Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående rätt för ägare till kronolotshemman att verkställa afsöndring från hemmanet.

1911-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:210, Skrifvelse till Konungen angående rätt för ägare till kronolotshemman att verkställa afsöndring från hemmanet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 210.

3

Nr 210.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 30 maj 1911.

— — — — Andra kammaren den 30 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående rätt för ägare till

kronolotshemman att verkställa afsöndring från hemmanet.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 105)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion bar framställning gjorts, att Riksdagen

ville för sin del besluta sådan ändring i gällande författningar,

att kronolotshemman tillkomme rätten att afsöndra en femtedel af ägovidden,

med bibehållande af samma skyldighet för stamhemmanet, som

förut ålåg detsamma.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Egnahemsfrågan har af såväl regering och Riksdag som den stora

allmänheten i vårt land omfattats med allt större intresse. Alla torde vara

ense därom, att egna hem åt så många som möjligt af vårt lands innebyggare

är ett af de viktigaste villkoren för vårt folks trefnad och andliga

såväl som ekonomiska framåtskridande. Också har man sökt befrämja

denna sak, bland annat, genom att i största möjliga utsträckning bereda

tillfälle till afsöndringar från såväl enskildes som kronans egendomar, nu

senast genom den förra året antagna ecklesiastiska boställsordningen, enligt

hvilken vissa prästerliga boställen få styckas till egnahemstomter. En fortsättning

på denna väg synes vara på det högsta att rekommendera. Bland

de s. k. kronolotshemmanen finnas många, som äro för afsöndring till egnahemslägenheter

synnerligen lämpliga. Men härvidlag ställer sig lagstiftningen

hindrande, i det att genom det kungl. brefvet af den 19 augusti

1823 är stadgadt, att dessa hemman ej få klyfvas eller mindre delar och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 210.

tillhörigheter därifrån afsöndras. Då med dessa hemman följer lotsningsskyldighet,

är det klart, att ofvannämnda bestämmelse tillkommit för att

förhindra, att hemmanets värde så skulle sjunka, att det ej kunde bära

lotsningsskyldigheten. Då emellertid dessa i regel välbelägna hemman,

hvilka sedan den långa tid tillbaka, då desamma genom skatteköp förvärfvades,

i värde flerdubblats, torde numera ej den ringaste risk förefinnas

att i någon män ändra dessa alltför stränga villkor. För andra i enskild

ägo varande eller under stadgad åborätt upplåtna jordegendomar är genom

lagen den 27 juni 1896 tillåtet att frånskilja och försälja intill eu femtedel

af ägo vidden, och denna rätt är i en del fall, såsom då det gällde afsöndring

till egnahemslägenheter i vissa län, utsträckt utöfver en femtedel

af ägovidden. Det synes mig både lämpligt och rimligt, att det beträffande

kronolotshemman gjordes samma bestämmelse i afseende å rätten

att afsöndra, nämligen att äfven härvidlag tilläts att frånskilja och försälja

intill en femtedel af ägovidden, dock med bibehållandet af samma lotsningsskyldighet

för stamhemmanet. Eu sådan ändring skulle, utan att

medföra någon risk med afseende på lotsningsskyldigheten, befrämja den

betydelsefulla egnahemsfrågan, då dessa hemman i regeln äro belägna vid

hamnplatser och större samhällen, där efterfrågan på egnahemslägenheter

är särskildt stor.»

Riksdagen har inhämtat, att enligt lotsjordeböckerna antalet lotshemman

och lotslägenheter af skattenatur utgör 144, däraf 8 lägenheter. Af de

under åborätt upplåtna kronolotshemman, hvilka afses i § 2 punkt 6 i

kungl. förordningen den 9 juli 1862 angående lotshemman och boningsplatser

för lotsar, återstår numera endast ett enda, nämligen hemmanet

Gåsholma nr 1 i Gäfleborgs län. Öfriga lotshemman och lotslägenheter

äro i jordeboken upptagna bland kronoegendomar under allmän disposition

och kunna således icke skatteköpas. Slutligen finnes ett fåtal lotshemman

af frälsenatur, beträffande hvilkas lotsningsskyldighet stadgas i § 5 af

nämnda kungl. förordning.

Vidare har Riksdagen inhämtat, att utaf ofvanberörda lotshemman och

lotslägenheter af skattenatur, hvilka äro belägua inom Stockholms, Östergötlands,

Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och

Västerbottens län, följande icke för närvarande torde tagas i användning

af lotsverket, nämligen: inom Östergötlands län: Gräntzö, Lindö och Lindöja

i Jousbergs socken samt Kettilö och Ilåskö i Gryts socken; inom Ivalmar

län: Örö i Misterhults socken samt Välde nr 1, 2 och 3 och Mölstadås

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 210.

5

i Mölstadås socken; inom Blekinge län: Långöra, Ungskär och Stenshamn

i Thorshamns socken samt Saxemora i Bonneby socken; samt inom Göteborgs

och Bohus län: Traveröd i Västra Frölunda socken, Askerö Östergården,

Västergården och Mellangärden i Norums socken samt Fläskön i

Q ville socken.

Hemmanen Ivettilö och Håskö hafva genom kungl. bref den 7 november

1879 befriats från lotsningsskyldighet mot erläggande af visst belopp.

Beträffande hemmanen Våldö nr 1—-3 har genom kungl. bref den 5

december 1884 förordnats, att, sedan äganderätt till ett af Våldö hemmansägare

upplåtet område och en därintill belägen utkiksplan blifvit åt lotsverket

förvärfvad samt den sålunda uppkomna lotsplatsen hunnit för sitt

ändamål behörigen bebyggas, ifrågavarande hemman skulle befrias från dem

åliggande lotsningsskyldighet.

Såsom framgår af förestående utredning, finnas bland lotshemman- och

lägenheter af skattenatur vissa, som icke tagas i användning för lotsskyldigheten.

Att det oaktadt äfven för dessa hemman och lägenheter gäller den

genom vissa äldre författningar meddelade bestämmelsen, att skatteköpta

kronolotsliemman icke få klyfvas eller afsöndringar från dem verkställas,

torde vara klart. Beträffande åter de fall, där Kungl. Maj:t på vissa

villkor medgifvit befrielse från lotsningsskyldighet, torde däremot nämnda

bestämmelse hafva upphört att äga tillämpning på de sålunda frigjorda

hemmanen.

Berörda bestämmelse, att skatteköpta kronolotshemman icke få klyfvas

eller afsöndringar från dem verkställas, har lämnats orubbad af senare

lagstiftning angående hemmansklyfning och jordafsöndring, och hvad sålunda

finnes stadgadt torde äga motsvarande tillämpning i fråga om det

på senare tider införda institutet ägostyckning. Detta torde på sätt jämväl

motionären framhållit äga sin grund däri, att den ifrågavarande fastigheter

åliggande lotsningskyldigheten må kunna behörigen fullgöras.

Beträffande de lotshemman och lotslägenheter, som icke tagas i användning

af lots verket, synes, enligt Riksdagens förmenande, förutsätt

ningen för nämnda inskränkning i fråga om rätt till kemmanklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring icke längre förefinnas, utan torde dessa

hemman och lägenheter utan olägenhet kunna i berörda afseende likställas

med andra under enskild äganderätt varande fastigheter. Beträffande åter

de lotshemman och lotslägenheter, hvilka tagas i anspråk för utgörande

af dem åliggande lotsningsskyldighet, tilltror sig Riksdagen icke för närvarande

kunna bedöma, huruvida en ägarne till dessa hemman och lagen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 210.

heter medgifven rätt till hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

i samma omfattning, som gäller i fråga om andra enskilda tillhöriga fastigheter,

skulle kunna äfventyra den ifrågavarande hemman och lägenheter

åliggande lotsningsskyldigheten. För bedömande af denna fråga är en utredning

gifvetvis behöflig, hvilken icke lärer kunna ske annorledes än

genom Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen är emellertid af den uppfattningen,

att åtminstone i fråga om vissa hemman och lägenheter, därest

rätt i ofvanberörda afseende medgåfves, samma trygghet för lotsningskyldighetens

fullgörande alltjämt skulle förefinnas.

På grund af det anförda och då Riksdagen i likhet med motionären

anser, att egnahemsrörelsen skulle främjas, därest lotshemman och lotslägenheter

i förevarande afseende medgåfves samma rätt som andra under

enskild äganderätt varande fastigheter, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, i hvilken omfattning och

under hvilka villkor — med hänsyn till de särskilda skyldigheter mot

det allmänna, som påhvila lotshemman och lotslägenheter -— dessa fastigheter

må kunna i fråga om rätt till klyfning, styckning och afsöndring

likställas med andra under enskild äganderätt varande fastigheter, samt

därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en dylik utredning

kan föranleda.

Stockholm den 30 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.