Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj;ts proposition angående anläggande af ett statens kraftverk vid Alfkarleby.
1911-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1911:220, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj;ts proposition angående anläggande af ett statens kraftverk vid Alfkarleby.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrifvelse Nr 220.
Nr 220.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 30 maj 1911.
— — — — Andra kammaren den 30 maj 1911.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj;ts proposition angående anläggande af ett statens
kraftverk vid Alfkarleby.
(Statsutskottets utlåtande Nr 88.)
Till Konungen.
I en den 3 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (nr 108)
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att dels för anläggande af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby bevilja
ett anslag af 9,210,000 kronor samt däraf för år 1912 anvisa ett
belopp af 3,450,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,650,000
kronor, dels ock för möjliggörande af berörda anläggning medgifva, att
Riksdagens skrifvelse Nr 220.
7
mellan Eders Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Söderfors bruks
aktiebolag och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, å andra sidan,
må afslutas aftal i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett berörda statsrådsprotokoll
bilagdt, af bolagen undertecknadt aftal.
Den nationalekonomiska betydelsen däraf, att de ofantliga naturrikedomar,
som ligga i våra vattenfall, tillgodogöras genom att tagas i
produktionens tjänst, synes Riksdagen uppenbar; och har denna betydelse
också vederbörligen blifvit beaktad af Riksdagen, som anvisat synnerligen
betydande belopp för tillgodogörande af statens vattenkraft vid
Trollhättan och Porjus. _ Att jämväl den stora vattenkraft, hvaröfver
staten kan förfoga vid Ålfkarleby, bör göras fruktbärande för landet,
därom synes, enligt Riksdagens förmenande, ej böra råda något tvifvel.
Riksdagen är jämväl af den öfvertygelse, att detta ändamål bäst främjas
genom att staten, på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit, för tillgodogörande
af kraften i vattenfallen vid Ålfkarleby därstädes anlägger en kraftstation,
hvarifrån staten må kunna för skäligt pris tillhandahålla elektrisk
kraft för industriens, näringarnas och kommunikationernas behof och på
sådant sätt blifva i stånd att mäktigt verka för dessas upphjälpande och
utveckling samtidigt som staten beredes en afsevärd inkomst.
Hvad Eders Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit har synts Riksdagen
väl grundadt, men Riksdagen har likväl med hänsyn till de betydliga
belopp, som under senare åren bundits vid likartade företag, icke kunnat
undgå att finna förhandenvarande förhållanden i viss mån ägnade att
ingifva tvekan i fråga om att redan nu, innan ännu fullständig erfarenhet
rörande dessas ekonomiska bärighet vunnits, besluta den af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna anläggningen och bevilja medel därtill.
Den tvekan, som kan hafva rådt i detta afseende hos Riksdagen, har
emellertid blifvit häfd dels af hvad departementschefen anfört i fråga
om det föreslagna Ålfkarlebyverkets rentabilitet, dels ock af det förhållande,
att Trollhätte kraftverk, hvilket torde erbjuda stor likhet med det
nu föreslagna, redan under det första året efter dess tillkomst gifvit en
afsevärd nettoinkomst.
Det vid Trollhättan sålunda redan vunna resultatet torde innebära
anledning till förväntan, att jämväl den nu föreslagna anläggningen
skall visa sig ekonomiskt bärkraftig. Vidare får man, enligt Riksdagens
förmenande, ej förbise, att hvarje uppskof med utförandet af denna
anläggning medför en betydande förlust ej blott för staten, såsom
producent af elektrisk kraft, utan äfven för konsumenterna af sådan
kraft, Indika genom anläggningens undanskjutande betagas möjligheten
att så snart som vore önskvärd! draga nytta af densamma.
8
Riksdagens skrifvelse Nr 220.
Därjämte lärer den af departementschefen berörda, af anläggningen
beroende möjligheten att afsevärdt nedbringa landets stenkolsimport böra
tillmätas viss betydelse, när det gäller att bestämma, huruvida denna
anläggning lämpligen må uppskjutas eller icke.
Riksdagen, som funnit nu antydda synpunkter vara af afgörande
betydelse, bär på grund häraf ej funnit sig böra besluta anläggningens
undanskjutande, utan anser sig Riksdagen, som ej har något att erinra
mot vare sig gjorda kostnadsberäkningar m. m. eller det föreslagna aftalet
mellan kronan å ena samt Söderfors bruks aktiebolag och Kopparbergs
bergslags aktiebolag å andra sidan, alltså böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag.
Riksdagen har likväl i detta sammanhang velat erinra om, att Riksdagen
i skrifvelse den 23 mars 1909 i anledning af Eders Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till anläggning af ledningar för distribuering af
elektrisk energi från Trollhättan, jämte det Riksdagen förklarat sig bevilja
det äskade anslaget, gjort följande uttalande:
De i statsrådsprotokollet meddelade beräkningarna rörande den
väntade afsättningen af elektrisk energi från Trollhätte kraftverk och
däraf betingade inkomster synas Riksdagen gifva förhoppning antaga,
att kraftverket snart skall visa sig lämna en årlig afkastning tillräcklig
att ej blott förränta, utan äfven efter hand återbetala de kapital, som
utbetalts för förvärfvandet af vattenkraft och fastigheter för kraftverkets
behof äfvensom för själfva anläggningen af detsamma jämte distributionsledningar.
Med afseende härå synes det Riksdagen för bedömande af
företagets ekonomiska bärighet vara lämpligt, att de belopp, som sålunda
nedlagts och ytterligare komma att nedläggas därå, betraktades såsom
lån till företaget att af detsamma förräntas och inom viss tid amorteras.
Det vore enligt Riksdagens mening önskvärdt, att en plan härför blefve
uppgjord. Riksdagen vill erinra, hurusom sedan flera år tillbaka liknande
grundsatser tillämpats med afseende å medel, som tillhandahållas telegrafstyrelsen
för anläggning af telefonledningar m. in., samt att resultatet
häraf torde anses tillfredsställande.
Ett liknande uttalande gjordes i Riksdagens skrifvelse den 1 juni
1910 i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf.
Då den anläggning, hvartill medel nu äskas, lärer kunna i förevarande
afseende fullt jämställas med kraftstationsanläggningarna vid
Trollhättan och Porjus, har Riksdagen ansett det böra tagas under öfvervägande,
huruvida icke äfven beträffande denna anläggning ett dylikt
uttalande vore väl grundad!.
Riksdagens skrifvelse Nr 220.
9
Emellertid livilar det förslag till förändrad uppställning af riksstaten,
som af särskild! tillkallade sakkunnige den 4 oktober 1910 afgifvits
och som af Eders Ivungl. Maj:t följts vid uppgörande af den riksstat,
som nu skall af Riksdagen fastställas, på den förutsättningen, att tillgodoseendet
af kapitalbebofvet för dylika statens anläggningar icke skall
ske genom beviljande af lån, utan genom direkta anslag.
Då Riksdagen ej funnit skäl till erinran mot hvad Eders Ivungl.
Maj:t i fråga om riksstatens uppställning i detta hänseende föreslagit,
har Riksdagen beträffande det nu äskade anslaget icke ansett sig böra
fasthålla vid den uppfattning angående lämpligheten af att de beviljade
medlen betraktas såsom lån, hvilken uttalats i Riksdagens berörda
skrivelser. Däremot anser Riksdagen att i stället för den af Riksdagen
tidigare påyrkade amorteringsplanen bör af vattenfallsstyrelsen framläggas
en beräkning för en längre tid framåt öfver den afkastning, som
det nu ifrågavarande kapitalet väntas lämna. Riksdagen bär nämligen
ej kunnat bortse från det förhållandet, att det är af vikt för Riksdagen
att äga kännedom om såväl de beräkningar, hvilka af styrelsen för statens
affärsdrifvande verk af här ifrågavarande slag anses kunna läggas
till grund för verkens ekonomiska drift, som ock i hvilken utsträckning
dessa beräkningar under årens lopp visa sig tillförlitliga.
På grund af hvad ofvan anförts och med stöd af den i ärendet
förebragta omfattande utredning har Riksdagen dels för anläggande af
ett statens kraftverk vid Ålfkarleby beviljat ett anslag af 9,210,000 kronor
samt däraf för år 1912 anvisat ett belopp af 3,450,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 1,650,000 kronor, samt dels också för möjliggörande
af berörda anläggning medgifvit, att mellan Eders Kungl. Maj:t och
kronan, å ena, samt Söderfors bruks aktiebolag och Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag, å andra sidan, må afslutas aftal i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af bolagen den 15 december 1910 undertecknade,
vid statsrådsprotokollet den 3 mars 1911 fogade aftal.
Stockholm den 30 maj 1911.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang Ull Riksd. gräl. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 59 ljuft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.