärd än

påkallande af Bkiljedom bör i det af motionären ifrågasatta hänseendet

tillerkännas med stämning eller lagsökning likställd verkan, lärer eu

blifvande utredning ådagalägga.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

sådant förslag till ändring af eller tillägg till 154 § utsökningslagen,

att kvarstad, skingringsförbud eller reseförbud må kunna vidmakthållas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse Nr 31.

äfven genom annan åtgärd än lagsökning eller stämning i de fall, då

lagsöknings- eller rättegångsförfarande är uteslutet, och särskild! att

påkallande i behörig ordning af skiljedom, när sådan är föreskrifven,

må vara för ändamålet tillräckligt.

Stockholm den 11 mars 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 31.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 mars 1910.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af möjlighet

för vissa samhällen att på mindre betungande villkor med

fidl äganderätt komma i besittning af gatumark, som upplåtits

till allmänt begagnande.

(Lagutskottets utlåtande nr 11.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har af enskild motionär gjorts framställning

angående möjlighet för vissa samhällen att på mindre betungande

villkor med full äganderätt komma i besittning af gatumark,

som upplåtits för allmänt begagnande.

Enligt 9 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning skall

allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, utan ersättning

tillfalla stad eller samhälle, hvarå lagen äger tillämpning. Med

afseende åter å mark, som enligt särskild! aftal upplåtits till allmänt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.