Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med begäran om utredning angående lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkning saf handling ars beläggande med stämpel.

1911-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:27, Skrifvelse till Konungen med begäran om utredning angående lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkning saf handling ars beläggande med stämpel.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 27.

och med vissa beträffande detta område tillstyrkta förbehåll försäljas till

Falkenbergs stad för en köpeskilling af 1,200 kronor under villkor i öfrigt:

att området får af staden tillträdas den 14 mars 1912;

att köpeskillingen, som skall inbetalas till Kungl. Majrts befallningshafvande

i länet, erlägges senast å den dag, då staden får tillträda området, samt

att staden ensam vidkännes de med områdets afskiljande och lagfarten

å fånget förenade kostnader.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 7 mars 1911.

Med underdånig vördnad.

Nr 27.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 10 mars 1911.

— — — — Andra kammaren den 10 — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om utredning angående

lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkning

saf handling ars beläggande med stämpel.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 3.)

Till Konungen.

Uti särskilda inom Riksdagen väckta motioner har föreslagits, att

Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring i förordningen angående stämpelafgiften af den 18 sep
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrifvelse Nr 27.

timber 1908, att nödig kontroll öfver att afhandling angående skogsafverkning

försåges med stämpel måtte vinnas.

Enligt gällande stämpelförordning skall afhandling om skogsafverkning

vid upprättandet eller, om sådant vid detta tillfälle icke låter sig

göra, sist inom två månader därefter förses med stämpel. Utgifvare af

sådan afhandling skall för underlåtenhet att inom sålunda föreskrifven

tid förse handlingen med stadgad stämpel bota två gånger den felande

stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.

Före den 1 januari 1909, då nu gällande stämpelförordning trädde

i kraft, gällde, enligt beslut af 1894 års Eiksdag, att skogsafverkningsafhandling

skulle förses med stämpel, då den företeddes för vinnande

af inteckning. För fel eller försummelse härutinnan fanns då endast ett

generellt stadgande med hänvisning till allmän lag angående ansvar i

sådant fall för vederbörande ämbets- eller tjänsteman.

1904 års Eiksdag framhöll i skrifvelse (nr 146) till Ivungl. Maj:t,

att till följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående

utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan icke

endast på stämpelbeskattningens område utan äfven på andra beskattningsområden

kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke komme

att utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att detta värde

genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas sida icke

blefve för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning

åtkomlig. Bland de åtgärder, som härvid af Eiksdagen

åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskildt den, hvarigenom vid försäljning

af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde funnes,

den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades

sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen såsom

likvid för själfva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,

under det att den större delen af köpeskillingen betraktades utgöra

ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom undandroges

från stämpelbeskattning. Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse

som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka en ytterligare

utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann Eiksdagen förändring

af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af behofvet väl

påkallad. Då Eiksdagen emellertid ansåg en mera omfattande utredning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 27.

än den, Riksdagen varit i tillfälle att verkställa, vara erforderlig för att

afgöra, Indika åtgärder härutinnan borde vidtagas, hemställde Riksdagen,

att Ivungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, genom Indika åtgärder

de anmärkta missförhållandena kunde afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

I det förslag till ny förordning angående stämpelafgiften, som innefattas

i Eders Ivungl. Maj ds proposition nr 160 till 1908 års Riksdag,

vann Riksdagens ofvan omförmälda framställning beaktande.

Af det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes fogadt vid

berörda proposition, framgår, att öfver Riksdagens omförmälda framställning

hörts dels öfverståthållarämbetet och samtliga Eders Ivungl. Maj ds

befallningshafvande i länen, dels ock statskontoret. Statskontoret framhöll

i sitt utlåtande, bland annat, att i frågan inkomna yttranden finge

anses hafva lämnat full visshet därom, att de öfverklagade missförhållandena

förekomme i den utsträckning, att, på sätt 1904 års Riksdag antagit,

särskilda åtgärder till deras stäfjande vore af verkligt behof påkallade,

hvaremot det förefölle som om meningarna varit något delade,

när det gällt att föreslå, hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas.

Efter att hafva omförmält och granskat de i sådant hänseende framkomna

förslag, vid hvilka enligt statskontorets mening uppmärksamhet

särskildt borde fästas, uttalade statskontoret, att det hufvudsakliga

syftet efter statskontorets antagande borde stå att vinna genom

införande dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet att stämpelbelägga

hvarje skogsafverksningskontrakt, dels ock af ett stadgande om

ansvars- och ersättningsskyldighet för underlåtenhet att ställa sig den

sålunda gifna bestämmelsen till efterrättelse. Äfven departementschefen

uttalade till berörda statsrådsprotokoll, att det efter den vunna allsidiga

utredningen af frågan finge anses till visshet ådagalagdt, att de i Riksdagens

skrifvelse åsyftade missförhållandena förekomme i den omfattning,

att man genom införande af skärpta bestämmelser måste söka i

möjligaste mån afhjälpa desamma. Eders Ivungl. Maj:ts förslag till

stämpelförordning upptog de af statskontoret föreslagna bestämmelserna i

förevarande ämne.

Bevillningsutskottet vid 1908 års Riksdag tillstyrkte bifall till propositionen

i denna del utan att i sitt betänkande beröra frågan och

Riksdagens bägge kamrar lämnade utan diskussion sitt bifall till de

förändrade bestämmelserna, hvilka sålunda infördes i 1908 års stämpelförordning

och från och med den 1 januari 1909 varit i gällande kraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 27.

I ofvanberörda motioner har gjorts gällande, att dessa bestämmelser

icke haft åsyftad verkan, enär fortfarande i icke få fall förekomme

afhandlingar angående skogsafverkning, hvilka icke blifvit behörigen

stämpelbelagda.

Genom upplysningar, som lämnats vid ärendets behandling inom

Riksdagen, har denna uppfattning bekräftats. Från skilda trakter i

landet har vitsordats, att skogsafverkningskontrakt ofta upprättas utan

att i laga ordning stämpelbeläggas.

Om än detta missförhållande i åtskilliga fall kan finna sin förklaring

i bristande kännedom om den år 1908 införda utsträckningen af

ifrågavarande stämpelskyldighet, lära dock gällande ansvarsbestämmelser

icke vara tillräckliga att trygga behörig stämpelbeläggning af skogsafverkningsafhandlingar.

Förklaringen härtill torde man kunna söka dels

i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den obetydliga

risk, som är därmed förenad, dels ock däri, att åklagaren har föga intresse

af att åtala. Till närmare utveckling häraf vill Riksdagen anföra

följande.

Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande

afhandlingar framgår vid en jämförelse med förhållandet vid en annan

form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke är satt i

samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen stämpelskyldigheten

vid öfverlåtelse af fondpapper. Yid öfverlåtelse af fondpapper

kräfves städse en öfverenskommelse mellan två eller flere personer

för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlas nämligen i

öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelser af mäklare, dels åligger,

där så icke är fallet, stämpelskyldigheten i regel säljaren, hvarigenom

vinnes, att det icke kan undgå den andra parten, om stämpel icke åsättes.

Utgifvare af skogsafverkningsafhandling torde däremot ofta, utan att

någon annan person får kännedom därom, kunna underlåta att åsätta

sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den härmed

förenade risken är att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet

kommer till vederbörande åklagares kännedom och åtal följer, utgifvaren

ofta kan vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen, innan han inställer

sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed är också

gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen i

stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skola tillfalla åklagaren,

afser att bereda denne, väsentligen försvagas.

Hvad Riksdagen sålunda anfört torde innefatta tillräckliga skäl att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 27.

antaga, att ifrågavarande missförhållande fortfarande förekommer i icke

ringa omfattning, och den af 1904 års riksdag framhållna och af Eders

Kungl. Maj:t år 1908 bekräftade nödvändigheten att råda bot för detsamma

synes sålunda fortfarande göra sig gällande. Angelägenheten att

vinna rättelse härutinnan är enligt Riksdagens mening så mycket mera

beaktansvärd, som det icke kan befordra aktning för gällande lag, att

vissa dess bestämmelser stratflöst kunna kringgås trots statsmakternas

försök att genom särskilda straffbestämmelser förebygga en sådan möjlighet.

1908 års bestämmelser tillkommo under den af föredragande departementschefen

till ofvanberörda statsrådsprotokoll uttalade synpunkten,

att man borde låta sig angeläget vara att icke ålägga vederbörande

förpliktelser utöfver hvad som kunde anses nödvändigt för det hufvudsakliga

målets vinnande. Med fullt erkännande af denna uppfattnings

riktighet måste man dock numera, sedan det visat sig, att de bestämmelser,

som i ifrågavarande hänseende infördes år 1908, icke varit tillräckliga

att betrygga det med dem afsedda syftet, söka finna starkare

garantier för stämpelskyldighetens fullgörande i förevarande fall.

Motionärerna hafva tänkt sig, att i sådant syfte utgifvare af skogsafverkningsafhandling

borde åläggas att inom viss tid efter utgifvandet

för allmän åklagare i orten uppvisa afhandlingen till bestyrkande af att

denna vore i laga ordning stämpelbelagd. Utan att yttra sig om lämpligheten

af den af motionärerna sålunda anvisade utvägen, får Riksdagen

på grund af hvad Riksdagen sålunda anfört anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande års riksdag framlägga

förslag till sådan ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften,

att nödig kontroll må vinnas däröfver, att afhandling angående skogsavverkning

förses med stämpel.

Stockholm den 10 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.