Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under dr 1908.

1910-04-09 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1910:66, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under dr 1908.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Xr 66.

1

Nr 66.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 9 april 1910.

— — — — Andra kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

år 1909 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning af statsverkets jämte därtill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under dr 1908.

(Statsutskottets utlåtande nr 21.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908 uti afgifven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröfver

afgifna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får Riksdagen i

nedan nämnda ärenden anföra följande.

Bill. till Riked. Prot. 7910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Höft. (Xr 66—69.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bik sdag etts Skrifvelse Nr 66.

Statskontoret.

Med erinran, att 1907 års Riksdag under rubriken »skrifmaterialier

och expenser, ved m. in.» å riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1908

beviljat ett förslagsanslag å 80,047- kronor, hafva revisorerna meddelat, att

enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för sistnämnda år detta anslag

öfverskridits med 79,054 kronor 63 öre.

Vid granskning af kommerskollegii räkenskaper för samma år hade

revisorerna funnit, att detta ämbetsverk under året uppburit 90,943 kronor

97 öre af berörda anslag, och att då därjämte vid årets början i ämbetsverket

fanns en behållning å anslaget af 6,703 kronor 15 öre samt såsom

uppbördsmedel influtit 863 kronor 57 öre, kollegiet haft att för ändamålet

disponera 98,510 kronor 69 öre men utbetalt endast 76,621 kronor 2 öre,

hvadan hos ämbetsverket vid årets slut å anslaget innestode en behållning

å 21,889 kronor 67 öre.

Å kontot i rikshufvudboken för ifrågavarande anslag återfunnes emellertid

icke ofvannämnda utgiftspost, utan inginge, enligt hvad revisorerna

inhämtat, det från statskontoret levererade beloppet 90,943 kronor 97 öre

i det för statskontoret å kontot för anslaget såsom utgift upptagna belopp.

Genom ett sådan förfaringssätt hade anslaget påförts utgifter till ett belopp,

som vore 21,889 kronor 67 öre för högt.

Orsaken till att statskontorets medelslevereringar till kommerskollegium

upptoges såsom utgift i förstnämnda verks räkenskaper vore den, att

kommerskollegium icke erhållit särskildt konto i rikshufvudboken, å hvilket

konto den verkliga utgiftsposten eljest skulle hafva framträdt och därifrån

öfverförts till anslagets konto.

Då sålunda anslaget drabbats af för stor utgift för kommerskollegium,

hade ofvannämnda brist i anslaget följaktligen blifvit i samma mån för

stor. 1 stället för 79,054 kronor 63 öre skulle bristen hafva utgjort

57,164 kronor 96 öre.

Med afseende härå och då det gifvetvis vore af vikt, att rikshufvudboken

innehölle en, såvidt möjligt, exakt uppgift å de särskilda statsanslagens

ställning, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten af att, på

sätt beträffande länsstyrelserna och åtskilliga centrala ämbetsverk ägde

rum, ett särskildt konto blefve för kommerskollegium i rikshufvudboken

upplagdt, hvilket syntes äfven vara betingadt däraf, att kollegiets utgifter

under senare åren så stigit, att de under revisionsåret uppgått till 564,109

kronor 88 öre, däri inginge stats- och fondmedel till ett belopp af 432,282

kronor 15 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse JVr 66.

I häröfver den 13 januari 1910 afgifvet utlåtande har statskontoret

anfört följande:

»Med vitsordande af riktigheten af revisorernas framställning får

statskontoret meddela, att anledningen till det anmärkta förhållandet år

att söka däri, att kommerskollegium saknar särskildt konto i rikshufvudboken

äfvensom att nämnda ämbetsverk äger att från statskontoret rekvirera

anslagsmedel inom ramen för vederbörliga anslag och hvad förslagsanslag

beträffar i mån som ämbetsverket själ!'' anser erforderligt.

Från statskontorets sida kan någon kontroll i fråga om förslagsanslagen

icke öfvas och koinmerskollegii räkenskaper undergå granskning

endast i kammarrätten.

Redan ur denna synpunkt vore det därför önskvärdt, att särskildt

konto blefve för kommerskollegium upplagdt i rikshufvudboken.

Därvid framställer sig emellertid den frågan, huruvida koinmerskollegii

räkenskaper för närvarande äga den formella uppställning, att deras resultat

kunna utan olägenhet och omgång samt på ett i möjligaste mån själfkontrollerande

sätt intagas i rikshufvudboken.

Vid en undersökning häraf har statskontoret funnit, att kommerskollegium

icke äger någon samlad hufvudbok öfver sin förvaltning, utan särskilda

kassaredogörelser för aflönings- och arfvodesmedel, arfvoden för

arbetsstatistiska samt sjukkasse- och olycksfallsstatistiska undersökningar,

arfvoden åt inspektörer öfver elektriska anläggningar m. in., reseunderstödsmedel,

expensinedel, handelsstipendier och anslaget till befrämjande af

afsättning i främmande länder af svenska industrialster, förskott emot

framdeles ersättning för upptagande af sjöförklaringar, förskott för utgifter

för svenskt sjöfolk m. in., bötesmedel samt ton- och hyresafgifter.

Dessa särskilda redogörelser äro hvar för sig fristående och icke räkenskapsmässigt

sammanfattade i en hufvudbok. De äro icke heller i alla

delar uppställda såsom redovisande de riksstatens anslag, som de i särskilda

fall afse, och häri ligger ett hinder för dessa räkenskapers intagande

i rikshufvudboken utan en specialgranskning, som icke i vanliga fall bör

förekomma vid rikshufvudbokens uppgörande. Visserligen återfinnes främst

i koinmerskollegii räkenskapsband ett »sammandrag af koinmerskollegii

räkenskaper, utvisande huru nedannämnda medel blifvit använda» och detta

sammandrag, som emellertid i själfva verket mindre är ett sammandrag än

en omarbetning af de särskilda redovisningarna, skulle, om det vid jämförelse

med dessa och därtill hörande verifikationer befunnes uttömmande,

kunna läggas till grund för det omslut, som i sin ordning skulle komma

att förbereda dessa redovisningars samlade intagande i rikshufvudboken.

Den stora ovisshet, som emellertid alltid måste följa med ett bokslut*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

då det är aftattadt på sätt kommerskollegii räkenskap nu är, gör det dock

önskligt, att ett formulär till en verklig hufvudbok för kommerskollegium

varder upprättadt, och innan detta skett, synes det icke vara lämpligt att

föreskrift meddelas om dessa redovisningars intagande i rikshufvudboken.

För närvarande äro särskilde, af Eders Kungl. Majrt utsedda

kommitterade sysselsatta med att framställa förslag om sådana ändringar

i de särskilda ämbetsverkens och myndigheternas bokföring, som kunna

föranledas af en ändrad eller utvidgad bokföring i statskontoret. Det

vill synas statskontoret som om frågan om kommerskollegii räkenskapers

intagande i rikshufvudboken bör, för att pröfvas i sitt rätta sammanhang,

upptagas till behandling af denna kommitté, och statskontoret

finner detta vara så mycket lämpligare som det system för statsverkets

kassa- och räkenskapsväsen, som blifvit af nämnda kommitté framlagdt

och af Eders Kungl. Maj:t godkändt hvad statskontoret och länsstyrelserna

beträffar, och om hvars tillämpning på de öfriga ämbetsverk och

myndigheter, för hvilka konti finnas i rikshufvudboken intagna, kommittén

förklarat sig ämna framlägga förslag, skulle, om det blefve tillämpadt

jämväl för kommerskollegium, komma att upphäfva just de olägenheter

i fråga om rekvisition af medel från statens centrala kassor, som i förevarande

fall kommit till synes.

Statskontoret hemställer därför att revisorernas förevarande framställning

måtte hänvisas till bemälda kommitté att tagas i öfvervägande vid

fullgörandet af det åt kommittén lämnade uppdrag.»

Då, enligt hvad i ärendet är upplyst, anledningen till den af revisorerna

anmärkta, i kapitalkontot till 1908 års rikshufvudbok förekommande

vilseledande uppgiften, angående ställningen af sjunde hufvudtitelns anslag

till skrifmaterialier, och expenser, ved m. m., är att söka i den omständigheten,

att kommerskollegium icke har konto för sig upplagdt i rikshufvudboken

samt då ej mindre till förekommande af att den sålunda påpekade

oriktigheten i anslagets bokföring må upprepas än äfven med hänsyn till

de betydliga belopp, som af kommerskollegium omhänderhafvas, sådant

konto synes böra för ämbetsverket uppläggas, får Riksdagen, som delar den

af statskontoret uttalade meningen, att den s. k. bokföringskomrnittén lämpligen

bör beredas tillfälle att, innan beslut härom fattas, afgifva yttrande

i ärendet, anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes öfverlämna revisorernas

förevarande framställning till den genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den

26 september 1902 tillsatta kommitté för granskning af statens bokföring

att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det åt kommittén lämnade

uppdrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

Öfverintendentsämbetet.

5

Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen vidare omförmäles,

besökt de gamla, förut af riksbanken disponerade byggnaderna vid Järntorget

här i staden, hafva med anledning däraf meddelat, hurusom i den

äldsta bankhusbyggnaden mindre lokaler vore upplåtna till landtbruksstyrelsen,

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt flottans museum.

Huset i öfrigt disponerades af telegrafstyrelsen.

Det gamla norra bankhuset vore, förutom femton rum, som disponerades

af telegrafstyrelsen, samt två lägenheter i källarvåningen, hvilka vore

upplåtna till lanterneundersökningen och Stockholms stads tullnederlag,

i öfrigt upptaget för förvaring af kammararkivets arkivalier. Dessa arkivalier

hade emellertid endast för kort tid, under det att de för dem afsedda

lokaler i kammarrättens hus undergått reparation, varit upplagda

i nämnda bankhus och vore nu, sedan reparationen blifvit fullbordad, under

inflyttning i de gamla lokalerna. Härigenom blefve ett afsevärdt utrymme

i bankhuset ledigt, som delvis borde kunna användas till förvaring

af sådana mindre värdefulla handlingar, för hvilka plats ej funnes i riksarkivet,

exempelvis länsstyrelsernas och andra myndigheters räkenskaper,

sedan de undergått granskning i kammarrätten.

öfverintendentsämbetet har i häröfver den It januari 1910 afgifvet utlåtande

anfört, att ämbetet, som erfarit, att ifrågavarande till tillfälligt förvarande

af arkivalier från kammararkivet upplåtna lokaler först med innevarande

års utgång lära bli fullständigt utrymda, lika med revisorerna

hölle före, att dessa lokaler i det skick, de sig befunne, icke kunde

erhålla annan lämplig användning än såsom förvaringsrum för sådana arkivalier,

som, efter sakkunnig pröfning, befunnes vara af det mindre värde,

att de må kunna uppställas i utrymmen, som hvarken med hänsyn till eldsäkerheten

eller ur andra synpunkter uppfylla nutida fordringar på arkivrum.

Riksarkivariens i ärendet infordrade yttrande är af följande lydelse:

»Till följd af markens lutning förekommer uti ifrågavarande byggnad

åt skeppsbrosidan en källarvåning med fönster ofvan marken använd delvis

af nautisk-meteorologiska byrån, delvis af Stockholms stads tullnederlag.

Jordvåningen har mer eller mindre fullständigt disponerats af kammararkivet.

Af dess lokaler äro emellertid de mörka med pelare försedda hvalfven

på västra sidan, förut använda för växelkassornas räkning, mindre

lämpliga för arkivändamål. Detsamma gäller om en del åt de små

rummen åt norr vid Stora Tullgränden. Mellanvåningen utgöres

af en mängd i allmänhet små rum på alla fyra sidorna om den

trånga och smala gården. Rummen åt de båda gränderna äro mycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

mörka. Af våningen två trappor upp disponeras större delen af telegrafverket;

endast den mindre, västra delen kar begagnats för kammararkivets

räkning. Af lokalerna där lärer det stora rummet åt söder, åt Norra

bankgränden, på grund af en betydande spricka i muren, icke tåla vid

någon större belastning; det lärer följaktligen icke vara för arkivändamål

användbart. Återstå sålunda i hufvudsak ett mellanrum med fönster åt

gården och ett större för närvarande genom cioisonväggar afdeladt rumåt norr.

För så vidt det norra af de forna bankhusen icke lämpligare kan apteras

för annat statsändamål, är det visserligen möjligt att där i ett antal

rum förvara arkivalier, men skall där blifva en permanent arkivdepå, kräfvas

åtskilliga förutsättningar.

Det vore först och främst önskvärdt att anordna hufvuduppgången

från porten åt Norra bankgränden. Kammararkivet har låtit transportera

en stor del af sina arkivalier öfver den trånga gården upp till mellanvåningen,

en anordning, som gifvetvis är olämplig. För att få hufvuduppgången

från söder lära emellertid åtskilliga skyddsåtgärder kräfvas för

att förekomma ohägn i portgången; denna är för närvarande tillmurad.

Rummen befinna sig i ett afskräckande skick, smutsiga och sköflare

på alla inventarier; gasarmar och lampor äro bortryckta, elektriska ledningarna

afbrutna — trådarna hänga här och hvar i taken — och så vidare.

Det behöfs en grundlig rengöring och reparation. Vissa väggar torde

därjämte böra borttagas. Golfven borde beläggas med förhydningsmassa.

Hyllinredning bör anordnas, dels vägghyllor, dels dubbla golfhyllor.

Hyllorna böra ej vara högre än att en medelstor person stående på golfvet

kan nå upp till högsta facket.

Rummen åt gränderna äro mycket mörka; elektrisk belysning är därför

nödvändig.

En hissinrättning vore önskvärd, då räkenskapsband ofta äro mvcket

ohandoterliga och tunga.

Åtminstone ett par rum böra anordnas till arbetsrum, så att arkivalierna

kunna på stället begagnas och endast undantagsvis behöfde transporteras

till andra lokaler. I sådant fall borde man emellertid äfven sörja

för att dessa rum kunde uppvärmas.

Spiraltrappor tyckas förekomma mellan våningarna; i annat fall torde

sådana böra anordnas.

Undersökning af taken med hänsyn till möjlig eldfara borde företagas.

Fönstren åt de smala gränderna torde böra förses med så kalladt trådglas.

Vattenledning finnes förmodligen, men vattenposter böra anordnas i

våningarna och likaså toalettrum.

Det är slutligen vanskligt att lämna en dylik depå utan all tillsyn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

Önskligt vore, att i byggnaden bostad kunde beredas åt en vaktare eller

vaktmästare, som jämte öfriga göromål äfven kunde utöfva tillsyn öfver de

eventuella arkivlokalerna, vädra under lämplig årstid, damma och så vidare.

Statsrevisorerna ha ansett, att ifrågavarande utrymme delvis torde

kunna användas till förvaring af sådana mindre värdefulla handlingar, för

hvilka plats ej finnes i riksarkivet, exempelvis länsstyrelsers och andra

myndigheters räkenskaper efter genomgången granskning i kammarrätten.

Att räkenskaper isynnerhet af senare datum borde kunna förvaras i eu

reservdepå är nog förhållandet. För närvarande har emellertid kammararkivet

fortfarande stora upplag af arki väder, hufvudsakligen räkenskaper

af angifvet slag i det norra riksbankshuset. Det är icke tänkbart, att

dessa kunna rymmas i de reparerade kammararkivlokalerna, isynnerhet som

enligt riksarkivariens mening större delen af den nedersta botten ej borde

få för arkivändamål användas. I hufvudstaden återgå numera efter någon

tid de reviderade räkenskaperna till respektive ämbetsverk och samlas

hos vissa af dessa i stort omfång. Äfven dessa växande serier vore det

önskvärdt att kunna bereda något särskildt förvaringsrum och måhända är

det dem, som statsrevisorerna med sitt anförda uttalande likaledes afse.

Förrän en beräkning af det hyllutrymme, som står att vinna, blifvit gjord,

kan ingenting med bestämdhet i detta afseende sägas.

För så vidt lokaler i det norra af de förra riksbankshusen skola för

arkivändamål användas, får riksarkivarien därför i underdånighet hemställa,

att öfverintendentsämbetet måtte få i uppdrag att, i samråd, när så erfordras,

med riksarkivarien oeh för öfrigt med ledning af ofvan gjorda uttalanden,

uppgöra dels förslag till inredning af ifrågavarande lokaler, dels

ock kostnadsförslag för en sådan.

Riksarkivarien anser sig slutligen böra i underdånighet tillägga att,

äfven om för vissa räkenskapsserier plats kan beredas uti det ifrågavarande

forna riksbankshuset, frågan om en nybyggnad för arkivändamål icke därigenom

lärer få anses undanskjuten. Riksarkivarien torde få_ i underdånighet

återkomma till den frågan, sedan öfverintendentsämbetets utredning,

om nämligen en sådan infordras, blifvit fullbordad.»

Den af revisorerna väckta frågan om användande af åtskilliga lokaler

i det gamla norra bankhuset till förvaringsrum för mindre värdefulla handlingar,

för hvilka plats ej finnes i riksarkivet, synes Riksdagen synnerligen

beaktansvärd. Riksarkivarien har också, såsom framgår af hans i ärendet

afgifna utlåtande, ej ställt sig afvisande mot förslaget, men har emellertid

framhållit, att för att göra ifrågavarande lokaler för ändamålet användbara

en mängd åtgärder måste vidtagas, hvilka synas Riksdagen komma att draga

en ej obetydlig kostnad. Då det härvidlag enligt Riksdagens förmenande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

icke kan blifva tal om att anordna lokalerna så, att de ens i någon mån

skola kunna göra anspråk på att vara arkivlokaler i modern mening, utan

afsikten endast bör vara, att desamma må kunna fylla de nödtorftigaste

fordringarna för förvarande i dem af sådana handlingar af ringa arkivvärde,

hvilka sällan behöfva för forskningsarbete tagas i anspråk,

lärer emellertid åtskilliga af de af riksarkivarien ifrågasatta åtgärderna

kunna utan olägenhet uteslutas eller förenklas. Då emellertid beslut i

förevarande fråga lärer böra föregås af en fullständigare utredning än den

nu förebragta, får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta

verkställa utredning om och i hvilken utsträckning lokaler i det gamla

norra riksbankshuset må kunna med minsta möjliga kostnader inredas till

förvaringsrum för mindre värdefulla arkivhandlingar samt därefter vidtaga

de åtgärder, som af omständigheterna må anses påkallade.

Riks- och landsarkiven.

Revisorerna hafva omförmält hurusom Eders Kungl. Maj:t, med anledning

af särskilda utaf riksarkivarien hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningar

den 5 juni nästlidet år utfärdat kungörelse angående åtgärder

för utgallring af obehöfliga handlingar hos centrala ämbetsverk och med

dem sidoordnade, i Stockholm befintliga statsmyndigheter, däribland dock

ej inbegripna Eders Kungl. Maj:ts kansli, hofrätterna, generalstaben, marinstaben,

flottans arkiv och riksarkivet.

Enligt denna kungörelse skola akter, hvilka bestå endast af följande

handlingar:

a) rekvisitioner samt andra framställningar och uppgifter af tillfällig

natur,

b) redogörelser och uppgifter, hvilka i allt väsentligt hafva ingått i

officiellt tryck,

c) periodiska rapporter från lokal till central myndighet, hvilka influtit

i årsräkenskaper eller årsredogörelser,

d) periodiska uppgifter i öfrigt, som införts i liggare, tabeller eller

skrivelser, samt

e) koncepthufvudböcker och koncepträkenskaper, när hufvudböckerna

och räkenskaperna, sedan de granskats, blifvit återställda,

utgallras, så snart handlingarna icke längre behöfvas för åsyftadt

ändamål och ej heller kunna anses vara till nämnvärdt gagn för det allmänna.

Vidare stadgas i samma kungörelse att ofvannämnda äfvensom följande

handlingar må, jämväl där de ingå i en akt, som i öfrigt anses böra för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

varas, utgallras, så snart det ärende, till hvilket de höra, blifvit genom

laga kraft ägande beslut eller eljest slutligen afgjordt, och handlingarna

icke längre behöfvas för åsyftadt ändamål eller eljest kunna anses vara till

nämnvärdt gagn för det allmänna:

a) missiv, kapprockar och vanliga kommunikationsresolutioner, om de

icke innehålla särskilda, för ärendet i öfrigt betydelsefulla uppgifter eller

å dem tecknats yttranden af myndigheter eller dylikt; samt

b) delgifnings- och mottagningsbevis, därest de icke innehålla något

föreläggande eller någon upplysning af betydenhet.

Härjämte stadgas i nämnda kungörelse, att, om för verk eller myndighet

erfordras bestämmelser om utgallring af handlingar utöfver hvad i

kungörelsen finnes angifvet, bör därom för verket eller myndigheten göras

särskild underdånig framställning.

Efter återgifvande af dessa bestämmelser yttra revisoi’erna vidare:

»Utan tvifvel kommer genom den sålunda föreskrifna utgallringen

åtskilliga obehöfliga handlingar att förstöras och lämna utrymme åt de

värdefulla arkivalier, som alltjämt i riklig mängd tillföras ämbetsverken.

Revisorerna föreställa sig emellertid, att utgallringen bör i regeln kunna

ske i vidsträcktare omfattning än den af Kungl. Maj:t påbjudna, i det att

dels flera myndigheter än de i ofvannämnda författning angifna, exempelvis

länsstyrelserna, synas böra erhålla föreskrift om utgallring af värdelösa

handlingar, och dels flera slag af sådana handlingar än de i författningen

uppräknade torde kunna underkastas förstörelse. I sistnämnda afseende

torde i främsta rummet förekomma kvittenser och räkningar, hvilka efter

10 års förlopp icke längre torde behöfva bevaras; och sådana handlingar

torde i stor mängd förekomma särskilt bland räkenskapsverifikationerna

hos arméförvaltningen, marinförvaltningen, postverket, telegrafverket, järnvägsförvaltningen

och tullverket samt länsstyrelserna. Möjligen bör en del

verifikationshandlingar bevaras, såsom exempelvis: af redogörare afgifna

medelsredovisningar och sammandrag af dem, samt hvad tullverket beträffar,

skeppslistor och konfiskationsjournaler och, beträffande länsstyrelserna,

taxeringslängder och mantalslängder in. m. Lämpligt torde därför

vara, att de vid räkenskaperna fogade verifikationerna fördelades sålunda,

att handlingar, som skola alltjämt förvaras, bindas tillsammans, och att

de, SQin kunna efter någon tid förstöras, inrymmas i särskilda band.

A dessa förhållanden hafva revisorerna ansett sig böra fästa Riksdagens

uppmärksamhet.»

I häröfver afgifvet utlåtande af den 20 december 1909 har riksarkivarien

anfört följande.

Bill. till Prat. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

»Riksarkivarien har med intresse tagit del af revisorernas framställning,

som berör ett problem, hvars lösning visar sig mer och mer angelägen.

Det närvarande läget är följande. I tvenne underdåniga skrivelser,

den 4 september och den 3 oktober 1903 (tryckta i Meddelanden från

svenska riksarkivet, ny följd, I: 7, 8), upptog riksarkivarien frågan om

utgallring af värdelösa handlingar dels ur öfverståthållarämbetets och länsstyrelsernas,

dels ur de centrala ämbetsverkens och med dem likartade

myndigheters arkiv, samt hemställde, att vederbörande myndigheters yttranden

uti frågan måtte inhämtas. Med hänsyn till dess på samma gångomfattande

och ganska invecklade natur ansågs det från början lämpligt

att behandla hvardera gruppen af myndigheter för sig. De centrala ämbetsverkens

och med dem sidoordnade myndigheters utlåtanden inkommo efterhand

under åren 1903—1907, och den 10 mars 1908 afgaf riksarkivarien

ett utförligt betänkande i frågan (tryckt i Meddelanden från svenska riksarkivet,

ny följd, I: 19—21), till hvilket för detaljerna här endast torde

behöfva hänvisas. Riksarkivarien föreslog dels vissa allmänna förhållningsregler,

som i sin mån kunde bidraga att förekomma arkivens öfverfyllnad,

dels vissa reglers utfärdande för ett antal särskild! angifna ämbetsverk.

Det var med anledning häraf, som den 5 juni innevarande år en nådig

kungörelse utfärdades med ett antal allmänna bestämmelser rörande utgallring

af värdelösa handlingar ur de centrala ämbetsverkens och myndigheternas

arkiv med några få angifna undantag, hvarjämte föreskrefs att,

om för verk eller myndighet erfordrades bestämmelser om utgallring af

handlingar utöfver hvad i kungörelsen funnes angifvet, borde därom för

verket eller myndigheten göras särskild underdånig framställning.

Statsrevisorerna referera den nådiga kungörelsens innehåll men uttala

på samma gång den föreställningen, att utgallringen borde i regeln kunna

ske i vidsträcktare omfattning än den af Kungl. Maj:t påbjudna, i det att

dels derå myndigheter än de i ofvannämnda författning angifna syntes

böra erhålla föreskrifter om utgallring af värdelösa handlingar, dels flera

slag af sådana handlingar än de i författningen angifna torde kunna underkastas

förstörelse. Att i en kungörelse med allmänna bestämmelser utöfver

dem, som redan blifvit upptagna, få några flera inryckta, synes mig emellertid

vara vanskligt nog. Hvad åter de speciella bestämmelserna för hvarje

särskild! ämbetsverk angår, har riksarkivarien i den underdåniga skrifvelsen

af den 10 mars 1908 redan erinrat, att åtskilliga ämbetsverk förklarat sig

inga sådana behöfva, men att denna förklaring i ett och annat fall väckt

någon undran. Någon möjlighet för riksarkivarien att härvidlag ingripa

synes emellertid icke för närvarande föreligga, utan har han ansett sig

böra låta vid dessa förklaringar bero. Beträffande öfriga ämbetsverk, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

afgifvit förslag till utgallring, synas dessa till omfattningen onekligen vara

rätt ojämna. I ett och annat fall, särskildt da riksarkivets mening inhämtats,

såsom t. ex. skett i fråga om statskontoret och kammarrätten,

tyckas de föreslagna åtgärderna kunna blifva effektiva nog. I vissa andra

fall förefalla de åter vara rätt knapphändiga. Äfven här har emellertid

riksarkivarien saknat bemyndigande att ingripa. Att återigen få förslagen

om specialbestämmelser vederbörligen stadfästa är i den nådiga kungörelsen

öfverlåtet åt hvarje enskildt verks initiativ; riksarkivarien har icke något

Uppdrag att påskynda ett sådant, utan har endast att tillse, att redan gifna

föreskrifter om gallring iakttagas, eller att yttra sig i sådana frågor. Härtill

kommer, att de gifna bestämmelserna närmast afse framtiden. Att

låta dessa eller eventuella specialbestämmelser om utgallring få retroaktiv

verkan torde blifva ganska svårt, så länge icke de större administrativa

arkiven till sina äldre delar äro samlade uti en med riksarkivet föienad

administrativ arkivdepå eller åtminstone direkt ställts under riksarkivets

ledning, och äfven i dessa fall blir uppgiften icke blott ömtålig utan helt

visst äfven mycket tidkräfvande: riksarkivets nuvarande ej alltför talrika

tjänstemannapersonal har ju närmast till uppgift att sörja för arkivaliers

vård och bevarande, icke för deras förstörande. Till sist må erinras, att

man visserligen icke får göra sig alltför öfverdrifna föreställningar om

verkningarna särskildt af de allmänna föreskrifterna om utgallring åt

handlingar. . .....

Äfven akterna från Kungl. Maj:ts kansli ha med hänsyn till möjligheten

af utgallring gjorts till föremål för behandling i riksarkivet, men det

har visat sig svårt att få några allmänna regler uppställda, som utan

olägenhet låta tillämpa sig. Åtminstone händer det då och då, att till

departementen rekvireras akter af äldre datum, som man i riksarkivet

ansett utan tvekan bort kunna utgallras. Äfven här torde resultatet, så

länge det är fråga om enstaka handlingar, blifva jämförelsevis ringa, på

samma gång som pröfningen af akternas möjliga värde drar lång tid.

Annorlunda ställer sig visserligen saken, om det blir fråga om hela grupper,

men sådana förekomma ej så särdeles ofta. På framställning af riksarkivarien

har emellertid Eders Kungl. Maj:t den 20 november 1908 medgift,

att de ständigt växande akterna i de fattigvårdsmål, som inför Kungl.

Maj:t föredragits, få efter tio år utgallras. Äfven ett par andra grupper

af i yttre hänseende likartadt slag förekomma och undersökningar i fråga

om möjligheten af sådan utgallring fortgå i riksarkivet.

Statsrevisorerna ha i fråga om handlingar, som ytterligare efter viss

tid skulle kunna förstöras, särskildt nämnt kvittenser och räkenskaper och

. o n.. 1. 1 1 t 1'' 9 - .

angifvit ett antal förvaltande verk,

i fråga om hvilka en sådan åtgärd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

bolde kunna förekomma. I utlåtandet af 10 mars 1908 har riksarkivarien

beträffande telegraf-, järnvägs- och generalpoststyrelserna fäst uppmärksamheten

. på detta förhållande och får hvad de centrala verken an^år

hänvisa . till en underdånig skrifvelse af denna dag, som samtidigt afgår.

Statsrevisorerna ha äfven fäst uppmärksamheten vid de länsräkenskaper,

som insändas till kammarrätten och kvarstanna i hufvudstaden. De nyare

årsserierna deponeras för närvarande i riksarkivet, de äldre serierna förvaras

i kammararkivet. En utredning i detta afseende kan visserligen

göras, om uppdrag därtill lämnas åt riksarkivet.

Skall emellertid i hufvudstaden utgallringen utsträckas äfven till äldre

serier af administrativa handlingar och skall en sådan blifva verkligt effektiv,

kan det svårligen ske utan en åtminstone temporär förstärkning af

riksarkivets arbetskrafter; riksarkivarien har i det föregående redan antvdt

detta.

Bland de myndigheter, hvilkas arkiv torde kunna göras till föremål

för utgallring och som icke omnämnts i nådiga kungörelsen af den 5 juni,

ha statsrevisorerna särskilt framhållit länsstyrelserna. Såsom redan är

nämndt, har frågan beträffande dem af riksarkivarien upptagits i den

underdåniga skrifvelsen den 4 september 1903. Yttranden ha sedermera

inkommit dels från öfverståthållarämbetet, dels från länsstyrelserna, inen

de ha till innehållet varit af den mest brokiga beskaffenhet, och svårigheten

följaktligen icke ringa att med ledning af dem få fram något enhetligt

förslag. Riksarkivarien har också under sina inspektioner i landsorten

ägnat särskild uppmärksamhet åt denna fråga och hoppas kunna

under år 1910 inkomma med yttrande i densamma. Äfven till domkapitlens

arkiv, som ju också äro rätt omfattande, om än icke i samma grad

som länsstyrelsernas, ha dylika undersökningar utsträckts.

Detta är hvad riksarkivarien för närvarande haft att anföra med anledning

af statsrevisorernas mycket beaktansvärda framställning i denna

arkivfråga. Den har, såsom synes, varit föremål för rätt stor uppmärksamhet

i riksarkivet och kommer gifvetvis att hädanefter så förblifva, så

långt riksarkivets arbetskrafter det medgifva.»

Riksarkivariens ofvanberörda skrifvelse af likaledes den 20 december

1909 angående utgallring ur vissa centrala ämbetsverks arkiv af värdelösa

arkivalier är af följande lydelse:

»1909 års statsrevisorer ha i sin berättelse under åttonde hufvudtiteln,

riks- och landsarkiven, bland annat anfört, att enligt deras föreställning

flera slag af handlingar än de i nådiga kungörelsen den 5 juni 1909 uppräknade

torde kunna underkastas förstörelse, i hvilket afseende, enligt deras

mening, torde i främsta rummet förekomma kvittenser och räkningar

O *

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

h vil ka efter tio års förlopp icke längre torde behöfva bevaras. Sådana

handlingar, fortsätta statsrevisorerna, synas i stor mängd förekomma »särskild!

bland räkenskapsverifikationerna hos arméförvaltningen, marinförvaltningen,

postverket, telegrafverket, järn vägsförvaltningen och tullverket»,

»möjligen», heter det vidare, »bör en del verifikationshandlingar bevaras,

såsom exempelvis af redogörare afgifna medelsredovisningar och sammandrag

af dem samt, hvad tullverket beträffar, skeppslistor och konfiskationsjournaler».

I sammanhang därmed anse statsrevisorerna lämpligt, »att de

vid räkenskapeima fogade verifikationerna fördelas sålunda, att handlingar,

som skola alltjämt förvaras, bindas tillsamman och att de, som kunna efter

någon tid förstöras, inrymmas i särskilda band».

Kvittenser och verifikationer höra för äldre tider till de viktigaste källorna

för den ekonomiska historien och kulturhistorien; i våra dagar kan

detta ej längre sägas vara fallet, då så många andra källor för nämnda

kunskapsgrenar flöda, och då statistiskt material af alla slag insamlas och

bearbetas. Frågan är i riksarkivariens underdåniga skrifvelse den 10 mars

1908 berörd i sammanhang med telegrafstyrelsens förslag till utgallring.

Enligt detsamma behöfde bland annat endast medelsredovisningarna och

de å hufvudkassan gjorda sammandragen af dessa bevaras, men kvittenser

och räkningar kunde efter tio år förstöras. Då styrelsen emellertid förutsatte,

att enahanda bestämmelser blefve gällande »för med telegrafstyrelsen

likställda ämbetsverk», vände sig riksarkivarien den 26 juni 1907 till generalpoststyrelsen

och järnvägsstyrelsen, under förutsättning att det var

dessa verk, som med nämnda uttryck närmast åsyftades. Deras svar inkommo,

generalpoststyrelsens den 7 april och järnvägsstyrelsens den 4

december 1908, båda alltså efter det att skrifvelsen af den 10 mars expedierats;

det förstnämnda har sedermera öfverlämnats till kungl. ecklesiastikdepartementet,

af båda biläggas emellertid här afskrifter. Generalpoststyrelsen

förklarade, att »någon mera beaktansvärd erinran icke synes kunna

framställas mot en dylik utgallring», men att, då hittills verifikationerna

i allmänhet bundits tillsammans med vederbörande redovisningshandlingar

eller hufvudräkningar med utlandet, synes någon utgallring af ifrågavarande

slag icke för närvarande lämpligen böra äga rum, men hade styrelsen

nu förcskrifvit, att hädanefter omförmälda redovisningshandlingar

och hufvudräkningar skulle bindas särskild! för sig samt tillhörande verifikationer

för sig. Järnvägsstyrelsen å sin sida fann visserligen hinder ej

möta för en dylik utgallring, men ansåg att, då densamma af utrymmeshänsyn

icke för närvarande vore erforderlig, utgallringen, som i hvarje

fall borde verkställas endast i den omfattning behofvet af ökadt utrymme

inom arkivlokalerna påkallade, företoges, först när det visat sig, att den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

på grund af utrymmesskäl vore nödvändig, samt endast i ofvan angifna

utsträckning. Riksarkivarien är hvad dessa järnvägsstyrelsens reservationer

angår af annan mening. Det är icke, när arkivet är öfverfylldt, som gallring

bör vidtagas; tvärtom bör man i tid genom lämpliga åtgärder söka

förekomma att arkiven alltför hastigt fyllas. Det kan icke heller anses

tillbörligt att skjuta hela ansvaret för och bördan af en utgallring på

kommande generationer. Så har visserligen hittills skett, och det är visserligen

mycket bekvämt, men förhållandena ha också blifvit därefter.

De tre nämnda ämbetsverken ha emellertid i princip ingenting emot

att kvittenser och räkenskaper efter en tid af tio år utgallras. Det

synes sålunda endast återstå att få fastslaget, att hädanefter medelsredovisningar,

hufvudräkningar m. m. dylikt skola särskildt bindas samt att

kvittenser och verifikationer efter en tid af tio år få förstöras. Hvad soin

återstår vore att tillse, i hvad mån genom ombindning en dylik utgallring

kan utsträckas äfven till den förflutna tiden.

Till de öfriga af statsrevisorerna anförda ämbetsverken, arméförvaltningen,

marinförvaltningen och tullverket, torde måhända kunna läggas

fångvårdsstyrelsen och lotsstyrelsen. I afseende på dessa vore det visserligen

önskvärdt att få en utredning till stånd, i hvilken mån genom särskildt

inbindnings- och förvaringssätt de egentliga redovisningshandlingarna och

hufvudräkningarna kunde skiljas från kvittenser och verifikationer i vanlig

mening, samt huruvida icke dessa senare efter en tid af tio år kunde förstöras,

äfvensom huruvida hvad äldre serier angår genom ombindningsåtgärder

någonting i det afseendet kunde vinnas.

Riksarkivarien får sålunda i underdånighet hemställa om åtgärders

vidtagande i angifvet syfte dels i afseende på de tre första ämbetsverken,

dels i afseende på de fem sista och är villig, om så skulle befinnas önskvärdt,

att adjungera en tjänsteman i riksarkivet vid de sistnämnda utredningarna

för att tillse, att de arkivtekniska synpunkterna göras gällande».

Genom revisorernas nu föreliggande uttalande har inför Riksdagen

bragts den alltmera trängande frågan om möjligheten att genom utgallring

ur de centrala ämbetsverkens och länsstyrelsernas arkiv af handlingar af

mindre betydelse bereda ökadt utrymme för de sig alltmera hopande

arkivalier af sådan beskaffenhet, att de måste anses nödvändigtvis böra

för framtiden bevaras. Såsom af revisorernas uttalande och riksarkivariens

i ärendet afgifna yttranden framgår, har också ej mindre Eders Kungl. Maj:t

genom kungörelse den 5 juni 1909 förordnat om dylik utgallring i viss angifven

omfattning hos vissa i Stockholm befintliga ämbetsverk och myndigheter

än äfven riksarkivarien gjort framställning till Eders Kungl. Maj:t

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

om utgallring efter en vidsträcktare måttstock än den i berörda kungörelse

angifna ur åtta särskilda centrala ämbetsverks arkiv. Riksdagen, som till

fullo delar revisorernas, af riksarkivarien i hufvudsak biträdda uppfattning

om önskvärdheten, för att icke säga nödvändigheten, af åtgärders vidtagande

till förekommande af arkivens öfverfyllning med delvis mindre värdefulla

handlingar, håller jämväl före, att utgallring skulle kunna äga rum såväl

hos flera ämbetsverk och myndigheter som ock i större omfattning beträffande

materialet än i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse finnes stadgadt.

Huruvida det önskade målet kan vinnas genom att ytterligare generalisera

de i kungörelsen angifna utgallringsprinciperna — något som af riksarkivarien

betviflas — eller särskilda föreskrifter för hvarje ämbetsverk och myndighet

må visa sig erforderliga, tilltror sig Riksdagen icke att afgöra, utan lärer

frågan härom böra blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts utredning och

pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om och i hvad mån utgallring

ur de centrala ämbetsverkens och myndigheternas samt länsstyrelsernas

arkiv af mindre värdefulla handlingar må kunna verkställas i vidsträcktare

mån än den i kungl. förordningen den 5 juni 1909 angifna

samt därefter vidtaga de åtgärder hvartill omständigheterna må anses

föranleda.

Beträffande bestridandet af och redovisningen öfver kostnaderna för

de af Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer och liknande beredningar förfares,

enligt hvad revisorerna vidare meddela, för närvarande på olika sätt. Sålunda

aflämnas i regel till kammarrätten redovisning för kommittéers och

tillkallade sakkunniges expensutgifter, till hvilkas bestridande ordföranden

plägar efter Kungl. Maj:ts medgifvande i statskontoret uppbära nödiga

medel, hvaremot ordförandes, ledamöters och sekreterares räkningar öfver

arfvoden och resekostnader i allmänhet granskas och utbetalas i statskontoret.

Kostnaderna för tillfälliga biträden likvideras än af ordföranden

med från statskontoret rekvirerade medel, än direkt i statskontoret. Tryckningen

af kommittébetänkandena betalas dels af statskontoret dels ock, beträffande

de för Riksdagen afsedda exemplar, af riksgäldskontor. De

räkningar, hvilka sålunda likvideras i statskontoret, ingå emellertid icke

bland verifikationerna till den statskontorets räkenskap, som öfverlämnas

till kammarrätten, utan återfinnas på spridda ställen bland statskontorets

s. k. anordningshandlingar, hvilka förvaras hos ämbetsverket. Det har

äfven någon gång förekommit, att redovisning beträffande expensmedlen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

ingifvits direkt till Kungl. Maj:t, som i sådant fall vanligen öfverlämnat

redovisningen till kammaiTätten.

Då någon viss tid för afgifvande af redovisning till kammarrätten

öfver kommittéers expensutgifter icke är föreskrifven, kunna flere år förgå,

innan en sådan redovisning aflämnas, enär detta ofta sker först efter kommittéers

afslutande. Sålunda återstå oredovisade förskott:

för år 1904 ............................................. kronor 3,000: —

» » 1905 ............................................. » 13,800: —

» » 1906 ............................................. » 34,513: 19

» » 1907 ............................................ » 137,406:81

På grund af det olikartade sätt, hvarpå kommittékostnaderna sålunda

redovisas, erhålles icke någon öfverskådlighet öfver desamma, hvarjämte

granskningen i hög grad försvåras. Revisorerna hade därför velat ifrågasätta,

huruvida icke föreskrifter till afhjälpande af dessa olägenheter och

för vinnande af likformighet i afseende på redovisningen borde meddelas.

Åtgärder för ernående af mera likformighet i redovisningssättet och

för underlättandet af granskningen af ifrågavarande redovisning syntes

med så mycket större skäl kunna ifrågasättas, som kostnaderna för kommittéer

och liknande beredningar vore högst betydliga. Sålunda utgåfvos

för detta ändamål:

år 1904

» 1905

» 1906

» 1907

* 1908

kronor 387,925: 61

» 290,590:09

» 407,898: 66

» 677,568:04

» 931,485:60

Öfver denna anmärkning hafva statskontoret och kammarrätten gemensamt

afgifvit utlåtande den 15 januari 1910 och därvid anfört följande:

»Ämbetsverken anse, i likhet med revisorerna, att ett enhetligt behandlingssätt

i förevarande hänseende vore eftersträfvansvärdt. En fullständig

likformighet torde emellertid icke alltid kunna ernås, emedan

ifrågavarande kommittéer, kommissioner och beredningar till sin tillkomst

och sammansättning samt de förhållanden, under hvilka de arbeta, ofta

äro sinsemellan mycket olika.

Häraf och i följd af de ofta vidt skiljaktiga bestämmelserna om kostnadernas

beräknings- och redovisningssätt försvåras också icke blott bokföringen

utan jämväl granskningen såväl i statskontoret vid medlens utbetalande

som i kammarrätten, sedan redovisningarna dit inkommit. Och

den allmänna öfversikt af kostnaderna, som af revisorerna framhållits så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

som önskvärd, saknas i vissa fall alldeles, enär de olika utgifterna för

ledamotsarfvoden, sekreterararfvoden, tryckningskostnader och expenser

förekomma i olika räkenskaper och under olika utgiftstitlar.

Dock kommer statskontoret att i sammanhang med den förändrade

bokföring därstädes, som blifvit af Eders Kungl. Maj:t föreskrifven genom

nådig kungörelse den 10 nästlidne december, företaga vissa förändringar

i fråga om förskottens annoterande i de å statskontorets utgiftsbyrå förda

anteckningsböcker, hvilka förändringar torde komma att i viss mån bidraga

tiil vinnande af den hittills saknade öfversikten. Det skulle ocjtså

för erhållande af en statistisk öfversikt öfver samtliga kostnader för de

särskilda kommittéerna kunna å nämnda byrå uppläggas en liggare, i

hvilken de från statskontoret anordnade utgifterna för kommittéer, kommissioner

och liknande beredningar, efter hand som de förekomme, blefve

annoterade. Om det tillika föreskrefves, att vederbörande redogörare för

de till kommitténs förfogande ställda exspensmedel skulle efter hvarje års

utgång till statskontoret anmäla, huru mycket af berörda expensmedel

under året åtgått, och anteckning härom gjordes i nämnda liggare, torde

ur denna alltid kunna hämtas nöjaktig kännedom om kommitténs utgifter.

I denna liggare komme emellertid att saknas kommittéutgifter, som bestridas

från medel, hvilka för sådana ändamål stå till armé- och marinförvaltningarnas

förfogande.

Därest emellertid revisorerna afsett likformighet i fråga om själfva redovisningen

af förevarande statsutgifter, synes böra komma under ompröfning,

huruvida det icke skulle kunna åt vederbörande kommittéordförande öfveplämnas

att med biträde af den hos kommittén anställda sekreteraren eller

annan tjänsteman, enligt de af Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall

o-ifna bestämmelser, utbetala såväl arfvodena som resekostnadsersättningarna

samt att redovisa de för ändamålet från statskontoret mottagna förskottsmedlen

inför kammarrätten i en från kommittéarbetets början löpande

räkenskap, hvartill ett enhetligt formulär torde böra utarbetas och till

efterrättelse fastställas. Härvid möter emellertid en svårighet därutinnap,

att det icke alltid kan förutsättas, att en kommittéordförande kan med tillräcklig

författningskunskap granska af kommittéledamöterna aflämnade reseräkningar.

Det har ifrågasatts, att denna olägenhet skulle kunna undanröjas

genom meddelande af föreskrift för vederbörande revisor i statskontoret

(respektive armé- och marinförvaltningarna) att i sådant fall på ordförandens

begäran lämna honom nödigt biträde. Betänkligheter mot eu

sådan anordning torde dock kunna möta, vare sig man i sammanhang

därmed ville lägga redovisningsansvaret för eventuellt oriktig utbetalning

på den biträdande revisorn eller på kommittéordföranden. I förra fallet

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

skulle revisorn kunna få sig ålagd återbetalningsskyldighet för medel, med

hvilkas utbetalning det ämbetsverk han tillhör icke haft något att skaffa,

och i det senare fallet skulle man göra kommittéordföranden ansvarig för

tillämpning af författningar, om hvilka han ofta nog torde sakna närmare

kännedom och för hvilkas tolkning han vore hänvisad till en statens tjänsteman,

hvilken senare haft att yttra sig i frågan utan redogörareansvar.

Hvad särskildt tryckningskostnader beträffar, torde, om det anses

ömkligt att dessa sammanföras, hinder ej möta för att statskontoret utanordnar

dessa kostnader i deras helhet, mot ersättning från riksgäldskontoret

för den del däraf, som belöper sig å för Riksdagen afsedt tryck.

I hvarje händelse lärer föreskrift böra meddelas därom, att kommitté

är skyldig att årligen inom viss bestämd tid, räknadt från föregående

kalenderårs utgång, eller, ifall kommittén under årets lopp afslutat sitt

arbete, inom viss tid därefter till kammarrätten ingifva redovisning för

mottagna medel.»

I likhet med revisorerna anser Riksdagen det högeligen önskvärd!, att

bestridandet af kommittékostnaderna sker på sådant sätt att ej mindre

öfverskådlighet öfver en viss kommittés totala kostnadsbelopp må utan

svårighet kunna erhållas än äfven granskningen af redovisningsräkningarna

i största möjliga grad underlättas.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t

utfärda föreskrifter angående utbetalningen och redovisningen af kommittékostnader

i syfte att den största möjliga öfverskådlighet öfver de med

hvarje särskild kommitté eller liknande beredning förenade kostnader må

kunna vinnas och granskningen af redovisningsräkningarna för samma

kostnader underlättas.

Revisorerna meddela vidare, hurusom i anledning af Riksdagens i

skrifvelse den 11 maj 1884 gjorda framställning Kungl. Maj:t enligt kungörelse

den 23 maj 1884 förordnat, att ej allenast statskontoret och alla

öfriga centrala förvaltande verk utan äfven de allmänna inrättningar,

hvilka åtnjuta statsanslag och hvilkas räkenskaper öfverlämnas till granskning

af Riksdagens revisorer, skola årligen senast före juli månads utgång

till finansdepartementet insända till Konungen ställda berättelser om den

dem tillhörande förvaltning eller om utöfvad verksamhet den tid, för

hvilken afsilande räkenskaper böra vid den närmast förestående revisionen

företes, samt vid dessa berättelser foga räkenskapssammandrag, affattade

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Nr 66. 19

i samma form, som i berättelsen angående näst föregående statsrevision

begagnats.

Denna föreskrift hade, hvad revisionsåret beträffade, icke iakttagits af

åtskilliga verk och inrättningar, hvilka antingen underlåtit att insända

räkenskapssammandrag eller insändt räkenskapssammandrag, som icke varit

affattade i föreskrifven form.

«

De förra vore:

Ståthållarämbetena vid de kungl. slotten.

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Justitiekanslersämbetet.

Svea hofrätt.

Göta hofrätt.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Krigshofrätten.

Krigshögskolan.

Artilleri- och ingenjörshögskolan.

Sjökrigshögskolan.

Sj ökvarteverket.

Nautisk-meteorologiska byrån.

Öfverståthållarämbetet.

Riksförsäkringsanstalten.

Karantänsinrättningen på Känsö.

Drottninghuset.

Kammarkollegium.

Kammarrätten.

Bankinspektionen.

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

Rikets allmänna kartverk.

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.

De senare vore:

Sjökrigsskolan.

Medicinalstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

öfverintendentsämbetet.

Kungl. biblioteket.

Nationalmuseum.

Lifrustkammaren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

Kung!, och Hvitfeldtska stipendieinrättningen.

Uppsala universitet.

Lunds universitet.

Högre lärarinneseminariet.

Tekniska skolorna.

Gymnastiska centralinstitutet.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Institutet för blinda.

Farmaceutiska institutet.

Aug. Abrahamsons stiftelse.

V eterinärinstitutet.

Veterinärinrättningen i Skara.

Arméns pensionskassa.

Flottans pensionskassa.

Telegrafverkets pensionsinrättningar.

Elementarlärarnes änke- och pupillkassa.

Folkskollärarnes pensionsinrättning.

Prästerskapets änke- och pupillkassa.

Lasarettsläkarnes pensionskassa.

Döfstumlärarnes pensionsanstalt.

I sammanhang härmed hafva revisorerna erinrat om, att tiden för

ifrågavarande berättelsers och räkenskapssammandrags ingifvande till finansdepartementet,

hvilken genom förenämnda kungörelse af den 23 maj 1884

bestämdes till senast före juli månads utgång, med hänsyn därtill, att

Riksdagens revisorer då jämlikt 72 § riksdagsordningen skulle sammanträda

den 15 augusti, syntes, sedan tiden för revisorernas sammanträden

enligt den år 1885 beslutade ändringen i nämnda § af riksdagsordningen

samt enligt instruktion för revisorerna blifvit bestämdt till den 1 oktober,

böra därefter lämpas.

Riksdagens af revisorerna åberopade skrifvelse den 11 maj 1884, på

grund af hvilken kungl. kungörelsen den 23 i samma månad utfärdades,

afläts i anledning af 1883 års revisorers berättelse, i hvilken framhållits,

hurusom åtskilliga verk och myndigheter underlåtit att till revisionen insända

föreskrifna berättelser och räkenskapssammandrag; och anhöll Riksdagen

i denna skrifvelse — efter meddelande att åtskilliga verk i sina

öfver revisorernas anmärkning afgifna förklaringar framhållit att de icke

vore att hänföra till sådana penningförvaltande verk, som i då gällande

förordningar angående förevarande angelägenhet omförmäldes — att, då

skyldigheten att, på sätt i cirkuläret den 16 juni 1875 föreskrefves, af
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse Nr 66.

gifva räkenskapssammandrag för att statsrevisionen tillställas utan tvifvel

borde åligga alla de verk och inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag'' och

för hvilkas medelsförvaltning alltså i revisorernas berättelse redogjordes,

samt då, äfven om från åtskilliga institutioner berättelsen angående förvaltningen

icke kunde omfatta annan verksamhet än den som af räkenskaperna

kunde inhämtas och bedömas, likväl i de flesta fall särskilda

meddelanden, utöfver hvad räkenskaperna innehölle, vore för statsrevisionen

af vikt och intresse, Kungl. Majrt täcktes meddela föreskrifter, hvarigenom

alla verk och inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag och hvilkas räkenskaper

öfverlämnades till granskning af Riksdagens revisorer, alades att,

på sätt och i den ordning kungl. cirkulärbref ven den 14 augusti 1841,

den 13 maj 1859 och den 16 juni 1875 bestämde, insända för statsrevisionen

afsedda berättelser och räkenskapssammandrag.

Såsom af kungl. kungörelsen den 23 maj 1884 framgår, har emellertid

åt densamma gifvits en lydelse, som för ifrågavarande skyldighet uppdrager

snäfvare gränser än i Riksdagens skrifvelse torde hafva afsetts.

Enligt hvad som inhämtas af de öfver nu föreliggande anmärkning afgifna

förklaringar hafva också åtskilliga verk och myndigheter ansett, att berörda

kungörelse icke är på dem tillämplig. Tj tan att vilja inlåta sig pa denna

fråga, vill emellertid Riksdagen, som vidhåller den af 1884 års Riksdag

uttalade uppfattningen om utsträckningen af ifrågavarande skyldighet,

framhålla att, därest vid pröfning skulle befinnas, att med tillämpning af

nu gällande bestämmelser icke samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta

statsanslag, skulle vara underkastade nämnda kungörelses bestämmelser,

ändrade föreskrifter härutinnan synas böra meddelas.

Mot förslaget att framflytta den i den kungl. kungörelsen bestämda

tidpunkten för berättelsernas och räkenskapssammandragens afgifvande har

Riksdagen intet att erinra, och synes den nya tidpunkten lämpligen kunna

bestämmas till före den 15 september.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, hvilka åtgärder må vara

erforderliga för att samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta statsanslag

och hvilkas räkenskaper öfverlämnas till granskning af Riksdagens revisorer,

må före den 15 september hvarje år afgifva sådana berättelser och räkenskapssammandrag,

som omförmälas i kungl. kungörelsen den 23 maj 1884,

samt därefter meddela de föreskrifter, som af omständigheterna påkallas.

Stockholm den 9 april 1910.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.