Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående disposition af förra majorsbostället Hammar nr 1 i Värmlands län, jämte en i ämnet väckt motion.
1911-05-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1911:179, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående disposition af förra majorsbostället Hammar nr 1 i Värmlands län, jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 179.
1
Nr 179
Uppläst, och godkänd hos Första kammaren den 29 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 29 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds
proposition angående disposition af förra majorsbostället
Hammar nr 1 i Värmlands län, jämte en i ämnet väckt motion.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 103.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 3 februari 1911 aflåten proposition, nr 148,
bär Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att, sedan förra majorsbostället 2 mantal Hammar nr 1 i Hammarö
socken af Värmlands län blifvit i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett i statsrådsprotokollet omförmäldt förslag fördeladt i åtta med
litt. A, B, C, I), E, F, G och H betecknade jordbrukslotter samt i tio
med I—X utmärkta tomter, egendomen må på det sätt upplåtas, att
dels den med litt. A betecknade jordbrukslotten försäljes på offentlig
auktion till den högstbjudande på de i kungl. brefvet den 29 maj
1874 stadgade villkor med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1912; och
dels öfriga jordbrukslotter äfvensom samtliga tomterna, de
med I och III betecknade efter hembud till ägarna af därå uppförda
byggnader, hvar för sig upplåtas enligt kungl. kungörelsen den 31
december 1909 angående förändrade grunder för åtgärder i syfte att
åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnaBihang
till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. (Nr 179—180.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 179.
hemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande af de
i kungl. brefvet till domänstyrelsen samma dag i fråga om tillämpningen
af berörda grunder meddelade närmare bestämmelser.
Vidare har i eu inom Riksdagen väckt motion föreslagits, att
Riksdagen måtte i samband med beslut om Eders Kungl. Maj:ts förenämnda
proposition i hvad den afsåge den del af förra inajorsbostället
Hammar, som är betecknad med litt. A besluta, att innan försäljning af
nämnda litt. skedde, till Hammarö församling mot en lösen af 500 kronor
upplåtas ett af landtmätaren S. A. Odquist uppmätt och kartlagdt
till nämnda boställe hörande tomtområde, omfattande en areal af 75 ar
80 kvadratmeter, med tillträdesrätt den 14 mars 1912.
Till stöd för denna motion har anförts följande:
Af skäl bland andra att förvärfva sig plats för byggande af fattiggård
hade Hammarö församling vid kommunalstämma den 14 juli 1908
beslutat att ingå till Eders Kungl. Maj:t med begäran att för det af senaste
värderingsnämnden uppskattade värdet få inköpa förra inajorsbostället
Hammar, men hade detta beslut öfverklagats och af Konungens befallningshafvande
upphäfts. Tanken hade då varit att med fattiggården förena
jordbruk till lämpligt omfång. Genom senare vunnen erfarenhet hade
denna tanke mer och mer öfvergifvits, tv dels vore arbetskrafterna dyra
och dessutom för jordbruket svåra att erhålla, dels vore de personer som
intoges å nuvarande fattiggården till allra största delen arbetsodugliga,
hvadan för ett jordbruks skötande ingen hjälp från deras sida vore att
förvänta. Då församlingen nu emellertid stode inför nödvändigheten att
uppföra en ny fattiggård, enär den gamla numera erbjöde otillräckligt
utrymme och dessutom vore för sitt ändamål alldeles olämplig och i alla
afseenden otillfredsställande, så hade den gamla tanken att å Hammars
område förvärfva plats för fattiggård åter uppstått. Ty då fråga blefve
om att finna plats för en sådan erbjöde sig ej någon som i fråga om
läge och lämplighet i öfrigt kunde jämföras med den, som funnes på
Hammars område. Hammars gård upptoge nämligen en afsevärd del
af socknens centralt belägna område, och platser å närliggande hemman,
som möjligen skulle lämpa sig för ändamålet, vore redan tagna i anspråk.
Det vore såväl med hänsyn till leverans af lifsförnödenheter som för sjukas
transport och lättheten att erhålla läkarehjälp åt synnerligt stor betydelse,
att en fattiggård finge ett gynnsamt läge. Hammarö församling
hade därför beslutat att söka förvärfva ett tomtområde på förra torplägenheten
Sandtorp under Hammar och för ändamålet låtit uppmäta
och kartlägga detsamma, samt genom domänintendenten värdesätta det.
Landshöfdingen i länet hade ock tillstyrkt afsöndringen. Meningen hade
3
Bilisdagens skrifvelse Nr 179.
vant, att församlingen skulle hafva ingått till Eders Kungl. Magt med
framställning i frågan, men då beslutet tillkommit så sent, att Eders
Kungl. Majrts proposition om Hammars försäljning redan förelegat färdig,
hade detta ej kunnat ske.
Församlingen hade därför hänvändt sig till motionären med anhållan
om att i samband med Eders Kungl. Maj:ts proposition om Hammar
söka få saken ordnad i enlighet med församlingens önskan. Då genom
ifrågavarande upplåtelse den för Hammarö synnerligen viktiga fattiggårdsfrågan
kunde vinna en snar och lycklig lösning, då statens intresse i
intet afseende träddes för nära, enär full ersättning erhölles, då tomtområdet
i fråga läge afsöndradt från all annan odlad mark och sålunda
ej förorsakade något intrång i hufvudegendomen, ej heller för denna vore
af minsta betydelse, och då vidare ej någon rubbning uppstode i den af
Eders Kungl. Maj:t framlagda planen till hemmanets styckning och försäljning,
så vore att hoppas, att Riksdagen ej ställde sig afvisande i denna
fråga och detta så mycket mindre som Hammarö församlings fattigvård
ej blifvit så litet betungad genom Hammar, i det den måst omhändertaga
hela familjer, som där innehaft längre eller kortare tids arbete.»
Frågan om försäljning af kronoegendomen Hammar har på grund
af framställningar af enskilda motionärer förut varit föremål för Riksdagens
pröfning, dock utan att vinna sin lösning, senast vid nästföregående
riksdag, då förslag väcktes om egendomens styckning i
egnahemslägenheter. I sitt öfver denna framställning afgifna utlåtande
yttrade vederbörande utskott, bland annat, att, enligt hvad utskottet
inhämtat, hehofvet af mark till egnahem syntes vara synnerligen stort
inom Hammarö socken, hvarest egendomen vore belägen, under det att
mark icke där kunde erhållas annat än till högt pris; och syntes utskottet
med hänsyn till, bland annat, detta förhållande starka skäl tala
för ett disponerande af egendomen på sätt sålunda ifrågasatts. Då
emellertid på vederbörlig utredning grundad framställning i ämnet kunde
förväntas blifva af Eders Kungl. Maj:t förelagd innevarande Riksdag,
föranledde, i enlighet med utskottets hemställan, berörda förslag icke
till någon Riksdagens åtgärd. Eders Kungl. Maj:ts sålunda förväntade
förslag bär nu förelagts Riksdagen till pröfning i ifrågavarande proposition.
Med afseende å hvad inom Riksdagen nästlidne år anförts i ämnet
har Riksdagen gifvetvis icke något att erinra emot egendomens i fråga
uppdelande i smålotter, utan förefaller det Riksdagen — i synnerhet som
departementschefen till statsrådsprotokollet uttalat, »att efterfrågan på
4
Riksdagens skrifvelse Nr 179.
egnahem lärer i nämnda trakt vara synnerligen stor)) — fast mer anmärkningsvärd!,
att ej en längre gående uppdelning af egendomen föreslagits
än som skett. Detta gäller särskild! den med litt. A betecknade lotten
eller hufvudgården, hvilken ensam omfattar den betydliga arealen af
162,17 har, däraf 94,954 har inägor och 07,236 har skog. Då egendomens
på denna lott belägna byggnader äro, enligt hvad upplyst
blifvit, så godt som oanvändbara, torde det i betraktande af det förefintliga
behofvet af jord för egnahem med skäl kunna befaras, att
lotten blifver inköpt i spekulationssyfte, i livilket fall ändamålet med
egendomens försäljning blefve i afsevärd mån förfeladt. Det synes
Riksdagen därför synnerligen ensidigt, att kronan själ!’ föranstaltar om
lottens fördelning i lämpliga mindre områden, därvid det i lorenämnda
motion framställda önskemålet torde kunna blifva behörigen beaktadt.
På grund af hvad sålunda anförts och då i öfrigt Riksdagen icke
haft annat att erinra emot förevarande proposition än att lotten litt. H.
eller Långkärret, som omfattar en areal af 45,9 51 har, däraf 38,5 6 har
skog, lämpligen bör försäljas på auktion enligt föreskrifterna i kungl.
brefvet den 29 maj 1874, har Riksdagen i anledning af propositionen
och motionen i fråga medgifvit, att, sedan förra majorsbostället 2 mantal
Hammar nr 1 i Hammare socken af Värmlands län blifvit i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet omförmälda förslag
och med iakttagande såvidt möjligt af ofvan framhållna önskemål
fördeladt i jordbrukslotter och tomter, egendomen må på det sätt upplåtas,
att
dels den med litt. A betecknade jordbrukslotten, därest ej densamma
helt eller till hufvudsaklig del uppdelats i mindre lotter, äfvensom
den med litt. H betecknade jordbrukslotten försäljas på offentlig
auktion till den högstbjudande på de i kungl. brefvet den 29 maj 1874
stadgade villkor med tillträdesrätt för köparen den 14 mars 1912;
dels öfriga jordbrukslotter, däri inbegripna de mindre lotter, hvari
lotten litt. A helt eller till hufvudsaklig del kan hafva blifvit uppdelad,
med undantag dock af det område, som kan hafva blifvit afskildt såsom
tomt för ny fattiggård för Hammarö församling, äfvensom de med
1—X utmärkta tomterna, de med I och III betecknade efter hembud
till ägarna af därå uppförda byggnader, hvar för sig upplåtas enligt
kungl. kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder
för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obernedlade bereda
tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar
och med iakttagande af de i kungl. brefvet till domänstyrelsen samma
Riksdagens skrifvelse Nr 179. 5
dag i fråga om tillämpningen af berörda grunder meddelade närmare
bestämmelser; och
dels det område, som kan hafva blifvit afskildt såsom tomt för
ny fattiggård för Hammarö församling, försälj es till församlingen mot
en köpeskilling, ej understigande 500 kronor, och på villkor i öfrigt
som Eders Kungl. Maj:t bestämmer.
Stockholm den 29 maj 1911.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.