Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af möjlighet för vissa samhällen att på mindre betungande villkor med fidl äganderätt komma i besittning af gatumark, som upplåtits till allmänt begagnande.

1910-03-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:31, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af möjlighet för vissa samhällen att på mindre betungande villkor med fidl äganderätt komma i besittning af gatumark, som upplåtits till allmänt begagnande.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse Nr 31.

äfven genom annan åtgärd än lagsökning eller stämning i de fall, då

lagsöknings- eller rättegångsförfarande är uteslutet, och särskild! att

påkallande i behörig ordning af skiljedom, när sådan är föreskrifven,

må vara för ändamålet tillräckligt.

Stockholm den 11 mars 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 31.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 mars 1910.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af möjlighet

för vissa samhällen att på mindre betungande villkor med

fidl äganderätt komma i besittning af gatumark, som upplåtits

till allmänt begagnande.

(Lagutskottets utlåtande nr 11.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har af enskild motionär gjorts framställning

angående möjlighet för vissa samhällen att på mindre betungande

villkor med full äganderätt komma i besittning af gatumark,

som upplåtits för allmänt begagnande.

Enligt 9 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning skall

allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, utan ersättning

tillfalla stad eller samhälle, hvarå lagen äger tillämpning. Med

afseende åter å mark, som enligt särskild! aftal upplåtits till allmänt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse Nr 31.

begagnande eller till enskild utfartsväg, skall, om densamma erfordras

för i fastställd stadsplan upptagna gator, torg eller andra allmänna

platser eller för hufvudgator, som ej ingå i stadsplan, men för hvilkas

framdragande staden erhållit rätt att förvärfva mark, ersättning i af

lagen stadgad ordning af staden utgifvas. Enligt föreskrift i lagens

20 § skall vid den nämnda ersättningens bestämmande särskild hänsyn

tagas till att upplåtelse, som nyss nämnts, föreligger.

I syfte att i nu angifvet afseende bereda de samhällen, för hvilka

den omförmälda lagen gäller, en bättre ställning, påyrkade motionären

i en af honom under nästlidet års riksdag väckt motion sådan ändring

i 9 § af sagda lag, att mark, som genom särskildt aftal upplåtits till

enskild utfartsväg eller till allmänt begagnande, skulle i nyss omförmälda

afseende likställas med allmän väg, samt att såsom en följd häraf

20 § i lagen måtte utgå. Af skäl, som af lagutskottet angåfvos i dess

öfver motionen afgifna utlåtande, fann sig utskottet förhindradt att tillstyrka

bifall till densamma. Också förföll frågan för nämnda riksdag.

Den nu förevarande motionen afser åstadkommande af utredning

för åvägabringande af en lagändring i syfte att bereda omförmälda samhällen

möjlighet att utan ersättning eller på mindre betungande villkor

än enligt nu gällande bestämmelser förvärfva äganderätt till gatumark,

som upplåtits till allmänt begagnande. Däremot inbegripes ej i motionen

mark, som upplåtits till enskild utfartsväg.

Före tillkomsten af gällande stadsplanelag berodde det af staden

eller samhället själft, om och när det ville göra sin rätt gällande att

expropriera till allmän plats afsedd mark. Enligt stadsplanelagen åter

ankommer det i vissa fall på markens ägare att, när han så önskar,

framställa yrkande, att mark skall af staden lösas, och rent faktiskt

torde samhället ofta, när det äger rätt att lösa mark, se sig nödsakadt

att begagna sig af denna sin befogenhet.

Ätt bördan för samhällena af denna inlösningsplikt visar sig oskäligt

stor, samt att den med den nämnda i 20 § af omförmälda lag afsedda

lindringen i fråga om ersättningsbeloppet icke kan hos expropriationsmyndigheterna

vinna erforderligt beaktande, synes icke vara

tvifvel underkastadt,. I sådant afseende vill Riksdagen åberopa såväl

motionärens framställning och hvad vid nästlidet års riksdag i detta

ämne förekom som äfven af Svenska stadsförbundet gjorda uttalanden.

Eu lagändring i af motionären påyrkadt syfte synes alltså Riksdagen

af behofvet påkallad.

Huruvida den förmånligare ställning, som sålunda i ifrågavarande

hänseende synes böra beredas samhällena, lämpligen bör inträda endast,

Bill. (ill Ililcsd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Häft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Riksdagens Skrifvelse Nr 31.

då fråga är om inom stadsplanen belägen mark, eller äfven vid fråga

om förvärf af sådan mark utom densamma, som enligt 11 § stadsplanelagen

skall till staden afstås, synes Riksdagen tvifvelaktigt och torde

böra besvaras först efter en blifvande undersökning. Af en sådan lärer

äfven framgå, huru de af lagutskottet vid nästlidet års riksdag framhållna

svårigheterna med afseende å utförandet af den ifrågavarande

lagstiftningen må kunna undanröjas. Hvad särskildt angår frågan om

inteckningar, som kunna hvila å den mark, hvarom är fråga, anser sig

Riksdagen böra framhålla, att genom den ifrågasatta lagstiftningen naturligen

ej är afsedt att göra något ingrepp i inteckningshafvares rätt

eller i tredje mans öfriga bestående rättigheter med afseende å marken.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvilken utsträckning

sådana samhällen, där lagen om stadsplan och tomtindelning den

31 augusti 1907 är tillämplig, må utan ersättning till vederbörande

ägare eller på mindre betungande villkor än enligt nu gällande bestämmelser

förvärfva gatumark, som upplåtits till allmänt begagnande, och,

om möjligt, för nästkommande års Riksdag framlägga det förslag, hvartill

utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 11 mars 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.