Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med begäran om utredning och förslag angående ändrade bestämmelser för beviljandet af de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförordning omförmälda rättigheter.

1911-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:46, Skrifvelse till Konungen med begäran om utredning och förslag angående ändrade bestämmelser för beviljandet af de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförordning omförmälda rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 46.

1

Nr 46.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 21 mars 1911.

— — — — Andra kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om utredning och

förslag angående ändrade bestämmelser för beviljandet af

de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförordning

omförmälda rättigheter.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 5 och memorial nr 7.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen hafva enskilda motionärer föreslagit ändringar i

bestämmelserna rörande beviljandet af s. k. tillfälliga brännvinsutskänkningsrättigbeter

i syfte att häfda den kommunala själfstyrelsen på detta

område. Sålunda har föreslagits, dels att Riksdagen måtte besluta vissa

ändringar i 16, 17, 23 och 40 §§ af gällande brännvinsförsäljningsförordning,

innebärande, att de s. k. klubbrättigheterna äfvensom rätt

till utskänkuing å passagerarfartyg och öfriga tillfälliga rättigheter, med

undantag af sådan vid hälsobrunn, badort eller annan kurort på landet,

skulle helt försvinna och beträffande de sistnämnda vara beroende på

kommunalstämmans bifall och icke, såsom nu, blott hänskjutas till kommunalstämmans

hörande, dels ock att Riksdagen i skrifvelse till Eders

Kungl. Maj:t måtte anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen

af förslag till sådana ändringar i nämnda förordning, att rättighet

till försäljning af brännvin icke måtte beviljas utan bifall, i fråga om

stad, af stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, af allmän rådstuga

samt, i fråga om landet, af kommunalstämma.

I don förordning, som gällde före ikraftträdandet af nu gällande

brännvinsförsäljningsförordning, återfunnos — i 13 § — bestämmelser

Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 17 Käft. (Nr 46—49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 46.

af i hufvudsak samma innebörd som i 16 § af sistnämnda författning,

med undantag dock af stadgandet i mom. 1, hvilket tillkom år 1905 i

sammanhang med och såsom en följd af ändrade föreskrifter till förekommande

af en särskild form af s. k. salning.

Redan före den revision af lagstiftningen rörande försäljning af

brännvin, som verkställdes år 1905 och som fick sitt uttryck i gällande

brännvinsförsäljningsförordDing, hade inom Riksdagen i motionsväg

yrkats ändring i bestämmelserna om de tillfälliga utskänkningsrättigheterna.

Så hade i en vid 1902 års riksdag väckt motion framställts

förslag, i syfte att, innan tillåtelse till utskänkning å passagerarfartyg

finge lämnas, tillfälle måtte beredas vederbörande kyrkliga och kommunala

myndigheter att yttra sig i frågan.

Motionen, hvilken blef af Riksdagen afslagen, hade afstyrkts af

bevillningsutskottet, som ställde sig afvisande mot införandet i rusdrycksIagstiftningen

af nyheten, att de kyrkliga myndigheterna skulle höras,

och som framhöll det mindre ändamålsenliga i eu anordning, enligt

hvilken yttranden skulle behöfva infordras från alla de kommuner —

ofta belägna i många olika län — hvarigenom ett passagerarfartyg hade

tilläggsplatser.

I det 1905 års Riksdag förelagda förslaget till brännvinsförsäljningsförordning

hade bestämmelserna om de tillfälliga utskänkningsrättigheterna

väsentligen samma innehåll som den nuvarande 16 §.

Förslaget i denna del blef emellertid föremål för ändringsyrkanden

i ett flertal motioner. Det mest vidtgående af dessa yrkanden gick ut

på att alldeles utesluta paragrafen i fråga. Af de öfriga må här erinras

om dem, som afsågo, att samtycke af kommunalstyrelsen skulle erfordras

för beviljande af utskänkningsrätt enligt 1 och 2 mom., att yttrande

af kommunal myndighet skulle inhämtas, innan rätt till utskänkning

enligt 1 mom. och delvis enligt 4 mom. beviljades, samt slutligen

beträffande 3 mom. dels att utskänkning endast skulle få äga rum till

förtäring ombord å fartyget, åt sådana passagerare, som innehade biljett

för minst 75 öre i och för resa med fartyget, dels ock att rätt till

utskänkning å fartyg skulle meddelas endast, för så vidt fartyget anlöpte

utländsk hamn.

Det särskilda utskott, till hvilket Kungl. Maj:ts berörda proposition

jämte de i anledning af samma proposition väckta motioner hänvisats,

fann sig icke böra tillstyrka vare sig paragrafens borttagande eller

nyss omförmälda ändringsförslag, men utskottet fann dock ytterligare

restriktioner, utöfver de af Kungl. Maj:t föreslagna, erforderliga. Utskottet

anförde härom i hufvudsak följande. Såsom af det utaf utskottet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrifvelse Nr 46.

framlagda författningsförslaget framginge, hade utskottet tillstyrkt, att

vid fråga om beviljande af utskänkningsrättighet åt klubb eller annan

förening vederbörande kommunalstyrelse skulle i ärendet höras. Analogien

med upplåtandet af allmänna utekänkningsrättigheter i stad eller

på landet syntes utskottet tala för att jämväl beträffande upplåtande af

ifrågavarande slags rättigheter vederbörande kommunalstyrelses yttrande

borde inhämtas. Skäl kunde däremot icke anses förefinnas att åt kommunerna

inrymma veto i fråga om dessa rättigheter. Den af utskottet

föreslagna anordningen syntes skänka all önskvärd garanti emot beviljande

af dylika rättigheter i en af vederbörande kommun icke önskad

utsträckning, då Kungl. Majrts befallningshafvande icke kunde antagas

utan giltiga skäl i ett dylikt ärende handla i strid mot ett af en kommun

gjordt uttalande. Vidare hade utskottet funnit lämpligt föreslå den

inskränkning med afseende å utöfningen af de utskänkningsrättigheter,

som i 2 mom. afsåges, att iskänkning af egentligt brännvin därvid

finge äga rum endast vid måltider åt spisande gäster.

Med de af utskottet föreslagna ändringarna och med tillägg af 5

mom. blef 16 § af Riksdagen godkänd.

Sedermera hafva vid såväl 1909 som 1910 års riksdagar väckts

motioner angående ändringar uti ifrågavarande bestämmelser. 1910 års

bevillningsutskott yttrade i anledning af då föreliggande motioner i

ämnet bland annat, att hvad motionärerna anfört icke öfvert.ygat utskottet

om nödvändigheten eller lämpligheten af omedelbara åtgärders vidtagande

till minskning i de tillfälliga utskänkningsrättigheterna samt

att det syntes antagligt, att frågan, huruvida ytterligare restriktiva bestämmelser

rörande sagda rättigheter till äfventyrs vore af behofvet

påkallade, i annat sammanhang komme under ett mera allsidigt öfvervägande.

Det vore nämligen att förvänta, att en omfattande utredning

beträffande såväl brännvinslagstiftningen som lagstiftningen angående

vin och maltdrycker skulle inom en nära framtid komma till stånd,

hvarvid jämväl nu berörda fråga borde tillvinna sig uppmärksamhet.

»Med särskild hänsyn härtill» — slutade utskottet sitt utlåtande —■

»torde fullgiltiga skäl finnas för Riksdagen att ej heller i år vare sig

besluta någon ändring i gällande stadganden eller begära särskild

utredning rörande behofvet af dylik ändring.» Hvad motionärerna yrkat,

vann ej heller Riksdagens bifall.

Den omfattande utredning af alkoholspörsmålet, som 1910 års bevillningsutskott

i sitt förenämnda yttrande förutsatte skulle komma till

stånd och på hvars väntade igångsättande utskottet i viss mån stödde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 46.

sitt afslagsyrkande, blef emellertid icke af Riksdagen beslutad. Under

sådana omständigheter och då under den offentliga diskussionen såväl

inom som utom Riksdagen onekligen framburits starkt talande skäl för

en förändring af hithörande lagstiftning i fråga om åtminstone en del

af de önskemål, som påyrkats i förevarande motioner, anser sig Riksdagen

nu böra tillmötesgå de gjorda framställningarna. Att omedelbart

vidtaga ändringar i vissa paragrafer af brännvinsförsäl jningsförordningen,

finner Riksdagen dock icke tillrådligt. Erkännas måste visserligen,

att det måhända skulle erbjuda föga risk att omedelbart vidtaga

en eller annan bland de föreslagna förändringarna. Men å andra

sidan utgör dock förordningen ett sammanhängande helt, som har tillkommit

så pass sent som år 1905 efter vidlyftiga förberedande utredningar

och öfverläggningar. Riksdagen anser det då icke vara lämpligt

att utan mera ingående utredning besluta så betydelsefulla ändringar

däri, som af motionärerna föreslagits. Ett eller annat önskemål, som

\id hastigt påseende kan synas nog så välgrundad^ kan vid närmare

pröfning visa sig stöta på oförutsedda svårigheter. I sådant afseende

vill Riksdagen exempelvis framhålla, att frågan om borttagandet af utskänkningsrättigheterua

å passagerarfartyg helt visst tarfvar en närmare

utredning. Riksdagen instämmer till fullo med sammansatta bevillningsoch

lagutskottet vid 1909 års riksdag, som då hade frågan under förbereredande

behandling och i sitt — likväl afstyrkande — utlåtande

yttrade, att »det torde vara obetydligt, att den utskänkning å passagerarfartyg,

hvarom här är fråga, föranledt missbruk och olägenheter

på en mängd orter i landet». Men samtidigt som Riksdagen biträder

detta och därför äfven tillstyrker åtgärder för det ondas afkjälpande,

anser Riksdagen det vara skäl framhålla, att vid frågans lösning viss

hänsyn måste tagas till de ganska olika förhållanden, som kunna föreligga.

^ Så synes t. ex. påtagligt, att på de förbindelseleder, där trafiken

uppehålles af dels svenska och dels utländska fartyg, de svenska fartygen

skulle i konkurrensafseende råka i ett ofördelaktigt läge, om spirituosautskänkning

å dessa förbjödes, under det den fortfarande ägde rum å

de utländska fartygen. Riksdagen vill i detta afseende särskildt erinra

om linjerna Trelleborg—Sassnitz och Malmö—Köpenhamn, där trafiken,

som bekant, upprätthålles medelst svenska, respektive tyska och danska

fartyg. Likaså vill det synas, att frågan om vissa mera tillfälliga rättigheter

och s. k. klubbrättigheter kanske bäst löses genom en noggrannare

klassificering af hvad som helt bör indragas och hvad som lämpligen

må bibehållas. Och beträffande sådana rättigheter, som fortfarande

böra ifrågakomma, torde, ur principiell synpunkt sedt, respektive kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skri/veUe Nr 46.

muner böra tillerkännas ökadt infilande, så att rättigheterna icke må

beviljas mot afstyrkande, i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, af allmän rådstuga tamt. å landet af kommunalstämma. Alla

dessa frågor kräfva ganska visst för en tillfredsställande lösning en sådan

utredning, som blott Eders Kung]. Maj:t har utvägar att åstadkomma.

Då Riksdagen alltså anser, att åtskilliga af de önskemål, som

framburits i förevarande motioner, hafva fog för sig, men tillika finner,

att vidtagandet af så pass omfattande föiändringar i gällande btännvinsförsäljningsförordning,

som af motionärerna föreslagits, bör föregås af

en allsidig och grundlig utredning af Eders Kungl. Maj:t, får Riksdagen

anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta snarast möjligt utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, att dels i den mån

hänsynen till andra berättigade intressen medgifver Eders Kung!. Maj:ts

befallningshafvande enligt förordningens 16 § nu tillkommande befogenhet

att meddela tillstånd till brännvinsutskänkning göres mindre omfattande,

och dels, hvad angår de i sagda paragrafs 1, 2 och 4 mom.

afsedda utskänkningsrättigbeter, i den mån de anses fortfarande böra

ifrågakomma, vederbörande kommunala myndigheter alltid må höras

och mot dessas afstyrkande tillstånd till dylika rättigheter icke meddelas.

Stockholm den 21 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.