Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

1911-05-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:248, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse nr 248.

1

Nr 248.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 30 maj 1911.

— — — — Andra kammaren den 30 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande nr 47 och 50 samt memorial nr 55.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

Den af motionären berörda frågan om åtgärder för en effektivare

lagstiftning mot sådana tukt och sedlighet sårande gärningar, som af

honom afses, har tidigare uppmärksammats inom Riksdagen. Sålunda

anhöll Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1893, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, huruvida icke de lagbestämmelser, som afse

förekommande af osedlighet eller lockelser därtill, måtte kunna göras mera

verksamma genom att fullständigas och i öfrigt mera lämpas efter rådande

förhållanden, särskild! med afseende a tillsynen öfver dessa bestämmelsers

efterlefnad, samt därefter vidtaga de åtgärder, som häraf kunde föranledas.

I denna skrifvelse framhöll Riksdagen bland annat, att anledning

fanns att antaga, att tukt och sedlighet sårande bilder spriddes i stort antal

utan att sådant behörigen beifrades. Om orsaken till att åtal för sådana

brott mera sällan förekomme befunnes vara ofullständighet i gällande

Bihang till liiksd. prof. 1011. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft. (Nr 248.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrifvelse nr 248.

lagstiftning, borde denna undergå sådan ändring, hvarigenom laglig tukt

med större energi måtte kunna upprätthållas. Särskild! vore det i sådant

ändamål viktigt, att strafflagens förbud mot utspridande af osedliga skrifter,

målningar, teckningar och bilder fullständigades genom förbud jämväl

mot dylika alsters utbjudande eller hållande till salu.

Justitiekanslersämbetet vitsordade i sitt öfver Riksdagens berörda skrifvelse

afgifna utlåtande af den 20 augusti 1896 bland annat behofvet af

sådan ändring i 18 kap. 13 § strafflagen, att däri komme att stadgas straff

äfven för den, som för egen eller andras räkning hölle till salu eller utbjöde,

utställde eller ansloge sådan skrift eller bild, som sårade tukt och

sedlighet.

Med hänsyn särskild! till den stora spridning, skrifter af här ifrågavarande

beskaffenhet nått från det ena landet till det andra, samt vikten

af internationella åtgärder för motverkande af den fara, som häruti visat

sig företinnas, hölls på inbjudan af franska regeringen i Paris den 18 april

—4 maj 1910 en internationell konferens för förhindrande af osedliga

publikationers spridande. Denna konferens, vid hvilken 15 stater, däribland

Sverige, voro representerade genom ombud, beslöt dels att, med

villkor om ratificering, antaga ett »arrangement», afseende vissa administrativa

åtgärder mot omförmälda publikationer, och dels att ett å konferensen

utarbetadt förslag till konvention, innefattadt i ett slutprotokoll, skulle

underställas de särskilda regeringarnas bedömande. Nämnda förslag till

konvention innehåller bland annat, att straff bör drabba enhvar, som för

afsalu eller utdelning tillverkar eller innehar osedliga skrifter, teckningar,

bilder eller föremål, för samma ändamål importerar eller låter importera,

transporterar eller låter transportera dylika alster, drifver handel därmed

(äfven icke offentligt) eller yrkesmässigt utlånar dem eller tillkännagifver

denna handel på hvilket offentligt sätt som helst. De kontraherande stater,

hvilkas lagstiftning för närvarande icke anses tillräcklig att gifva effekt åt

konventionen, förbinda sig att vidtaga eller för sina folkrepresentationer

föreslå nödiga mått och steg i detta afseende. Arrangementet är icke

undertecknadt å Sveriges vägnar, hvaremot slutprotokollet undertecknats

af samtliga i konferensen deltagande staters ombud.

Vikten af effektivare lagbestämmelser i omförmälda afseende har

äfven vitsordats af den s. k. reglementeringskommittén i dess den 31 december

1910 af<fffna betänkande.

I en till Eders Kungl. Maj:t den 20 februari 1911 ingifven skrift hafva

ärkebiskopen J. A. Ekman m. fl., med framhållande, att spridningen af

bilder eller andra alster med för tukt och sedlighet sårande framställningar

under senare tider tagit ett omfång, som borde uppkalla samhället till för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrifvelse nr 248.

svar däremot, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag

till förändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

I anledning häraf har också inom justitiedepartementet utarbetats och

underställts lagrådets granskning förslag till tillägg till 18 kap. 13 § strafflagen

i ändamål att skrift, målning, teckning eller bild, som afsåges i paragrafens

första stycke, måtte kunna förklaras förbruten. Detta förslag kommer

emellertid, enligt hvad Riksdagen inhämtat, icke att föreläggas denna Riksdag.

På sätt i motionen framhålles, har det blifvit allt vanligare, att tukt

och sedlighet sårande ritningar, fotografier och andra afbildningar, bland

annat i form af vykort, mestadels från utlandet spridts här i landet och

nått en utbredning, som inger allvarsamma farhågor. Mot det ocker på

andras obetänksamhet eller lättsinne, hvartill den gör sig skyldig, som för

egen vinning och såsom en lönande affär bedrifver ifrågavarande slags trafik,

måste det enligt Riksdagens mening vara samhällets plikt att skarpt reagera.

Särskildt för ungdomen, hos hvilken dylika schackrare lära hafva lyckats

afsätta sina varor i större omfattning, än man i allmänhet vill tro, synes

den här föreliggande faran iögonenfallande. Det synes vara anledning antaga,

att, om ej denna rörelse, som väl hittills i allmänhet i någon större omfattning

bedrifvits endast i de större städerna, allvarligen stäfjas, densamma skall

komma att sträcka sig och sina verkningar ut till öfriga delar af landet.

Lika med motionären finner Riksdagen det därför vara af synnerlig

vikt, att, såvidt på lagstiftningen ankommer, de åtgärder vidtagas mot

ifrågavarande slags samhällsonda, hvaraf behof ostridigt förefinnes.

Enligt Riksdagens mening kan det vid anförda förhållanden icke vara

riktigt, att dylika åtgärder helt åsidosättas i afvaktan på det mer ingående

och mer tidsödande öfvervägande, som för behörigt fullständigande af den

gällande lagstiftningen i ämnet, bland annat ur internationellt rättslig

synpunkt, kan vara erforderligt.

I sådant syfte anser Riksdagen omedelbart böra afhjälpas den förut

framhållna och af erfarenheten ytterligare bestyrkta brist i nämnda lagstiftning,

att däraf i allmänhet ej träffas den, som håller till salu eller

utbjuder alster af ifrågavarande beskaffenhet utan att försäljning eller

annat utspridande ägt rum. Då den bevisning, som i sistnämnda hänseende

erfordras, ofta visat sig svår att åstadkomma, hafva vederbörande

myndigheter icke kunnat med nödig effektivitet ingripa i förekommande fall.

Riksdagen har därför ansett sig böra förorda sådant tillägg till lagrummet

i fråga, att saluhållande och utbjudande af skrift, målning, teckning eller

bild, som sårar tukt och sedlighet, komma att falla under lagrummets

straffbestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse nr 248.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen för sin del antagit

följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen:

Härigenom förordnas, att 18 kap. 13 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning,

teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffes med böter eller

fängelse. Lag samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt och

sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse däraf

kommer.

Där någon — — — — — — —--— — — — — — —

där stadgas.

Stockholm den 30 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad

111570

Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.