Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges Rikslank.

1911-02-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:17, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges Rikslank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 17.

1

Nr 17.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 21 februari 1911.

— — — — Andra kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner

om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges Rikslank.

(Bankoutskottets utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

I särskilda inom Riksdagen väckta motioner (I: 29 ock II: 47) kar

föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade

lydelse af 27 § kanklagen.

»Riksbanken förvaltas — — —--— — — sju fullmäktige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens

styrelse, åtnjuter af riksbankens medel årligt arfvode till belopp, motsvarande

hvad enhvar af de öfriga fullmäktige i denna sin egenskap

äger uppbära enligt aflöningsstat, fastställd af Riksdagen, samt därutöfver

fyratusen kronor för år räknadt.»

Såsom af motionärerna framhållits, synes det ligga i sakens natur,

att fullmäktiges ordförande med den ställning, kan intager som representant

för regeringsmakten, åtminstone i regel bör deltaga i fullmäktiges

dagliga sammanträden. Öfriga fullmäktige åter — frånsedt naturligen

de tre deputerade — torde icke anses hafva skyldighet att tillstädeskomma

oftare än vid det sammanträde, som för behandling af allmänna

ärenden hålles en gång i hvarje vecka. Hvad sålunda anförts i fråga

om ordförandens särställning i förhållande till öfriga fullmäktige vinner

jämväl stöd däraf, att en särskild suppleant finnes förordnad för ordBih.

till Riksil. Prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Käft. (Nr 17-22.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrifvelse Nr 17.

för anden, och att denne suppleant skall inkallas, när förfall för ordföranden

anmälts.

Med den trägnare tjänstgöring, som sålunda påhvilar ordföranden,

och då denne tillika är förhindrad att utöfva annan befattning inom

bankens styrelse, vill det synas rättvist att bereda honom något högre

arfvode än det, öfriga fullmäktige i denna sin egenskap åtnjuta. Motionärernas

framställning om förhöjning af det nuvarande arfvodet lärer

alltså få anses vara i och för sig befogad. Då emellertid ordföranden

förordnas af Eders Kungl. Maj:t och vid ett föregående tillfälle eller år

1897 från Kungl. Maj:ts sida förelegat förslag, att arfvodet måtte bestämmas

till 6,000 kronor, har Riksdagen för sin del i anledning af

motionerna icke ansett sig böra gå utöfver Kungl. Maj:ts berörda förslag.

Då det torde vara lämpligt, att den nya bestämmelsen snarast

möjligt vinner tillämpning, har Riksdagen besluta, att ändringsstadgandet

skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

Riksdagen har alltså i anledning af förevarande motioner för sin

del antagit följande.

Lag

om ändrad lydelse af 27 § i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank.

Riksbanken förvaltas, enligt § 72 regeringsformen och § 71 riksdagsordningen,

af sju fullmäktige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens

styrelse, åtnjuter af riksbankens medel årligt arfvode till belopp, motsvarande

hvad enhvar af de öfriga fullmäktige i denna sin egenskap

äger uppbära enligt aflöningsstat, fastställd af Riksdagen, samt därutöfver

tvåtusen kronor för år räknadt.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 21 februari 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.