Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj:t angående rätt för kommuner att upplägga fonder för vissa ändamål.

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1911:74, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj:t angående rätt för kommuner att upplägga fonder för vissa ändamål.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 74.

3

Nr 74.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 28 april 1911.

— — — — Andra kammaren den 28 — —

'' Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungi. Maj:t angående rätt för kommuner

att upplägga fonder för vissa ändamål.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19.)

Till Konungen.

Yid innevarande års riksdag har enskild motionär framställt förslag,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Ivungl. Maj:t anhålla om utredning

angående lämpligheten af att för vissa ändamål medgifva kommun

rätt att upplägga fonder samt, om utredningen därtill gifver anledning,

för Riksdagen framlägga de förslag till ändring af bestämmelserna

uti kommunalförordningarna för land och stad, som må påkallas.

De svenska kommunerna hafva tillgodosett de ökade finansiella behof,

hvilka blifvit en följd af den snabba utveckling, som särskilt stadskommunerna

under de senaste årtiondena undergått, genom att i stor

utsträckning upptaga lån. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter

uppgingo städernas skulder den 31 december hvart och ett af åren

1898—1908, om man fördelar städerna i två grupper, »samtliga städer

utom Stockholm» och »samtliga städer med Stockholm», till följande i

nedanstående tablå angifna belopp:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 74.

År

Samtliga städer

utom Stockholm

Samtliga städer

med Stockholm

Kronor

Kronor

1898

102,627,920

161,027,767

1899

116,195,283

179,756,201

1900

125,767,590

193,677,894

1901

138,238,635

216,682,025

1902

152,275,608

241,033,582

1903

162,654,951

262,098,513

1904

170,275,756

272,513,911

1905

184,448,386

309,308,345

1906

208,329,412

340,427,305

1907

232,574,281

380,288,528

1908

260,984,650

430,436,568

Skuldsumman i samtliga städer utom Stockholm har sålunda under

ofvannämnda tidsperiod vuxit med 154% och för Stockholm med 190%.

Landskommunernas skulder hafva under denna tidsperiod ökats från

17,12 miljoner till 30,58 miljoner kronor eller med 79%, hvilket sålunda

betydligt understiger skuldsummans stegring i stadskommunerna.

Af denna kommunala lånepolitik hafva emellertid allvarliga olägenheter

uppkommit både för kommunerna, därigenom att kommande generationers

handlingsfrihet kringskäres, och för hela landet, i hvars ekonomiska

lif denna lånepolitik medfört osäkerhet, särskildt när de ekonomiska

konjunkturerna varit i nedgående. Statsmakterna hafva också under

de senaste åren ägnat uppmärksamhet åt hithörande förhållanden, och

den vid nästlidna års riksdag antagna kungl. propositionen rörande vissa

ändringar i kommunalförordningarna afsåg att begränsa kommunernas

fria lånerätt i fråga om upptagande af s. k. tillfälliga lån, hvarigenom olägenheterna

för landets kredit undanröjas. Efter utskottets mening torde det

emellertid vara nödvändigt, att om möjligheten för kommunerna att upptaga

lån i viss mån begränsas, kommunerna beredas andra utvägar, hvarigenom

de finansiella behofven kunna tillgodoses.

Motionärens förslag afser att genom införandet af särskilda bestämmelser

i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad möjlighet

skulle beredas kommunerna att upplägga fonder för vissa ändamål.

Efter motionärens åsikt, till stöd för hvilken han åberopat erfaren
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 74.

heter från främmande stater, skulle fondbildningen- kunna åtminstone i

vissa hänseenden ersätta det hittills brukliga sättet att fylla större, oundvikliga

kapitalbehof genom upptagande af lån. Då Riksdagen delar

motionärens åsikt om fondbildningens betydelse i vissa hänseenden för

kommunernas ekonomi, har Riksdagen ansett hans förslag vara värdt

beaktande.

Fondbildningen afser i allmänhet att genom årliga afsättningar efter

hand upplägga kapital för att sedermera användas för vissa kommunala

ändamål. I följd häraf begränsas fondbildningens användbarhet företrädesvis

till kapitalanskatfning för tillgodoseende af behof, hvilka man

har möjlighet att på förhand beräkna. Fondbildningen kan således aldrig

fullständigt ersätta upplåningen, enär vissa kommunala behof af större

omfattning, hvilkas inträffande ej kunnat förutses, fortfarande måste tillgodoses

genom upplånadt kapital.

Af motionärens framställning inhämtas, att fondbildningen i främmande

länder tagits i anspråk för flera olika kommunala ändamål.

Främst har fondbildningen kommit till användning för tillgodoseende

af vissa regelbundet återkommande behof. Sålunda hafva fonder upplagts

för sådana ändamål som arbeten för stadsplaners genomförande och

i samband därmed behöfliga fastighetsförvärf, skol- och sjukhusbyggnader

m. m. I en af inrikesministeriet i Sachsen utgifven förordning betecknas

de ändamål, för hvilka i första hand fonder skola uppläggas, vara

de, som innebära improduktiva utgifter, och som i saknad af fonder på

grund af sin storlek måste tillgodoses genom lånemedel.

Fondbildningen har vidare i främmande länder användts för att möjliggöra

för kommunen att, i stället för att upptaga lån i banker, möta

de kraf, som ställas på kommunens kassa vid de tider på året, då ordinarie

inkomster, såsom skatter och afgifter, ännu icke hunnit inflyta.

Fn sådan kassafond har särskildt visat sig behöflig i kommuner, som

drifva industriella verk, och som därför nödgas ligga inne med stora

lager af apparater, materialier, kol o. s. v., men som samtidigt på grund

af denna affärsrörelse hafva utestående fordringar till betydande belopp.

Ett stort antal sådana fonder finnas i tyska städer.

Fondbildningen har också haft till syfte att reglera utdebiteringen

i kommunerna. Erfarenheten har nämligen visat, att kommunernas inkomster

förändras med växlingen af de ekonomiska konjunkturerna.

Under dåliga tider, då skattekraften hos skattedragarna särskildt minskas,

tvingas kommunerna att proportionsvis utkräfva en drygare skatt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 74.

än under högkonjunkturer. Man har därför ansett önskvärdt, att utdebiteringen

af skatterna kunde utjämnas under olika år. I Tyskland har

man därför upplagt s. k. utjämningsfonder, som bildas på sådant sätt att

öfverskotten i inkomster under goda år fonderas för att under mindre

goda år tagas i anspråk för fyllande af möjligen förekommande brist.

Slutligen har fondbildningen användts för jämväl andra ändamål,

såsom i England i det afseendet att fonder uppläggas för att på en gång

kunna återbetala det kapital, som användts för en anläggnings utförande,

eller sålunda att afskrifningar årligen göras å ett kommunalt företag.

Den på sådant sätt uppkomna fonden sätter kommunen i stånd att, allteftersom

företaget förbrukas eller blir oanvändbart, successive förnya detsamma.

I Sverige har fondbildningeu, i modern mening, ännu ej kommit

till användning. Ett slags kyrkobyggnadsfonder torde dock förekomma

i flera kommuner. Genom kungl. brefvet den 22 mars 1759 har sålunda

påbjudits, att församlingarna i god tid, innan kyrkobyggnad eller reparation

tillstunda!’, genom »enhälliga sammanskott» i flere år böra samla

hvad till framdeles förestående byggnad kan i materialier och penningar

tarfvas. I lagen om skogsaccis har likaledes gifvits föreskrift om afsättning

i visst fall af inflytande skogsaccismedel till en särskild fond,

kallad skogsaccisfonden, hvilken förvaltas af kommunalnämnden.

I fråga om fondbildningens tillämpning inom den svenska kommunalförvaltningen

anser Eiksdagen det böra bero af en blifvande undersökning,

hvilka slag af den i främmande länder förekommande fondbildningen,

som böra i Sverige komma till användning. Jämväl finner Eiksdagen,

att, om en sådan undersökning skulle leda till för fondbildningens

tillämpning gynnsamma resultat, äfven särskilda föreskrifter, afpassade

efter de svenska kommunala förhållandena, böra uppställas för

fondernas bildande och förvaltning. Slutligen anser Eiksdagen att ett

blifvande lagförslag i fråga om fondbildning jämväl bör innehålla stadgande^

som afse att förhindra missbruk. Det synes Eiksdagen därvid, att

nuvarande bestämmelser i kommunalförordningarna i fråga om upptagande

af lån böra i tillämpliga delar äfven kunna göras gällande i fråga om

uppläggande af fonder. Det synes också kunna ifrågasättas, huruvida

det ej bör inrymmas högre administrativ myndighet befogenhet att öfvervaka,

ej mindre att kommunala fonder icke användas för andra behof än

de, för hvilka fonderna äro upplagda, än äfven att fonderna ej uppgå

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 75. 7

till större belopp, än hvad som är behöflig! för de ändamål, för hvilka

de äro afsedda.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen hos Eders Kungl.

Maj:t anhålla om utredning angående lämpligheten af att, utöfver hvad

nu kan anses medgifvet, stadga rätt för kommun att för vissa ändamål

upplägga fonder samt, om utredningen därtill gifver anledning, för Riksdagen

framlägga de förslag till ändring af bestämmelserna uti gällande

kommunalförordningar, som må påkallas.

Stockholm den 28 april 1911.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 75.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 28 april 1911.

— — — — Andra kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse

af §§ 6 och 17 i förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.)

Till Konungen.

Genom en den 10 mars 1910 dagtecknad proposition nr 131 har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att antaga följande förslag till lag angående ändrad lydelse af

§§ 6 och 17 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den

23 maj 1862:

§ 6.

Mom. 1. Kallelse till valförrättningen utfärdas af magistraten samt

kungöres för hvarje valkrets minst åtta dagar förut genom offentligt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.