Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

1911-03-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:47, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 47.

Nr 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1911.

— — — — Andra Kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

(Lagutskottets utlåtande nr 18.)

Till Konungen.

Vid innevarande Riksdag har enskild motionär framställt förslag

om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Då man genom stadgandena i 37 § stadsplanelagen ville bereda

möjlighet för reglerande på sätt där angifves af hvarje område å landet,

hvarest större byggnadsverksamhet kunde förväntas, utan att den dock

behöfde vara igångsatt, framhölls, att man vid ett. sådant reglerande

ej borde gå alltför mycket i detalj. I enlighet därmed ansågs fastställandet

af stadsplan för ett dylikt område endast böra medföra den

verkan, att nybyggnad ej finge ske å mark, som enligt planen skulle

ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Först då sedermera större

sammanträngd befolkning uppkommit å området, kan förordnande att

stadsplanelagen därå skall äga tillämpning meddelas i vanlig ordning

och med vanlig rättsverkan.

Ändring af stadsplan, som nyss nämnts, måste — då annan föreskrift

därom icke meddelats — antagas skola ske i samma ordning

som planen fastställes, d. v. s. af Konungen efter framställning af

Konungens befallningshafvande eller af områdets ägare. Det af motionären

afsedda stadgandet i lagens 2 §, att beslut om jämkning af ringa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrifvelse Nr 47.

betydenhet i byggnadskvart.ers gränser, gatiiprofiler eller dylikt skall,

där ej kronans rätt beiöres, vara gällande, om det af Konungens

befallningshafvande fastställes, lär alltså ej äga motsvarande tillämpning

i fråga om stadsplan, som ofvan nämnts.

Ej heller synas i fråga om sådan stadsplan kunna tillämpas öfriga

af motionären afsedda, i lagens 3 § meddelade bestämmelser, att om

fastställande af visst sätt för byggnadstomternas användande samt af

tomtindelning skall gälla hvad i 2 § stadgas om fastställande af stadsplan.

Beträffande fastställande af tomtindelning för område, som afses

i 37 §, är i 38 § stadgadt, att detta skall ske af Konungens befallningshafvande

på framställning af områdets ägare. I fråga åter om fastställande

af visst sätt för användande af byggnadstomterna å sådant

område är föreskrift icke meddelad.

Såväl omförmälda andra stycke i 3 § som äfven 38 § hafva tillkommit

på hemställan af det särskilda utskott vid 1907 års riksdag,

som behandlade det då föreliggande förslaget till ifrågavarande lag.

Det förra stadgandet tillsattes i syfte hufvudsakligen, att stadsplans

helgd skulle kunna beredas åt sådana sträfvanden angående förgårdar,

fristående byggnader m. m., som prägla modern anläggning af städer

eller stadsliknande samhällen. Då tomtindelning oftast ansågs stå i

så nära sammanhang med bestämmelserna härom, att bägge frågorna

borde i ett sammanhang afgöras, ansågs jämväl böra medgifvas, att

frågan om tomtindelning finge behandlas på samma sätt som frågan

om fastställande af stadsplan.

De skäl, som sålunda i nämnda hänseenden gjort sig gällande i

fråga om städer och stadsliknande samhällen, synas äga giltighet äfven

beträffande de af motionären afsedda områden. Detta så mycket mer

som det just är vid ett områdes första reglerande för bebyggande som

det är af vikt, att de nämnda anordningarna blifva tillämpade.

Hvad angår motionärens yrkande, att jämkning af stadsplan, som

fastställts för af honom afsedt område, i förekommande fall må kunna

ske genom beslut af Konungens befallningshafvande, synas praktiska

skäl tala för motionärens förslag äfven i denna del.

Då, på sätt framgår af 2 § andra stycket i ifrågavarande lag,

hinder icke ansetts förefinnas att i fråga om sådana till stad hörande

områden, som ligga utom dess egentliga stadsplan, men inom dess

jurisdiktion, tillämpa liknande föreskrifter som de nu af motionären

afsedda, d. v. s, de allmänna reglerna i lagens 2 och 3 §§, synes någon

afsevärdare svårighet icke böra möta för tillämpning af motsvarande

bestämmelser äfven beträffande förevarande områden på landsbygden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

''Riksdagens skrifvelse Nr 48.

Riksdagen har för nående af nämnda ändamål ansett eu närmare

undersökning böra komma till stånd, än som kunnat inom Riksdagen

verkställas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke hvad i 2 § andra stycket

i lagen angående stadsplan och tomtindelning finnes stadgadt om jämkning

af stadsplan samt i 3 § andra stycket om fastställande af sättet

för byggnadstomternas användning och af tomtindelning, må gifvas

motsvarande tillämpning i fråga om sådana områden, som afses i 37 §

nämnda lag, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan gifva anledning.

Stockholm den 21 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1911.

_ — — — Andra Kammaren den 21---

Riksdagens skrif velse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af 14 kap. 22 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande nr 19.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär af anförda skäl

hemställt om sådan ändring i 14 kap. 22 § strafflagen, att ordet »foster»

i samma § skulle utbytas mot ordet »barn».

Den äldre svenska rätten såg i barnamord en särskild svår förbrytelse

och straffade i enlighet därmed sådant brott såsom kvalificeradt

mord. Ännu 1734 års lagstiftare ansågo, att barnamord borde be
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.