Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

1911-05-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:226, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 226.

1

Nr 226.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 27 maj 1911.

— — — — Andra kammaren den 27 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner

om ändringar i gällande förordning angående försäljning

af brännvin.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 32 och memorial nr 40).

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag hafva af enskilda motionärer gjorts

framställningar, åsyftande ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning

med afseende å det så kallade Göteborgssystemet.

Göteborgssystemet afsåg, som bekant, ursprungligen endast att reformera

försäljningen — närmast utskänkningen — af brännvin till arbetarbefolkningen,

därvid man ville dels inskränka brännvinsförtäringen, dels

göra densamma till sina följder mindre fördärflig. Målet ville man vinna

dels och framför allt genom att aflägsna det enskilda ekonomiska intresset,

d. v. s. ordna försäljningen så, att säljarna ej hade något intresse af ökad

omsättning, dels ock genom att förbättra kroglokalerna och såmedelst utöfva

ett hyfsande inflytande på kunderna samt genom att vid utskänkning

Bihang till Rikad. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 62 Häft. (Nr 226—227.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 226.

tillhandahålla lagad mat, hvilket skulle minska brännvinets hälsovådliga

inflytande. Därjämte skulle, enligt den ursprungliga idén, systembolagens

inkomster hufvudsakligen användas till arbetarklassens gagn.

I en af de väckta motionerna hafva synnerligen skarpa anmärkningar

riktats mot det förhållandet, att bolagens förvaltningskostnader på de senare

åren stegrats i en proportion, som ej alls motsvaras af ökad vinst, hvarjämte

det missförhållandet särskildt skulle råda, att omkostnadsstegringen

nära nog helt folie på den ena af bolagens rörelsegrenar, utskänkningen.

Om också motionärens framställning är öfverdrifven, i det att bland

annat omkostnadsstegringen till afsevärd del berott af omständigheter,

öfver hvilka bolagen ej kunnat råda, såsom växande utskylder till stat och

kommun, berättigade löneförhöjningar åt tjänstemän hos bolagen och ökade

hyror äfvensom beträffande Stockholm och någon annan stad af den i

nykterhetens intresse vidtagna åtgärden att förbjuda den s. k. disksupningen,

hvilken åtgärd tydligen bidragit att öka kostnaden för hvarje utskänkt liter

brännvin, torde likväl kvarstå som ett obestridligt faktum, att omkostnaderna

för bolagens utöfvande af brännvinsförsäljningen i allmänhet äro högre

än förhållandena synas betinga och med hänsyn till den uppkommande

vinsten kan anses skäligt.

Redan sistlidet års Riksdag har emellertid uppmärksammat, att omkostnaderna

inom vissa bolag stigit till en betydande höjd, och anmärkt,

att, äfven om olika förhållanden på olika orter kunde i viss mån förklara

en dylik företeelse, sådan skiljaktighet i omkostnader olika bolag emellan,

som den officiella statistiken hade att uppvisa, vore ägnad att tilldraga sig

uppmärksamhet. Riksdagen fann med afseende härå önskvärdt, att en

opartisk och grundlig utredning anställdes beträffande omfattningen af

förefintliga missbruk samt möjligheten af deras afhjälpande medelst skärpt

kontroll eller genom andra lämpliga åtgärder, och blef jämväl en skrifvelse

afbiten till Eders Kungl. Maj:t med begäran om en sådan utredning.

Då emellertid det utredningsarbete, som med anledning af berörda

skrifvelse lärer vara påbörjadt, ännu icke blifvit slutfördt, har det synts Riksdagen

lämpligt att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för några

punkter, som, utöfver hvad sistlidet år framhölls, särskildt böra vid utredningen

beaktas.

I sådant afseende har Riksdagen till en början velat framhålla, att

bolagens bokföring synes böra så ordnas, att den tydligt utvisar inkomster

och utgifter för de olika grenarna af ett bolags rörelse och sålunda särskildt

för utminuteringen och särskildt för utskänkningen.

Vidare har Riksdagen fäst sig vid frågan om bolagens mathållning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrifvelse Nr 226.

Motionären har låtit sin framställning anknyta sig förnämligast till förhållandena

i Stockholm. Systembolaget i Stockholm utöfvar själf 30 utskänkningsrättigheter

i s. k. värdshus, afsedda närmast för arbetarklassen.

I dessa förekomma äfven s. k. källarafdelningar med finare

lokaler och bättre mat. Det har mot bolagets värdshusrörelse anmärkts,

att matprisen äro så låga, att bolaget utöfvar illojal konkurrens med

nykterhetsvärdshusen, och att mathållningen, antingen den utöfvas af

bolaget själf eller, såsom lärer vara regeln, af utskänkningsföreståndaren,

ådrager bolaget utgifter, som måste täckas af vinsten å utskänkningen. I

huru hög grad denna anmärkning kan vara befogad, har Riksdagen icke

varit i tillfälle att utröna. Men obestridligt torde vara, att den äger en

viss befogenhet, då bolaget, äfven där föreståndaren på egen risk ombesörjer

mathållningen, kostnadsfritt tillhandahåller lokal, värme, belysning

in. m., hvarigenom det blir denne möjligt att hålla lägre priser än

andra jämförliga matserveringsställen. Det åligger visserligen bolagen

att vid utskänkning af brännvin tillhandahålla lagad mat, men bör, efter

Riksdagens förmenande, i möjligaste mån undvikas, att utgifterna därför

komma att drabba bolagens öfriga rörelse, och håller Riksdagen före, att

genom en mera ekonomisk anordning af mathållningen bolagens kostnadssiffra

skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i öfrigt skall

kunna ernås, tarfvar en noggrann undersökning. Att i åtskilliga afseenden

inskränkningar och besparande omläggningar af administrationen skola

kunna äga rum, torde emellertid kunna antagas.

Af den officiella statistiken framgår, att de särskilda bolagens verksamhet

gifvit mycket olika resultat beträffande vinsten å egen rörelse. Bland de faktorer,

som reglera vinsten, stå gifvetvis i främsta rummet det pris, hvartill bolaget

kan inköpa varan, samt det salupris bolaget håller. I det förra hänseendet

kan man icke bortse från, hurusom de senare årens företeelser

på spritmarknaden hafva hotat att ställa bolagen i beroende af den

uppkomna sammanslutningen mellan olika spritfabriker i landet, den

s. k. sprittrusten. Efter dennas tillkomst har därjämte såsom gifven

konsekvens följt bränneriägarnas ringbildning. Det synes under dessa

förhållanden måhända erforderligt, att åtgärder vidtagas till bolagens

skyddande emot producenternas starka sammanslutningar. I sådant afseende

har motionären föreslagit, att staten skulle inlösa förädlingsverken

och därefter bedrifva förädlingen. Det afsedda ändamålet torde dock kunna

nås på andra vägar. Bland annat står ju alltid den utvägen öppen att

genom förändring i tullsatserna reglera allvarligare faror af trustbildning

på förevarande område. Äfven andra medel kunna förvisso utfinnas vid

en utredning af frågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 226.

I afseende å salupriset åter äro bolagen oförhindrade att taga hänsyn

till alla inverkande omständigheter och beroende allenast af eventuell

konkurrens sinsemellan. Denna konkurrens har emellertid ledt därtill, att

olika bolag fixera olika pris på samma vara. Försäljningspriset för en liter

varmrenadt brännvin vid utminutering var 1909 lägst 1 krona 34,1 öre

\ och högst 2 kronor. För flertalet bolag — 70 — låg priset mellan 1

krona 50 öre och 1 krona 75 öre, hos 36 bolag var det lägre än 1 krona

50 öre och hos 6 af dessa lägre än 1 krona 40 öre. Hos 25 bolag var

priset däremot högre än 1 krona 75 öre. Jämväl alkoholhalten hos det

sålda brännvinet växlade och ingalunda alltid i proportion till priset.

Riksdagen, som funnit denna konkurrens oegentlig, har velat ifrågasätta,

huruvida icke bestämmelser kunde och borde införas därom, att alla

systembolag skulle vara skyldiga att för samma pris och med samma

alkoholhalt tillsaluhålla egentligt brännvin äfvensom billig konjak och

liknande drycker.

Såsom ett kraftigt medel, ej allenast till reformerande af systembolagens

sätt att fylla sin uppgift i och för sig utan ock till deras skydd

utåt, har af motionären föreslagits inrättandet af en särskild kommission

eller ett slags öfverstyrelse med såväl kontrollerande som förvaltande

befogenhet. På denna öfverstyrelse skulle, enligt motionären, öfverflyttas

»ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med brännvin, som nu

utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag», och skulle

öfverstyrelsen äga att för försäljning af brännvin »efter statsmakternas

anvisning meddela likformiga bestämmelser för hela landet, såsom att varan

gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till fastställdt pris»,

äfvensom verkställa inköp.

I princip har förslaget om ett gemensamt organ för samtliga systembolag

synts Riksdagen vara värdt det största beaktande, äfven om

man måste anse, att motionären tillämnat den ifrågasatta öfverstyrelsen

en väl vidsträckt befogenhet, då han synes hafva afsett, att den skulle

rent af ersätta de lokala styrelserna äfven beträffande vissa angelägenheter,

som enligt sakens natur lika väl eller bättre kunna besörjas af dem.

Lämpliga uppgifter för en öfverstyrelse, antingen denna, såsom motionären

tänkt sig, blefve fristående eller, såsom enligt Riksdagens åsikt därjämte

och främst bör förutsättas, ordnades såsom en afdelning af kontrollstyrelsen,

torde emellertid vara att åstadkomma och vidmakthålla större

likformighet de olika bolagen emellan i fråga om en del med försäljningsrörelsen

sammanhängande spörsmål äfvensom tillse, att, såvidt möjligt, enhetliga

principer komme att tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis

beträffande öfverlåtelsekontrakt, försäljningspris, varans styrka, förvaltnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 226.

kostnader o. s. v. En blifvande utredning torde emellertid gifva ytterligare

uppslag i afseende å den tilltänkta öfverstyrelsens verksamhetsområde

och befogenhet.

I en annan af de väckta motionerna hafva föreslagits ändrade bestämmelser

angående sammansättningen af bolagens styrelser, i syfte att - det allmänna måtte i dem blifva starkare representeradt.

Genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt

Riksdagen ofvan förordat, synes det allmännas intresse blifva i väsentlig

mån tillgodosedt. Riksdagen förutsätter emellertid, att frågan om styrelsernas

sammansättning blir föremål för särskildt öfvervägande vid den

utredning, som med denna Riksdagens skrifvelse åsyftas.

Slutligen vill Riksdagen framhålla, att för denna utredning icke torde

böra på förhand uppdragas alltför snafva gränser. En ganska grundlig

revision af hithörande bestämmelser är för visso behöflig för ett rätt tillgodoseende

af de intressen, systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och

en närmare undersökning kan möjligen komma att gifva vid handen, att

äfven andra åtgärder än de af Riksdagen förordade kunna visa sig erforderliga

för ändamålets vinnande.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta föranstalta, att vid den utredning rörande behöfligheten

af ändrade föreskrifter för brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet,

om hvars anordnande Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,

jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån ytterligare revision

af gällande brännvinsförsäljningsförordning i här ofvan förordade hänseenden

kan finnas af behofvet påkallad, samt att därefter måtte för Riksdagen

framläggas det förslag, som af utredningen kan föranledas.

Stockholm den 27 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.