Sök i Ratio Lex

'Riksdagens skrifvelse Nr 48

1911-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:48, 'Riksdagens skrifvelse Nr 48

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

''Riksdagens skrifvelse Nr 48.

Riksdagen har för nående af nämnda ändamål ansett eu närmare

undersökning böra komma till stånd, än som kunnat inom Riksdagen

verkställas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke hvad i 2 § andra stycket

i lagen angående stadsplan och tomtindelning finnes stadgadt om jämkning

af stadsplan samt i 3 § andra stycket om fastställande af sättet

för byggnadstomternas användning och af tomtindelning, må gifvas

motsvarande tillämpning i fråga om sådana områden, som afses i 37 §

nämnda lag, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan gifva anledning.

Stockholm den 21 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1911.

_ — — — Andra Kammaren den 21---

Riksdagens skrif velse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af 14 kap. 22 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande nr 19.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär af anförda skäl

hemställt om sådan ändring i 14 kap. 22 § strafflagen, att ordet »foster»

i samma § skulle utbytas mot ordet »barn».

Den äldre svenska rätten såg i barnamord en särskild svår förbrytelse

och straffade i enlighet därmed sådant brott såsom kvalificeradt

mord. Ännu 1734 års lagstiftare ansågo, att barnamord borde be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrifvelse Nr 48.

straffas med yttersta stränghet. Uti 16 kap. missgärningsbalken, som

handlade om barnamord i egentlig mening, stadgades sålunda: »Kona,

som af oloflig beblandelse warder hafwande, och thet ej uppenbarar

för födslen, söker enslighet vid sielfwa födslen, och therefter lägger

fostret å lön; hon skall halshuggas och å håle brännas, ehwad hon

föregifwer fostret wara dödt födt eller ej fullgångit. Warder thet genast

framskaffadt, och pröfwes thet ej fullgångit vara, eller finnes ej något

wåldsamt tekn therå; tå straffes modren med ris, fängelse eller''arbete;

plichte ock thertill för lägersmålet.» Om den af oloflig beblandelse

hafvande kvinnan, som dödat barnet, ej sökt enslighet vid födseln eller

ej därförut förhemligat sitt tillstånd, undslapp hon med straff såsom för

mord af föräldrar å barn enligt 14 kap. 1 §, hvilket lagrum föreskref

mistning af högra handen såsom skärpning i dödsstraffet.

Upplysningstidehvarfvets friare åskådning medförde emellertid så

småningom eu omhvälfning äfven å nu ifrågavarande område. Med

öppen blick för de särskilda omständigheter, som äro förknippade med

barnamord, framhölls snart såsom en plikt för lagstiftaren att vid straffets

bestämmande taga hänsyn till de förklarliga motiv, som kunna

inverka på barnamörderskan, äfvensom därtill att kvinnan vid förbrytelsens

begående kunde anses mindre tillräknelig på grund af den

genom födseln framkallade sinnesförfattningen.

Det första steget till behjärtande af dessa synpunkter i vårt land

togs, då konung Gustaf III dels genom nådigt bref den 17 oktober

1778 utfärdade åtskilliga ännu gällande påbud för förbättrande af de

kvinnors ställning, som framfödt oäkta barn, dels ock för Riksdagen

nämnda år framlade ett förslag om strafflindring för barnamord, i hvars

motivering bland annat yttrades, hurusom man kunde hafva att söka

motiverna till barnamordet i eu falsk uppfattning om heder och en illa

förstådd fruktan för vanära, äfvensom att barnamordet icke kunde förhindras

genom dödsstraffet, enär detta ofta af kvinnan ansåges som

enda utvägen att på en gång varda både skam och bekymmer kvitt.

Att tiden emellertid ännu icke var fullt mogen för genomförande af en

dylik reform framgår af ett utlåtande från ständerna af samma år,

däri yttrades, hurusom vid barnamord understundom inträffade sådana

omständigheter, »som göia detsamma till ett af de grufveligaste mord,

hvartill någon emot alla naturens och mänsklighetens band kan låta

sig föras, hvaremot icke eller sällan sådana händelser, skäl och konsiderationer

sig förete, som kunna göra brottet hos en för barnamord

anklagad kvinna sådant, att hon synes berättigad till medlidande, nåd

och förskoning. Hvad således angår ett rätteligen så kalladt barnaBihang

till Riksd. prof. 191 i. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 17 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrifvelse Nr 48.

mord, där en stadgad vilja, uppsåt och våldsam fullbordan sammanstämma,

så hafva Riksens ständer hållit betänkligt att styrka till ändring

uti hvad lagen därom stadgar, men instämma med Kungl. Maj:ts

nådiga proposition, då sådana omständigheter förekomma, att foster af

grof förseelse och vangömmo, utan uppsåt att dräpa eller befunnet

våldsamt tecken, ljuter döden och å lön lägges.» — I öfverensstämmelse

med ständernas ofvanberörda utlåtande affattades kungl. förordningen

den 20 januari 1779, enligt hvilken dödsstraff icke skulle ifrågakomma

i andra fall, än då hos kvinnan visats fullt uppsåt att afdagataga

fostret.

Lagkommittén gick vidare på den genom nyssnämnda åtgärder

inslagna nya vägen. Dess förslag till straffbalk upptog i 16 kap. 9 §

följande stadgande om barnamord: »Dödar moder, med uppsåt, sitt oäkta

barn, under födseln eller inom ett dygn därefter, ehvad det sker genom

handaverkan eller genom underlåtandet af det, som till barnets bibehållande

vid lif nödigt varit; dömes för barnamord till straffarbete i första

grad» (d. v. s. på lifstid eller från nio till och med tolf år).

Lagberedningen, som i fråga om barnamord bibehöll den af lagkommittén

gifna begreppsbestämningen, ansåg straffet böra ytterligare

mildras och satte detsamma till fängelse på lifstid eller från åtta till

och med tio år.

I en vid 1859 — 60 års riksdag framlagd kungl. proposition med

förslag till ny missbandelsförordning utbyttes lagberedningens »vid födslen,

eller inom ett dygn därefter» mot »vid födseln eller strax! därefter», hvilket

lagutskottet ändrade till »vid födseln eller snart därefter». Sedan återremiss

ägt rum med anmärkning, att hvarken ordet »strax!» eller ordet

»snart» vore fullt lyckligt valdt för att utmärka fortvaron af de! abnorma

själstillstånd, hvari kvinnan genom födsloarbete! blifvit försatt, yttrade

utskottet, att det torde vara skäl att närma sig till den gamla lagens

redaktion, hvarigenom väl icke uttryckligen angåfves något slags tidsbestämning,

men där ej mindre användandet åt ordet »foster» i stället

för »barn» eller »spädt barn», som annorstädes i lagen förekomme, än

älven ordställningen i öfrigt häntydde på gärningens omedelbara sammanhang

med den ställning, hvari kvinnan genom själfva tödseln blifvit

försatt. Med anledning häraf föreslog utskottet i ifrågavarande afseende

deu lydelse, som äfven upptogs först i 1861 års missbandelsförordning,

och sedermera oförändradt i 1864 års strafflag 14 kap. 22 §, där det

hette: »Har kvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid

födseln eller därefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom

handaverkan eller underlåtenhet af det, som till tostrets bibehållande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrifvelse Nr 48.

vid lif nödigt var: dömes, för barnamord, till straffarbete från och med

fyra till och med tio år».

Sedermera blef genom lag af den 20 juni 1890 strafflatituden

ändrad till straffarbete från och med två till och med sex år; dock att,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, tiden för straffarbetet

må höjas till tio år.

Genom lag den 12 juli 1907 sänktes ytterligare straffminimum till

ett år.

Grunden till den särskilda behandling från lagstiftningens sida,

hvarför ifrågavarande brott blifvit föremål, är, såsom redan af det anförda

torde framgå, att söka, förutom däri att ett framfödt foster för

dess moder äfven efter födelsen med visst fog kan te sig såsom en ej

fullt själfständig, från henne skild varelse samt i moderns exceptionella

fysiska tillstånd, äfven i den nödställda belägenhet, hvari särskildt den

kvinna, som framfödt ett oäkta barn, mer än en annan moder kan befinna

sig, och som för henne kan föranleda en under inånga förhållanden

förklarlig önskan att röja barnet ur vägen och sålunda undgå den vanära

och andra lidanden, af hvilka hon med eller utan skäl kan frukta

att drabbas.

De omständigheter, som sålunda gifvit ifrågavarande brott dess

specifika karaktär, hafva i olika länders lagstiftningar ansetts inverka

i olika grad och på olika sätt.

Merendels förutsätter brottet, såsom fallet är hos oss, en i de

respektive lagarnas mening oloflig beblandelse. I andra fall inträder

den särskilda straffmildringen äfven efter födsel inom det af lagstiftningen

erkända äktenskapet. Så är fallet bland annat i Frankrike,

Schweiz, Nederländerna, Italien och Spanien. Den gällande österrikiska

rättnu gör härutinnan ingen annan skillnad mellan äkta och oäkta barn

än beträffande straffsatsen. I vissa romanska länder är sluttiden för

de här ifrågakommande omständigheternas särskilda inverkan i straffrättsligt

afseende satt till den tidpunkt, då födelsen blifvit bekantgjord

genom barnets införande i de officiella befolkningsregistren. Enligt

den italienska lagen gälla dessa omständigheter i fråga om moder

som inom de första fem dagarna efter födelsen dödar ett i befolkningsregistret

ännu icke infördt barn. Flertalet strafflagar använda dock

härutinnan mer allmänna ordalag i likhet med den svenska.

Såsom af det förut anförda redan torde framgå, ligger det konstitutiva

i den hos oss använda metoden för bestämning af barnamordets

begrepp till skillnad från vanligt mord, förutom i den olofliga beblan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 48.

delsen, dels däri att objektet för brottet skall kunna betecknas såsom

foster, dels i det samband med själfva födelsen, hvari gärningen för

öfrigt måste stå, och som i lagen uttryckts med »vid födelsen eller

därefter».

Den begreppsbestämning, som sålunda i vår lag gifvits, lämnar

visserligen en viss, om än begränsad möjlighet för domaren att med

betraktande af omständigheterna i det särskilda fallet bedöma de förhållanden,

som här åsyftas. Men å andra sidan ligger i dessa lagens

uttryck, jämförda med det ovillkorliga straffbudet i fråga om vanligt

mord, som uttalats i strafflagens 14 kap. 1 § och enligt hvilket straffet

skall bestå i lifvets förlust eller straffarbete på lifstid, en begränsning,

som otvifvelaktigt under många omständigheter måste anses alltför

snäf. Det ligger nämligen i öppen dag, att de skäl, som i fråga om

bestämmande af barnamordsbegreppet i lagens nuvarande mening varit

afgörande och verkat straflfmildrande — moderns sinnesförfattning och

nödställda belägenhet — ofta äga giltighet äfven sedan den tid förflutit,

som därutinnan måste anses af lagen åsyftad. Den nuvarande

skarpa skillnaden i straffhänseende mellan de båda fallen — barnamord

och annat mord — kan därför leda och har också i verkligheten ledt

till resultat, som måste betecknas såsom för det allmänna rättsmedvetandet

synnerligen stötande. Verkan af det otillfredsställande i sagda

bestämmelser kan visserligen, såsom i andra fall, där strafflagstiftningen

ej ger ett tillfredsställande uttryck för den rådande rättskänslan i ett

visst afseende, mildras genom Konungens benådningsrätt. Men om

man till stöd för uppehållande af den gällande rälten på detta område

åberopar denna omständighet, förbiser man enligt Riksdagens uppfattning

det förhållandet att en straffbestämmelse, från hvilken i benådningsväg

ofta måste dispenseras, därigenom i viss mån ådagalägger sin olämplighet

för fyllande af sitt ändamål, äfvensom att det resultat, som i

benådningsväg vinnes, röner inverkan af straffbestämmelsen. Ej heller

tages därvid behörig hänsyn vare sig till den felandes berättigade intresse

eller till domaren, hvilken tydligen genom lagens brister i detta

afseende måste kunna råka i en belägenhet, som blir desto mer brydsam

ju hänsynsfullare och mer samvetsöm han är i utöfningen af sitt kall.

Lika med motionären anser därför Riksdagen det vara af vikt, att

den brist, som sålunda måste anses vidlåda den gällande lagstiftningen,

undanröjes. Det af motionären i sådant afseende afgifna förslag, hvaraf

skulle följa, att hvarje fall, där moder till oäkta barn beröfvade detsamma

lifvet, skulle, oafsedt barnets ålder, rubriceras såsom barnamord i lagens

mening, skulle emellertid innebära en alltför vidtgående och därigenom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrifvelse Nr 48.

ur samhällets synpunkt ej mindre bristfällig utväg, som alltså icke kan

af Riksdagen förordas. Én ändring i angifna syfte måste i allt fall äfven

omfatta åtminstone 23 § i ifrågavarande kapitel i strafflagen, däri stadgas

om försök till brott, som här afses.

Riksdagen, som finner en mera ingående undersökning nödig rörande

hvilken utväg, som bör anlitas för nående af det åsyftade ändamalet,

anser det därför böra öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t att efter erforderlig

utredning föreslå den lagändring, som kan vara lämplig.

Af en sådan undersökning lär äfven framgå, huruvida och i hvad

mån den mildring af straff, som enligt de i nuvarande lagstiftning

meddelade bestämmelser gäller till förmån för moder, som af oloflig

beblandelse blifvit hafvande, må böra utsträckas att kunna afse äfven

gift kvinna.

Det synes Riksdagen, som om det utan afsevärd svårighet skulle

låta sig göra att utan afbidan under en obestämd framtid af en mer

omfattande omarbetning af vår strafflag genomföra den sålunda ifrågasatta

lagändringen.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån och på hvad

. sätt lindrigare straff må kunna stadgas för kvinna, som, utan att de

i 14 kap. 22—25 §§ strafflagen stadgade förutsättningar äro för handen,

dödat sitt barn eller gjort försök därtill, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, som däraf kan föranledas.

Stockholm den 21 mars 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.