Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj.t angående söndagshvila inom vissa arbetsområden.

1910-03-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:40, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj.t angående söndagshvila inom vissa arbetsområden.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens bkrifvelse Nr 40.

Nr 40.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 mars 1910.

— — — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kung!. Maj.t angående söndagshvila

inom vissa arbetsområden.

(Lagutskottets utlåtande nr 23.)

Till Konungen.

0

Vid innevarande års Riksdag har af enskilda motionärer gjorts framställning

angående söndagshvila inom vissa arbetsområden.

I 3 kapitlet 7 och 8 §§ missgärningsbalken af 1734 års lag, hvithet

kapitel hade öfverskriften »Om svordom och sabbatsbrott» förekommo följande

stadganden: »Then som begår något brott på Söndagar eller Högtidsdagar

emellan klockan fyra om morgonen och nijo om aftonen; höte--.

Idkar någon arbete eller handtverk på dessa dagar; böte tio daler för

sabbatsbrott, utan det sker till egen eller annans nödtorft, som uppskof ej

tåla kan. Kramlådor eller andra bodar skola på Söndagar och Högtidsdagar

ej öppnas till salu». I gällande 1864 års strafflag hafva likartade

bestämmelser upptagits bland religionsbrotten i 7 kap., hvars 3 § innehåller

följande: »Idkar någon å sön- eller högtidsdag, mellan klockan sex

om morgonen och klockan nio om aftonen, handtverk eller annat arbete,

som uppskof tåla kan; straffes med böter, högst tjugu riksdaler, utan det

sker till egen eller annans nödtorft. Lag samma vare om kramlåda eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 40. 3

annan dylik bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.» Utöfver nämnda

bestämmelser förekomma i särskilda författningar föreskrifter angående

förbud mot viss försäljning eller viss verksamhet under sabbatstid.

Beträffande den utländska lagstiftningen i detta ämne får Riksdagen

hänvisa till den s. k. yrkesfarekommitténs den 9 december 1909 afgifna

betänkande, som i denna del innehåller följande:

»Arbetarnes söndagshvila utgör i flertalet kulturstater föremål för

särskilda lagbestämmelser, ofta till och med för särskild lagstiftning. De

hufvudsakliga stadgandena i ämnet äro i regel ganska kortfattade men

undantagsbestämmelserna vanligen synnerligen talrika och omfattande. Här

nedan lämnas en öfversikt af de hufvudsakliga stadgandena i ett antal

olika stater.

Belgien. Det är förbjudet att till arbete i industriella eller kommersiella

företag under mer än sex dagar i veckan använda andra än näringsidkarens,

hos honom boende familjemedlemmar, tjänare eller husfolk.

Veckok vilan skall infalla på söndagen. (Lag om söndagshvila, den 17

juli 1905.)

Danmark. Under folkkyrkans sön- och helgdagar samt grundlags - dagen (efter klockan 12 midd.) får ej idkas något slags arbete, som bullrar

eller eljest är störande, åkeriverksamhet (efter klockan 10 f. m.) i

städerna, handel, fabriks- eller fabriksmässig industriell verksamhet. (Lag

om »den offentlige Fred paa Folkekirkens Helligdage samt Grundlovsdagen»,

den 22 april 1904.)

England. Något allmängiltigt förbud mot söndagsarbete meddelas ej

i skyddslagstiftningen men lär förekomma i »Lords day acta».

Frankrike. Det är förbjudet att sysselsätta något biträde eller någon

arbetare i ett industriellt eller kommersiellt företag mer än sex dagar i

veckan. Veckohvilan bör omfatta minst 24 timmar i följd och infalla

på söndagen. (Lag om veckohvila för arbetare och biträden, den 13 juli

1906).

Norge. Från klockan 6 c. m. dagen före en sön- eller helgdag till

klockan 10 c. m. på denna eller, där två eller flera sådana dagar följa

på hvarandra, den sista sön- eller helgdagen får arbete icke äga rum.

(Fabrikstillsynslagen, § 27.)

Schweiz. Arbete på söndagarna är förbjudet. Den kantonala lagstiftningen

kan dessutom bestämma högst åtta helgdagar per år, då arbetet

skall hvila. Dylika bestämmelser äro bindande endast för vederbö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse Nr 40.

rande religionsbekännare. Den, som ej vill arbeta å andra kyrkliga festdagar,

får ej straffas därför. (Fabrikslagen, § 14).

Tyskland. Yrkesidkare kunna ej förplikta sina arbetare att arbeta

på sön- och helgdagar. I flertalet industriella företag är arbetet förbjudet

på sådana dagar. Ledigheten skall minst belöpa sig, för en söneller

helgdag till 24, för två på hvarandra följande sön- och helgdagar

till 36 samt för jul-, påsk- och pingsthelgen till 48 timmar. Ledighetstiden

skall räknas från klockan 12 på natten och skall vid två på hvarandra

följande sön- och helgdagar räcka till klockan 6 den andra dagens

eftermiddag. I handelsföretag få biträden, lärlingar och arbetare icke alls

sysselsättas på den första jul-, påsk- eller pingstdagen och å andra söneller

helgdagar icke längre än fem timmar. (Yrkeslagen, §§ 105 a och b).

Österrike. På söndagar skall allt yrkesarbete hvila, Söndagshvilan

skall börja senast klockan 6 på söndagsmorgonen, samtidigt för hela personalen,

och fortvara minst 24 timmar. Inom handelsyrket medgifves

söndagsarbete under högst fyra timmar. På helgdagar skola arbetarna,

med hänsyn till deras konfession, lämnas erforderlig tid att besöka förmiddagsgudstjänsten.

(Yrkeslagen, § 75: I, II, IX och XIY).

Förutberörda undantagsbestämmelser, som i åtskilliga länder föreskrifva

ersättning för den mistade söndagshvilan genom ledighet å annan

veckodag, åsyfta i hufvudsak dels vissa slag af företag, såsom för tillverkning

och försäljning af lifsmedel, tillhandahållande af vatten, gas och

elektricitet, transport- och kommunikationsanstalter, badinrättningar, tidningstryckerier

samt företag, som kräfva kontinuerlig drift, dels vissa

slag af sysselsättningar, oafsedt hvar de förekomma, såsom nödvändiga

arbeten för reparationer, eldning, bevakning, rengöring och inventering.

För minderåriga, och stundom äfven för kvinnor, gälla i somliga

länder särskilda, strängare föreskrifter beträffande söndagshvilan».

Den af motionärerna nu berörda frågan om åtgärder för beredande

af behöflig söndagshvila från arbete har förut varit föremål för behandling

inom Kiksdagen. Så hemställde Eiksdagcn i skrifvelse till Kungl.

Maj:t den 27 april 1901, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida, på hvad sätt och i hvad män nödig sabbatshvila, där sådan

ej redan medgifvits, måtte kunna beredas åt tjänstemän och betjänte

vid postverket, statens järnvägar samt statens telegraf- och telefonväsen.

I anledning af denna skrifvelse uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté

att verkställa utredning i fråga om utsträckt sabbatshvila åt vissa statstjänstemän

och betjänte, hvilken kommitté den 28 april 1902 afgaf sitt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 40.'' 5

af motionären omnämnda betänkande. På grundvalen däraf meddelade

Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga bref under åren 1903 och 1904

vissa föreskrifter, innefattande beträffande personalen vid post- och telegrafverken

bemyndigande för generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen att

vidtaga anordningar jämväl genom anställande, där så erfordrades, af extra

personal för beredande under sön- och helgdagar af ledighet åt personalen,

då sådant utan hinder af göromålens behöriga gång kunde äga rum.

Vidkommande personalen vid statens järnvägar meddelade Kungl. Maj:t

i nådigt bref till järnvägsstyrelsen den 8 december 1904, förutom enahanda

bemyndigande, som enligt hvad nyss nämnts gafs åt gcneralpostoch

telegrafstyrelserna, vissa angifna bestämmelser i det ifrågavarande afscendet.

Föreskrifter i ämnet hafva sedermera utfärdats genom särskilda

cirkulärskrifvelser af generalpoststyrelsen den 26 januari och 26 februari

1904, af telegrafstyrelsen den 29 april 1904 och 15 mars 1907 samt af

järnvägsstyrelsen den 30 mars 1905.

Uti eu under år 1905 inom Andra kammaren väckt motion yrkades,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj.t låta utreda, huruvida och på livad sätt söndagsarbete måtte

kunna, utöfver hvad därom funnes stadgadt, på lagstiftningsväg ytterligare

inskränkas, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning kunde gifva anledning. Motionen tillstyrktes af det

Andra kammarens tillfälliga utskott, dit densamma hänvisats, men afslogs

af kammaren efter votering med 116 röster mot 81. Ett hufvudskäl

för denna utgång af frågan synes hafva varit mindre den omständigheten,

att en begränsning af söndagsarbetet i vårt land ej vore af nöden, än en

befarad svårighet att särskildt med hänsyn till den vida omfattning, som

gifvits åt den gjorda framställningen, på lagstiftningens väg nå ett verkligt

bättre resultat i det afseende, hvarom var fråga.

Beträffande nyttan och behofvet för individen af erforderlig söndagshvila

torde icke mer än eu mening kunna råda. Riksdagen vill i detta

afseende åberopa ett uttalande af eu af de internationella kongresser, som

under senare tider hållits angående detta ämne. Så uttalade redan 1889

års kongress i Paris följande: »En hd hvilodag i veckan är i allmänhet

för enhvar nödvändig för bevarandet af kroppens och själens hälsa och

energi. Bon är ett väsentligt villkor för fortsatt arbetsduglighet och

högre lifslängd, en förutsättning för materiellt välstånd och moralisk utveckling

för individen, för familjen, för nationen. —- Be moraliska

konsekvenserna af hvilodagen hafva eu ekonomisk återverkan och bereda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse Nr 40.

i följd diiraf välstånd.» Särskildt framhölls söndagshvilan såsom behöflig

för kroppsarbetaren, såsom ägnad att höja hans intellektuella och sedliga

personlighet.

Ehuru Riksdagen ingalunda förbiser de stora svårigheter, som utan

tvifvel äro förknippade med en sådan lagstiftning som den nu ifrågasatta,

har dock Riksdagen ansett det vara af vikt, att den nu väckta frågan

föres fram till eu lösning, som i möjligaste mån tillgodoser det sociala

och humanitära behof, som här ostridigt förefinnes. Det synes Riksdagen

icke skola möta oöfverstigliga hinder att i det förevarande afseendct träffa

vissa föreskrifter, som bättre än gällande lagstiftning fylla detta behof.

Visserligen framträda här med anspråk på behörigt beaktande nationella

sedvanor och folkets egna föreställningssätt. Och visserligen är det

sant, att de krafter, som i det hela reglera det ekonomiska lifvet, i

många stycken äro desamma som vid tidpunkten för tillkomsten af den

gällande lagstiftningen angående sabbatshvila. Men å andra sidan har

vår tid skapat väsentliga förändringar i de förhållanden, för hvilka sagda

lagstiftning var ämnad. I belysning hufvudsakligen af hvad som härutinnan

förekommit, främst den moderna industrialismens framträdande och

utveckling, är det som den nu väckta frågan behandlats och bedömts i

de moderna staterna i senare tid. Under trycket af eu allt starkare utveckling

på det ekonomiska området har sålunda helt visst det enskilda

intresset, arbetares såväl som arbetsgifvares, i en omfattning, som, hvad

vårt land angår/ ursprungligen ingalunda varit afsedd, tvingat fram arbete,

hvilket kunde hafva »tålt uppskof» och ej skett endast i »nödfall».

Beträffande omfattningen af söndagsarbetet i vårt land inom de yrken,

hvarom nu särskildt är fråga, vill Riksdagen hänvisa till den utredning,

som inom kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning pågår angående arbetstidens

längd inom vissa yrken, och hvars preliminära resultat hållits

Riksdagens lagutskott till hända. Af denna undersökning framgår bland

annat, att antalet arbetare med ordinarie söndagsarbete (längre eller

kortare) uppgifvits till omkring 16,000, däraf 9,100 skiftarbetare. Det

ojämförligt största antalet söndagsarbetare träffades inom närings- och

njutningsämnesindustrien, nämligen omkring 8,600 (däraf vid råsockerbruk

under kampanjen 4,800 och vid mejerier 2,250). Därnäst inom

malmförädlingsindustrien omkring 3,000, mineralindustrien omkring 1,000,

trämasse- och pappersindustrien omkring 1,000, barberare och perukmakare

600 o. s. v. Af en annan inom kommerskollegii nämnda afdelning

verkställd undersökning angående kollektivaftalet i Sverige framgår, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse Nr 40.

vid 1908 års ingång 1,348 dylika aftal, omfattande 9,324 arbetsgivare

och 198,827 arbetare, meddelade stadganden angående ersättning för sönoch

bergsarbete.

Det synes Eiksdagen uppenbart, att vid en lagstiftning, sådan som

den nu ifrågasatta, de intressen, som framkallat nu omnämnda förhållanden,

ingalunda få åsidosättas. För de yrkesgrenar, där söndagsarbete,

regelbundet eller vid vissa tillfällen, icke kan undvikas, böra därför ej

göras föreskrifter, hvarigenom rättvisa och billiga kraf från näringsidkares

och andras sida ej vinna behörigt beaktande. I detta hänséénde synes

dock en närmare undersökning kunna lämna den erforderliga vägledningen.

En dylik lärer ock ådagalägga, huruvida icke inom de industriel'' eller

yrkesgrenar, där arbete under söndagar kan anses icke böra ifrågakomma,

arbetet likväl bör fortgå äfven under någon eller vissa af de helgdagar,

som infalla å andra veckodagar än söndagar, och beträffande hvilka enligt

vunnen erfarenhet afbrott i arbetet visat sig medföra arbetets inställande

jämväl under kringliggande söckendagar eller eljest varit förenadt med

afsevärdare svårigheter.

Slutligen vill Eiksdagen i fråga om den lagstiftning, hvarom här är

fråga, framhålla, att densamma rättvisligen synes böra erhålla afseende

icke blott såsom motionärerna ifrågasatt å sådana fall, där arbete utföres

för arbetsgifvares räkning, utan äfven å öfriga fall, där det kan vaja af

vikt, att gällande föreskrifter i det förevarande hänseehdet undergå den

rättelse eller jämkning, som må befinnas vara af hänsyn, som härofvan

framhållits, eller af förhållandena i öfrigt betingad.

På grund af hvad sålunda anförts, får Eiksdagen anhålla, det Eders

Ivungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, i hvad mån inom vårt

land behöflig söndagshvila utan berättigad anledning åsidosättes, särskildt

inom industri, handel och andra närliggande arbetsområden, äfvensom,

därest utredningen skulle därtill gifva anledning, för Eiksdagen framlägga

erforderligt lagförslag i ämnet.

Stockholm den 29 mars 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1910. Kungl. Hofboktr. Idnns Tryckeri-A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.